Syftet med denna studie är att undersöka hur formativ återkoppling kommuniceras avlärare till elever inom musicerande i årskurs nio samt hur några elever upplever det. I studien har fokus inom musicerandet lagts på ensemblespel. I studien har den hermeneutiska vetenskapsteorin använts som ansats. Det sociokulturella perspektivet har använts som lärandeteori. Två lektioner inom ensemblespel i årskurs nio har observerats och sex elever, tre från respektive skola, har intervjuats i samband med besöket. Resultatet visar att formativ återkoppling främst kommunicerats muntligt samtpraktiskt och att dessa kommunikationsformer ofta kompletterar varandra. Återkoppling genom kroppsspråk som en del av den praktiska återkopplingenframhölls också av eleverna. Skriftlig formativ återkoppling var mer sällsynt inom ensemblemusicerandet. Den formativa återkopplingen kommunicerades individuelltsåväl som kollektivt enligt eleverna, även om observationerna övervägande visade på individuell återkoppling. Eleverna var generellt nöjda med omfattningen formativ återkoppling som de fått och hade inte velat få den på något annat sätt. Eleverna sade sig främst föredra muntlig och praktisk återkoppling. Nyckelord: Bedömning, ensemblespel, formativ feedback, formativ återkoppling, framåtsyftande, högstadiet, musicerande, återkoppling

Med kollaborativt musicerande, öppna verk och ljudinstallationer som bakgrund, ämnar denna studie utröna hur tidigare erfarenhet av kollaborativt musicerande påverkar människors upplevelse i ett gemensamt ljudskapande, främst gällande deras utforskande, samverkan och interpersonella kommunikation. Två separata deltagargrupper med skilda grader av erfarenhet av kollaborativt musicerande har fått interagera med en interaktiv ljudinstallation, bestående av högtalare och mikrofoner. Utifrån gruppintervjuer och observationer tyder resultaten på olika tendenser de båda grupperna emellan. I just denna studie tycks erfarenhet av kollaborativt musicerande kunna leda till en stor variation i en persons utforskande av sin agens, såväl individuellt som kollektivt, i ett gemensamt ljudskapande, och detta huvudsakligen utan ett användande av verbal kommunikation. I en vidare samhällelig kontext skulle framtida studier kunna utföras kring samverkan, lyhördhet och hur vi tolkar och reagerar på varandras verbala och icke-verbala signaler, i både musikaliska och andra sociala sammanhang. Studiens artefakt som sådan skulle också kunna vidareutvecklas i kombination med samarbetsövningar, till exempel för barn och unga inom pedagogiska verksamheter.

Syftet med denna studie är att genom kvalitativa intervjuer ta reda på hur fem musiklärare i grundskolan beskriver sin roll och erfarenhet av att leda och genomföra elevers sceniska framställningar. Resultatet visar att förutsättningarna mellan skolor varierar i hög utsträckning. För tre av fem lärare utgjorde det nyligen borttagna ämnet elevens val stommen för arbete med showverksamheten. Skolledarens inställning och sätt att prioritera pekas ut som avgörande för att skapa nödvändiga förutsättningar. Lärarna ser skillnader från den ordinarie undervisningen i ökat elevinflytande över processen och innehållet och således den handledande roll de själva tar. Samtliga lärare hittar stöd i styrdokumenten för att berättiga verksamheten och lyfter flera aspekter av nytta den har för eleverna sett till det akademiska, sociala, personliga och yrkeslivsförberedande. / The purpose of this study is to find out through interviews how five Swedish compulsory school music teachers describe their role and experience of managing and working with stage performances. Results show that conditions vary greatly between schools. Three out of five teachers were heavily dependent on pupil’s choice – a recently removed selective subject that enabled pupils to deepen and broaden their knowledge in one or more subjects – for organizing and managing such activities. School administrators’ attitude and ways of prioritizing are pointed out as crucial for creating the necessary conditions. Teachers observe higher levels of student democracy regarding the process and the content and thus also notice a change in their own role toward tutors rather than teachers. All teachers find support in the curriculum in order to justify these activities and mention several aspects of value they have for their pupils, such as academical, social, personal, as well as preparatory for their future careers.