Uppsatsen handlar om hur musiklärare arbetar med bedömning inom ensemblespel. Vad är det som lärarna prioriterar inom bedömningen av musicerande och vilka verktyg och metoder använder sig de av för att kunna göra en bedömning? Har alla musiklärare en gemensam syn på styrdokumenten? Får alla elever en likvärdig bedömning när de musicerar än vilken skola de går på? Jag har använt mig av en kvalitativ studie där jag har intervjuat sex stycken musiklärare om deras uppfattningar kring bedömning av musicerande. Jag har använt mig av hermeneutisk tolkning vid bearbetning av intervjuerna. Resultaten visar att musiklärarna har likheter på vad som ska prioriteras inom bedömning av ensemblespel. Tre stycken av de intervjuade musiklärarna hade slående likheter med varandra, därefter skiljer sig förfarande och verktyg för att bedöma elever mellan de andra musiklärarna. Resultatet diskuteras gentemot styrdokument och vad tidigare forskning har visat. Jag har även diskuterat utifrån mina egna erfarenheter och min blivande roll som lärare. Jag diskuterar även skillnader mellan de intervjuade musiklärarna och likvärdigheten mellan dem samt deras syn på likvärdighet.

Avsikten med vår uppsats var att ta reda på om det fanns ett pedagogiskt syfte med musiken i förskolan. För att ta reda på det valde vi att göra en kvalitativ undersökning där vi intervjuade sex förskollärare med olika profileringar. Dessa var musik, språk, verkstad, natur och oprofilerad. I undersökningen tittade vi på likheter och skillnader mellan dessa förskollärares förhållningssätt till och användning av musiken. Detta gjordes utifrån fyra områden; musiksammanhang, syften med musikaktiviteter, faktorer som styr musik, sånger och sångtexter samt faktorer som krävs för arbetet med musik. Vår undersökning jämfördes med inhämtad litteratur. Resultatet visade att det mer eller mindre fanns ett pedagogiskt syfte med musiken i förskolan och att det inom samtliga fyra områden fanns både likheter och skillnader mellan förskollärarna. Vidare framkom det i resultatet att musiken användes i många olika sammanhang. Förskollärarnas syften med musiken var kognitiva, socioemotionella och kulturella. Deras val av musik, sånger och sångtexter utgick ifrån de tre didaktiska frågeställningarna vad, hur och varför. Enligt våra informanter var de faktorer som krävdes för arbetet med musik i förskolan ett gott självförtroende, vilja, mod, initiativförmåga, intresse och glädje. De ansåg även att ingen speciell utbildning behövdes men enligt vissa var det dock en fördel.

Not by the by the book – Learning by vibing: Informal learning between equals. Today’s Sweden can in several aspects be considered to bear potential of acting as a cultural melting pot. Different cultural expressions and meetings are uttered in diverse societal settings. Musical meetings as such can frequently be observed in public arenas such as culture houses, public recreational spots and -centres. This study intends to explore the informal learning process obtained in a staged multicultural musical meeting between persons from diverse ethnic and cultural settings. The study includes three musicians with seemingly different cultural and musical backgrounds, who were brought together on three occasions to create an original piece of music. Methodologically the study uses individual opening interviews with each participant, followed by observations through the three sessions. Through the participants joint creative process in assembling an original piece of music, the study finds that the learning process is characterized by implicit, informal learning between the participants. However, the participants also display elements of mutual explicit learning throughout the process.

Syftet med föreliggande uppsats arbete är att undersöka gymnasiekursernas, Instrument eller sång 1-3 inom musikämnet i Lgy11 (Skolverket 2011), påverkan på elevers musikalitet inom tre aspekter; musicerande på fritiden (påverkan), musikaliskt personligt uttryck (inflytande) och musikalisk kreativitet. De frågeställningar som ställts har eftersträvat att få svar relevanta för mängd och utsträckning. Undersökningen är ute efter att få inblick i elevers perspektiv på Instrument eller sång-kurserna (InSå) och deras reflektioner kring kursinnehållets värde utifrån ett pragmatiskt synsätt, inom tidigare nämnda aspekter. Den metod som använts för att undersöka detta har varit en kvantitativ metod i form av en webbaserad enkät som distribuerats till olika gymnasieskolor som erbjuder dessa kurser. Enkäten bestod av 13 frågor som handlade om musicerande på fritid, musikalisk kreativitet, samt reflektioner kring kursernas påverkan i utvecklandet av musikaliskt personligt uttryck. Utöver dessa samlades in empiri kring respondenternas årskurs och vilka av de tre kurserna de studerat eller för närvarande studerar. Frågorna i enkäten som distribuerats har haft utrymme för variation i svaren. Denna enkät fick 51 respondenter.

<p>Syftet med denna uppsats är att genom intervjusamtal och enkäter få ökad insikt i samt beskriva hur musicerande barn uttrycker sina upplevelser av och ambitioner med sitt musicerande, såväl inom som utom ramen för frivillig musikundervisning. Det empiriska materialet består av 95 enkätsvar samt information från intervjusamtal med nio barn. Samtliga barn var mellan åtta och tretton år.</p><p>Studien vilar på en kulturteoretisk ram, vilken utgör fonden för studiens övriga teoretiska utgångspunkter. Studiens syfte avspeglar ett hermeneutiskt kunskapsintresse, varför ett tolkningsteoretiskt perspektiv utgör en grundläggande utgångspunkt. Vidare vilar studien på tankegångar från den s.k. nya barndomssociologin, vilken satt studiet av barndom i fokus. Begreppsparen barnperspektiv och barns perspektiv är centrala i studien, liksom begreppen barnkultur och barns kultur.</p><p>Barnen uttryckte skilda ambitioner med sitt musicerande. Vissa hade planer för fortsatt musikutbildning eller ett yrkesliv inom musik, andra inte. De sistnämnda tenderade att tillskriva musicerande för egen skull ett lägre värde än musicerande där planer finns för ett professionellt musikutövande. Eleverna tycktes finna tillfredsställelse i att kunna framföra låtar i sin helhet. Här framhölls gruppundervisning som en positiv faktor, då medmusikanter kan bidra till en mer klangfull musikupplevelse. Men gruppundervisning tillskrevs även negativa konnotationer, bl.a. att övriga gruppmedlemmar stör och/eller tar för mycket lektionstid i anspråk. Det visade sig att påfallande många barn skapar egen musik på fritiden. De tycks dock inte ha framfört denna för sina musiklärare, varför det är rimligt att anta att dessa inte har vetskap om elevernas musikskapande. Barnen gjorde skillnad mellan musicerande relaterat till undervisningen och musicerande i övrigt, där aktiviteten ”att spela” tycktes vara förbehållen musicerandet under lektionstid. Det fria musicerandet och att lära sig spela ett instrument på egen hand tycktes inte värderas lika högt av barnen själva. Vad gäller musiklyssnande på fritiden framstår många som musikaliska allätare och rör sig över flera genrer i sina musikpreferenser. Att uppträda och visa vad man har lärt sig tycks värderas mycket högt bland barnen. Många beskrev att musiken ger dem en känsla av kompetens och självförtroende, även om exempel på det motsatta också framkommit, dvs. att musicerandet ger eleverna en känsla av inkompetens. Vuxnas inflytande över barns musicerande tycks vara omfattande. Detta gäller såväl vuxna inom familjen som utomstående vuxna.</p>

Syftet med denna uppsats är att genom intervjusamtal och enkäter få ökad insikt i samt beskriva hur musicerande barn uttrycker sina upplevelser av och ambitioner med sitt musicerande, såväl inom som utom ramen för frivillig musikundervisning. Det empiriska materialet består av 95 enkätsvar samt information från intervjusamtal med nio barn. Samtliga barn var mellan åtta och tretton år. Studien vilar på en kulturteoretisk ram, vilken utgör fonden för studiens övriga teoretiska utgångspunkter. Studiens syfte avspeglar ett hermeneutiskt kunskapsintresse, varför ett tolkningsteoretiskt perspektiv utgör en grundläggande utgångspunkt. Vidare vilar studien på tankegångar från den s.k. nya barndomssociologin, vilken satt studiet av barndom i fokus. Begreppsparen barnperspektiv och barns perspektiv är centrala i studien, liksom begreppen barnkultur och barns kultur. Barnen uttryckte skilda ambitioner med sitt musicerande. Vissa hade planer för fortsatt musikutbildning eller ett yrkesliv inom musik, andra inte. De sistnämnda tenderade att tillskriva musicerande för egen skull ett lägre värde än musicerande där planer finns för ett professionellt musikutövande. Eleverna tycktes finna tillfredsställelse i att kunna framföra låtar i sin helhet. Här framhölls gruppundervisning som en positiv faktor, då medmusikanter kan bidra till en mer klangfull musikupplevelse. Men gruppundervisning tillskrevs även negativa konnotationer, bl.a. att övriga gruppmedlemmar stör och/eller tar för mycket lektionstid i anspråk. Det visade sig att påfallande många barn skapar egen musik på fritiden. De tycks dock inte ha framfört denna för sina musiklärare, varför det är rimligt att anta att dessa inte har vetskap om elevernas musikskapande. Barnen gjorde skillnad mellan musicerande relaterat till undervisningen och musicerande i övrigt, där aktiviteten ”att spela” tycktes vara förbehållen musicerandet under lektionstid. Det fria musicerandet och att lära sig spela ett instrument på egen hand tycktes inte värderas lika högt av barnen själva. Vad gäller musiklyssnande på fritiden framstår många som musikaliska allätare och rör sig över flera genrer i sina musikpreferenser. Att uppträda och visa vad man har lärt sig tycks värderas mycket högt bland barnen. Många beskrev att musiken ger dem en känsla av kompetens och självförtroende, även om exempel på det motsatta också framkommit, dvs. att musicerandet ger eleverna en känsla av inkompetens. Vuxnas inflytande över barns musicerande tycks vara omfattande. Detta gäller såväl vuxna inom familjen som utomstående vuxna.

I följande studie är syftet att bilda kunskap om förskollärares upplevelser av barns spontana musicerande i förskolan. Hur beskriver förskollärare sina upplevelser av barns spontana musicerande och hur upplever de sin roll i detta? Detta har undersökts med hjälp av intervjuer. Intervjuerna genomfördes med utbildade förskollärare som arbetar inom förskola. Den teoretiska utgångspunkten i studien är fenomenologisk, vilket innebär att vi vill försöka förstå barns spontana musicerande utifrån förskollärarnas perspektiv. Det är förskollärarnas upplevelser som är det viktiga och därför måste vi som forskare försöka bortse från vår förförståelse om detta fenomen. Det framkommer i resultatet att barns spontana musicerande är något positivt och att barn spontant musicerar när de känner glädje men också trygghet. Förskollärarnas roll i detta är att uppmuntra och inspirera barnen bland annat genom att ha en positiv inställning till musik samt att själva musicera.

Syftet med denna undersökning är att utforska på vilka sätt den musikaliska bakgrunden ochden musikaliska identiteten avspeglar sig på yrkesmusiker i deras yrkesutövande, när detavspeglar sig som tydligast och vilken period i deras musikaliska bakgrund som de anser varitmest betydelsefull. Kvalitativa intervjuer har genomförts med tre musiker i olika åldrar. Denmusikaliska bakgrunden, vilka åldrar som varit av störst betydelse och på vilka sätt de anser attderas musikaliska bakgrund skiner igenom i deras instrumentalspel har diskuterats iintervjuerna. I tidigare studier har man konstaterat att den musikaliska bakgrunden har en storinverkan på hur man utför sitt yrke. Miljön och de erfarenheter man fått från sin uppväxtskapar en trygghet som man tenderar att hålla fast vid.Resultatet från denna undersökning visar att samtliga intervjuade anser att den musikaliskabakgrunden har stor betydelse för hur de utför den kreativa process som musikeryrket innebär.Musik som föräldrar och syskon lyssnar på i barndomshemmet visar sig har stor betydelse förhur de identifierar sig musikaliskt, men de sena tonåren visar sig vara av allra störst betydelse.De menar också att det är i tonåren man blir mer självständig och att det är då man börjar tamusiken på allvar, vilket leder till de att ser tillbaka på den tiden som mest betydelsefulla ochutvecklande.Den musikaliska bakgrunden visar sig avspegla sig som tydligast när man spelar i andramusikstilar än den som man är mest van vid.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om vad förskollärare i förskolan anser om musikens betydelse för barns utveckling samt få insikt i hur de arbetar med musikaktiviteter i förskolan. Följande frågor har besvarats i studien: Vilka olika uppfattningar finns om musikens betydelse för barns utveckling hos de tillfrågade förskollärarna? Hur arbetar förskollärarna med musik/musikskapande i förskolan? Och hur kan alla barn inkluderas i musikaktiviteter på förskolan? I föreliggande studie har kvalitativa intervjuer använts, urvalet omfattar sex förskollärare med olika många års erfarenheter i förskolan. Det sociokulturella perspektivet har använts vid analys av studiens resultat. Resultatet visar att förskollärarna anser att musik är viktig för barnens utveckling. Exempelvis utvecklar barn sitt språk, sitt ordförråd och sin motorik med musik som stöd. De tillfrågade lärarna använder dagligen musik i sin undervisning och har en positiv syn på musikens betydelse för barns hälsa och välmående. Förskollärarna använder olika arbetssätt vid musicerande med förskolebarnen bland annat nämns ett musikrum, en korg med sångkort och sångsamlingar med och utan instrument. I arbetet nämns även olika strategier för att kunna inkludera barn i musikaktiviteter på sikt, ett exempel kan vara att låta barnet få sitta bredvid och observera musicerandet på håll, eller låta barnet hjälpa till att duka till maten på sidan av aktiviteten, dukningen ger då barnet möjlighet att få vara passivt deltagande i musicerandet under dukningen. Ett annat exempel kan även vara att inkludera familjens favoritmusik i musicerandet på förskolan.

Denna studie behandlar musiklärares arbete med bedömning i ensemble på gymnasiet och musicerande på grundskolan där musiklärarnas erfarenheter, tillvägagångssätt och förhållningssätt till bedömning i deras undervisning har undersökts. Studiens syfte är att utveckla kunskap om musiklärares tillämpningar av formativ respektive summativ bedömning i ensemblespel och musicerande samt vilka möjligheter och svårigheter som det innefattar. Studien utgår från en musikdidaktisk och sociokulturell teoretisk utgångspunkt. Data har samlats in med kvalitativ metod där musiklärare från grundskolan och ensemblelärare från gymnasiet har intervjuats. Resultatet visar att den formativa bedömningen genomsyrar musiklärarnas undervisning både på grundskolan och gymnasiet där de värdesätter den formativa bedömningen högt i sin undervisning. Resultatet visar även att den summativa bedömningen kan vara svår att utföra på grund av att musikämnet är praktiskt, att den summativa bedömningen inte tar lika mycket plats som den formativa bedömningen och att bedömningsstödet som finns tillhands inte har varit hjälpsamt. Musiklärarna värdesätter lyhördhet, anpassning, flexibilitet, initiativtagande och gruppledarskap som goda kvalitéer för vad som krävs för att vara en god medmusiker i sin bedömning.