Working in front of visual display units, VDU, has become more and more common and an increasingly number of office workers spend a larger part of their working day in front of a monitor. Thus, work-related eye disorders associated with VDU use increase. Employers has a responsibility to prevent accidents and sickness among their employees, which partly can be done by risk assessments of visual ergonomic conditions at the office workplace. The purpose of this master thesis was to investigate how VDU office workers with, or without, eye- or neck problems perceive the lighting conditions in relation to how an ergonomist who has gone through a nine-day visual ergonomics education, assess the lighting. Data has been collected by 48 ergonomics specialists and work environment engineers who risk assessed 204 VDU stations at different offices in Sweden using a new visual ergonomics risk assessment method. The results showed several strong connections between the assessment made by the trained technician and the individual VDU workers perception of lighting conditions, such as the general lighting and glare. The technician noticed however more risks than the individual worker did. VDU workers with eye-strain reports more problems with their lighting conditions in the office compared to those without eye-strain. The technician’s assessment of glare, and the individual VDU worker´s experience of strong lights hade the most impact on reported eye-strain. VDU workers with neck pain did not report any problems with their lighting conditions in contrast to the technician who reported an increased risk at both general lightning and glare. / Att arbeta framför dator har blivit allt vanligare och allt fler arbetar stor del av sin arbetsdag framför en bildskärm. De arbetsrelaterade besvären i samband med detta ökar. Arbetsgivaren ska förebygga ohälsa och olycksfall vilket bland annat kan göras genom att riskbedöma synergonomiska förhållanden på kontorsarbetsplatsen. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur individer med respektive utan ögon- eller nackbesvär vid bildskärmsarbete på kontor uppfattar sina belysningsförhållanden i relation till hur en ergonom som utbildats inom synergonomi och belysning under en 9 dagars utbildning bedömer belysningsförhållandet. Data är insamlat av 48 ergonomer och arbetsmiljöingenjörer som riskbedömt 204 bildskärmsarbetsplatser på olika kontor med hjälp av en ny synergonomisk riskbedömningsmetod. Resultatet visar att det finns flera starka samband mellan ergonomens bedömning och individens uppfattning av belysningsförhållandena, exempelvis gällande allmänbelysningen och bländningen. Ergonomen uppmärksammar dock fler risker än vad individen gör. Individer med ögonbesvär rapporterar i högre grad besvär med sina belysningsförhållanden på kontoret jämfört med individer utan besvär och den belysningsrelaterade faktor som har störst betydelse för om individen anger ögonbesvär är ergonomens bedömning och individens uppfattning av bländning/starka lampor. Individer med nackbesvär rapporterar inga större besvär med belysningsförhållandena i motsatts till ergonomen som rapporterar risker med både bländningen och allmänbelysningen.

Många människor arbetar en stor del av sitt liv och det är därmed viktigt med en hållbar hälsa för var enskild individ genom alla deras yrkesverksamma år. Studier visar att både fysisk och psykisk hälsa är viktigt i arbetslivet. Byggindustrin är ett utsatt yrkesområde med stora hälsorisker. Det finns idag mycket forskat inom byggindustrin som helhet men inom yrket plattsättning finns det idag nästan ingen forskning. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga muskuloskeletala besvär hos plattsättare och använda modellen för krav, kontroll och stöd i syfte att bedöma om det kan bidra till att förklara någon form av muskuloskeletala besvär. I föreliggande studie har en kvantitativ ansats använts i form av enkät. Undersökningen mätte självskattad allmänt hälsotillstånd, stress, krav, kontroll och stöd tillsammans med subjektiva muskuloskeletala symptom av plattsättare. I studien deltog 13 män med en medelålder på 38 (std=11,6) och fem kvinnor med en medelålder på 31 (std=9,7) som har arbetat som plattsättare 2-26 år. Resultatet indikerar att den övergripande allmänna hälsan, stress, krav och kontroll var god hos plattsättarna. Förekomsten av muskuloskeletala besvär var som högst i nedre delen av ryggen och knä/knäna med en besvärsfrekvens på 72 procent. Muskuloskeletala besvär som en funktion av självskattad krav-kontroll gav ett resultat där de flesta (78 %) hamnade i kategorin "aktiv". Detta begränsade möjligheten till att jämföra självskattade besvär mellan olika kategorier i krav och kontrollmodellen. Slutsatsen är att inom yrket plattsättare finns ett stort problem med muskuloskeletala besvär och vidare forskning är viktigt. / The aim of the present study was to identify musculoskeletal symptoms in pursuit tiler and use the model of demands, control and support in order to assess if it may help to explain the presence of musculoskeletal symptoms. In the present study a quantitative approach was used. The survey measured self-rated general health, stress, demands, control and support together with subjective musculoskeletal symptoms of the tilers. The sample group included 13 men with a mean age of 38 (std= 11,6) and five women with a mean age of 31 (std=9,7) that had worked as a tiler 2-26 years. Result indicates that the overall self-rated level of general health, stress, demand and control was good. The prevalence of musculoskeletal symptoms in the lower back and the knee/knees was high with frequency of 72%. Musculoskeletal symptoms as a function of self-rated control-demand categories yielded the following results. Most of the tiler ended up in the categorie for "activ". This limited the ability to compare the self-reported symptoms between different categories in the demand and control model. It is concluded that the profession tiler have a big problem with musculoskeletal symptoms and further research is important.

Bakgrund Muskuloskeletala besvär i nacke och skuldra är vanligt förekommande arbetsrelaterade sjukdomar bland bildskärmsarbetare. Detta orsakar individuellt lidande med stora kostnader för samhället i storleksordningen 0.5% till 2% av ett lands BNP, men även för företag som utöver ökade omkostnader även riskerar sämre produktion och kvalitet. Det finns en oro att bildskärmsarbetande med progressiva glasögon arbetar med en ökad huvudextension och huvudprotraktion sk ”gamnacke”. Få jämförande studier har dock gjorts på HE respektive FHP vid användandet av progressiva glasögon, och ännu färre med subjekten i deras naturliga arbetsmiljö. Syfte – I denna studie undersöktes om det, i subjektens egen arbetsmiljö, föreligger ett samband mellan begreppet gamnacke och bildskärmsarbete vid användandet av progressiva glasögon avseende faktorerna FHP och HE jämfört med bildskärmsarbete utan progressiva glasögon. Subjekt –Datainsamlingen har skett på sju stycken olika företag i storstockholmsområdet under tidsperioden Mars-April 2017. Testgruppen bestod av 3 män och 7 kvinnor med en medelålder på 57,80 år (±8,18). Tid som de använt progressiva glasögon var 5,85 år (±5,59). kontrollgruppen bestod av 4 män och 6 kvinnor med en medelålder på 55,90 år (±3,60). Metod – Subjekten fotograferades med en smartphonekamera i ett stativ med horisontellt vattenpass, sittande vid sina skrivbord framför sina egna bildskärmar. Tre fotografier togs under 5 minuters tid på respektive subjekt. Subjekten var inte varse om exakt vid vilken tidpunkt fotografierna togs. En mobilapplikation användes för att ta ut vinklar för HE och FHP. Medelvärdena användes sedan för vidare analys med ett two-independent-sample test. Resultat – Testgruppens medelvärde för huvudets protraktion, TFHP var 42,20° (±7,15°). Testgruppens vinkel för mätning av huvudets extension, THE, hade medelvärdet 17,73° (±5,55°). Kontrollgruppens medelvärde för huvudets protraktion, KFHP var 40,87° (±7,53°). Kontrollgruppens medelvärde av huvudets extension, KHE var 11,53° (±7,42°). Korrelationen mellan progressiva glasögon och FHP var inte statistisk signifikant (p = 0,739), detta gällde även för korrelationen mellan progressiva glasögon och HE (p = 0,063). Konklusion – Resultatet av studien visade inget statistiskt signifikant samband gällande att bildskärmsarbetande i subjektetens naturliga arbetsmiljö med fullprogressiva glasögon hade en högre grad FHP eller HE än bildskärmsarbetande utan fullprogressiva glasögon i förhållande till lodlinjen respektive horisontallinjen, däremot sågs en tendens till en högre grad av HE hos gruppen med fullprogressiva glasögon i förhållande till horisontallinjen (p=0,063). / Introduction – Musculoskeletal disorders of the neck and shoulders are common occupational diseases among VDU operators. This causes individual suffering with high costs for society at around 0.5% to 2% of a countries GDP, as well as for companies, that besides high costs also risk a poorer production and quality. There is a concern that VDU operators with progressive lenses have an increased head extension and Forward head posture. However, Few comparative studies have been made on head extension and Forward head posture on subjects with progressive lenses and even fewer with subjects in their natural working environment. Aim – In this study, the aim was to, in the subjects own natural working environment, investigate whether there is a connection between the concept of poor posture in regards of FHP and HE, and VDU operators in the use of progressive lenses, compared to VDU operators without progressive lenses. Materials – The data was collected from seven different companies in the Greater Stockholm area during the period March-April 2017. The test group consisted of 3 men and 7 women with an average age of 57.80 years (± 8.18). The time spent using progressive lenses was 5.85 years (± 5.59). The control group consisted of 4 men and 6 women with an average age of 55.90 years (± 3.60). Method - The subjects were photographed with a smartphone on a leveled tripod, sitting at their own desks in front of their own monitors. Three photos were taken within 5 minutes on each subject. The subjects did not know exactly when the photographs were taken. A mobile application was used to extract angles for HE and FHP measurements. The mean values were then used for further analysis with a two-independent sample test. Results – The test group's mean head protrusion, TFHP was 42.20° (±7.15°). The test group's angle for measuring the head extension, THE, had an average of 17.73° (±5.55°). The control group's mean head protrusion, KFHP was 40.87° (±7.53°). The control group's mean of the head extension, KHE was 11.53° (±7.42°). The correlation between progressive lenses and FHP was not significant (p = 0.739), nor was the correlation between progressive lenses and HE significant (p = 0.063). Conclusion – The results of the study showed no statistically significant correlation that VDU operators in the subject's natural working environment with progressive lenses have a higher degree of FHP or HE than VDU operators without progressive lenses in relation to the vertical- and horizontal line respectively. On the other hand, they had a trend towards a higher HE than VDU operators without progressive lenses with a p-value of 0.063.

Introduktion: Yrkesförare som grupp uppvisar hög prevalens av kardiovaskulära sjukdomar och muskuloskeletala besvär. Yrkets ogynnsamma arbetsförhållanden leder ofta till ohälsosamma levnadsvanor och få förare når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Trots yrkesgruppens låga hälsostatus är forskningsfältet förhållandevis outforskat, i synnerhet inom området för muskuloskeletal hälsa och fysisk aktivitet.  Syfte: Denna scoping review syftar till att beskriva vilka hälsofrämjande interventioner som studerats för att förbättra yrkesförares hälsa, med specifikt fokus på åtgärder för fysisk aktivitet. Metod: I detta arbete användes SBU:s metodbok och PRISMA för att följa de riktlinjer som finns för systematiska litteraturöversikter. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och Web of Science under våren 2024. Kvalitetsgranskning gjordes enligt granskningsmallar från SBU. Resultat: Sex studier inkluderades i denna scoping review. Interventioner av livsstilsförändring, styrketräning och utbildning i fysisk aktivitet kunde alla bidra till ökad fysiska aktivitet. Styrketräning, utbildning i fysisk aktivitet, raster och stretching kunde minska muskuloskeletala besvär. Effekter på kost, sömn, antropometriska mått, kardiovaskulära hälsomarkörer och self-efficacy visade varierade resultat. Konklusion: Trots stora variationer på interventionerna fick de flesta av studierna positiva resultat på förbättrad hälsa eller hälsofrämjande beteenden i någon form, vilket visar på en bredd av möjligheter inför framtida interventioner och åtgärder. Fysisk aktivitet, som är en av hörnstenarna för kardiovaskulär och muskuloskeletal hälsa, behöver finnas med som komponent i det hälsofrämjande arbetet och där har fysioterapeuter med sin kompetens en viktig roll. Framtida forskningsprojekt behöver titta på fler potentiella åtgärder och hitta möjligheter att kringgå de utmaningar som föreligger i branschen för att bättre kunna möta yrkesgruppens behov av hälsofrämjande insatser.

With the advancement of technology, innovative control measures have been introduced to mitigate the risk of work-related musculoskeletal disorders (WMSDs). Among these measures, wearable passive exoskeletons have emerged as promising solutions for addressing WMSDs. Previous studies have demonstrated the effectiveness of wearable passive exoskeletons for improving awkward postures and reducing muscle workload in tasks involving neck extension, limbs, and back. However, the effectiveness of newly developed industrial exoskeletons designed for neck flexion remains uncertain. This study aimed to evaluate the neck exoskeleton's effects on muscle activities and work postures, by comparing the working conditions of floor workers wearing and not wearing these devices. Six subjects were recruited for field measurements. Muscle activity of the neck extensors, as well as the forward inclination angle of the head and trunk, were assessed during the measurements. Data comparison between wearing and not wearing the neck flexion exoskeleton was conducted using the related samples Wilcoxon signed-rank test. Spearman’s rank correlation coefficient was utilized to analyze the correlation between different parameters while wearing the neck flexion exoskeleton. The results showed that compared to not wearing the exoskeleton, wearing the neck flexion exoskeleton significantly reduced muscular activity at the 10th percentile (p=0.028), 50th percentile (p=0.028), and 90th percentile (p=0.028). Wearing the neck flexion exoskeleton also reduced the 10th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.046) of the head angle, and the neck angle at the 50th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.028). Additionally, the trunk angle was significantly higher with the exoskeleton at the 50th percentile (p=0.046) and 90th percentile (p=0.027). The correlation analysis when wearing the exoskeleton revealed a negative correlation between neck angle and trunk angle at the 10th percentile (r=-0.829, p=0.021). Additionally, a significant negative correlation was found between neck angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.943, p=0.002), as well as between head angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). Moreover, a strong negative correlation was observed between RMS and head angle at the 50th percentile (r=-0.771, p=0.036) and 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). In conclusion, the results show that wearing neck flexion exoskeletons during actual work tasks among floor layers reduces neck extensor muscle activity, excessive neck flexion, and forward head inclination, and it may lead to an increase in forward trunk inclination, without influencing work efficiency. / trätt som en möjlighet för att minska risken för WMSD. Tidigare studier har visat att bärbara passiva exoskelett är effektiva för att minska belastningen vid besvärliga arbetsställningar och minska muskelbelastningen vid arbetsuppgifter som involverar nackextension, extremiteter och rygg. Dock är effektiviteten av nyligen utvecklade industriella exoskelett designade för nackflexion fortfarande osäker. Denna studie syftade till att undersöka effekten av ett nackflexionsexoskelett, med avseende på muskelbelastning och arbetsställningar hos golvarbetare. Sex försökspersoner rekryterades för fältmätningar. Muskelaktiviteten hos nackextensorerna, samt framåtlutningsvinkeln av huvudet och bålen, mättes under arbetet. Statistisk jämförelse mellan att bära och inte bära nackflexionsexoskelettet utfördes med hjälp av Wilcoxon signed-rank test för relaterade prover. Spearman rangkorrelationskoefficient användes för att analysera korrelationen mellan olika parametrar när nackflexionsexoskelettet bars. Resultaten visade att exoskelettet signifikant minskade muskelaktiviteten ; vid 10:e percentilen (p=0.028), 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Vidare minskade även huvudvinkeln signifikant, 10:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.046) av, liksomnackvinkelns 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Bålvinkeln, däremot, var signifikant högre med exoskelettet både vid 50:e percentilen (p=0.046) och 90:e percentilen (p=0.027). Korrelationsanalysen avslöjade en negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 10:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom var det en signifikant negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.943, p=0.002), samt mellan huvudvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom observerades en stark negativ korrelation mellan muskelaktivitet och huvudvinkel vid 50:e percentilen av de båda måtten (r=-0.771, p=0.036) och vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Sammanfattningsvis visar resultaten att användning av nackflexionsexoskelett under faktiska arbetsuppgifter bland golvläggare minskar nackextensorernas muskelaktivitet, nackflexion och framåtlutning av huvudet, samt ökar framåtlutningen av av bålen utan att påverka arbetseffektiviteten.