Bakgrund: Forskning har visat att det finns ett samband mellan psykisk och fysisk hälsa och affekter och att affektmedvetenhet och affektreglering har betydelse för upplevelsen av negativa affekter och psykiska symtom. Få som söker vård för psykisk ohälsa erbjuds psykoterapi och det är intressant att undersöka andra psykologiska behandlingsmodeller för affektintegrering. Känsloskola är en något modifierad variant av Affektskola, som är en manualbaserad pedagogisk gruppbehandlingsmetod för affektintegrering. Mycket lite är känt hur den metoden fungerar i ett psykiatriskt sammanhang.   Syfte: Att undersöka om psykiatriska öppenvårdspatienters deltagande i Känsloskola hade en positiv effekt på psykiska symtom (SCL-90), alexityma drag (TAS-20) och funktionsförmåga (GAF-självskattning), direkt efter avslutad Känsloskola och sex månader senare, samt om den subjektiva upplevelsen av Känsloskola var ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering.   Metod: 37 psykiatriska öppenvårdspatienter inkluderades för deltagande i Känsloskola. Patienterna fyllde i självskattningsformulär SCL-90, TAS-20 och GAF-självskattning före, direkt efter och sex månader efter avslut. En kompletterande intervju där deltagarnas egna röster kom fram gjordes vid avslut. Data bearbetades kvantitativt och kvalitativt.   Resultat: Kvantitativa data visade en signifikant minskning av psykiska symtom och alexityma drag direkt efter avslutad Känsloskola och en fortsatt förbättring efter sex månader som dock inte blev så stor att signifikans uppnåddes samt en ökad funktionsförmåga efter sex månader. Kvalitativa data visade ökad affektmedvetenhet och förmåga att uppfatta och uttrycka affekter och förbättrad affektreglering.   Slutsatser: Resultatet pekar mot att en affektintegrerande psykologisk behandlingsmodell, Känsloskola, kan bidra till utveckling och vidmakthållande av psykisk hälsa och att metoden passar väl i psykiatrisk verksamhet.

Forskning visar att sexuellt våld är särskilt svårt för både utsatta och behandlare att närma sig och de flesta får ingen professionell hjälp för sin utsatthet. Särskild brist på kunskap verkar prägla området sexuellt våld i parrelationer. Syftet med denna studie är att undersöka hur behandlares känslomässiga upplevelser i arbetet med sexuellt våld påverkar behandlingsarbetet med personer som har utsatts för eller utövat våld i parrelationer. Genom intervjuer med behandlare som arbetar specifikt med våld i nära relationer, och därmed kan antas möta många som både utsätts för och utövar sexuellt våld i parrelationer, kan studien bidra till att belysa en del av de utmaningar och svårigheter som arbetet med sexuellt våld kan föra med sig. Studien visar att sexuellt våld är ett område som kan väcka negativa känslor hos behandlarna. De som arbetar med utsatta talar något mer om psykisk smärta och vanmakt, medan ilska och skam framför allt nämns av de som arbetar med förövarna. Det sexuella materialet skapar en känsla av intimitet i behandlingsrummet som behandlarna ibland är oroliga för ska upplevas som invaderande av klienterna. Behandlarna talar om vikten av att kunna härbärgera klienternas svåra upplevelser, men det framgår också att det ibland är särskilt svårt att härbärgera sexuellt våld. Behandlarna upplever ibland en svår balansgång i arbetet med sexuellt våld, som bland annat handlar om att aktivt lyfta material som kan väcka skam och känslomässig smärta och samtidigt upprätthålla allians. Trots många berättelser om ett gott arbete med det sexuella våldet leder dessa utmaningar ibland till situationer när behandlarna mer eller mindre medvetet undviker att arbeta aktivt med det sexuella våldet. Behandlarna kan vilja skydda sig själva eller sina klienter från de negativa känslor och den kontrollförlust som samtal om sexuellt våld kan innebära. Det kan också handla om att skydda behandlingsrelationen från det potentiella hot som skam och sexualitet kan innebära. / Studies shows that sexual violence is a particulary difficult subject for both victims and professionals to talk about, most victims do not get any professional help to work through the experience. There is a particular lack of knowledge och research regarding the area sexual violence in partner relationships. The aim of this study is to investigate if counsellors affective responses in working with sexual violence influences how they deal with sexual violence in treatment. Through interviewes with counsellors who work specifically with violence in partner relationships, and thereby can be assumed to meet many both victims and perpetrators of sexual violence, the study contributes to put light on some of the challenges and difficulties that the subject brings. The study shows that sexual violence is an area that can trigger negative affects in counsellors. Those who work with victims speaks somewhat more about psychic pain and powerlessness while anger and shame chiefly is mentioned by those who work with perpetrators. The sexual content contributes to a feeling of intimacy in treatment whitch the counsellors sometimes worry will be percieved as invading by klients. The counsellors talk about the importance to harbour the difficult experiences of the klients, but also about the sometimes added difficulty to harbour sexual violence. They also experience a sometimes hard balancing act between lifting material that can be shameful and painful on one hand, and keeping the alliance intact on the other. Those challanges sometimes contributes to situations where the counsellors, more or less deliberately, avoids workning actively with the sexual violence. The councellors sometimes want to protect themselves or their clients from the negative feelings or the sense of loss of control that the sexual and violent material may entail. It can also be a matter of protecting the treatment relationship from the threat that shame and sexuality may entail.

Penalty-taking performance in handball within a self-regulatory focus framework was examined. In a two-independent group design, regulatory framings (either promotion or prevention) were given to participants (N = 25) prior to penalty-taking. More precisely, Swedish male (n = 15) and female (n = 10) players of the third male and second female Swedish Leagues were randomly allocated to shoot three penalties each under either a promotion-framed (n = 13; Mage = 20.77, SD = 3.77 years) or a prevention-framed (n = 12; Mage = 19.25, SD = 2.09 years) condition. Positive and negative affect were measured to assess pre-performance emotional states. Findings showed that promotion–focused individuals performed better in a promotion– framed penalty (i.e. fit) than in a prevention–framed (i.e. mismatch). Moreover, when in regulatory fit, pre-performance positive emotions were reported to be greater than when in mismatch. Findings are discussed in terms of role of fit and emotional states in pressureperformance critical situations. / Straffläggnings prestation i handboll inom ett själv-regulatoriskt fokus-ramverk undersöktes. I en två-oberoende grupps design, regulatorisk inramning (antingen promotion eller prevention) gavs till deltagarna (N = 25) innan straffläggning. Mer exakt, svenska manliga (n = 15) och kvinnliga (n = 10) spelare från den manliga tredje och kvinnliga andra svenska divisionen var slumpmässigt tilldelade att skjuta tre straffar under antingen en promotion-inramad (n = 13; Målder = 20.77, SD = 3.77 år) eller prevention-inramad (n = 12; Målder = 19.25, SD = 2.09 år) straffsituation. Mätningar av positiva och negativa affekter bedömde pre-prestation emotionella tillstånd. Resultaten visade att promotions-fokuserade individer presterade bättre i en promotion-inramning straffsituation (fit) än i en prevention-inramning straffsituation (mismatch). Dessutom när i regulatoriskt-fit, rapporterades positiva emotioner högre än i mismatch. Resultaten är diskuterade i förhållande till rollen av fit och emotionella tillstånd i prestation-under-press kritiska situationer