Med palliativ vård menas att inriktningen på vården är att lindra symptomen, möjligheten att bota sjukdomen finns inte längre. Läkaren ska då försäkra sig om att livsuppehållande behandlingar inte längre kan påverka sjukdomsförloppet, ta största möjliga hänsyn till patientens önskemål och ta det avgörande beslutet att avsluta eller avbryta en livsuppehållande behandling. Palliativ vård är på många områden numera utbyggd till avancerade hemsjukvårdsteam. Tidigare studier har i huvudsak fokuserat på anhöriga eller vårdpersonal och då särskilt sjuksköterskans upplevelser av att vårda palliativa patienter. Därför är det viktigt att tydliggöra patientperspektivet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva befintlig forskning om hur patienter inom palliativ vård upplever den sista tiden i livet. Metoden som använts är litteraturstudie och resultatet är funnit i 10 vetenskapliga artiklar. Resultatet redovisas med hjälp av fyra kategorier; Hopp och hopplöshet, Mening och maktlöshet, Tillgänglighet och ensamhet samt Acceptans. Slutsatsen är att den som är allvarligt sjuk och står inför döden bör mötas och behandlas av palliativ vård som grundas i hopp, mening, tillgänglighet och acceptans. För att förbättra den sista tiden i livet för patienten inom palliativ vård när det gäller bevarad värdighet finns det, med stöd i studiens resultat, specifika aspekter att beakta. Patienten bör delta i sin vård så långt det är möjligt; Hopp är inte alltid kopplat till bot; Vårdarna bör underlätta sociala kontakter; Vårdarna bör vara tillgängliga, även när det inte finns något att säga; Allvarlig information bör ges stegvis; och Teamarbete med flera olika professioner.

Bakgrund: Donationsprocessen är en del av intensivvården som ställer stora krav på de närstående, som förutom att ha drabbats av plötslig förlust, också har ett beslut om donation att ta ställning till. Intensivvårdssjuksköterskor har en stor roll i denna process men upplever ofta det svårt att veta hur de ska bemöta de närstående på ett bra sätt. Syfte: Att identifiera och sammanställa hur närstående till potentiella organdonatorer upplever transitionerna de genomgår under donationsprocessen. Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ design. En deskriptiv innehållsanalys utfördes av 17 stycken studier som baserats på intervjuer med närstående kring deras upplevelser av donationsprocessen. Resultat: De närståendes transitioner sammanfattades i tre huvudkategorier: från liv till död, insikt och acceptans och från död till liv. Beskrivningarna av deras upplevelser kretsade i huvudsak kring bemötande från vården, samtyckesprocessen och förståelse för situationen. De flesta upplevde ett gott empatiskt bemötande men många hade svåt att ta till sig och förstå information kring framför allt hjändödsbegreppet. Att ta ett beslut om samtycke till donation upplevdes för vissa som en tröst då det gav förlusten en mening, medan andra upplevde det som ett omöjligt och fruktansvärt beslut att ta. Slutsats: Viktiga områden för näståendes upplevelser under donationsprocessen var bemötandet, det emotionella stödet, informationen och beslutsfattandet. Kunskapen om närståendes upplevelser är relevant för intensivvården och intensivvårdssjuksköterskan för att vården skall kunna ge den omvårdnad som behövs under processen. / Background: The process of organ- and tissue donation is a part of the critical care that puts a lot of pressure on the next of kin who as well as being victims of a sudden loss, need to make a decision about donation. Intensive care nurses play a major role within this process and often experience it difficult to know how to respond to the next of kin in a good way. Aim: To identify and compile how next of kin to potential organ donors experience the transitions they go through during the donation process. Method: This study has been conducted as a review of previous literature and with a qualitative design. A descriptive content analysis was performed of 17 studies which were based on interviews with next of kin and their experiences with the donation process. Results: The next of kin transitions were compiled into three main categories: from life to death, insight and acceptance and from death to life. The description of their experiences through these transitions mainly focused on reception from hospital staff, the decision-making process and their perception of the situation. The reception in the majority of the cases was considered good and empathetic. A number of them had a difficult time understanding the information given to them, in particular about the meaning of brain death. Some of the next of kin did experience making the decision about donation as a comfort that gave them a deeper meaning to their loss, while others experienced it as an impossible and dreadful decision to make. Conclusion: Important aspects recognized by the next of kin during the donation process were; the personal treatment, the emotional support, the received information and the decision-making. The knowledge surrounding experiences of the next of kin, is relevant to the intensive care and the intensive care nurse, to reassure that they provide the care needed during the process.

In the care for the critically ill patient the next of kin is of great importance. Their support, love and care for the patient, increases the wellbeing and makes a connection to the patient’s normal lifeworld. For the next of kin to be able to be that support the next of kin needs to be helped to maintain the basic need of for example their sleep, food, hygiene and psychosocial support. The critical care nurse must see to the patient’s whole lifeworld which includes their next of kin.The aim of the study was to identify the resources available for the next of kin in intensive care units in Sweden. The study has its origin in a quantitative approach and a multiple choice questionnaire survey was selected as the data collection method. The respondents were intensive care employees from all over Sweden. At the time of the study, there were 86 intensive care units in Sweden which all were invited to participate in the study. Answers were received from 53 respondents representing ~62 % of ICUs in Sweden.The findings revealed that the resources for next of kin among the responding units were overall good to maintain the basic needs. The units mainly provided 1-2 rooms for the next of kin to use for resting and recovery while staying at the hospital. All the units were available to telephone 24 hours a day but there were some units that had restrictions when it came to visiting the critically ill patient. All ICUs in Sweden were invited to participate in the study but there were 38 % which chose not to participate. The outcome of the study could therefore have been different if the nonparticipant ICUs had different resources and opinions when it came to the care for the next of kin of patients staying at ICU. The conclusion is that intensive care units in Sweden has overall good resources to care for next of kin while visiting and staying at ICUs. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Idag finns möjligheten för svårt sjuka människor att få dö i sitt hem, ofta med hjälp och stöd av närstående och av andra professionella vårdgivare. I den palliativa vården och vid vård i livets slutskede är närstående betydelsefulla i omvårdnaden och behöver stöd från distriktssjuksköterskan. För att det ska bli så bra som möjligt för de närstående att vårda i hemmet behöver distriktssjuksköterskan veta vilka stödåtgärder som de närstående behöver.Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelse av att vårda en närstående som är i en palliativ fas eller i livets slutskede i hemmet.Metoden som användes var en litteraturstudie. Tretton kvalitativa artiklar som motsvarade syftet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Ur resultatet framkommer närståendes upplevelser som sammanställts i åtta kategorier. Dessa är att uppleva trygghet, att uppleva otrygghet, att bli bekräftad, att bli negligerad, att uppleva glädje och tillfredställelse i vårdandet, att uppleva vårdandet som en börda, att försöka bevara det invanda samt att uppleva förändrad livssituation.Resultatet visar att närståendes upplevelser av att vårda i hemmet kan skilja sig från individ till individ. För att närstående ska kunna få rätt stöd och support från distriktssjuksköterskan är det viktigt att kommunikationen fungerar mellan parterna. Kommunikation är grundläggande för att kunna bygga en bra relation mellan distriktssjuksköterskan och närstående för att möjliggöra att rätt stödåtgärder sätts in. Närståendes behov av stöd varierar, vilket kan ha många orsaker. En av dessa orsaker kan bero på vilket genus den närstående har. Därför vore det värdefullt att framtida forskning fokuserar på män respektive kvinnors upplevelser som närståendevårdare. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Alltfler människor har en önskan om att få leva sina sista dagar i hemmet. Att vara närstående till en döende person innebär ofta en enorm påfrestning och en krisartad livssituation. Närstående ställs inför svåra utmaningar och upplever en börda i att upprätthålla vardagen och utföra praktiska göromål i vården av den sjuke. Samtidigt får de hantera både den egna och den sjukes sorg och förtvivlan. De närstående ser sin insats som ett sätt att ge tillbaka något av den kärlek de själva fått och har en önskan om att patientens sista vilja ska respekteras. I många fall beskriver närstående att de varit i behov av stöd för sin egen skull, men också stöd för att klara av det dagliga livet och vården av den sjuke. Sjuksköterskor inom ett palliativt hemsjukvårdsteam kan i ett tidigt skede etablera en god kontakt med både patient och närstående. Denna vårdrelation är ytterst värdefull för närståendes upplevelse av trygghet och delaktighet, men ligger också till grund för deras gemensamma arbete kring vården. Syftet med studien är att beskriva vad närstående upplever som betydelsefullt i mötet med det palliativa teamet, när vården utförs i hemmet. Detta arbete bygger på en litteraturstudie enligt Axelsson (2012) och baseras på kvalitativa studier. Vårt resultat bildar två teman och fem underteman. Resultatet visar närståendes behov av trygghet och stöd. Det visar också på vilket sätt sjuksköterskan i teamet kan lindra närståendes lidande och medverka till en ökad trygghet i en svår situation. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom förväntas öka och följaktligen ökar även antalet anhöriga till personer med demenssjukdom. De nationella riktlinjerna förordar personcentrerad vård och vikten av stöd till anhöriga poängteras. Det vetenskapliga stödet för utformningen av detta stöd lämnar dock utrymme för frågetecken. I linje med personcentrerad vård och de nationella riktlinjerna är det därför betydelsefullt att få kunskap om hur den anhörige själv upplever sin livssituation och vilket stöd hen är i behov av, för att kunna öka förståelsen och för att sjuksköterskan/distriktssköterskan ska kunna anpassa sin utformning av stöd på bästa sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva upplevelse av livssituationen och behov av stöd för anhörig till hemmaboende person med demenssjukdom. Metod: Empirisk intervjustudie med kvalitativ design. Anhöriga till personer med demenssjukdom har intervjuats. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i tre kategorier med tillhörande 11 underkategorier. Den anhöriges livssituation med underkategorierna; Behövd – att ta hand om två plus lite till; Emotionellt ansträngande verklighet; Ensamhet - engagemangen minskar och bundenheten ökar; Ambivalens kring ansvar och autonomi; Tacksamhet, kärlek och acceptans. Erhållet stöd; Stöd från team; Periodvis avlösning; Samtal och anhörigstöd och Behov av stöd; Information, kunskap och utbildning; Delat ansvar och delaktighet och Organisationen och dess hinder. Slutsats: Anhöriga till personer med demenssjukdom har en belastad livssituation, både emotionellt och praktiskt i vardagen. Anhöriga erhåller stöd i olika former, men har inte upplevelsen av tillräckligt stöd. Anhöriga har behov av information, kunskap och delaktighet och önskar dela ansvaret, men ser inte hur organisationen stöder detta.

<p>Tillgången på organ är för liten i förhållande till efterfrågan. Många patienter hinner avlida i väntan på ett nytt organ. För att ingrepp ska få göras måste närstående underrättas. Den avlidne anses positiv till organdonation om han eller hon inte gjort sin vilja känd, närstående kan dock motsätta sig detta. Ungefär en tredjedel av de närstående nekar till donation om den avlidnes vilja inte är känd. För att kunna öka antalet donationer är det viktigt att få förståelse för vad som påverkar närstående i deras beslutsfattande om organdonation. Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar beslutsfattandet om organdonation hos närstående till avliden patient. Arbetet är utformat som en litteraturstudie, där resultatets 13 artiklar hämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Resultatet visar att faktorer som påverkade beslutsfattandet om organdonation hos närstående till avliden patient var den avlidnes vilja, personalens bemötande samt närståendes inställning, kunskap, existentiella och sociokulturella faktorer. Att veta den avlidnes vilja var den faktor som visade sig ha mest betydelse för närståendes beslutsfattande. I Sverige behövs mer forskning om faktorer som påverkar närståendes beslut om organdonation. Det behövs fler sjuksköterskor med kunskap om organdonation som kan ta hand om närstående som står inför ett donationsbeslut.</p> / <p>The supply of organs is less than the demand. Many patients die while they are waiting for an organ. For a surgical operation to be done, families must be informed. The patient is considered positive to organ procurement if he or she hasn’t declared his or her will, however next-of-kins can oppose this. About one third of the next-of-kins deny donation if the patient’s will isn’t declared. It’s important to understand what influence next-of-kins in their decision making about organ procurement, to increase the numbers of donations. The aim of this literature study was to describe factors that influence the decision making about organ procurement of next-of-kins to a passed away patient. This work is designed as a literature study, where 13 articles were collected from the databases Cinahl and PubMed. The results shows that factors which influenced the decision making of families to a passed away patient were the patient’s will, the staffs’ receiving of family members, families’ attitudes, knowledge and existential and sociocultural factors. To know the patient’s will about organ procurement was the factor that appeared to be the most significant for families’ decision making. In Sweden more research is needed about factors that influence families’ decision making about organ procurement. There is a need of more nurses with knowledge about organ procurement who can take care of families during their decision making.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> På senare tid har närståendes roll i vården fått en ökad betydelse. I Sverige insjuknar varje år 50 000 individer i cancer. När sjukdomen övergått i sen palliativ fas väljer allt fler patienter att vårdas den sista tiden av livet i hemmet. Mer ansvar läggs därigenom på närstående vilket lett till ett ökat behov av stöd åt närstående. <strong>Syfte</strong>: Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelse av stöd när en familjemedlem med cancer vårdas i sen palliativ fas i hemmet. <strong>Metod</strong>: Studien är en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar från tidigare forskning. <strong>Resultat</strong>: Resultatet visade att närståendes upplevelse av stöd fanns i <em>att klara av vardagen</em> och <em>att kunna förbereda sig för framtiden</em>. Däremot framkom även att närstående upplevde avsaknad av stöd, som fanns i <em>att känna sig otillräcklig</em> och <em>att känna sig övergiven</em>. Närstående upplevde information kring familjemedlemmens sjukdom, vårdandet av den döende samt vad närstående kunde förvänta sig av framtiden framkom som ett stöd av betydelse. Närstående upplevde sig inte bli sedda av professionella vårdgivare vilket bidrog till att närstående kände sig ensamma i den svåra situation dem befann sig i. <strong>Slutsats:</strong> Då närstående befinner sig i en situation där deras behov av stöd inte alltid tillgodoses, är det av vikt att professionella vårdgivare i alla avseenden inkluderar och uppmärksammar närståendes individuella behov av stöd.</p><p> </p> / <p><strong>Background:</strong> The role played by next of kins in the public health care system has, of late, become increasingly important. Every year 50,000 people contract cancer in Sweden. During the final stages of life, when the illness has reached the late palliative phase, an increasing amount of patients choose to be nursed at home. Subsequently, more responsibility is placed upon relatives and their need of support increases. <strong>Purpose:</strong> The purpose with this study was to illustrate next of kin’s experiences of support when a member of the family suffering from cancer was nursed at home during the late palliative phase. <strong>Method: </strong>The study is an overview of literature based on scientific articles from previous research. <strong>Findings:</strong> The study’s findings show that next of kins experienced most support in situations associated with <em>coping with the daily chores</em> or when <em>having to prepare themselves for the future</em>. However, next of kins also experienced a lack of support and reported <em>feeling insufficient</em> <em>and abandoned</em>. Information about the family member’s illness and nursing of the same as well as a comprehension of what they, as next of kins, might expect of the future constituted a significant support. Nevertheless, they felt ignored in contacts with professional health care providers which contributed to a feeling of loneliness. <strong>Conclusion:</strong> When next of kins find themselves in a situation where their needs of support is not always fully satisfied, it is of great importance that professional health care providers notice and include the next of kins individual needs of support in all respects.</p><p> </p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Suicid är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för män mellan 25-44 år och kvinnor mellan 20-39 år. Vid ett suicid kan så många som 25 närstående beröras. År 2007 begicks 1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år <strong>Syftet:</strong> Syftet var att beskriva upplevelser av och vad som påverkar sorgearbetet för närstående efter ett suicid. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie genomfördes genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sammanlagt nio stycken artiklar granskades och analyserades. <strong>Resultat:</strong> Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat eller naturligt dödsfall. Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. <strong>Slutsats:</strong> Närstående som upplevt ett suicid behöver längre tid än andra att få sörja. I dagens samhälle saknas denna förståelse både från omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på behovet av ytterligare forskning och utbildning.</p> / <p><strong>Background:</strong> Suicide is the leading cause of death in Sweden for men between the age of 25 and 44 and women between the age of 20 and 39. Vid ett suicid berörs så många som 25 närstående.A suicide could affect as many as 25 relatives.År 2007 begicks  1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva närståendes till personer som begått suicid, upplevelser av  och vad som påverkar sorgearbetet. In year 2007, 1126 suicides were established in Sweden, which could have affected more than 25 000 persons that year. <strong>Aim:</strong> The aim was to describe the experiences of and what things that affect the process of grieving for next of kin of persons who had committed suicides.Metod: En allmän litteraturstudie genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. <strong>Method:</strong> A literature review of quantitative and qualitative articles.Sammanlagt 9 st artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat/naturligt dödsfall. A total of nine articles were reviewed and analyzed. <strong>Results:</strong> The grief following a suicide is more complicated and lengthy than the one that occurs after an expected or natural death.Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. The grief following a suicide is characterized by shame, guilt and stigma.Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Conflicts within families are common, which further complicates the grieving.Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Anger is another distinguishing factor in the mourning after a suicide.Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Anger contributes to greater shame, guilt and stigma as anger may be perceived as a "forbidden" feeling associated with a death.<strong> Conclusion:</strong> Relatives that experience a suicide needs more time than others to grieve.I dagens samhälle saknas denna förståelse både bland omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. In today's society there is a lack of such understanding among both those close to the relative, the health professionals and various agencies in the community. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på detta behov av ytterligare forskning och utbildning.There is very little research in this field in Sweden and this paper demonstrates this need for further research and education.</p>

Bakgrund: Suicid är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för män mellan 25-44 år och kvinnor mellan 20-39 år. Vid ett suicid kan så många som 25 närstående beröras. År 2007 begicks 1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva upplevelser av och vad som påverkar sorgearbetet för närstående efter ett suicid. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sammanlagt nio stycken artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat eller naturligt dödsfall. Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Slutsats: Närstående som upplevt ett suicid behöver längre tid än andra att få sörja. I dagens samhälle saknas denna förståelse både från omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på behovet av ytterligare forskning och utbildning. / Background: Suicide is the leading cause of death in Sweden for men between the age of 25 and 44 and women between the age of 20 and 39. Vid ett suicid berörs så många som 25 närstående.A suicide could affect as many as 25 relatives.År 2007 begicks  1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva närståendes till personer som begått suicid, upplevelser av  och vad som påverkar sorgearbetet. In year 2007, 1126 suicides were established in Sweden, which could have affected more than 25 000 persons that year. Aim: The aim was to describe the experiences of and what things that affect the process of grieving for next of kin of persons who had committed suicides.Metod: En allmän litteraturstudie genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Method: A literature review of quantitative and qualitative articles.Sammanlagt 9 st artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat/naturligt dödsfall. A total of nine articles were reviewed and analyzed. Results: The grief following a suicide is more complicated and lengthy than the one that occurs after an expected or natural death.Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. The grief following a suicide is characterized by shame, guilt and stigma.Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Conflicts within families are common, which further complicates the grieving.Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Anger is another distinguishing factor in the mourning after a suicide.Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Anger contributes to greater shame, guilt and stigma as anger may be perceived as a "forbidden" feeling associated with a death. Conclusion: Relatives that experience a suicide needs more time than others to grieve.I dagens samhälle saknas denna förståelse både bland omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. In today's society there is a lack of such understanding among both those close to the relative, the health professionals and various agencies in the community. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på detta behov av ytterligare forskning och utbildning.There is very little research in this field in Sweden and this paper demonstrates this need for further research and education.