Diss. Örebro : Örebro universitet, 2006.

Diss. Linköping : Univ., 2003.

Uppsatsen behandlar hur sex svenska tidningar rapporterade om Syrienkonflikten dagarna efter gasattacken i Ghouta den 21 augusti 2013. Den är en fallstudie av en händelse som krävde snabb nyhetsrapportering men där många massmedier saknade reportrar på plats. Undersökningen består av en kvalitativ samt en kvantitativ innehållsanalys av nyhetsartiklar publicerade under tio dagar efter attackens inträffande. Detta undersöker vi med frågeställningarna om vad som är nyheternas huvudfokus, vilka aktörer som får utrymme i rapporteringen samt hur reportrarna behandlar frågan om vem eller vilka som ges skulden för gasattacken. Undersökningen visar att nästan hälften av artiklarna behandlar Syrienkonflikten ur ett internationellt makroperspektiv. Artiklar som behandlar vardagslivet eller flyktingfrågan i Syrien är underrepresenterade. Civila och drabbade är de som visas mest på bild, medan politiker får mest utrymme i texten. Den mest förekommande motivkategorin för bilder är den som visar krigets konsekvenser i form av skadade eller dödade människor. Vilka aktörer som får komma till tals och vilka källor som journalisterna använder är i de undersökta artiklarna mycket lika mellan de undersökta tidningarna. Bristen på information och reportrar på plats gör att mycket material återanvänds och journalisterna tvingas bygga en historia kring den begränsade information som finns tillgänglig.

No description available.

Problemformulering och syfte: Under 2015 pågick den största flyktingkrisen, benämnt flyktingsituation i denna studie, sedan andra världskriget, vilken uppmärksammades i stor utsträckning i svenska medier under hösten 2015. Medierna, som majoriteten människor i Sverige dagligen tar del av, ses idag som ett dominerande instrument för information och opinionsbildning i samhället. Forskare är eniga om att medier har en stor del i människors liv och många av forskarna menar att medier påverkar människors åsikter. Syftet med studien är att undersöka hur Dagens Nyheter och Aftonbladet nyhetsrapporterade om flyktingsituationen under två perioder hösten 2015 samt utforska eventuella samband mellan tidningarnas dagordningar och förändringar i opinionen. Metod och material: En kvantitativ innehållsanalys av Dagens Nyheters och Aftonbladets nyhetsartiklar. Antalet nyhetsartiklar uppgick i 145. Huvudresultat: Resultatet visar att tidningarna frekvent rapporterade om politik, integration och invandring, i Europa i första perioden medan tidningarna rapporterade mindre frekvent i andra perioden men oftast om samma ämne som i första perioden, fast i Sverige. Rapporteringen skrevs ofta ur en politisk synvinkel. Rapporteringen innehöll även mycket dramatik och ofta gestaltades flyktingsituationen som en flyktingkris. Några tydliga samband mellan tidningarnas dagordningar och förändringar i opinionen går inte att dra några slutsatser om. Det finns dock skillnader mellan perioderna vilket gör att det bör ha påverkat läsarna i någon riktning. I vilken riktning går det dock inte att säga något om.

Syftet med denna studie är att undersöka hur kulturjournalister och nyhetsjournalister från Sveriges Radio ser på sitt demokratiska uppdrag och sin yrkesroll samt hur de upplever förutsättningarna för att uppfylla uppdraget och om dessa har förändrats. Vi är intresserade om nyhetsjournalisters och kulturjournalisters uppfattning i dessa frågor skiljer sig åt. Då vi har valt att göra en kvalitativ studie står de intervjuade journalisternas svar i centrum. I analysen kopplas resultatet till demokratimodeller, digitalisering, fältteori samt journalistikens logiker.  Resultatet av studien visar att gemensamt för båda gruppers syn på det demokratiska uppdraget är viljan att förmedla information och kunskap, vara tillgänglig och pedagogisk, verka självständigt samt att ge plats åt lyssnarnas åsikter eller fungera som spegel. Vad som skiljer grupperna åt är att nyhetsjournalisterna betonar uppgiften att vara opartisk och saklig, kritiskt granska makten samt ge människor verktyg att påverka. Kulturjournalisterna betonar i högre grad vikten av att bredda världsbilden, delge nya perspektiv, reflektera och analysera samt ge lyssnarna verktyg för att väcka nya tankegångar. Journalister anser att de i stort kan uppfylla uppdraget, men att möjligheterna och förutsättningarna har förändrats. Tempot har ökat, det råder en ökad konkurrens och några av kulturjournalisterna belyser personalnedskärningar och besparingar inom bolaget. Vår undersökning visar att definitionen av det demokratiska uppdraget i hög mån är kopplat till synen på yrkesrollen. Den största divergensen mellan grupperna är förhållningssättet till subjektivitet.

Syftet med föreliggande studie är att utifrån nyhetsrapporteringen om Wikileaks och Julian Assange undersöka hur Assange framställts i två svenska tidningar 2010-2011. Undersökningen analyserar i synnerhet hur Assange konstrueras i relation till Wikileaks och åtalet om sexualbrott i Sverige. Totalt analyseras 31 artiklar från de två svenska tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet, framtaget genom ett händelseorienterat urval. Uppsatsen utgår från teorier om nyhetsjournalistikens roll att konstruera en mediepersonlighet. Vidare vilar analysen på Dyer och Hall’s teorier om stereotyper samt utgår från Allern och Pollaks teori om medierad skandalisering. Ansatsen är kvalitativ och metoden är Faircloughs kritiska diskursanalys. Undersökningen visar att det går att utläsa ett förenklat narrativ av Assanges liv, där det finns ett generellt fokus på problematik. Därtill har rapporteringen utvecklats från att 2010 ha beskrivit Assange som ett nomadiskt geni till att 2011 framställa honom som en narcissistisk rockstjärna.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

Den här kandidatuppsatsen huvudsyfte är att undersöka innehållet och spridningen av den politiska journalistik som de ledamöter med mest följare delar via Twitter med fokus på huruvida den politiska journalistiken premierar det politiska spelet/strategin eller om fokus ligger på politiska sakfrågor. Syftet är även att ge en aktuell överblick över riksdagspartiernas storlek på Twitter samt att analysera om de finns någon förklaring till att det ser ut som det gör. Studien är en kvantitativ innehållsanalys där den grundläggande teoretiska utgångspunkten är framing-teorin. Resultatet visar att 31% av den politiska journalistiken som ledamöterna delar på Twitter fokuserar på spelet/strategin inom politiken vilket jämfört med politisk journalistik överlag ligger på ungefär samma nivå, ledare var den nyhetsgenre som hade högst andel gällande att lägga fokus på spelet/ strategin inom politiken. Resultatet visade även att de små partierna hade högre medelvärde gällande följare och retweets/likes på Twitter samt högre antal följare i relation till den andelen aktiva twittrare de har i riksdagen än de större partierna. Resultat visar även att 36% av Twitterinläggen innehållande politisk journalistik var negativa gentemot en annan politiker eller annat parti och att dessa tweets fick mer retweets/likes än tweets som inte var negativa. Den politiska nyheterna som var inom spel/strategi-framen fick något mer retweets och likes än de som var inom sakpolitikframen.

Denna studie har som syfte att beskriva hur Expressen och Dagens Nyheter rapporterat om hatbrott under år 2010, 2015 och 2020. I en andra delfråga undersöks i synnerhet den nyhetsjournalistiska rapporteringen om islamofobiska hatbrott under dessa år. Med hjälp av ett mångperspektivistiskt ramverk har journalistisk teoribildning om dagordning, gestaltning och medielogik behandlats genom kritiskt diskursanalytiska ramar med grund i Norman Faircloughs (1995) teoribildning. I ett tvärvetenskapligt grepp där kriminologiska och journalistiska forskningsfält möts operationaliseras studien utifrån en deduktiv ansats. Resultatet av denna kvantitativa innehållsanalys presenteras sedan i korstabeller. Resultatet visar att det skett en förändring i diskursordningen under de år som undersökts. Homofobiska hatbrott har länge dominerat den nyhetsjournalistiska arenan men vi ser nu att rasistiska och främlingsfientliga hatbrott dominerar det journalistiska innehållet alltmer under år 2020. En förändring har även skett när det kommer till brottets art. Tidigare har våldsbrott dominerat dagordningen men under år 2020 har Expressen och Dagens Nyheter skrivit markant mer om hets mot folkgrupp, uttalanden och skildringar. När det däremot kommer till islamofobiska hatbrott ser vi inga större förändringar under den period som omfattas i studien och de diskurser som tidigare forskning visar präglar nyhetsrapporteringen om islamofobi tycks reproduceras. Det är, oaktat detta, svårt att uttala sig om generella mönster då det sällan rapporteras om hatbrott gentemot muslimer. Vår slutsats är att nyhetsrapporteringen i Expressen och Dagens Nyheter är kontextuellt bunden till ämnen som dominerar dagordningen i övrigt där medielogik, gestaltning och inramning samverkar och reproducerar diskurser med vilka vi tolkar och förstår verkligheten. Expressen och Dagens Nyheters rapportering om hatbrott är inte heller inkluderande eller representativt i förhållande till antalet anmälda hatbrott i Sverige. Strukturella fördomar och normer tar sig uttryck i inte bara vad som beskrivs, utan hur det beskrivs.