Bakgrund: Obesitas är en kronisk och komplex sjukdom som har en negativ effekt på både fysisk och psykisk livskvalitet jämfört med normalbefolkningen. Tidigare och nuvarande studier om obesitas och dess behandlingar har främst utvärderat viktminskning och förbättringar av obesitasrelaterade sjukdomar och ofta saknat patientperspektivet på hälsan. Därtill har forskning visat att personal inom hälso- och sjukvården är bristfälligt rustade för att stödja personer med obesitas vilket ökar patientgruppens lidande och försämrar dess livskvalitet. Syfte: Syftet var att undersöka om det finns vetenskapligt stöd för att kirurgisk obesitasbehandling är effektivare avseende fysisk och psykisk hälsorelaterad livskvalitet jämfört med medicinsk obesitasbehandling hos vuxna personer med obesitas. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie baserad på SBU:s metod och utmynnade i totalt tre RCT-studier. Resultat: Litteraturöversiktens sammanvägda resultat visar på mycket låg vetenskapligt stöd. Därmed kan resultatet inte med säkerhet uttala sig om huruvida kirurgisk obesitasbehandling är mer effektiv jämfört med medicinsk obesitasbehandling avseende fysisk och psykisk hälsorelaterad livskvalitet. Resultatet indikerar att obesitaskirurgi kan förbättra fysisk livskvalitet i högre grad jämfört med medicinsk obesitasbehandling. Den psykiska livskvaliteten förbättras däremot inte i högre utsträckning efter obesitaskirurgi jämfört med kontrollbehandlingen. Konklusion: Där behövs fler RCT-studier som är större, baserade på samma livskvalitetsinstrument och vars mått är redovisade på ett enhetligt sätt. / Background: Obesity is a chronical and complex disease which has a negative impact on physical and mental health-related quality of life compared to the normal population. Previous and current studies on obesity and its treatments have mainly evaluated weight loss and improvements in obesity-related diseases and often lacked the patient perspective on health. In addition, research has shown that healthcare personnel are inadequately equipped to support people with obesity, which increases the patient  group´s suffering and impairs its quality of life. Aim: The aim was to investigate whether there is scientific support that surgical obesity treatment is more effective in terms of physical and mental health-related quality of life compared to medical obesity treatment in obese adults. Method: The study was conducted as a systematic review based on  SBU´s method and resulted in a total of three RCT studies. Results: The combined results of the literature review show very little scientific support. Thus, the result cannot state with certainty whether bariatric surgery is more effective compared to medical obesity treatment regarding physical and mental health-related quality of life. The result indicates that bariatric surgery can improve physical quality of life to a greater degree compared to medical obesity treatment. In contrast, the mental quality of life does not improve to a greater extent after bariatric surgery compared to the control treatment. Conclusion: There is a need for more RCT studies that are lager, based on the same quality of life instrument and whose measurements are reported in a uniform manner.

Bakgrund Övervikt och obesitas ökar runt om i världen och det finns flera faktorer som påverkar förekomsten samt ökar risken för följdsjukdomar. Motiverande samtal är en metod som ursprungligen användes i beroendevården. Metoden används nu även i andra delar av hälso- och sjukvården samt appliceras på beteendeförändring av levnadsvanor. Sjuksköterskans professionella ansvar är att ge en personcentrerad vård och att möta personerna där dem är samt stärka deras självförmåga. Genom att sammanställa forskning inom ämnet kan det skapa mer kunskap och förståelse för metoden motiverande samtal. Syfte Att belysa effekten av motiverande samtal som metod för att främja hälsosammare levnadsvanor hos personer med övervikt och obesitas. Metod En icke-systematiskt litteraturöversikt med tio vetenskapliga originalartiklar med kvantitativ ansats har genomförts. Datainsamling har genomförts med identifierade sökord i databaserna PubMed , PsycInfo och CINAHL. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet är sammanställt med integrerad dataanalys. Resultat I studiens resultat framkom en huvudkategori– Positiv förändring av levnadsvanor. Motiverande samtal som metod har visat att det är en bra metod för att främja hälsosammare levnadsvanor. En ökning av mängden fysisk aktivitet och förbättrade kostvanor är levnadsvanor som förbättrades genom motiverande samtal. Resultatet visade att personernas tro på sig själva ökade och sjuksköterskan har en viktig roll när det gäller att utföra motiverande samtal. Slutsats Det framkommer i denna litteraturöversikt att motiverande samtal har en positiv effekt för att främja hälsosammare levnadsvanor hos personer med övervikt och obesitas. Sjuksköterskans profession är en viktig del i utförandet för att öka personens självförmåga och beteendeförändring. Motiverande samtal visade i denna litteraturöversikt påverka personens vilja till beteendeförändring och detta ledde till ökad mängd fysisk aktivitet, bättre kostvanor och viktnedgång. / Background Overweight and obesity are increasing around the world and there are several factors that influence its prevalence and increase the risk of sequelae. Motivational interviewing is a method that was originally used in addiction care. The method is now also used in other parts of health care and is also applied to behavioral change in lifestyle habits. The nurse's professional responsibility is to provide person-centered care and to meet the person where they are and strengthen their self-efficacy. By compiling research on this topic, it can create more knowledge and understanding of the motivational interviewing method. Aim To highlight the effect of motivational interviewing as a method to promote healthier lifestyles in people with overweight and obesity. Method A non-systematic literature review with ten original scientific articles with a quantitative approach has been carried out. Data collection has been carried out using identified keywords in the databases PubMed, PsycInfo and CINAHL. All articles are quality-reviewed according to Sophiahemmet University's assessment documents for scientific classification and quality. The results were compiled with an integrated data analysis. Results In the results of the study, one main category emerged – Positive change in living habits. Motivational interviewing as a method has proven to be a good method for promoting healthier lifestyles. An increase in the amount of physical activity and improved dietary habits are lifestyle habits that improved through motivational interviewing. The results showed that the person’s belief in themselves increased and that the nurse has an important role when it comes to carrying out motivational talks. Conclusions It appears in this literature review that motivational interviewing has a positive effect in promoting healthier lifestyles in people with obesity and overweight. The nurse's profession is an important part of the execution in order for the person to increase self-efficacy and behavioral change. Motivational interviewing was shown in this literature review to influence the person’s willingness to change behavior, and this led to an increased amount of physical activity, better eating habits and weight loss.

Bakgrund Barn med övervikt löper större risk att utveckla obesitas i vuxen ålder. Världshälsoorganisationen(WHO) definierar obesitas som ”onormal eller överdriven ansamling av fettväv som utgör en riskför hälsan”. Distriktssköterskan har ansvar för både hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder inom primärvården och barnavårdscentraler (BVC), målet är att främja god hälsa och på så vis höja barnets livskvalitet. Syfte Syftet var att belysa BVC-sjuksköterskors erfarenheter av hälsosamtal med föräldrar till barn med övervikt. Metod Kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats användes, baserad på 14 vetenskapliga artiklar. Vetenskapliga originalartiklar hämtades från databaserna Cinahl Complete, Pubmed samt PsycINFO. Data analyserades i enlighet med Thomas & Hardens (2008) tematiska syntes som baseras på artiklar med en kvalitativ analysmetod. Resultat Analysen av materialet resulterade i tre temaområden och åtta subteman. Temaområden som presenteras är: BVC-sjuksköterskans utmaningar vid hälsosamtal, BVC-sjuksköterskans syn på sin yrkesroll och Brist på resurser vid hälsosamtal. Subteman som presenteras är: Övervikt och obesitas, ett känsligt ämne att tala om, Brist på kunskap hos BVC-sjuksköterskan, Brist på kunskap hos föräldrar, Ansvar vid upptäckt av överviktiga barn, Brist på resurser vid hälsosamtal, Brist på tid, Brist på kontinuitet och Brist på kunskap. Slutsats BVC-sjuksköterskans hälsofrämjande arbete för barn med övervikt eller obesitas var begränsat på grund av brist på tid, utbildning och kontinuitet. För att BVC-sjuksköterskan ska kunna utföra hälsosamtal med föräldrar till barn med övervikt behöver hon kunna bemöta föräldrar på ett personcentrerat sätt och stärka empowerment för livsstilsförändringar hos familjerna. Därför behöver BVC-sjuksköterskor kontinuerlig utbildning och avsatt tid för att uppnå ett positivt hälsosamtal med föräldrar som resulterar i en bättre hälsa samt livskvalitet för barn med övervikt och obesitas. BVC-sjuksköterskor upplever utmaningar vid hälsosamtal, det kan vara problematiskt att lyfta dessa frågor i samtal med föräldrar till överviktiga barn. / Background Children who are overweight are at greater risk of developing obesity in adulthood. The World Health Organization (WHO) defines obesity as "abnormal or excessive accumulation of adipose tissue that poses a risk to health". The district nurse is responsible for both health promotion and disease prevention measures within primary care and child health care, the goal is to promote good health and thus increase the child's quality of life. Aim The aim was to shed light on child health care nurses' experiences of health talks with parents of overweight children. Methods A qualitative literature review with a systematic approach was used, based on 14 scientific articles. Original scientific articles were retrieved from the Cinahl Complete, Pubmed and PsycINFO databases. Data were analyzed in accordance with Thomas & Harden's (2008) thematic synthesis, which is based on articles using a qualitative analysis method. Results The analysis of the material resulted in three theme areas and eight subthemes. Theme areas that are presented are: the BVC nurse's challenges during health consultations, the BVC nurse's view of her professional role and Lack of resources during health consultations. The sub-themes that are presented are: Overweight and obesity, a sensitive topic to talk about, Lack of knowledge on the part of the BVC nurse, Lack of knowledge on the part of parents, Responsibility when detecting overweight children, Lack of resources for health talks, Lack of time, Lack of continuity and Lack of knowledge. Conclusions The health care nurse's work was limited, among other things, due to lack of time, training and continuity. In order for the health care nurse to carry out a caring conversation, the health care nurse needs to respond to the parents in an individualized way and strengthen empowerment for lifestyle changes in the families. Therefore, health care nurses need continuous training and more allocated time, in order to achieve a positive conversation with the parents that results in better health and quality of life for the overweight child.

Prolylcarboxypeptidase (PRCP, EC3.4.16.2) ist ein ubiquitär exprimiertes Enzym, mit höchster Expression im Maushirn. Es spaltet spezifisch die letzte carboxyterminale Aminosäure von Substraten, deren vorletzte Aminosäure ein Prolin ist. Seine bisher publizierten Substrate Angiotensin II (AngII) und alpha Melanocortin Stimulierendes Hormone (alphaMSH) legen eine Rolle von PRCP in der Entwicklung von kardiovaskulären und metabolischen Krankheiten nahe. Um die in vivo Funktion von PRCP zu studieren, wurde eine Knockout Maus generiert (PRCP-/-). Metabolischer Phänotyp: PRCP-/- Mäuse zeigten generell ein reduziertes Körpergewicht, selbst wenn sie über Monate mit einer Hochfettdiät versorgt wurden. Erhöhte Plasmaleptin Werte und Proopiomelanocortin (pomc) Expression in knockout Hypothalami wiesen auf eine wichtige Rolle von PRCP in der Regulation von Futteraufnahme und Energiehomöostase hin. Eines der Genprodukte von pomc ist alphaMSH, welches im Hypothalamus die Futteraufnahme terminiert. Die carboxyterminale Struktur dieses Neuropeptids erfüllt alle Voraussetzungen, um von PRCP gespalten zu werden. Zudem konnte prcp Promotoraktivität in den selben Hirnstrukturen gezeigt werden, in denen auch alphaMSH-Wirkung beschrieben wurde. Eine mögliche Funktion von PRCP wäre somit die Inaktivierung des Appetitzüglers alphaMSH im Hypothalamus. Kardiovasculärer Phänotyp: Zunächst erwiesen sich zirkulierende Ang-Peptide in PRCP-/- Mäusen als unverändert. Jedoch konnte ein erhöhtes Niveau des Degradationsproduktes Ang1-7 in der Niere gezeigt werden. Die Entdeckung einer erhöhten Enzymaktivität von Angiotensin Converting Enzyme 2 (ACE2) in PRCP-/- Nieren, wurde als Kompensation der fehlenden PRCP Aktivität in PRCP-/- Nieren interpretiert. bot einen Erklärungsansatz für dieses Ergebnisse. Es wird davon ausgegangen, daß ACE2 die fehlende PRCP Aktivität in knockout Mäusen kompensiert. Das es sich hierbei um eine lokale begrenzte Kompensation handeln muß, zeigten der erhöhte Blutdruck und Herzrate, sowie die milde Herzhypertrophie. Da spezifische prcp Promotoraktivität in Hirnnuclei gefunden wurde, die in die Kontrolle der Herzfrequenz und des Blutdrucks involviert sind, wird eine regulatorische Funktion von Hirnstamm-PRCP auf Herzrhytmus und Blutdruck vermutet. / Prolylcarboxypeptidase (PRCP, EC3.4.16.2) is an enzyme specifically cleaving the last carboxy-terminal amino acid from substrates containing a penultimate proline. Its known potential substrates are linked to cardiovascular and metabolic phenomenon. To analyse the in vivo function of this enzyme a PRCP knockout mouse was generated. Homozygous knockout mice are viable but show tendency of decreased life span. In mice prcp expression is present in all tissues tested with very specific localizations of prcp promotor activity to distinct brain areas within the cortex, hippocampus, hypothalamus and the brain stem. The metabolic phenotype of PRCP deficient mice is characterized by low body weight even when feeding the animals a high fat diet. The increased plasma leptin levels and elevated expression of proopiomelanocortin gene (pomc) found in knockout hypothalami suggests an involvement of PRCP in the regulation of food intake and energy homeostasis. One of the gene products of pomc is alpha-melanocortin stimulating hormone (alphaMSH) that is terminating feeding when released from hypothalamic POMC neurons. Its carboxy-terminal structure is fitting the cleavage preferences of PRCP. Prcp promotor activities are localized in arcuate nucleus and paraventricular nucleus, brain areas of known alphaMSH signalling, supporting a role of PRCP in the degradation of central alphaMSH. The impact of PRCP on angiotensin II (AngII) metabolism was studied by determining the level of AngII and its degradation product Ang1-7 in blood and tissues. But instead of increased AngII levels due to the missing degradation enzyme in knockout mice, Ang1-7 levels were increased in kidney. These results were explainable by the increased activity of angiotensin converting enzyme 2 (ACE2) found in kidney. Probably ACE2 is compensating the lack of PRCP in the knockout mouse. Nevertheless, blood pressure and heart rate of PRCP knockout mice was increased. The mild hypertension was accompanied by mild hypertrophy of the hearts. Prcp promotor activity was found in brain stem an area important for regulation of blood pressure and heart rate suggesting that central PRCP regulates blood pressure.

<p>Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.</p>

Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.

Obesitas är ett växande problem världen över och definieras genom att Body Mass Index (BMI) är över 30. Antalet personer med obesitas ökar för varje år, både globalt och nationellt. Det ställer ökade krav på sjukvården, att möta behoven och ge högkvalitativ vård till denna patientgrupp. Att bli sövd är förenat med risker, att dessutom ha högt BMI ökar riskerna kring generell anestesi. Den förändrade anatomin och fysiologin hos personer med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi. Detta är något som anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna bemästra. Syftet med denna studie var att utforska generell anestesi hos vuxna patienter med obesitas. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt och de 36 vetenskapliga artiklarna som mötte inklusionskriterierna analyserades med ett integrativt förhållningssätt. Resultatet visar på vikten av att ta tid till förberedelser, nyttja tiden väl, teamarbete samt viktspecifik justering av läkemedel för att uppnå framgångsrik generell anestesi hos patienter med obesitas. Ett videolaryngoskop ger stora fördelar vid intubering såväl som att positionera patienten för optimal insyn till stämbanden. Emellertid visar resultaten även att vikt endast är en av flera viktiga faktorer för anestesisjuksköterskan att ta hänsyn till, tillsammans med exempelvis ålder och kön. Det är viktigt att vårda hela patienten och inte fokusera för mycket på vikt för att inte riskera att missa andra viktiga faktorer i den perioperativa vården. / Obesity is a growing problem worldwide and it is defined by the Body Mass Index (BMI) being over 30. The number of people with obesity are increasing each year, both globally and nationally. This places increased demands on healthcare, to meet the needs and provide high quality care for this patient group. Being anesthetized is associated with risks and a high BMI increases the risks surrounding general anesthesia. The changed anatomy and physiology in patients with obesity constitute a risk when generally anaesthetizing. This is something the anesthetic nurse needs to be prepared for and be able to handle. The aim of this study was to explore general anesthesia in adult patients with obesity. The method used was an integrative literature review and the 36 scientific articles meeting the inclusion criteria were analyzed using an integrative approach. The results show the importance of taking time to prepare, time management, teamwork, and weight specific adjustment of medicine in order to create successful anesthesia. A video laryngoscope provides great benefits when intubating patient with obesity, as well as optimizing the position of the patient for a good view of the vocal cords. However, the results also show that weight is only one of several important factors to consider, such as gender and age. It is important to care for the whole patient and not focus too much on weight, thus risking overlooking other important aspects in the perioperative care.

Bakgrund: Övervikt och obesitas ökar bland barn och ungdomar och orsakar allvarliga sjukdomstillstånd. Det påverkar även elevens förmåga att prestera akademiskt. Skolsköterskan med sin specialistkunskap inom folkhälsovård har ett viktigt uppdrag att arbeta hälsofrämjande med elever med övervikt och obesitas. Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskans erfarenheter av hälsofrämjande arbete för elever med övervikt och obesitas. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt ansats valdes som metod. Litteratursökningen genomfördes i tre databaser och 15 vetenskapliga originalartiklar inkluderades i resultatet. Artiklarnas resultat analyserades med tematisk analys. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman; Skolsköterskans utmaningar och strategier samt Elevens omvärld med tillhörande underteman. Det första huvudtemat innehöll sex underteman: Ett känsligt ämne, Det svåra samtalet, Att fånga ögonblicket, Motiverande samtal, Klassrumsundervisning och Utmaningar i yrkesrollen och arbetsmiljön. Det andra huvudtemat innehöll fyra underteman: Att se hela bilden, Engagerade föräldrar - nyckel till framgång, Skolans roll och Samhällsmiljö och normer. Slutsats: Samtal om övervikt och obesitas kan ge starka känslomässiga reaktioner från elever och föräldrar vilket kräver ödmjukhet och ett familjecentrerat förhållningssätt för att nå fram och för att skapa tillit. Föräldrars engagemang och stöd är en förutsättning för att en förändring i elevens levnadsvanor ska kunna ske. / Background: Overweight and obesity are increasing among children and young people and cause serious medical conditions. It also affects the student's ability to perform academically. The school nurse with specialist knowledge in public health care has an important task of working to promote health with students who are overweight and obese.Aim:The aim was to describe the school nurse's experiences of the health promotion work for students with overweight and obesity. Method: A qualitative literature review with a systematic approach was chosen as the method. The literature search was carried out in three databases and 15 original scientific articles were included in the results. The articles were analyzed using thematic analysis. Results:The results showed two main themes: The challenges and strategies of the school nurse and The student's environment and sub-themes. The first main theme contains six sub-themes: A sensitive subject, The Difficult Conversation, To capture the moment, Motivational talks, Classroom teaching and Challenges in the professional role and work environment. The second main theme contains four sub-themes: Seeing the whole picture, Engaged parents - key to success, The role of the school and Community environment and norms. Conclusion: Conversations about overweight and obesity can produce strong emotional reactions from students and parents, which requires a family-centered approach to reach out and to build trust. Parents' commitment and support is a prerequisite for a change in the student's lifestyle to take place.

Background: There are treatments available to manage overweight and obesity (O&amp;O). Intragastric balloons (IGB) are one option; they fill the stomach, increasing the sensation of satiety, limiting the amount of food to be ingested, and thus leading to weight loss. However, data suggest that patients regain weight long-term after an IGB treatment. As IGB is a relatively recent procedure for O&amp;O, there is limited information about patient care practices alongside treatment, and whether could explain success or failure to maintain weight loss long-term.  Objective: The aim of the study was to explore clinical dietitians’ perspectives on patient care practices alongside IGB procedures. Method: Six semi-structured qualitative interviews were recorded, transcribed, and explored using qualitative content analysis method, which resulted in three categories. Results: The results showed that the clinical dietitians had many practices in place to condition patients before treatment. Screening the patient, balloon role information, and setting realistic expectations were considered essential practices. The involvement of a multi-disciplinary team was viewed as a critical factor to ensure engagement and follow-up with patients. The findings showed a high level of variability of frequency and contact during treatment and after balloon removal. Developing patients’ self-efficacy through practices like motivational coaching, dietary education, and behavioural therapy were also common practices.  Conclusion: Although similar practice patterns were identified, the findings highlighted a high level of variability in practices between respondents’ workplaces. This study was a first attempt to explore dietitians’ perceptions on patient care practices in relation to IGB-treatments, and it is too early to determine whether differences in practices have any impact on long-term weight loss maintenance. These could be the focus of new studies. / Bakgrund: Olika behandlingar är tillgängliga för att hantera övervikt och fetma. Intragastriska ballonger (IGB) är ett alternativ; de fyller magen, ökar mättnadskänslan, begränsar mängden av mat som kan intas och leder därmed till viktminskning. Data tyder dock på att patienter långsiktigt går upp i vikt långsiktigt efter IGB-behandling. Eftersom IGB behandlingar är en relativt ny procedur för övervikt och fetma, finns det bara begränsad information om patientvårdsprocesser som används i samband med behandlingen, och om skillnader i dessa skulle kunna förklara framgång eller misslyckande med att upprätthålla viktminskning långsiktigt. Syfte: Syftet med studien var att utforska dietisters perspektiv på patientvårdsprocesser och stödmetoder i samband med IGB-behandlingar. Metod: Sex semi-strukturerade kvalitativa intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalysmetoden, vilket resulterade i tre kategorier. Resultat: Resultaten visade att dietister använde många processer/metoder för att förbereda patienten innan behandling. Patientundersökning, ballongsinformation och att sätta realistiska förväntningar ansågs vara väsentliga metoder. Engagemang av ett multidisciplinärt team sågs som en kritisk faktor för att säkerställa engagemang och uppföljning med patienten. Resultaten visade en stor variation av frekvens och kontakt från vårdpersonalen under och efter IGB-behandling. Att utveckla patientens förmåga att ta eget ansvar med metoder som motiverande samtal, kostundervisning och beteendeterapi var också vanliga. Slutsats: Även om liknande processer/metoder identifierades, resultaten visade en stor variation i praktiken mellan respondenternas arbetsplatser. Studien var ett första försök att undersöka dietisters uppfattningar om patientvårdsprocesser i samband med IGB-behandling, och det är för tidigt att avgöra om skillnader i metoderna har någon inverkan på patienternas viktminskning underhåll långsiktigt. Dessa kan vara i fokus för nya studier.

Overweight and obesity are enormous problems, causing both reduced life expectancy as well as socioeconomic consequences. In 2016, almost 40 % of the global population was classified as obese. Obesity is a major risk factor to numerous serious health issues, including high blood pressure, stroke, diabetes and it is connected to an increased risk of certain types of cancer.    Semaglutide is a glucagon-like peptide-1 receptor agonist (GLP-1RA) approved by the European Union in 2022 for treatment of obesity and some types of overweight. Semaglutide supports the regulation of blood sugar, hunger and satiety, similar to the hormone glucagon-like peptid-1 (GLP-1).   This review examined research related to expected length of treatment for weight loss with semaglutide. Specifically, it considered whether it is an option to end treatment with semaglutide once the patient reached the target weight and improved health, or if continuous treatment with semaglutide is necessary to prevent weight regain.    The studies reviewed were connected to the clinical trials “Semaglutide Treatment Effect in People with obesity” (STEP), that studied change of weight. The basic design of these trials combined once weekly injections of Semaglutide 2.4 mg or placebo with 150 minutes weekly exercise, 500 calories reduction in daily intake and ongoing supportive counselling. The trial objective, length and population varied, still all trials resulted in about 15 % mean weight loss with semaglutide treatment compared to 2-6 % with placebo treatment.    Investigation in changes in weight and cardiometabolic endpoints up to one year after discontinued 68 weeks of treatment, found that only -5% weight loss from base line remained, even with on-going lifestyle changes. Neither intensive behavioural therapy and 8 weeks of initial low-carb diet nor a prolonged 104 weeks study showed additional weight loss.    A questionnaire regarding the control of food cravings, hunger and satiety found that the semaglutide group had in average less cravings for savoury food and an increased control of general food craving than placebo.    It is not possible, based on examined trials of subcutaneous semaglutide 2.4 mg, to conclude that ending treatment will result in a permanent stable weight loss, even with continued lifestyle changes and supportive follow ups. Additional research, especially on long-term treatment with semaglutide 2.4 mg, is needed to investigate results as weight loss, other improved parameters and reported side effects. Still the reported side effects have not raised any alarm and parameters connected to some of the serious risk factors that are increased when obese or over-weight were indicated as improved compared to placebo.    Despite the need for more research, the absence of severe adverse effects, above positive indications related to reduced risk factors, and the fact that nearly 70 % of participants in average lost at least -10 % of their weight at base line, and closer to 35 % lost at least 20 %, all support a positive view of semaglutide 2.4 mg as a potential lifelong treatment option. / Fetma är ett globalt hälsoproblem, med flera allvarliga följdsjukdomar som kan leda till både förkortad förväntad livslängd och socioekonomiska konsekvenser. Semaglutid är en glukagonliknande peptid-1 receptoragonist (GLP-1RA) som godkändes för behandling av fetma och viss övervikt av Europeiska unionen år 2022. Precis som kroppsegen glukagonliknande peptid-1 (GLP-1) stödjer semaglutid glukoshomeostas genom att både stimulera insulinproduktionen och hämma glukagonutsöndring. Semaglutid bidrar även till minskade hungerkänslor och ökad mättnadskänsla. Denna litteraturstudie har undersökt forskningsresultat gällande förväntad behandlingstid vid behandling av övervikt och fetma med veckovis subkutan semaglutid 2,4 mg; en kortare kur med semaglutid som följs av fortsatta livsstilsförändringar för att bibehålla önskad vikt, eller livslång farmakologisk behandling. Utvalda studier har varit kopplade till de randomiserade, dubbelblinda kliniska studierna ”Semaglutide Treatment Effect in People with obesity” (STEP) som undersökte procentuell viktnedgång och där livsstilsförändring i form av 150 min rörelse per vecka, 500 kalorier minskat dagligt kaloriintag samt uppföljningssamtal kombinerades med behandling med veckovis subkutan 2,4 mg semaglutid.  Samtliga studier, som undersökte förändring av vikt, gav trots skillnader i studiernas längd och andra parametrar likvärdiga effektkurvor som planade ut runt 15 % jämfört med omkring 2-6 % genomsnittlig viktreduktion för placebo. Efter 20 veckor sågs 10,6 % genomsnittlig viktnedgång, efter 68 veckor cirka 15 % och 104 veckors behandling med semaglutid gav inte ytterligare procentuell viktnedgång. Inte heller intensiv beteendeterapi eller inledande lågkalorikost bidrog till ökad viktnedgång. Däremot visade en av studierna en statistiskt signifikant förbättrad upplevd kontroll av begär efter mat och begär efter salta livsmedel för den grupp som behandlades med semaglutid.  Vid avbruten behandling återgick vikten till ungefär – 5% av ursprungsvikten efter 48-52 veckor utan semaglutid, oavsett om livsstilsförändringar bibehölls eller ej. Utifrån undersökta studier av subkutan semaglutid 2,4 mg går det inte att dra slutsatsen att en kortare behandlingskur åtföljs av en bestående viktminskning, inte ens i de fall där semaglutid ersätts med fortsatt icke-farmakologisk behandling i form av ökad rörelse, minskat kaloriintag samt kontinuerliga stödsamtal.  Fler långtidsstudier kring effekt och biverkan behövs, men rapporterad biverkan är framför allt lindrig och övergående, kardiometabola parametrar indikerar en förbättring jämfört med placebo men försämring vid avbruten behandling. Detta och en bibehållen viktnedgång där det för nästan 70 % leder det till minst 10 % viktminskning och närmare 35 % får minst 20 % bestående viktminskning är en anledning till att se positivt till möjlig livslång behandling med subkutan semaglutid 2.4 mg.