Bakgrund: Demenssjukdom är en av Sveriges största folksjukdomar som är vanligast bland personer äldre än 65 år. Sjukdomen medför kognitiv nedsättning, påverkar talförmågan, tidsorienteringen samt påverkar en persons förmåga till aktivitetsutförande som har en direkt koppling till individens upplevda livskvalitet. Arbetsterapeutiska interventioner kan hjälpa till att möjliggöra aktivitersutförandet, förbättra eller bibehålla fysisk och social förmåga öka delaktigheten och bidra till förbättring i upplevd livskvalitet med hjälp av välanpassade interventioner. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutiska interventioner för äldre personer med demens i särskilda boenden och vilken påverkan dessa interventioner har haft på äldres livskvalitet. Metod: Designen för studien var en scoping review med datainsamling från de akademiska databaserna Cinahl, PubMed, Medline och Scopus och litteratur från Google Scholar som resulterade i sammanlagt nio artiklar som inkluderades i studien. Artiklarna analyserades med numerisk och tematisk analys. Resultat: Artiklarna presenterades från olika länder och designen varierade. Majoriteten utav studierna visar på en förbättrad livskvalitet, ökad delaktighet och engagemang samt förbättring i sociala färdigheter bland äldre personer med demenssjukdom på särskilda boenden. Slutsats: Arbetsterapeutiska interventioner för personer med demenssjukdom kan förbättra den upplevda livskvaliteten men det finns ytterligare behov av forskning inom området. / Title: Occupational therapy interventions for improved quality of life among elderly people in dementia units in nursing homes. Background: Dementia is one of Sweden's biggest public diseases, most common in people older than 65. The disease causes cognitive impairment, affects the ability to speak, time orientation and an individual's ability to perform activities. All these symptoms are directly connected to the individual's perceived quality of life. Thus, occupational therapy interventions can help to enable the occupational performance, improve, or maintain physical and social ability and improve perceived quality of life with the help of well-adapted interventions. Purpose: The purpose of the study was to map and describe occupational therapy interventions in nursing homes regarding the impact these have on the quality of life of older people with dementia. Method: The study's design was a scoping review with data collection from the academic databases CINAHL, PubMed, Medline and Scopus and literature from Google Scholar which resulted in a total of nine articles included in the study. The articles were analyzed using numerical and thematic analysis. Results: The articles were presented from different countries, and the design varied. Most of the studies show an improved quality of life, increased participation and commitment, and improvements in social skills among older people with dementia in special housing. Conclusion: Occupational therapy interventions for people with dementia can improve the perceived quality of life but there is a need for further research in the area.

Ce travail de thèse trouve son origine dans une intervention menée auprès du collectif d’ergothérapeutes du centre de rééducation François Gallouedec. Il prend pour objet les dilemmes de métier de ces professionnels lorsqu’ils sont confrontés à la question du travail des patients. L’intervention s’est déployée en suivant une méthodologie développementale propre à la clinique de l’activité. Elle a permis aux ergothérapeutes de prendre pour objet d’analyse leur propre travail lors de programmes de restauration fonctionnelle. La littérature sur ces programmes confirme le choix de s’intéresser aux ergothérapeutes comme principaux destinataires des questions professionnelles des patients. Cependant, les recherches dans le domaine tendent à éluder la question du travail des professionnels de santé et à résumer celui des patients au simple retour à l’emploi.C’est justement pourquoi il nous a semblé intéressant de renverser la question en nous intéressant au travail de ceux qui s’intéressent au travail. Nous avons émis l’hypothèse que ce point difficile confrontait les ergothérapeutes du centre François Gallouedec à des dilemmes de métier notamment lors de la réalisation d’un « atelier geste professionnel ». Les résultats de cette recherche montrent toute l’importance de s’intéresser au travail des professionnels de santé, ce qui est fait mais aussi ce qui n’est pas fait ou ce qu’on aurait voulu faire, pour le développement des modèles de prise en charge des patients. Le réel du travail des rééducateurs peut ainsi devenir une ressource dans la mise en place de programmes de rééducation qui souhaitent s’intéresser à la question du travail du patient. / This thesis work originated in an intervention conducted with the collective of occupational therapists of the rehabilitation center François Gallouedec. It focuses on the job dilemmas of these professionals when confronted with the issue of patient’s work.The intervention was deployed following a developmental methodology specific to the clinic of the activity. It allowed occupational therapists to take their own work as an object of analysis during functional restoration programs. The literature on these programs confirms the choice to focus on occupational therapists as the primary addressee for patients' professional issues. However, research in the field tends to evade the question of the work of health professionals and to summarize that of patients simply returning to employment. This is why we felt it necessary to focus on the work of those who are interested in work. We hypothesized that this difficult point confronted the occupational therapists of the François Gallouedec center with job dilemmas, particularly during the realization of a "professional gesture workshop". The results of this research show the importance of taking an interest in the work of health professionals, which is done but also what is not done or what we would have liked to do, for the development of models of patient care. The real work of there educators can thus become a resource in the implementation of rehabilitation programs that wish to be interested in the question of the work of the patient.

<p><strong></strong><strong></strong><strong></strong>Syftet med studien var att beskriva erfarenheter som hemtjänstpersonal har av handledning. Metoden var kvalitativ, med enskilda, öppna intervjuer. Sju personer som arbetar i kommunal hemtjänst intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal är en förutsättning för att arbetsterapeutens insatser ska komma brukaren till nytta. Resultaten visar vidare att hjälpinsatsens utformning påverkas av om arbetsterapeuten gjort en tidig rehabiliteringsinsats. Det är främst genom dialog med arbetsterapeuten och praktisk handledning i vardagsarbetet som hemtjänstpersonalen får tillgång till den kunskap och information som handledningen har för avsikt att förmedla. Deltagarna förordade praktisk handledning. Den upplevdes ge kunskaper som de direkt kunde tillämpa i sitt arbete, samt skapa förutsättningar för ett enhetligt arbetssätt inom hemtjänstgruppen. Studien synliggör behov av rutiner kring överrapportering. Arbetsterapeuten bör prioritera att snabbt lämna ut information gällande ADL-förmågor. Enligt erfarenheterna var handledning väsentlig kring varje enskild brukare och behöver finnas att tillgå när den efterfrågas av hemtjänstpersonalen. För att arbetsterapeutens handledning skall vara till verklig nytta för brukaren krävs ett gott samarbete mellan samtliga yrkeskategorier i teamet.</p>

Syftet med studien var att beskriva erfarenheter som hemtjänstpersonal har av handledning. Metoden var kvalitativ, med enskilda, öppna intervjuer. Sju personer som arbetar i kommunal hemtjänst intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal är en förutsättning för att arbetsterapeutens insatser ska komma brukaren till nytta. Resultaten visar vidare att hjälpinsatsens utformning påverkas av om arbetsterapeuten gjort en tidig rehabiliteringsinsats. Det är främst genom dialog med arbetsterapeuten och praktisk handledning i vardagsarbetet som hemtjänstpersonalen får tillgång till den kunskap och information som handledningen har för avsikt att förmedla. Deltagarna förordade praktisk handledning. Den upplevdes ge kunskaper som de direkt kunde tillämpa i sitt arbete, samt skapa förutsättningar för ett enhetligt arbetssätt inom hemtjänstgruppen. Studien synliggör behov av rutiner kring överrapportering. Arbetsterapeuten bör prioritera att snabbt lämna ut information gällande ADL-förmågor. Enligt erfarenheterna var handledning väsentlig kring varje enskild brukare och behöver finnas att tillgå när den efterfrågas av hemtjänstpersonalen. För att arbetsterapeutens handledning skall vara till verklig nytta för brukaren krävs ett gott samarbete mellan samtliga yrkeskategorier i teamet.

Increasingly better living and working conditions, higher quality healthcare and social conditions are resulting in higher life expectancy more than ever. This is called population ageing. Illness or injury in older age causes various and specific problems which affect all personal areas of the elderly such as physical, emotional, social and spiritual status. It is the aim of rehabilitation to improve or restore those areas following personal injury or illness. One of the various professional disciplines contributing to the rehabilitation process is Occcupational Therapy. The main aim of the thesis is to clarify the role of Occupational Therapy in the area of elderly rehabilitation. It also aims to incorporate the World Health Organisation{\crq}s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) into clinical work of Occupational Therapy and to find its practical use in this discipline.

Sammanfattning Den här vetenskapliga essän handlar om arbetsterapeutens arbete med neurologisk rehabilitering. Jag gestaltar ett möte med en patient som har drabbats av en stroke och beskriver hur anhöriga påverkar rehabiliteringsprocessen. Problem uppstår när jag inte har lyckats skapa en god relation och samarbete med den anhöriga. Jag funderar över begreppet rehabilitering, kring krisbearbetning och vad det kan innebära att drabbas av en hjärnskada och relaterar det till ett existentiellt och ett relationellt perspektiv. Jag reflekterar över ansvarsfördelningen i vården och hur den fördelas mellan patient, anhörig och arbetsterapeuten i vårdmötet. Mina tankar och reflektioner från mötet med patienten och anhöriga utforskar jag med hjälp av filosofer och andra författare. Min slutsats är att anhöriga spelar en stor roll för att rehabiliteringen ska lyckas och deras behov av stöd behöver beaktas i större utsträckning. Jag behöver skapa förtroendefulla relationer och ha en dialog med patienten och anhöriga för att utveckla ett bra samarbete. Patienten och arbetsterapeuten har ett delat ansvar över rehabiliteringen och det stöd som anhöriga ger är viktigt för att främja tillfrisknandet. / Abstract This scientific essay is about the occupational therapist's work in neurological rehabilitation. I am portraying a meeting with a patient who suffered a stroke and describe how relatives affect the rehabilitation process. Problems arise when I have not managed to create a good relationship and cooperation with the relative. I discuss the concept of rehabilitation, about crisis management and what it can mean to suffer a brain injury from an existential and a relational perspective. I reflect on the division of responsibilities in health care, as well as how it is distributed between patient, relative and the occupational therapist in the patient care meeting. I explore my thoughts and reflections from the meeting with the patient and relatives with the help of philosophers and other writers. My conclusion is that relatives play a major role in the success of rehabilitation and the need for their support needs to be considered to a greater extent. I need to create trusting relationships with both the patient and relatives to develop a good collaboration. The patient and the occupational therapist have a shared responsibility for the rehabilitation and the support provided by relatives is important to facilitate recovery.

Bakgrund: Rättspsykiatrin i Sverige är en specialiserad gren av psykiatrin inom rättsväsendet som behandlar personer med allvarliga psykiska störningar och kriminell bakgrund. Arbetsterapeuter spelar en viktig roll genom att stödja och rehabilitera dessa män, bedöma förmågor och erbjuda hjälp för både fysiska och psykiska behov. Syfte: att beskriva hur arbetsterapi kan användas inom rättspsykiatrin. Metod: Studien hade scoping review som studiedesign. 10 artiklar har inkluderats i studien och hittades i databaserna CINAHL, PsycInfo, Medline och Amed. Resultat: Samtliga studier visar att MOHO-modellen har använts som ett verktyg inom arbetsterapin genom att skapa meningsfulla aktiviteter som ska förbättra klienternas delaktighet och minska risken för återfall, våldsamt beteende och bidrar till ökad livskvalitet. Slutsats: Studien framhäver den utmanande naturen hos rättspsykiatrisk vård och vikten av arbetsterapeuters roll i att hantera och förebygga återfall genom meningsfulla aktiviteter. / Background: Forensic psychiatry in Sweden is a specialized part of psychiatry within the judicial system. People with severe mental disorders and a history of criminal behavior are treated there. Occupational therapists have an important role by supporting and rehabilitating these people, assessing their capabilities, and offering assistance for physical and mental needs. Aim: To describe how occupational therapy can be used in forensic psychiatry. Method: The study employed a scoping review design. Ten articles were included in the study and were identified through databases such as CINAHL, PsycInfo, Medline, and Amed. Results: The articles show that the MOHO model has been used as a tool in occupational therapy by creating meaningful activities to enhance the clients’ participation and reduce the risks of relapse, violent behavior thereby contributing to improve quality of life. Conclusion: Occupational therapy plays a central role in forensic psychiatric care. The use of the MOHO model is highlighted as contributing to meaningful activities and increased quality of life. The study emphasizes the challenging nature of forensic psychiatric care and the importance of occupational therapists in managing and preventing relapses through meaningful activities. / <p>VT 2023</p>

Inledning och Bakgrund: Flertalet elever med Autism spectrum disorder (ASD) uppnår inte kunskapsmålen i skolan. Eleverna kan ha svårigheter att förbereda och färdigställa uppgifter. Svårigheterna för eleverna med Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) gäller vanligtvis instruktioner och förståelse för uppgifter. Syfte: Syftet med studien var att identifiera vilka arbetsterapeutiska interventioner som används i skolan för elever med diagnoserna ASD och/eller ADHD. Metod: Studien genomfördes i form av en scoping review. Resultat: Totalt inkluderades 13 artiklar. Resultatet visade på fyra teman av interventioner: Aktiviteter för förbättring av kognitiva strategier, Kognitiva hjälpmedel för ökad delaktighet, Stabilitets-/terapibollar och tyngdvästar för större fokus på skoluppgifter samt Strategier för att förbättra utförande av aktiviteter i skolan. Slutsats: Det finns en variation av arbetsterapeutiska interventioner i skolan för elever med ASD och/eller ADHD. Interventionerna ledde till ökad delaktighet, förbättrade kognitiva strategier, större fokus på skoluppgifter, medvetenhet av känslor, ökad självständighet, samt förbättring av koncentrationen för eleverna i skolan. / Introduction and Background: Most students with Autism Spectrum Disorder (ASD) do not achieve the knowledge goals in school. Students might have difficulties preparing and completing assignments. The difficulties for students with attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) usually relate to instructions and understanding tasks. Aim: The aim of the study was to identify which occupational therapy interventions are used in school for students aged 9–13 years with diagnoses ASD and/or ADHD. Method: The study was conducted in form of a scoping review. Results: In total, 13 articles were included. The results showed four themes of interventions: Activities for improving cognitive strategies, Cognitive aids for increased participation, Stability/therapy balls and weighted vests for greater focus on school tasks and Strategies for improving the performance of activities at school. Conclusion: There is a variety of occupational therapy interventions in school for students with ASD and/or ADHD. The interventions led to increased participation, improved cognitive strategies, greater focus on school tasks, awareness of emotions, increased independence, and improved concentration for students in school.

No description available.

Made available in DSpace on 2016-06-02T19:46:09Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2597.pdf: 938058 bytes, checksum: 680ec19022e60cf877e49c1fb70dc8f2 (MD5) Previous issue date: 2009-08-25 / Universidade Federal de Minas Gerais / It is estimated that in Brazil one of 500 children have low vision. In this population, among all difficult possible, have the dependency in daily life activities (ADL), that influence at social integration, learning and school inclusion. Detached for the regular teacher s work inside the class with ADL´s children especially in preschool. The propose of this work was to develop, implement and evaluate one individual program of collaborative assessoring in Occupational Therapist for teacher training, to increase their repertoire of strategies and resources to promote the independence of preschool children with low vision in activities of daily hygiene and nutrition, called PRÓ-AVD . Study participants were 10 teachers and 10 students with low vision aged between 4 and 6 years of regular education children. The experimental design of the study consisting of 5 teachers and 5 students belonging to the Experimental Group who received the intervention in a first moment, and 5 teachers and 5 students to the control group that received no intervention. The elaborate of the training program involved the study of children's abilities in the tasks of self, and his visual capacity, the original repertoire of the teacher, and the dynamics of dyad Teacher - Student in carrying out AVDs. The implementation happened through collaborative assessoring, on 6 weekly meetings, consecutive, consisting of interactive dynamic between the researcher and teacher. Measures were taken pre-test and post-test and a field diary, analysis of film and questionnaires to assess qualitatively and quantitatively the effect of the intervention program in increasing the repertoire of teachers to promote the independence of their students in AVDs. The program showed efficient when applied, the results were increasing her preparation and teacher repertory to work with hygienic and alimentation activities of the student with low vision. It is believed that the use of methods and teaching approaches, practice activities, feedback and support of researcher presence than weekly meetings were crucial to the membership and participation of teachers, as well as to obtain the results. / Estima-se que no Brasil uma entre 500 crianças possua baixa visão. Dentre as possíveis dificuldades apresentadas por esta população, encontra-se a dependência nas Atividades de Vida Diária (AVD), o que influencia em sua interação social, aprendizagem e inclusão escolar. Nesta perspectiva, o trabalho do professor regular dentro de sala de aula com estas AVDs nos alunos com baixa visão é de grande importância especialmente na pré-escola. O objetivo deste estudo foi elaborar, implementar e avaliar um programa individualizado de consultoria colaborativa em Terapia Ocupacional, com o intuito de capacitação de professores, no sentido de aumentar seu repertório de estratégias e recursos para promover a independência de crianças pré-escolares com baixa visão nas atividades de vida diária de higiene e alimentação, denominado PRÓ-AVD. Participaram do estudo 10 professores e 10 alunos com baixa visão com idades entre 4 e 6 anos, do ensino infantil regular. O delineamento do estudo foi experimental constando de 5 Professores e 5 Alunos pertencentes ao Grupo Experimental, que receberam a intervenção em um primeiro momento, e 5 Professores e 5 Alunos ao Grupo Controle, que não receberam a intervenção. A elaboração do programa de capacitação envolveu o estudo das habilidades da criança nas tarefas de autocuidado, e de sua capacidade visual, do repertório inicial do Professor, e da dinâmica da díade Professor Aluno durante a realização das AVDs. A implementação ocorreu por meio de consultoria colaborativa em 6 encontros semanais, consecutivos, constituídos de dinâmicas interativas entre a Pesquisadora e a Professora. Foram realizadas medidas pré-teste e pósteste, utilizou-se diário de campo, análise de filmagens e questionários a fim de avaliar quantitativa e qualitativamente o efeito do programa de intervenção no aumento do repertório dos professores para promover a independência de seus alunos nas AVDs. O programa se mostrou eficaz em sua aplicação e os resultados observados apontaram para o aumento do preparo e do repertório dos professores do Grupo Experimental para trabalhar com as atividades de higiene e alimentação de seus alunos com baixa visão. Acredita-se que a utilização de métodos e abordagens didáticas, atividades práticas, feedback e suporte presencial da pesquisadora, além dos encontros semanais, foram decisivos para a adesão e participação das professoras, assim como para a obtenção dos resultados positivos.