No description available.

Vårdprocessen beskriver patientens väg genom vården där utgångspunkten är patientens behov och slutpunkten är då behovet av vård upphör och patienten är färdigbehandlad. Ett grundläggande kvalitetskrav är att vården är säker och att patienten inte riskerar att skadas i vårdprocessen. Den mycket uppmärksammade rapporten "To err is human", som kom i slutet av 1990-talet, visade att ett stort antal dödsfall och medicinska felbehandlingar orsakades av hälso- och sjukvården. Rapporten blev startskottet i en världsomspännande debatt om patientsäkerhet som påverkat säkerhets- och systemsyn. Idag ses felhandlingar inte längre som ett hinder utan som en möjlighet till lärande och ny kunskap. Begreppet patientsäkerhet har lyfts fram och vikten av att vårdprocesserna leder till goda resultat tydliggörs allt mer. Inom alla verksamheter inträffar oförutsedda händelser som får oönskade effekter, något som avviker från det förväntade. En avvikelse definieras som en händelse som inte följer normal rutin och förväntade vårdförlopp. Några av dessa händelser rapporteras och analyseras avseende bakomliggande orsak och allvarlighetsgrad av det inträffade samt sannolikhet för upprepning bedöms. Det saknas dock en övergripande riskvärdering av avvikelser i vårdprocessen och kunskap om var i de olika processerna som de allvarligaste riskerna förekommer. Syftet med studien var att belysa riskvärderade avvikelser i vårdprocessen. Studien bygger på empirisk retrospektiv analys av insamlad data i form av inkluderade data från elektroniskt avvikelsehanteringsverktyg under en period av tolv månader vid ett sjukhus som bedriver elektiv kirurgisk vård. Varje avvikelse riskvärderades, där grad av allvar (gradering 1-4) multiplicerades med sannolikhet för upprepning (gradering 1-4). Ett riskvärde, större eller lika med åtta, klassificerades som avvikelser med hög risk och mindre än åtta som avvikelser med låg risk. Därefter analyserades rapportörens berättelse av vad som inträffat och händelsen relaterades till var i huvud- eller stödprocess den inträffat. Avvikelser med hög risk i huvudprocessen, 67 procent, förekom vid vårdplanering och inskrivning och 33 procent vid utskrivning. Avvikelser med låg risk förekom vid vårdplanering, operation/behandling/omvårdnad samt vid postoperativ vård på uppvakningsavdelning, 67 procent. Av avvikelser med hög risk i stödprocesserna förekom 67 procent i den fysiska arbetsmiljön och 17 procent inom HR/personal och 17 procent inom sterilprocessen. Avvikelser med låg risk i stödprocesserna förekom företrädesvis i den fysiska arbetsmiljön, 54 procent. En systematisk riskvärdering av avvikelser visar vilka områden i vårdprocessen som kräver förbättringsåtgärder och skulle kunna skapa förutsättningar för en säkrare väg för patienten, samt skulle kunna stärka medarbetarnas riskmedvetenhet. Inledning och avslutning av vårdprocessen är områden som ur patientsäkerhetsperspektiv kan förbättras

Introduktion:  Operationssjuksköterskors  arbete  är  svårdefinierat  och  komplext  där  huvudansvaret  ligger  på patientens perioperativa omvårdnad, medicintekniska produkter och instrumentvård. Operationssjuksköterskor är skyldiga att utföra patientsäker vård i samråd med patienten. Preoperativa samtal kan vara ett redskap för att inhämta patientcentrerad information. Syfte: Att beskriva hur operationssjuksköterskor inhämtar information om patienten avseende säker vård samt undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av den perioperativa dialogen. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio operationssjuksköterskor från tre sjukhus. Intervjuerna transkriberades och texterna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: ”Olika sätt att erhålla information”, ”Olika sätt att arbeta patientsäkert”, ”Möjligheter och hinder att genom den perioperativa dialogen erhålla information”. Operationssjuksköterskorna prioriterade inte samtal med patienten för att inhämta information. Tidsbrist, vårdorganisation och operationssjuksköterskornas attityder ansågs vara hinder för patientsamtal. De använde sig istället av operationsanmälan, journal och andrahandsinformation från kollegor. Operationssjuksköterskorna ansåg vården vara patientsäker även utan preoperativa samtal. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskorna anser sig kunna utföra patientsäker vård och kan inhämta den information de behöver om sin patient utan att ha kommunicerat med patienten. Operationssjuksköterskorna har ett ansvar att hävda sin roll som patientens advokat för att kunna utföra en individanpassad vård. För att operationssjuksköterskan ska kunna utöva en mer patientcentrerad vård behövs kanske en förändring av operationssjuksköterskornas attityder och om så ska ske är det viktigt med ett organisatoriskt erkännande av hela deras arbetsfält.

The concentrations of some drug solutions are often expressed as ratios or percentages. This system simplified prescription and dispensing when Imperial measures such as grains and minims were used. Ampoules of powerful vasoactive drugs such as catecholamines and potentially toxic local anaesthetics are still labelled as ratios and percentages, seemingly through habit or tradition than for any useful clinical reason. This thesis argues that adherence to this outdated system is confusing, causes drug administration errors, and puts patients at risk. Internet-based questionnaires were used to quantify medical students’ and doctors’ understanding of ratios and percentages. A substantial minority of almost 3000 doctors could not convert between ratios, percentages and mass concentration correctly, made dosing errors of up to three orders of magnitude in written clinical scenarios, and struggled with conversions between metric units. These findings are strong arguments for expressing drug concentrations as mass concentration and providing better drug administration teaching. High fidelity patient simulation was used to examine the influence of clearer ampoule labelling and intensive drug administration teaching. This allowed critical incidents to be reproduced realistically, clinical performances to be assessed, and outcome measures to be accurately recorded. Randomised controlled trials were conducted that demonstrated positive influences of both interventions for doctors and students. The difficulties that nurses encounter when preparing infusions of these drugs on critical care units were also studied and are reported. The findings presented should be sufficient to persuade regulatory authorities to remove ratios and percentages from ampoule labels – a straightforward, cheap, commonsense intervention. The lack of effective clinical error reporting systems and the extreme practical difficulties of conducting clinical trials in this field mean that a firm link between this intervention and patient outcome is unlikely ever to be made, but this should not be an excuse for maintaining the status quo.

The objectives of this study were to examine the association between patient perceived healthcare quality and self-reported medical, medication, and laboratory errors using cross-sectional and cross-national questionnaire data from eleven countries. In this research, quality of care was measured by a multi-faceted construct, which adopted the patient's perspectives. Five separated quality of care scales were assessed: Access to Care, Continuity of care, Communication of Care, Care Coordination, and Provider's Respect for Patients' Preferences. The findings from this investigation support a number of other published studies suggesting that Coordination of Care is an important predictor of perceived patient safety. After adjusting for potentially important confounding variables, an increase in peoples' perceptions of Coordination of Care decreased the likelihood of self-reporting medical errors (OR =0.605, 95% CI: 0.569 to 0.653), medication errors (OR =0.754, 95% CI: 0.691 to 0.830), and laboratory errors (OR =0.615, 95% CI: 0.555 to 0.681). Finally, results showed that the healthcare system type governing care processes modifies the effect of Coordination of Care on self-reported medication errors.

Bakgrund: För att upprätthålla patienters säkerhet under en operation finns det rekommenderade riktlinjer att arbeta efter och stödja sig emot för operationssjuksköterskan. WHO har arbetat fram en checklista som används under operation för att höja patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans uppfattningar om och behov av riktlinjer och dess påverkan på patientsäkerheten i operationssalen.  Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Innehållsanalys användes för att bearbeta texterna på ett induktivt sätt.  Resultat: Åtta subkategorier och tre kategorier framkom efter analysförfarandet. Kategorierna som bildades blev: Att sakna riktlinjer i det dagliga arbetet; Att känna sig säker i sitt arbete; Riktlinjers betydelse för patientsäkerhet. Operationssjuksköterskorna ansåg att riktlinjer är viktiga men tyckte samtidigt att erfarenhet och ärvd kunskap var viktigast i det dagliga arbetet. Många upplevde att deras yrkeserfarenhet gjorde att de kände sig trygga. De tyckte att riktlinjer måste finnas så att de rent juridiskt har något att luta sig emot om något skulle gå fel i samband med en operation. De tyckte vidare att oerfarna operationssjuksköterskor förmodligen har ett större behov av lättillgängliga och tydliga riktlinjer. Checklistan som framtagits av WHO är ett bra dokument att följa men är inte starkt nog i sig själv som riktlinje. Diskussion: Den erfarne operationssjuksköterskan känner främst trygghet med att lita på sig själv och det invanda arbetssättet. Men det utesluter inte behovet av att arbeta efter riktlinjer. Slutsats: Den oerfarne operationssjuksköterskan har förmodligen ett större behov och känner stöd i att arbeta efter riktlinjer. I kombination med att arbeta efter riktlinjer, lita på sig egen arbetsmetod och sig själv samt inneha erfarenhet främjas patientsäkerheten på bästa sätt.

Patientsäkerhet är ett viktigt ämne inom hälso- och sjukvården. Läkemedelshantering är en del av omvårdnadsarbetet som kan äventyra patientsäkerheten. En fjärdedel av de vårdskador som inträffar beror på fel i läkemedelshanteringen. Studiens syfte var att beskriva händelser och/eller omständigheter i omvårdnadsarbetet som kan riskera patientsäkerheten vid läkemedelshantering. Metoden är litteraturstudie och omfattar 17 artiklar i resultatet som visar att det är flera händelser/omständigheter som bidrar till och ibland samverkar till att medicineringsfel inträffar. Händelser/omständigheter som kunde utgöra en risk för medicineringsfel var: hög arbetsbelastning, övertid, långa arbetspass, kunskapsbrist, låg erfarenhet, kommunikationsbrister, avbrott/distraktion, otydliga ordinationer, bristande kontrollåtgärder av sjuksköterskan samt relation och ansvarsfördelning mellan personalen. Fortsatt forskning bör fokusera på metoder, hjälpmedel och system som kan förhindra att medicineringsfel inträffar och på det sättet spara både pengar och mänskligt lidande. Det är även väsentligt att utvärdera effekterna av den nya patientsäkerhetslagen. / Patient safety is important for health care. Handling of pharmaceutical products is a task within nursing that may jeopardize patient safety. One fourth of the all documented health damages that occur are due to medication errors. The purpose of this study was to describe events and/or circumstances in nursing that can jeopardize patient safety when it comes to handling of pharmaceutical products. The study design is literature study which covers 17 articles in it’s result that shows it’s several events/circumstances that contributes and sometimes work together to make medication errors occur. Events or circumstances that could pose a threat to medication errors was: high workload, overtime, long shifts, lack of knowledge, lack of experience, communication gaps, interruption/distraction, unclear prescription, lack of control measures from the nurse and the relation and responsibilities among staff. Further studies should focus upon methods, tools and systems that can prevent medication errors from occuring and thus save both money and human suffering. It’s also essential to evaluate the effects of the new law concerning patient safety.

What affect if an incident is reported? - an interview study with nurses ABSTRACT Everyday in health care, there are incidents which can harm patients. However, reporting these incidents is not always a positive experience. The number of incident reports which are documented are a lot fewer than the number of incidents that actually occur. The purpose of the present study was to describe factors that affect nurses’ decisions on whether to report an incident or not. Interviews were carried out with ten nurses. The interviews were tape recorded and transcribed. Collected data were analysed, inspired by Burnard’s model of content analysis. The result showed two categories which can affect the decision of whether to report or not report an incident. One category Personal considerations, described that personal consequences for all concerned were important, that is, consequences for themselves, the patient, workmates and their own family. They also felt a moral responsibility and claimed that their conscience sometimes guided them when they chose whether to report an incident or not. The second category, Leadership and organisation described practical consequences; nurses wanted feedback and wanted to see that reporting incidents led to changes being made. They also claimed that the culture and routines in the workplace influenced their decision to report an incident. Hopefully, in order to ensure patient safety, the result in this study can contribute to preventive measures being taken so that even more incidents are reported, as this affects patient safety in the highest degree.

No description available.

Eine gute Kommunikation und Zusammenarbeit zwischen den verschiedenen Mitgliedern von OP-Teams sind entscheidend für die Gewährleistung der Patientensicherheit. Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit der Untersuchung der Qualität von Kommunikation und Teamarbeit in fünf verschiedenen Fachbereichen (Herzchirurgie, Anästhesie, OP-Pflege, Anästhesiepflege, Kardiotechnik). Dabei werden diese Daten erstmalig für deutsches Personal erhoben. Zudem wird zum ersten Mal ein nichtärztlicher, jedoch weisungsfreierer Fachbereich, die Kardiotechnik, in die Untersuchung einbezogen und diese Daten mit den Aussagen der Ärzte verglichen. Des Weiteren findet die Untersuchung der Effekte von drei Interventionen (Checkliste, OP-Statut, Team Time Out) auf die Qualität von Kommunikation und Teamarbeit statt. Die Datenerhebung erfolgte mit Hilfe eines standardisierten Fragebogens und mittels der Durchführung von Interviews. Die Vertreter der ärztlichen Berufsgruppen zeigen sich zufriedener mit der Kommunikation und Teamarbeit als die ihnen gegenüber weisungsgebundenen und hierarchisch untergeordneten Pflegekräfte. Wider Erwarten zeigen sich keine signifikanten Unterschiede in den Gesamtdurchschnittswerten der Kardiotechniker und denen der Ärzte. Dies wird auf die größere Entscheidungs- und Handlungsautonomie sowie auf die ausschließlich technische Arbeitsaufgabe der Kardiotechniker zurückgeführt. Zeitversetzt wurden zuerst eine interdisziplinäre Checkliste und zu einem späteren Zeitpunkt ein OP-Statut und das Team Time Out in den Arbeitsablauf des OP-Personals eingeführt, unter anderem mit dem Ziel, die Zufriedenheit mit der Teamkommunikation und -arbeit zu erhöhen, besonders bei den Pflegekräften. Die Beteiligung des Personals an den Fragebogenerhebungen war gering; zur Messung der Wirksamkeit der Checkliste konnte nur eine kleine Gesamtstichprobe analysiert werden, deren Daten keine Verbesserung der Qualität der Variablen aufzeigt. Für die Bewertung des Effekts des OP-Statuts und des Team Time Outs auf die Qualität der Kommunikation und der Teamarbeit konnten infolge der wenigen Probanden keine quantitativen Daten herangezogen werden. Die Interviewdaten machen deutlich, dass die Befragten infolge des OP-Statuts hauptsächlich eine Zunahme der Arbeitsdichte und der täglichen Arbeitsdauer wahrnehmen und Zweifel an der Umsetzbarkeit der Vorgaben haben. Weiterhin konnten durch die Interviews mögliche Gründe für die mangelnde Beteiligung an den Umfragen und für die Unzufriedenheit des Personals mit dem Statut ermittelt werden, welche sich vor allem auf organisationsinterne Aspekte wie die Bedeutung des Themas „Patientensicherheit“ in der Klinik beziehen. Bezüglich des Team Time Outs äußert sich die Mehrheit der Interviewpartner positiv und bestätigt das Potential dieser Intervention, die Teamkommunikation zu verbessern. Weiterer Forschungsbedarf wird aufgezeigt.