Bakgrund: Intrahospitala transporter innebär att lämna tryggheten på intensivvårdsavdelningen och möta farorna i sjukhusets korridorer. Syfte: Denna studie har syftat till att öka förståelsen för patientsäkerhetsarbete i samband med intrahospitala transporter genom att belysa effekten av en checklista i ett före-efter förhållande utifrån tre perspektiv, kommunikation mellan professionerna, patientsäkerhet och arbetsflöde. Metod: Intervjuer utfördes på en intensivvårdsavdelning på ett universitetssjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Elo och Kyngäs (2008). De nio informanterna inkluderades från samtliga professioner som använder checklistan. Resultat: Patientsäkerheten har stärkts av att checklistan förbättrar förutsättningarna till dialog mellan intensivvårdsläkare och intensivvårdssjuksköterska kring patientens tillstånd inför transport. Den har även ökat riskmedvetenheten vid intrahospitala transporter. Slutsats: Studien visar att checklistan fungerat tydliggörande i ansvars- och rollfördelning vid transporter. Brist på resurser utgör det största hindret till att efterleva checklistans höga ambitioner. / Background: The process of intrahospital transports is one of leaving the safety of the intensive care unit and venturing out into the relative danger zone of the hospital corridors. Aim: This study aims to increase the understanding of patient safety and the effects of the use of a checklist from three different perspectives; communication between professions, patient safety and workflow. Method: Interviews were conducted in an intensive care unit situated in a university hospital in the middle of Sweden. The Elo and Kyngäs (2008) method of qualitative content analysis was used to analyse the interviews. The nine participants were from three different professions of the workforce in the ward were included. Results: Patient safety increased using the checklists by improving the possibilities for communication between doctors and nurses about the patient’s condition before transportation. The checklist also increased hazard awareness during intrahospital transports. Conclusion: The study shows that the checklist improves cooperation and division of responsibility during transport. The lack of resources is the main obstacle hindering full implementation of the checklist.

Inledning: Ambulanssjukvården blir allt mer avancerad och fyller en viktig funktion när sjukhus läggs ner och transporter av sjuka och skadade blir längre. Ambulanser är inte förskonade från trafikolyckor och konsekvenserna av när ambulanser krockar är flera. För ett effektivt säkerhetsarbete krävs information om tillbud och olyckor så att skadereducerande åtgärder kan införas. Studiens syfte har varit att undersöka förekomsten av trafikolyckor som involverat ambulansfordon, förutsättningar för erfarenhetsåterföring efter dessa händelser samt hur det skadeförebyggande arbetet inom ambulansverksamheten i Sverige ser ut. Metod: Studien har använt en mixad metod som med en kvantitativ del utforskar statistikförhållanden gällande trafikolyckor med ambulanser utifrån publika datakällor samt en kvalitativ del med intervjuer om erfarenhetsåterföring och skadeförebyggande arbete av företrädare för ambulanssjukvården. Resultat: Under en period på sju år (2010-2016) hittades 101 polisregistrerade trafikolyckor som involverat ambulanser i olycksdatabasen Strada. Ytterligare 93 unika trafikolyckor kunde identifieras när data från Arbetsmiljöverket och massmedia sambearbetades. Hos Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) återfanns endast en trafikolycka. Trafiksäkerhet beskrivs i intervjuerna som ett viktigt område för både utbildning och upphandling av fordon, men skillnaderna mellan vårdgivare i hur skadeförebyggande arbete bedrivs är stora. Kraven på medicinsk kompetens har ökat med tiden, samtidigt beskrivs nyanställd personal ha mindre intresse och erfarenhet av bilkörning. Säkerheten åsidosätts återkommande i samband med vissa vård- och behandlingsmoment under färd. Efter tillbud och olyckor i trafikmiljö hamnar fokus oftare på det mänskliga felandet än upptäckande av systemfel. Trafikolyckshändelser registreras normalt i allmänna avvikelsesystem, men med skiftande rapporteringsgrad och begränsad detaljinformation. Händelser analyseras och utreds i mindre omfattning och resultaten sprids sällan utanför den egna verksamheten. Slutsats: Det finns ingen sammanhållen statistik över trafikolyckor med ambulanser och det är svårt och tidskrävande att få en samlad bild över antalet olyckor. Trots en riskmedvetenhet görs upprepade avsteg från säkerheten och har kommit att accepteras i säkerhetskulturen. Registreringen av tillbud och olyckor är i många fall bristfällig och förutsättningarna för erfarenhetsåterföring är begränsade. Det saknas nationell samordning av ambulanssjukvården i trafikfrågor, myndigheters ansvar är oklara och regleringen av utryckningskörning är bristande.

Bakgrund Endokardit är dagsläget en relativt sällsynt infektionssjukdom som drabbar hjärtat och framförallt hjärtklaffarna. I Sverige drabbas årligen cirka 500 personer och överlevnaden med adekvat behandling ligger på cirka 80-90%. Endokardit är ett komplext sjukdomstillstånd med ofta kräver expertis från många olika specialister. Vårdtiden är lång och inte sällan med olika former av komplikationer som följd. Syftet med studien var att beskriva omvårdnaden av patienter med endokardit från ett sjuksköterskeperspektiv.Metoden som användes var en kvalitativ metod med beskrivande design. Intervjuer med strategiskt ändamålsurval som använt sig av inklusions- och exklusions kriterier har genomförts. Sex sjuksköterskor från olika bakgrund, kön och arbetsplatser deltog i studien. Datan som framkom analyserades genom manifest innehållsanalys med till viss del latenta inslag.Resultatet visar informanternas beskrivning av omvårdnad kring patienter med endokardit ur ett sjuksköterskeperspektiv. Detta ses i resultatets tre huvud kategorier: Patientens förutsättningar, organisationens förutsättningar, sjuksköterskans förutsättningar. Alla kategorierna påvisar hur komplex omvårdnad kring denna patientgrupp är utifrån ett sjuksköterskeperspektiv. Slutsats av studien visar att begreppet omvårdnad är ett svårtolkat begrepp även för erfarna sjuksköterskor. Patienter med ett tidigare missbruk är en speciellt sårbar grupp att hantera, där behöver arbetet ske med tanke på deras missbruk samtidigt som behandlingen av endokardit fortgår. Hur väl omvårdnadsmässigt infektionsavdelningar i Mellansverige tar hand om och behandlar patienter med endokardit beror till stor del på vilka resurser sjukhuset har samt hur stor erfarenhet de sjuksköterskor som arbetar där har av att vårda patienter med endokardit. / Background endocarditis is a relatively uncommon diagnosis compared to other infectious diseases. Endocarditis affects the heart muscle but is mainly situated in the heart valves. In Sweden today about 500 persons are affected annually, with adequate treatment and care the survival rate is high within 80-90% of all cases. Endocarditis is a complex disease that requires treatment and care from multiple specialists, the time spent in hospital is long compared to other diseases and is often prolonged by complications of the treatment.The Aim of the study was to describe the caring of patients with endocarditis from a nurse’s perspective.The method used was a qualitative analysis using descriptive design, with the use of strategic purposeful sampling with help of inclusion and exclusions criterias. Six Nurses from different backgrounds, genders and workplaces participated in the interview study. The data analysis was conducted using manifest content analysis with some grade of latent analysis included.The Result showed how the informants of the study described caring for patients with endocarditis from a nurses point of view. This is explained by the three major categories: Patients conditions, The Organisations prerequisite and the Nursing staffs experienced and educational level. They all tell about the complexity of caring for patients with endocarditis.The Conclusion of the study showed that Nursing care and the term caring itself are terms that are somewhat hard to grasp because of their wide meaning in the Nursing community. Patients with predeveloped addiction to some sort of drug is a special group of patients to handle, especially when they are infected by endocarditis. Since they have to be cared for in their addiction as well as their infection. How well nurses on infections wards in Sweden care for patients affected by endocarditis depends a lot on what other resources the hospital has and on the experienced level of the nurses working there.

SAMMANFATTNING Överlämnandet av patienter och överrapportering är nödvändigt. Det sker under många tillfällen i vårdkedjan, exempelvis vid överlämnandet av patienter till en akutmottagning och vid skiftbyte från en sjuksköterska till en annan sjuksköterska. Syfte med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av överrapportering av patienter mellan ambulanssjukvården och akutmottagningen. Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Två semistrukturerade intervjuer genomfördes i fokusgrupper. Informanterna var åtta stycken legitimerade sjuksköterskor från akutmottagningen och ambulanssjukvården. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av upplevelserna som sjuksköterskorna upplevde presenterades i fem kategorier; Kommunikation vid överrapportering, risker vid överrapportering, patientsäker överrapportering, struktur och verktyg vid överrapportering och omvårdnadsrelaterad information vid överrapportering. Sjuksköterskorna upplevde att överrapportering var en central del i deras arbete inom både ambulanssjukvården och på akutmottagningen. Stress upplevdes som en risk för att skapa brister i kommunikationen, vilket i sin tur kunde medföra negativa konsekvenser för patienten och bidra till en försämrad patientsäkerhet. Sjuksköterskorna upplevde även att en samsyn i vad som skall rapporteras och när, torde förbättra tillfället av överrapportering. Sjuksköterskorna föredrog en kort, koncis och tydlig rapport. Genom användandet av ett standardiserat verktyg för överrapportering blir det tydligare vilken information som skall ges och det bidrar det till en säkrare vård.

Antalet besök till akutmottagningar runt om i Sverige ökar årligen. Ökat inflöde av patienter resulterar i ökad belastning, ”Overcrowding” och ”Exit-block” och influerar på patientens vänte- och vistelsetid på akutmottagningen. En tilltagande tillströmning av patienter kan påverka patientsäkerheten och medföra ökad risk för vårdskada. Simultant pågående arbetsprocesser gör akutmottagningens vårdmiljö särskilt utsatt för medicinska misstag. Säker vård är en essentiell kärnkompetens och en central del i sjuksköterskans arbete för att upprätthålla patientsäkerhet.  Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av patientsäkerhet på akutmottagning. Datainsamlingen genomfördes genom kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes på en akutmottagning i Mellansverige. Åtta sjuksköterskor, med minst ett års yrkeserfarenhet på akutmottagningen, intervjuades. Insamlat material analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Genom analysen framkom att sjuksköterskorna upplevde att ökad belastning, patientens omvårdnadsbehov, akutmottagningens bemanning och arbetsmiljö påverkade patientsäkerheten på akutmottagningen. Tilltagande söktryck med förlängda vistelsetider på akutmottagningen med ”Overcrowding” och ”Exit-block” som följd, komplexa omvårdnadsbehov och tidsbrist påverkade förutsättningarna för säker vård och god omvårdnad. Två övergripande kategorier formulerades genom analysens förfarande: När vårdbehovet överstiger resurserna och Sjuksköterskans utmaningar i att upprätthålla patientsäkerheten. Resultaten i denna studie tyder på att sjuksköterskor på en akutmottagning upplever sitt omvårdnadsansvar som både utmanade och påfrestande vid ökad belastning vilket påverkar patientsäkerheten negativt. Omvårdnadsarbetet på akutmottagningen påverkas vid ökat inflöde av patienter, ”Overcrowding” och ”Exit-block” vilket utsätter patienten för risker. Vidare tyder resultatet på att akutmottagningens resurser ibland inte är tillräckliga för att uppfylla kraven för god omvårdnad, hög patientsäkerhet och säker vård. Studiens slutsats antyder att sjuksköterskorna upplever patientsäkerheten på akutmottagningen som bristfällig och att patientsäkerheten påverkas negativt av ”Overcrowding” och ”Exit-block”.

Sjuksköterskors ansvar är att främja hälsa och lindra lidande. En bristande patientsäkerhet kan leda till att patienter utsätts för vårdlidande. För att förbättra patientsäkerheten måste sjuksköterskor rapportera risker och avvikande händelser till vårdgivaren. Trots en lagstiftad skyldighet att rapportera risker och avvikelser är det många sjuksköterskor som inte gör detta. Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa faktorer som påverkar sjuksköterskors avvikelserapportering. Studien gjordes med integrerad metod och analysmaterialet bestod av 26 artiklar. Fyra huvudkategorier beskriver hindrande faktorer. Tre huvudkategorier beskriver främjande faktorer. Sjuksköterskor beskrev att hinder för att rapportera risker och avvikelser kunde vara olika rädslor, arbetsmiljön, bemötandet från patienter, kollegor, organisation och ledning, kunskapsluckor i utbildningen om avvikelserapportering, kulturen på arbetsplatsen och utebliven återkoppling. De främjande faktorerna var att sjuksköterskorna önskade en stödjande ledning, öppen och tillåtande kultur och att de hade kunskap om vad avvikelserapportering innebär. Det är viktigt att sjuksköterskors arbetsmiljö är tillåtande. Om sjuksköterskor vågar rapportera risker och avvikelser upprätthålls en hög patientsäkerhet. För att vidare kunna arbeta med utveckling av sjuksköterskors avvikelserapportering inom svensk hälso- och sjukvård behövs fler studier i svensk kontext göras.

Ett stort antal människor dör på grund av skador som de fått inom vården och som hade kunnat förebyggas. Det finns siffror som pekar på att dessa vårdskador överskrider antalet döda i trafiken. Vid Östergötlands landsting finns sedan år 2005 en fast enhet som arbetar med patientsäkerhet. En av deras uppgifter är att, tillsammans med berörd verksamhet, utföra händelseanalyser inför anmälningar av Lex Maria-fall. Den analysmetod som används av patientsäkerhetsenheten är uppbyggd på en epidemiologisk olycksmodell. Syftet med denna studie har varit att använda analysmetoden FRAM (Functional Resonance Accident Model), som är en systemisk analysmetod utarbetad av Erik Hollnagel, i en vårdrelaterad kontext, någonting som inte har gjorts tidigare. FRAM har applicerats på en händelse under en operation då material glömdes kvar i patientens buk. Samtidigt har patientsäkerhetsenheten analyserat samma händelse med sin metod. En jämförelse mellan de två olika analysmetodernas slutsatser har gjorts. För insamling av information om arbetet i operationssal har en triangulering av observation, intervjuer med sakkunniga och genomgång av viss dokumentation genomförts. De personer som varit inblandade i den aktuella händelsen har intervjuats av patientsäkerhetsenhetens analysteam. När de båda analyserna var genomförda ordnades en fokusgrupp med diskussion kring analysmetoder. Studien har visat att FRAM kan vara lämplig för tillämpning på vårdskador. Det finns fördelar med en systemisk analysmetod som FRAM då den i större utsträckning speglar den omfattande komplexitet som, i detta fall, en operationssal och dess omgivning består av. Detta medför dock att analysprocessen blir mer omfattande och krävande. I dagsläget används landstingets analysmetod av ett stort antal människor efter en relativt kort utbildning, vilket skulle vara svårt att genomföra med FRAM. Det är även tydligt att mer forskning behövs då FRAM är en relativt ny analysmetod under utveckling.

Hantering av IT-incidenter är ett växande problem då utvecklingen av datorsystem i företag växer fortare än vad själva organisationerna för att hantera dessa gör. I denna studie kommer IT-incidenter i Landstinget Gävleborg att undersökas. I denna miljö är det extra viktigt att IT-incidenterna behandlas på ett korrekt och effektivt sätt eftersom personers liv bokstavligt talat kan vara beroende av systemen. Trots detta finns inga övergripande rutiner för hur IT-incidenter skall hanteras. Genom gemensamma rutiner kan såväl data- som patientsäkerhet ökas. Genom intervjuer av ett antal nyckelpersoner och studier av de interna riktlinjerna hittades några faktorer som bidrar till att incidenthanteringen inte fungerar i alla faser av arbetet. En bidragande orsak kan vara att olika termer används för att beskriva oönskade händelser vilket gör att det råder oklarheter angående vad som skall rapporteras, även hur och till vem. En annan upptäckt är att uppföljningsarbetet i många fall saknas och i de fall det görs inte sker väldokumenterat och på ett strukturerat sätt. Att kategorisera incidenterna försvåras ytterligare eftersom medicinsk utrustning i många fall datoriserats och anslutits till datanätet.

No description available.

Intraoperativ kommunikation är av stor betydelse för patientsäkerheten. Operationsteamet består av flera olika yrkeskategorier som alla har ett gemensamt mål där patienten är i fokus. För att underlätta kommunikationen mellan och inom olika professioner i olika överrapporteringstillfällen finns kommunikationsverktyg att tillgå. SBAR och WHO´s checklista för säker kirurgi är beprövade verktyg. Syftet med studien är att beskriva hur teamet på operationssal kan skapa god kommunikation mellan/inom olika professioner intraoperativt. Metoden i studien är en allmän litteraturöversikt, ett strukturerat arbetssätt för att skapa en bild av det valde området. Resultatet redovisas i tre huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorier är trygghet, samförstånd och dialog.  Trygghet beskrivs både för patienten och för personalen där kommunikationen är det centrala. Kommunikationen mellan de olika professionerna och deras uppträdande intraoperativt påverkar patientens trygghet. Familjära team med samarbete, vänlighet och respekt för varandra ger samförstånd och ökad patientsäkerhet. Informationsutbyte med hjälp av SBAR och WHO´s checklista för säker kirurgi ökar patientsäkerheten då risken för att viktig information faller bort minskar. Perioperativa sjuksköterskor har ett gemensamt ansvar att värna om patientens autonomi och individuella behov. Patientens behov är i fokus för den intraoperativa vården. Vårdpersonal bör göras medveten om att kommunikationsbrister kan medföra patientlidande.