Bakgrund: Cancersjukdom förekommer i hela världen och är i Sverige den nästa vanligaste dödsorsaken. Lidande vid en obotlig cancersjukdom och vid livets slut inkluderar mer lidande än bara fysisk smärta. Hälso- och sjukvårdens överordnade uppgift för all vårdverksamhet är att lindra lidande. Ändå visar tidigare forskning att hälso- och sjukvården tenderar att öka lidandet genom att inte se eller förstå det upplevda lidandet hos en person som har en obotlig cancersjukdom. Lidande kan enligt Eriksson förstås och förklaras som sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande.  Syfte: Studiens syfte är att med utgångspunkt ifrån Katie Erikssons teori beskriva vuxna personers upplevelse av det lidande som en obotlig cancersjukdom innebär.Metod: En litteraturstudie baserad på patografier. Patografierna analyserades med en deduktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Erikssons teori om lidande var utgångspunkten för den deduktiva ansatsen. Resultat: Studiens analys visar att vuxna personer med obotlig cancersjukdom upplever lidande som kan appliceras på Erikssons teori om lidande. Livslidande och sjukdomslidande var det lidande som förekom i störst utsträckning. Vårdlidande visade sig var mer sällan förekommande. Inom livslidande upplevdes oro för döden, tidsbrist, sorg och känslan att vara begränsad i sin kropp. För sjukdomslidande visade sig smärta, illamående och trötthet vara de symtom som de personerna upplevde. Det vårdlidande som framkom visade sig utgöras av kränkningar orsakade av hälso- och sjukvårdspersonalen.Slutsats: Vuxna personer som diagnostiserats med obotlig cancer upplever lidande som kan förklaras med Erikssons teori om lidande. Livslidande var det lidande som framkom i störst utsträckning och hos samtliga personer. Studiens resultat kan hjälpa sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal att förstå, bemöta och lindra det upplevda lidandet hos vuxna personer med obotlig cancersjukdom.

Bakgrund: Studier visar att personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus har en större benägenhet att uppleva psykiska och kognitiva problem, däremot saknas kunskap om patientens erfarenheter efter att ha överlevt hjärtstopp på sjukhus (Bremer et al., 2019). Forskning visar att vägledning och stöttning är bristfällig gällande den psykologiska återhämtningen av personerna (Haydon, 2017).   Syfte: Syftet var att beskriva personers känslor efter överlevt ett hjärtstopp.   Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes baserad på tre patografier. Analys av material genomfördes utifrån Lundman och Hällgren Graneheim (2017).   Resultat: Studiens resultat visar att personer som har överlevt ett hjärtstopp upplever samexisterade känslor av Glädje och Tacksamhet, Att inte förstå, Frustration, Att känna obehag och Känslan av att vara sårbar.   Slutsats: Personerna upplever ett negativt bemötande från vårdpersonal och att miljön inte är gynnsam för deras återhämtning. Personerna belyser vikten av stöd av både närstående och sjukvårdspersonal för att kunna främja hälsa och välbefinnande.

Bakgrund: Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige och årligen dör det ungefär 23 500 personer av obotlig cancer. Av de personer som dör årligen av cancer så är det ungefär 80 personer som är unga vuxna i åldrarna 16-29 år. Unga personerna har hela livet framför sig till skillnad från äldre personer som har levt större delen av sina liv. Att vara en ung vuxen och att få obotlig cancer kan innebära en livskris. Det är betydelsefullt att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med obotlig cancer. För att kunna anpassa omvårdnaden efter unga personers individuella behov kan sjuksköterskor ha nytta av en ökad kunskap och förståelse för denna åldersgrupps upplevelser av att leva med obotlig cancer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med obotlig cancer.Metod: Det gjordes en kvalitativ innehållsanalys av tre patografier. Patografierna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och sex underkategorier. Kategorin Kroppsliga förändringar fick tillhörande underkategorier smärta, trötthet och biverkningar av behandling. Kategorin mental påfrestning fick underkategorierna nedstämdhet och rädsla. Pendling mellan hopp och förtvivlan fick en underkategori som var drömmar om framtiden. Sista kategorin oro för anhöriga blev utan underkategori.Slutsats: De unga vuxna visade sig ha många liknande upplevelser som tidigare beskrivits av vuxna personer. Det som utmärkte sig för åldersgruppen unga vuxna var att de upplevde en oro över att de skulle dö innan sina föräldrar samt att de inte skulle hinna bilda familj. Den här kunskapen kan sjuksköterskor använda sig av i omvårdnadsarbetet och det kan leda till ett bättre bemötande. Det skulle även kunna vara av vikt att undersöka hur det är att vara anhörig till en person som har obotlig cancer då de anhöriga är en stor del av vårdandet.

Bakgrund: En psykossjukdom är ett tillstånd då verklighetsuppfattningen förändras med tillkommande symtom som vanföreställningar, hallucinationer samt förvirring. Vårdpersonal har generellt en sämre attityd mot patienter med psykossjukdomar och det finns begränsad med forskning om hur patienterna upplever detta. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur patienter med psykossjukdomar upplever att vara inlagda inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats baserad på fem patografier. Analysen inspirerades av Lundman och Hällgren Graneheims modell för innehållsanalys med meningsenheter, kondensering, koder, underkategorier och kategorier. Resultat: Analysen ledde fram till fyra kategorier och två underkategorier. Tydlig rollfördelning mellan vårdpersonal och patient, Bristen på information och förtroende, Negativa affekter och negativ tillvaro och Medmänsklighet från vårdpersonal med tillhörande underkategorier vikten av goda handlingar och bevarad värdighet och självbestämmande. Slutsats: Studien visade att patienterna hade delade upplevelser av att vara inlagda inom den psykiatriska slutenvården. De negativa upplevelserna var fler än de positiva. Det framkom dock ur de positiva upplevelserna att vårdpersonal som utgick från Joyce Travelbees human-to-human-relationship model, om än omedvetet, gjorde att patienterna och vårdpersonalen etablerade betydelsefulla vårdrelationer och att patienterna då fann en mening med att vara inlagda.

Studiens syfte var att beskriva det misshandlade barnets upplevelse av sin vardag och erfarenhet av möten med vården. Metoden som användes var kvalitativ narrativ analys. Fem patografiska autobiografier analyserades. Resultatet redovisades i fem teman: "den dysfunktionella familjen", "lögnen som strategi", "barnets ensamma kamp", "vara osynlig i vården" samt "från avgrunden till fristad". Diskussionen baserades på en syntes av Travelbees Human-to-Human Relationship Model och analysens fynd, det vill säga de fem temana. Slutsatsen visade att det misshandlade barnets upplevelser av sin vardag och erfarenhet av vården innebär, att barnet helt måste avstå från sina rättigheter till - inte enbart ömsesidiga, utan även enklaste mänskliga - möten i hemmet och vården, att barnet då blir helt avskuret från andra människor, hemma, i vården, i skolan - övergiven åt ett omänskligt lidande med innebörder av smärta, skam, skuld, svek, att barnet, trots det totala nederlaget, hade en drivkraft, en önskan om en bättre framtid, vilket konkretiseras genom barnets tillfälliga fristad, sjukhuset, där barnet samlar mod, tillit och hopp. / The purpose of the study was to describe the abused children´s experience of everyday life  and encounters in hospital care. The method used was qualitative narrative analysis. Five autobiographic pathografies were analyzed. Results: in the analysis emerged five themes: ”the dysfunctional family”, ”lie as a strategy”, ”the lonely struggle of the child”, ”to be invisible in care situations” and ”from the abyss to sanctuary”. The discussion was based on a synthesis of the Human-to-Human Relationship Model by Travelbee and the findings, i e the five themes. The conclusion made it clear that the abused children´s experiences of everyday life and encounters in hospital care mean, that the child entirely must give up its rights to - not only mutual, but also simply human - meetings in the home and in hospital care, that the child then becomes entirely cut off from other people, at home, in hospital care, in school - abandoned to inhuman suffering with meanings of pain, shame, guilt, betrayal, that the child, despite the total defeat, had an inner force, a wish for a better future, which is made concrete through the child's sanctuary, the hospital, where the child gather courage, trust and hope.

Bakgrund: Varje år drabbas ca 15 000 personer i Sverige av Alzheimers sjukdom som är den mest vanliga demenssjukdomen. Vård i hemmet har blivit alltmer vanligt och det kan innebära en stor förändring då ens partner drabbas av Alzheimers. Något som ofta glöms bort är det känslomässiga arbete den anhöriga får genomgå. Den anhöriga som lever med sin sjuka partner kommer nu behöva ta på sig en vårdarroll. De anhöriga upplever att det är svårt att tillgodose sina egna behov samtidigt som de vårdar någon annan. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa hur livskvaliteten upplevs av anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys baserad på tre patografier. Innehållsanalysen utfördes enligt Graneheim och Lundmans modell för manifest ansats. Resultat: Studien resulterade i fem huvudkategorier och åtta underkategorier. Den första kategorin var Livet i vardagen med underkategorier Begränsningar, Känsla av hopp och Strategier. Den andra kategorin var Förändring i relationen med underkategorierna Förändrade roller och Kommunikation. Den tredje kategorin som framkom i resultatet var Upplevda känslor med underkategorier Sorg, Skuld och Ensamhet. Den fjärde kategorin var Betydelsefulla relationer och den femte Tankar om framtiden. Slutsats: De anhörigas livskvalitet påverkades när deras livspartner blev drabbad av Alzheimers sjukdom. Tillfredsställelsen i det dagliga livet och tilliten till framtiden försämrades och en känsla av ensamhet framträdde. De anhöriga upplevde att de hade ett större behov av stöd än vad de erhölls. Ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden innebär att sjuksköterskan kan stötta och se vilka behov de anhöriga har. När de anhöriga får det stöd de behöver kan det öka tryggheten och denna trygghet kan förbättra relationen mellan sjuksköterska och anhörig. Denna trygghet är viktig när sjuksköterskan ska tillmötesgå de anhörigas behov.

Bakgrund: Paniksyndrom är en vanlig sjukdom, framförallt hos kvinnor. Att leva med paniksyndrom innebär en ständig rädsla för nästa panikattack, samt ofta en sämre ekonomi relaterat till sjukskrivning. Paniksyndrom blir som en funktionsnedsättning i vardagen och försämrar livskvaliteten. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med paniksyndrom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på patografier. Resultat: Det som framkommit i studien är fysiska och psykiska symtom under panikattacken samt att i livet mellan attackerna upplevs rädsla, förändrad självbild. Samtidigt finns det en tro på framtiden. Slutsats: Kvinnorna upplever en försämrad livskvalitet eftersom de hela tiden lever med en rädsla inför nästkommande panikattack. Detta utgör grunden för deras paniksyndrom. På grund av denna rädsla kan de inte leva sitt liv som de önskar, de blir begränsade även i de minsta vardagliga sysslor. Vid första panikattacken upplever samtliga kvinnor att det är något uppenbart fysiskt fel men efterhand får de insikt i sin psykiska ohälsa. Det finns svårigheter i att prata om paniksyndrom då kvinnorna känner en rädsla att bli misstrodda eller missförstådda och de känner skam på grund av sin sjukdom.

Bakgrund: Minst var tredje person i Sverige beräknas få en cancersjukdom någon gång under livet. En behandlingsbar cancersjukdom kan innebära ett flertal förändringar i personens liv. Förändringarna kan gälla till exempel tankar, känslor och kroppsliga förändringar. Många personer med en behandlingsbar cancersjukdom upplever brister när det kommer till stöd från vårdpersonal. För att kunna anpassa omvårdnaden kring vuxna personer med en behandlingsbar cancersjukdom behövs ökad kunskap och förståelse kring hur det är att leva med behandlingsbara cancersjukdomar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med en behandlingsbar cancersjukdom. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie baserad på patografier. Analysen gjordes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen ledde fram till fem kategorier och två underkategorier. Den första kategorin var en känsla av personlig förändring. Den andra kategorin var längtan tillbaka till det gamla livet. Nästa kategori var tankar om döden. Den fjärde kategorin var att känna styrka med underkategorierna vilja och kämpaglöd och nära och käras betydelse. Den sista kategorin var tankar om framtiden. Slutsats: En känsla av personlig förändring med avsnittet kring en förändrad syn på och känsla för kroppen, tankar om döden samt vilja och kämpaglöd var tre utmärkande upplevelser i resultatet. Genom en förståelse kring upplevelser hos vuxna personer med en behandlingsbar cancersjukdom kan vårdpersonal och nära och kära minska lidandet och öka välbefinnandet hos personerna. Något som framkom i föreliggande studie var att nära och kära hade en betydelsefull roll för personerna med en behandlingsbar cancersjukdom. Vidare forskning skulle därför vara intressant att göra kring anhörigas perspektiv av att leva i närheten av en person med en behandlingsbar cancersjukdom.

Bakgrund: Demens är den vanligaste kroniska sjukdomen hos människor över 75 år. Alzheimers sjukdom utgör cirka 60-70 procent av de insjuknade i demens. Alzheimers sjukdom kallas för de anhörigas sjukdom då de anhöriga ofta får ta på sig ansvaret att vårda sin sjuke livskamrat. Den sjuke personen bor ofta kvar hemma långt in i sjukdomsförloppet. Det kan då upplevas som en stor uppoffring och påfrestning i livet för den anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: En analys gjordes på fyra patografier med kvalitativ design. Analysen utfördes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys som anpassas för omvårdnadsvetenskap. Resultat: Analysen ledde fram till tre kategorier och åtta underkategorier. Den första kategorin var Att förlora relationen med underkategorierna Att förlora sin livskamrat, Förlorade känslor till sin livskamrat och Förlorat hopp om en gemensam framtid. Den andra kategorin var Att gå från partnerskap till vårdare med underkategorierna Att behöva åsidosätta sig själv, Att inte känna sig förstådd och Behov av hjälp och stöd. Nästa kategori var Att behöva överge med underkategorierna Att inte räcka till och Att behöva lämna över ansvaret. Slutsats: Det är känt att anhöriga ofta hamnar i rollen som vårdare till en livskamrat med Alzheimers sjukdom. Den nya livssituationen påverkar den anhöriga avsevärt då mycket tankar och känslor om skuld, skam, sorg och saknad uppmärksammas. Att vårda en sjuk person kan upplevas mycket påfrestande då livet helt plötsligt förändras till något helt annat. Eftersom den anhöriga till en person med Alzheimers sjukdom ofta ingår i en stor del av vårdandet är det viktigt att lyfta fram deras förmågor, känslor och hälsa. Att stärka dessa kan bidra till en ökad förståelse och en ökad hanterbarhet av sjukdomen. Det kan bidra till att den anhöriga kan axla ansvaret som vårdare på ett lättare sätt och där med stärka hälsan för såväl den anhöriga som för den sjuke livskamraten.

Bakgrund: Panikångest kännetecknas av återkommande panikattacker som efterföljs av stark rädsla, ångest samt beteendeförändring hos den drabbade. Panikångest drabbar fler kvinnor än män och kan leda till försämrad livskvalitet. Tio procent av Sveriges befolkning drabbas någon gång i livet av en panikattack. Anledningen till att kvinnor drabbas oftare än män är inte fastställt men socioekonomisk ställning, biologi, kränkningar och överfall kan vara tänkbara orsaker. Negativa attityder och stigmatisering mot personer som lider av psykisk ohälsa förekommer hos vårdpersonal.   Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av panikångest Metod: En kvalitativ metod användes baserad på tre stycken patografier. Analys av data genomfördes utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och sex underkategorier. Kvinnorna beskrev en förändrad vardag som grundade sig i ett förändrat tankesätt och en rädsla. De upplevde en förändrad självbild med känslor av skam och en förlorad identitet. Kvinnornas fysiska och psykologiska upplevelser vid en panikattack beskriver deras känslor av panik. Slutsats: Att drabbas av panikångest innebär ett lidande både psykiskt och fysiskt. Som sjuksköterska är det viktigt att förstå de drabbade kvinnornas upplevelse för att kunna ge en god omvårdnad.