<p>Syfte med detta arbete är att få en djupare förståelse för varför många pedagoger väljer att nischa sin verksamhet och då framförallt mot Reggio Emiliafilosofin. Vi vill undersöka vad det är som lockar pedagogerna med Reggio Emiliafilosofin. Efter intervjuer med både pedagoger som arbetar på Reggio Emiliainspirerade förskolor och pedagoger som arbetar på förskolor som bara tagit till sig delar av filosofin fick vi reda på att det är främst barnsynen som lockar pedagogerna. Dessutom är miljön och pedagogisk dokumentation viktiga inslag i den pedagogiska filosofin. Framför allt är den stora skillnaden mellan den traditionella förskolan och den Reggio Emiliainspirerade förskolorna att man fokuserar på barns lärande och utveckling istället för omsorgen. Vi har även fått syn på att den största skillnaden mellan att arbeta på en nischad förskola jämfört med en som inte har en pedagogisk inriktning är att de på de icke profilerade förskolorna kan blanda olika teorier, om det är något positivt råder det delade meningar om.</p>

Syfte med detta arbete är att få en djupare förståelse för varför många pedagoger väljer att nischa sin verksamhet och då framförallt mot Reggio Emiliafilosofin. Vi vill undersöka vad det är som lockar pedagogerna med Reggio Emiliafilosofin. Efter intervjuer med både pedagoger som arbetar på Reggio Emiliainspirerade förskolor och pedagoger som arbetar på förskolor som bara tagit till sig delar av filosofin fick vi reda på att det är främst barnsynen som lockar pedagogerna. Dessutom är miljön och pedagogisk dokumentation viktiga inslag i den pedagogiska filosofin. Framför allt är den stora skillnaden mellan den traditionella förskolan och den Reggio Emiliainspirerade förskolorna att man fokuserar på barns lärande och utveckling istället för omsorgen. Vi har även fått syn på att den största skillnaden mellan att arbeta på en nischad förskola jämfört med en som inte har en pedagogisk inriktning är att de på de icke profilerade förskolorna kan blanda olika teorier, om det är något positivt råder det delade meningar om.

Förskolans betydelse i samhället blir allt viktigare (Skolverket, 2009a). Därmed ökar ansvaret för personalens kompetens och i dagsläget ligger det övervägande pedagogiska ansvaret på förskollärarna (Utbildningsdepartementet, 2010). Syftet med undersökningen var att belysa hur förskollärare upplever och beskriver utvecklingssamtal, kvalitetsredovisning, utvärdering och pedagogisk dokumentation samt att undersöka vad litteraturen menar är syftet med dessa arbetsuppgifter. Undersökningen genomfördes med hjälp av en enkätundersökning som riktades till 31 förskollärare i en specifik kommun i mellersta Sverige, varav 26 förskollärare svarade på enkäten. Förskollärarna fick besvara enkäterna enskilt för att minska risken för att de skulle bli påverkade av varandra. Resultatet av enkätundersökningen visar att förskollärare ansåg att tiden inte är tillräcklig vad gäller utvecklingssamtal, utvärdering och pedagogisk dokumentation. Vad gäller kvalitetsredovisning framgick att förskollärarna upplevde att tiden var väl använd men cirka en fjärdedel ansåg att det tog för mycket tid. Vad förskollärarna uttryckte att syftet med utvecklingssamtal, kvalitetsredovisning, utvärdering och pedagogisk dokumentation var stämde väl överens med litteraturens syfte. Utvecklingssamtal, kvalitetsredovisning, utvärdering och pedagogisk dokumentation är alla arbetsuppgifter som är en del av förskollärarnas vardag och ett återkommande inslag i förskolans verksamhet. Dessa arbetsuppgifter hänger ihop med varandra och utgör en viktig del för att utveckla och förbättra förskolans fortsatta verksamhet.

Vår studie syftar till att ur ett läroplansteoretiskt perspektiv undersöka hur skolverkets påbjudna uppdrag med förskolans kvalitetsarbete kan utvecklas genom pedagogisk dokumentation, vilket är den metod som Uppsala kommun förordar. Studien är ett försök till att klarlägga hur begreppet pedagogisk dokumentation uppfattas av realiseringsarenan som formuleringsarenan påbjuder utifrån den reviderade Läroplanen Lpfö98 (2010). Pedagogisk dokumentation har sina rötter i Reggio Emilia pedagogiken som Loris Malaguzzi är upphovsman av och innebär ett gemensamt reflektionsarbete mellan pedagogerna, barnen, de anhöriga runt barnen och närsamhället. Att dokumentera och diskutera är grunden i den pedagogiska dokumentationen. Studiens huvudsakliga resultat visar inte någon märkbar skillnad mellan stora och små förskolor av de svar vi fått in då det gäller antal barn per pedagog i arbetet med pedagogisk dokumentation. Överlag kan vi se att begreppet pedagogisk dokumentation uppfattas på skilda sätt. En bidragande orsak kan vara att förskolorna har kommit olika långt i utbildningen av pedagogisk dokumentation. Studien visar även att det existerar brister i tydlighet från formuleringsarenan vad det gäller pedagogisk dokumentation av de svar vi har tagit del av. Undersökning av förskolors hemsidor visar att begreppet pedagogisk dokumentation inte har någon framträdande roll hos stora eller små förskolor i Uppsala län. Vi har även analyserat de svarande förskolornas hemsidor med informanternas svar och sett att det i vissa avseende skiljer sig åt. Vi har valt att dela upp arbetet mellan oss genom att Helena har analyserat stora förskolor och Susanne små förskolor.

Abstract Författare: Margareta Lööf och Annika Jönsson Titel: Pedagogisk dokumentation – begränsningar och digitala möjligheter Engelsk titel: Pedagogical documentation – limitations and digital possibilities Antal sidor: 28 Syftet med detta examensarbete är att via kvalitativa intervjuer med öppna frågor, undersöka hur pedagoger i förskolan har förstått att den pedagogiska dokumentationen ska genomföras, hur man ställer sig till den och vad man anser krävs för att den ska bli en mer naturlig del av den dagliga verksamheten i förskolan. Utöver dessa frågor kommer arbetet även att innehålla pedagogers tankar om att använda sig av digitala verktyg i den pedagogiska dokumentationen. Nya och förändrade krav på att det ska finnas systematisk dokumentation i förskolan gör att det nu är många som anser sig arbeta med arbetsverktyget pedagogisk dokumentation. Om man inte fullt ut förstått tankarna bakom den Reggio-Emilia inspirerade pedagogiska dokumentationen, finns det en risk att dokumentationen i allt för stor grad lägger fokus på enskilda barns lärande och utveckling, utan att detta sätts i relation till den verksamhet som erbjuds. Det finns då en risk att bedömning av barn i förskolan ökar, vilket går helt emot läroplanens intentioner. Detta är en anledning till att ämnet för examensarbetet valdes. En annan anledning är att belysa vikten av att barn får möjlighet att använda digitala verktyg i meningsfulla sammanhang, då det ingår i förskollärares uppdrag att förbereda barnen för det samhälle de är en del av, ett samhälle som idag till stor del utgörs av digital teknik. Resultatet visar på osäkerhet gällande utformandet av den pedagogiska dokumentationen. Resultatet visar också att många väljer att tala om barnets lärande och utveckling. Få talar om att utvärdera och utveckla den egna verksamheten. När det gäller digitala verktyg är alla positiva till detta, men få har erfarenhet. Nyckelord: pedagogisk dokumentation, digitala verktyg, reflektion, kvalitetsutvärdering

Syftet med examensarbetet är att se om det har skett en ändring gällande Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, rev 2010, från dokumentation till pedagogisk dokumentation i pedagogernas arbetssätt i förskolan. Ett annat syfte är att se om vårdnadshavarna/föräldrarna är delaktiga i den pedagogiska dokumentationen. Frågeställningarna till detta arbete är: Hur uppfattar pedagogerna den pedagogiska dokumentationen och när anser de att dokumentationen blir pedagogisk? På vilket sätt görs vårdnadshavarna/föräldrarna delaktiga i den pedagogiska dokumentationen? Metoden som används är kvalitativ forskningsansats där syftet är att förstå och tolka enkätsvaren från vårdnadshavarna/föräldrarna samt intervjuerna av pedagogerna. Det framträdande resultatet är att pedagogerna har en bra uppfattning om vad pedagogisk dokumentation innebär och att det har skett en ändring i arbetssättet från en mer förmedlande till mer utforskande där barnen är i centrum. Pedagogerna i denna undersökning vill att vårdnadshavarna/föräldrarna skulle vara ännu mer delaktiga i denna process. Samtidigt anser vårdnadshavarna/föräldrarna att de är delaktiga genom utvecklingssamtal och föräldramöten, vilket då egentligen är en dokumentation över det som har varit. Pedagogisk blir dokumentationen först då den brukas aktivt för att förstå och fatta nya beslut som utmanar barnens lärande och dig själv vilket då leder till utveckling.

Studien avser att undersöka vilken funktion pedagogisk dokumentation har i förskolan och belysa hur pedagoger uppfattar begreppet pedagogisk dokumentation. Undersökningen bygger på observationer av dokumentation i förskolans miljö och dess användning samt intervjuer av pedagoger i förskolan. Detta material har analyserats utifrån socialkonstruktionismen, konstruktivismen samt ramfaktorteorin. Resultatet visar att pedagogisk dokumentation är ett relativt nytt arbetssätt för pedagogerna och att processen är under utveckling. Dokumentationen i de studerade förskolorna är varierande, det finns fotografier, texter och barns egen dokumentation (teckningar och barnens eget skapande i olika material). Denna dokumentation fungerar ofta som underlag för reflekterande samtal främst mellan barn och pedagog, men pedagogerna ser även materialet som ett underlag för vidare aktiviteter ofta inom ett tema. Pedagogerna dokumenterar oftast olika planerade aktiviteter inom temat. Utifrån vårt material kan vi utläsa att reflektionen kring dokumentation är vad som utmärker det pedagogiska i dokumentationen. Pedagogerna uttrycker sig positivt kring dokumentationen och har ambitionen att utveckla detta till ett förhållningssätt som synliggör olika processer i förskolan.

Detta arbete har undersökt pedagogisk dokumentation och har fokuserat på reflektion, då det är en del av vad som gör att dokumentationen blir pedagogisk. Syftet var att undersöka hur reflektion kunde gå till. Arbetet har utgått från ett posthumanistiskt perspektiv, vilket innebar att det inte enbart fokuserade på vad barnen gjorde och sa, utan även tingen omkring barnen. Tingen sågs som medkonstruktörer av kunskap, som barnen samhandlade med. Som metod användes videoobservationer, som användes för att samla material vid fem olika tillfällen. Det första tillfället var en skapande aktivitet, där barnen arbetade med lera. De fyra andra tillfällena var alla reflektionstillfällen, där reflektion skedde kring den skapande aktiviteten. Vid dessa fem videoobservationstillfällen deltog jag själv, fem barn, en pedagog och en student. Resultatet delades in i olika typer av situationer; uppgiftsstyrda, fritt skapande och utmanande situationer. Deltagarna tittade på och reflekterade kring materialet. Utifrån reflektionerna behandlar arbetet vad det var som verkade vara meningsfullt och meningsskapande för barnen.

Syftet med studiens har varit att få en förståelse för den generella problematik som upplevs av olika nyckelpersoner och pedagoger när förändringar införs i en organisation. I syftet har också ingått att försöka få en förståelse för vilka faktorer som uppfattas påverka förändringsarbetet i införandet av verktyget pedagogisk dokumentation inom förskolorna i en kommun. För att uppnå detta syfte har det varit nödvändigt att förstå hur informanterna uppfattar begreppet Pedagogisk Dokumentation och behovet av kunskap. Studien har genomförts genom intervjuer av informanter som är verksamma på två kommunala förskolor på olika enheter i kommunen, samt med nyckelpersonerna är inom kommunen. De övergripande frågeställningarna som legat till grund för studiens datainsamling har haft fokus på att beskriva nyckelpersonernas och pedagogernas uppfattning av pedagogisk dokumentation, vilken kunskap som uppfattats behövas för verktyget, samt vilka möjligheter och hinder som de erfarit under implementeringen av verktyget. Studien har en kvalitativ ansats med och har genomförts med hjälp av sex intervjuer med hermeneutisk tolkning som analysmetod. Studiens analys har utgått från ett postmodernistiskt perspektiv och har lyft fram Foucaults teorier om kunskap, makt, disciplinering, och norm. Utöver detta har även Lundgrens ramfaktorteori i förhållande till organisatoriska ramar som teoretiska ram och analysverktyg, använts. Studiens resultat visar att pedagogisk dokumentation uppfattas vara ett redskap, som innefattar både barnsyn, förhållningssätt, utforskande arbetssätt och kollektiva reflektioner, vilket har synliggjort de komponenter som visar sig kräva olika former av kunskap för att bli skicklig i att använda verktyget. Kunskap har visat sig både behövas och önskas av pedagogernas för att möjliggöra skicklighet i detta hantverk. Jag har funnit att verktyget har både styrkor och svagheter beträffande den makt som råder runt tillämpningen. De hinder som erfarits under implementeringen har utmärkts sig genom att uppträda i olika typer av motstånd grundlagd i rädsla för förändringar. Det finns även yttre faktorer som visar sig vara hinder för implenteringen av verktyget. De som framträtt har varit struktur, tidsbrist samt svårigheter att få fram ändamålsenliga reflektionsunderlag. Detta visar på komplexiteten vad gäller implementeringen av verktyget. Genom studien fann jag möjligheter som visade sig, som att fördjupningen ger kunskap till verktyget. Lika kompetensutbildning till alla oavsett utbildning, visade sig ha stor betydelse.

Syftet med studien är att ur ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv belysa hur tioförskollärare beskriver vilka erfarenheter de har av att arbeta med det nya kapitlet i läroplanen, Uppföljning, utvärdering och utveckling, samt hur nya erfarenheter i samband med kompetensutbildning kring pedagogisk dokumentation utvecklas. I bakgrunden beskrivs tidigare forskning samt rapporter från Skolinspektionen och Skolverket kring kvalité, dokumentation och handledning. Som datainsamlingsmetod används den kvalitativa intervjun. Materialet har sammanställts och tematiserats utifrån de teman som intervjuerna innehöll. I resultatet presenteras olika möjlighetshorisonter under processen med att utveckla arbetet med pedagogisk dokumentation. Med möjlighetshorisont menas i den här studien varje enskild förskollärares verklighet när intervjun äger rum. Dessa horisonter benämns i studien nuet, framtiden och verkligheten, där nuet är intervjun före kompetensutbildningen, framtiden när utbildningen genomförts och verkligheten närprocessen i arbetslaget har startat.