Följande studie undersöker hur grundskolan bemöter elever med diagnosen Autism Spectrum Disorder (ASD). Här visas det vilka möjligheter det kan finnas för barnet med autism att bli rumsligt inkluderade i skolans verksamhet. Perspektivet är utifrån sju pedagogers erfarenheter och synsätt på inkluderingen av elever med autism. Två av pedagogerna har elever med autism inkluderade i klasserna medan pedagogerna i två andra verksamheter arbetar utifrån särskilda undervisningsgrupper som är knutna till skolan. Undersökningen fokuserar på pedagogernas erfarenheter av och synsätt på två olika typer av inkludering, pedagogisk respektive social inkludering. Med pedagogisk inkludering menas hur pedagogerna anpassar den rumsliga miljön efter elevens behov och vilka konsekvenser som uppstår i deras val. Det finns två verksamheter som inkluderar elever med ASD i de stora klasserna och tar delvis hjälp av resurspersoner. De har speciella sittplatser, timplaner och är indelade i olika nivågrupperingar. En verksamhet arbetar med en liten undervisningsgrupp av fyra barn som har en egen klassrum som beskrivs som en avskalad miljö med så lite störningar som möjlig runt eleven. Den fjärde verksamheten är en särskild undervisningsgrupp för elever med inlärningssvårigheter och utomstående personer beskriver klassrummen som tråkiga men finns det även tankar kring det. Den sociala inkluderingen handlar däremot om samspelet och kommunikationen mellan eleverna och pedagogen men även med andra elever. Det arbetet ställer pedagogerna inför stora utmaningar och samtal, positiv förstärkning och sociala lekar anses som några av verktygen för att fodra det sociala samspelet. En annan sak som tas upp i studien är hur balansen ska hanteras mellan det sociala arbetet och att nå kunskaperna som är skrivna i läroplanen för grundskolan (Lgr11). Några av verksamheterna beskriver att deras elever med ASD klara kunskapsmålen utan problem medan det finns två fall där elever har stora problem med de kraven som ställs av regeringen.

Denna studie undersöker fyra grundskole - och grundsärskoleelevers upplevelser av den egna skolmiljön i en inkluderande verksamhet. Studien är baserad på kvalitativa undersökningsmetoder som deltagande tekniker, observationer och samtal. En analys av materialet har gjorts utifrån rumslig, social och didaktisk aspekt av inkludering. Resultaten av studien visar att eleven kan vara inkluderad utifrån en eller flera aspekter. Eleverna har beskrivit sin skolmiljö och uttryckt de behov de har för att kunna delta i skolans arbete. Det finns en samstämmighet hos eleverna i deras önskemål om en lugn miljö och arbete i mindre grupp. Trots att klassrummet synbarligen hade en lugn miljö, var det ändå ansträngande att vistas där en hel lektion. För att utveckla skolans arbetsmiljö kan man arbeta med ett mer medvetet förhållningssätt till klassrummets utformning. Klassrummet ska vara en plats för lärande och en social mötesplats. För att göra skolan tillgänglig måste miljön studeras utifrån olika synvinklar och där kan eleverna vara med och påverka. Studien kan bidra till att lyfta fram metoder och synsätt för att göra skolmiljön tillgänglig för alla elever.

Sammanfattning/Abstract Hansson, Linda och Roos, Jeanette (2020). Elevers röster - Hur beaktar handlingsplaner och åtgärdsprogram elevers röster i relation till det särskilda stöd som ges? / Students’ voices – How are students’ voices considered in to account in action programs? Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag I och med att Barnkonventionen blev till lag i januari 2020 stärktes barns rätt till att deras röster skall beaktas i alla frågor som rör dem. I föreliggande uppsats vill vi kunna bidra med kunskap för hur specialpedagoger ska kunna möta elevers röster i arbetet med handlingsplan eller åtgärdsprogram.   Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger ska kunna göra elevers röster hörda i upprättande av handlingsplan eller åtgärdsprogram genom att fokusera specialpedagogers syn på möjligheter till elevers delaktighet och inflytande i de beslut som tas angående särskilt stöd i handlingsplan eller åtgärdsprogram.   För att uppnå syftet kommer vi att utgå ifrån följande frågeställningar: Hur anser specialpedagogerna att eleverna kan påverka det stöd som erbjuds och på vilka sätt uttrycker de det?Vad anser specialpedagogerna är viktiga förutsättningar för att eleverna ska känna sig delaktiga?Hur beskriver specialpedagoger sitt arbete i förskola och skola för att möta de skrivningar som står i våra styrdokument kring elevers delaktighet och inflytande på sin undervisning?    Teori Vi utgår från Shiers delaktighetsmodell (2001a) som i sig utgår från Harts delaktighetsstege (1997). Shiers modell visar på hur vuxna kan bidra till elevers möjligheter till delaktighet utifrån olika nivåer.  Vi använder oss även av Johanssons (2003) tre teman som beskriver olika synsätt på barns perspektiv kontra barnperspektiv, utifrån hur pedagoger ser på barn som individer.   Metod Vi utgick från en kvalitativ ansats där vi gjorde semistrukturerade intervjuer. Vår urvalsgrupp bestod av sex specialpedagoger som tillsammans representerade förskolan och grundskolans alla stadier. Frågornas fokus låg på hur specialpedagogerna arbetar med elevers delaktighet och inflytande i arbetet med åtgärdsprogram och vilka möjligheter specialpedagogerna ser att öka delaktigheten för eleven. Vi analyserade det insamlade materialet utifrån Shiers delaktighetsmodell (2001a). Som ett sista steg undersökte vi om det blir skillnad i resultatet beroende på om man har ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv utifrån Johanssons teman (2003).   Resultat Vårt resultat visade att de flesta förskolorna och skolorna uppnådde mer än miniminivån för vad Barnkonventionen säger vad gäller att göra elevers röster hörda utifrån ett delaktighetsperspektiv. Vår tolkning av specialpedagogerna synsätt utifrån Johanssons teman (2003) visar på viss påverkan av hur högt man når i Shiers delaktighetsmodell (2001a).   Specialpedagogiska implikationer Studien visar att de vuxna runt eleven behöver vara tydliga kring varför processen fram till ett beslut tas ser ut som den gör. Transparens till eleven och att den får vara med hela vägen i processen där eleven blir lyssnad på och dess åsikter har beaktats, är framgångsfaktorer för möjligheten till delaktighet. Vi ser också möjligheten att använda sig av Shiers delaktighetsmodell (2001a) för att kunna skatta hur verksamheten ger eleverna möjlighet till delaktighet samt vad som behövs för att öka delaktigheten. Här kan specialpedagogen ha en stor roll i att med hjälp av Shiers delaktighetsmodell utveckla ett förhållningssätt hos förskollärare och lärare för att ytterligare kunna öka elevers delaktighet kring sin vardag i förskola och skola.

Följande studie har som avsikt att belysa pedagogisk differentiering, pedagogisk inkludering, individualisering och läsundervisning samt desssamband. Avslutningsvis sammanförs begreppen för att visa hur de samspelar med varandra i ett sociokulturellt klassrum, där målet är att optimera elevernas läsutveckling. Studien syftar till att beröra hur vitala faktorer i ett differentierat arbetssätt kan leda till detta. Empirin är utvunnen från en fokusgruppsintervju och analyserad med stöd av en tematisk analys och med ett sociokulturelltperspektiv i åtanke. Informanterna består av tre verksamma lärare i årskurs 4–6 som har samtalat kring differentierad undervisning och läsundervisning. Det differentierade arbetssättet var bekant för informanterna, då de arbetatkollegialt med detta. Resultatet av intervjun signalerar att relationer och gemenskap är viktiga faktorer för att kunna anpassa lektionsinnehåll, aktiviteter och uppgifter, därresultatet kan leda till en lyckad läsundervisning, i längden en god läsutveckling för alla elever. Informanterna framhåller också valet av materialsom en viktig faktor för att tillgodose varje elevs individuella utveckling inom ramen för gemenskapen, vilket kan ha en positiv effekt på elevernas självkänsla. De anser också att val av tempo, nivå, omfång, metod och intresse inom ett differentierat arbetssätt kan inkludera samtliga elever redan under planeringsfasen.

Syftet med denna studie är undersöka och belysa speciallärares erfarenheter och arbete gällande samundervisning för att inkludera elever med läs- och skrivsvårigheter. Samundervisning eller den engelska termen co-teaching har länge använts som inkluderande arbetsform i USA (Sundqvist, 2021, s. 186). Samundervisning innebär att specialläraren tillsammans med klassläraren undervisar elever i behov av särskilt stöd (ibid., s. 185.)  Den teoretiska ansatsen i studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod där det relationella perspektivet och det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP) används i analysen av empirin. I studien har vi tagit del av åtta speciallärares erfarenheter och reflektioner via semistrukturerade digitala intervjuer. Speciallärarna som deltagit i studien har erfarenhet av samundervisning som skett tillsammans med klasslärare inom ordinarie verksamhet. Intervjuerna spelades in med ljud och bild för att sedan transkriberas och analyseras utifrån en tematisk analysmetod som genererade 23 underteman som i sin tur genererade åtta huvudteman. Huvudteman har analyserats utifrån fem teoretiska begrepp som genererats utifrån studiens teoretiska ansats; sociala relationer, lärmiljö, delaktighet, lärande och kommunikation I studien framkommer det att speciallärarna anser att två pedagoger i klassrummet bidrar till både social- och pedagogisk inkludering för samtliga elever. Samundervisning som metod möjliggör och underlättar enligt respondenterna för pedagogerna att arbeta med differentierat material, kompensatoriska hjälpmedel, stationsarbete och befästa kunskap på olika sätt inom den ordinarie undervisningen, vilket tyder på att samundervisning som metod bidrar till elevers delaktighet, lärande och kommunikation.