Respiratory Syncytial Virus (RSV) infection is common among young children. Congenital Heart Disease (CHD) is a risk factor of severe illness and hospitalization. Palivizumab prophylaxis reduces the severity of RSV infection and reduces the risk of hospitalization for children at high risk of severe illness, such as children born premature or with CHD. The aim of this thesis was to evaluate compliance with national guidelines for prophylactic treatment and to study the Relative Risk (RR) of hospitalization due to RSV and unspecified Respiratory Tract Infection (RTI) for children with CHD. In a prospective study, questionnaires were sent to all paediatric cardiology centres in Sweden with questions about prophylactic treatment. Hospitalization rates were retrieved from the national inpatient registry. Heart defects were grouped according to type and the relative risk of hospitalization was calculated for each group and for summer and winter seasons. Half of the patients received prophylactic treatment later than recommended in the guidelines. The risk of hospitalization due to RSV infection was increased (RR=2.06 95% CI 1.6-2.6; p < 0.0001) for children with CHD compared to children without CHD. The RR of hospitalization was also increased for all CHD subgroups, and was further increased during summer for children with the more severe CHD. We conclude that guidelines for prophylactic treatment were not followed and that the risk of hospitalization due to RSV and unspecified RTI was increased for all subgroups of CHD. The risk was increased both during winter and summer and we therefore argue that information to health personnel and parents should include that the risk of severe RTI is present all year round for children with CHD. / Respiratoriskt syncytialvirus (RSV) är det vanligaste förkylningsviruset och de allra flesta barn drabbas före två års ålder. RSV kan leda till allvarlig luftvägsinfektion hos alla barn, men speciellt hos dem med medfött hjärtfel. Någon botande läkemedelsbehandling finns inte för RSV, utan de medicinska insatserna får inriktas mot att mildra sjukdomsförloppet och för svårt sjuka barn krävs sjukhusvård för att exempelvis erhålla syrgasbehandling. Det finns inget vaccin mot RSV, men barn som riskerar att bli svårt sjuka kan behandlas profylaktiskt med en monoklonal antikropp (Palivizumab) som ges som injektion en gång per månad under vintersäsong. Vissa barn med svårt hjärtfel får denna profylaktiska behandling enligt nationella riktlinjer. Vår första studie visade att ungefär hälften av barnen med medfött hjärtfel, aktuella för profylax mot RSV, fick behandlingen senare än vad de nationella riktlinjerna rekommenderade. Denna studie genomfördes via en enkät till alla landets barnkliniker under två vintersäsonger. Vi såg även att något fler barn än förväntat (4.6%) fick RSV-infektion trots profylaktisk behandling och för cirka en tredjedel av dessa barn fördröjdes tiden till hjärtoperation. Behovet av sjukhusvård kan användas som mått på hur svårt ett sjukdomsförlopp är, och baserat på Socialstyrelsens slutenvårdsregister studerade vi alla barn under två års ålder och fann att den relativa risken för sjukhusvård på grund av RSV var högre för barn med hjärtfel än för barn utan hjärtfel (RR=2.06 95% CI 1.6-2.6; p < 0.0001). I vår andra studie, baserad på slutenvårdsregistret, beräknade vi den relativa risken för sjukhusvård på grund av RSV, för barn med olika former av hjärtfel och uppdelat i sommar- och vintersäsong. Risken för sjukhusvård var ökad för alla barn oavsett typ av hjärtfel, och detta gällde såväl under vintern som under sommaren. Barn med de allvarligaste formerna av hjärtfel hade högre risk för sjukhusvård under sommaren jämfört med deras risk under vintern, medan barn med vad som anses vara lättare hjärtfel hade ökad risk för sjukhusvård under hela året, utan någon större skillnad i risk mellan vinter och sommar. Att barn med hjärtfel riskerar att bli svårt sjuka i RSV är väl känt, men våra resultat visar att denna risk även existerar under sommarhalvåret, då det inte är RSV-säsong och då profylax inte ges. Vi fann också att barn med vad som anses vara lättare hjärtfel löper lika stor risk att drabbas av svårare sjukdomsförlopp med sjukhusvård under vintern, som barn med svårare hjärtfel. Att denna information sprids till såväl sjukvårdspersonal som arbetar med denna patientgrupp som till föräldrar med hjärtsjuka barn är viktigt, för att belysa att även dessa barn behöver skyddas, och detta inte bara under vintern och RSV-säsongen.

Childhood obesity is a serious health problem and prevalence increases dramatically around the world, including Sweden. The aim of the current thesis was to examine parents’ and children’s stress in relation to childhood obesity. Parenting stress, social support, parental worries, and serious life events, as well as children’s temperament, self-esteem, body dissatisfaction, saliva cortisol, weight and height were measured to estimate stress and the relation between stress and childhood obesity. Data was collected as part of the cohort project All Babies in Southeast Sweden (ABIS) which main aim is to understand the causes of Type 1 Diabetes. All 21700 children born between October 1997 and October 1999 in Southeast Sweden and their parents were invited to participate and questionnaires were completed for 16070 children at birth. Questionnaires were then collected at follow-ups at 1 year (N=11078), at 2-3 years (N=8803), at 5-6 years (N=7443), and at 8 years (N=3959). The main findings were a relation between parents’ psychological stress and lower self-esteem of children, a relation between parenting stress and higher cortisol levels of children, and a relation between children’s body dissatisfaction and lower self-esteem. Another main finding was a relation between cumulative psychological stress and an increased prevalence of childhood obesity. The current thesis summarized these results, found good validity of the instruments, and the analyses did not indicate any systematic attrition due to stress. It is concluded that the psychological variables reported by parents can be used as proxies for children’s experience of stress in epidemiological studies such as ABIS, and that psychological stress seems to be a contributing factor in childhood obesity. This relation needs to be studied further in order to better understand and intervene in the current epidemic of childhood obesity. These findings may also help to better examine if psychological stress and childhood obesity are contributing factors in the etiology of Type 1 Diabetes. / Alla Barn i Sydöstra Sverige - ABIS

Bakgrund: Varje år insjuknar ca 320 barn mellan 0-18 år av cancer i Sverige vilket innebär att många syskon kan få en förändrad vardag. Cancer orsakas av att celler i kroppen börjar dela sig okontrollerat samt ökar i storlek, vilket resulterar i en cancertumör. Hur ett syskon reagerar när en bror eller syster får sin cancerdiagnos är beroende på ålder och tidigare erfarenheter. I mötet med ett sjukt barn och dess familj är det viktigt att som sjuksköterska stötta och hantera hela familjens upplevelser i den rådande situationen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva syskons upplevelse av att ha en bror eller syster med cancer samt att studera de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som inkluderar elva vetenskapliga artiklar som söktes via databasen Medline via PubMed. Artiklarna analyserades med hjälp av Polit och Becks niostegsmodell för ett objektivt urval. Huvudresultat: Syskon som hade en bror eller syster med cancer upplevde många omställningar i livet, både emotionellt, fysiskt och psykiskt. Resultatet visar tre centrala stora upplevelser som syskonen upplevde, ”Känslosamma ögonblick”, “Att rätt information skapar trygghet” samt “Att leva i en förändrad tillvaro”. Undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna var individer mellan 6-22 år och både pojkar och flickor samt att antalet varierade mellan 6-125 deltagare. Slutsats: Ett syskon till en bror eller syster med cancer upplever många känslor och förändringar samt påverkas av den nya tillvaron som uppstår efter cancerbeskedet. Detta innebär att familjesituationen, relationer och skolan påverkas på olika sätt.

Ahlman, L & Grabka, J. Bildstöd. Sjuksköterskors upplevelser av att använda bildstöd i omvårdnaden av barn som vårdas på sjukhus. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.Bakgrund: Barn som vårdas på sjukhus riskerar att inte få sina kommunikativa behov tillgodosedda, trots rätten till individanpassad information. Barn som inte får eller inte förstår information om vad som ska hända riskerar att bli otrygga och kan vägra att medverka vid procedurer, undersökningar och behandlingar. Barn kan göras delaktiga i sin vård genom att information ges med bildstöd. Ett barn som är delaktig och har kunskap om sin sjukdom och behandling blir ofta mer tryggt och samarbetsvilligt.Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att använda bildstöd i omvårdnaden av barn som vårdas på sjukhus. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt tio sjuksköterskor intervjuades: åtta från pediatriska vårdavdelningar och två från en mottagning i södra Skåne.Resultat: Sjuksköterskorna var positivt inställda till att använda bildstöd i omvårdnaden, men upplevde att det kunde användas oftare. Bildstöd kan användas vid patientundervisning, för att informera om sjukdomar och dess behandling eller som ett schema för att skapa struktur under sjukhusvistelsen. Sjuksköterskorna upplevde att barnen blev mer intresserade och delaktiga i sin vård när bildstöd användes. Barn som använde bildstöd upplevdes tryggare för att de visste vad som skulle hända. Genom att samtala kring bilderna kunde sjuksköterskorna lättare skapa en dialog med barnet. Sjuksköterskorna anpassade sitt språk och kom tack vare bilderna ihåg att informera barnet om det som var väsentligt.Slutsats: Bildstöd förekommer på många pediatriska vårdavdelningar, men skulle kunna användas i större utsträckning. Utbildning om bildstöd och enhetliga rutiner kring användandet behövs. / Ahlman, L & Grabka, J. Pictorial Support. Nurses experiences of using pictorial support in the care of children staying in the hospital. Degree project in nursing 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018.Background: Children staying in the hospital face a risk of not having their communicative needs catered for, despite their rights to individualised information. Children who do not receive or understand the information about what is going to happen face a risk of feeling insecure and do not want to participate in procedures, examinations and treatments. By providing children with images as a tool for communication, they can be involved in their care. A child who is participating and has knowledge about their illness and treatment often feels more secure and is more compliant.Aim: Investigating nurses’ experiences of using pictorial support in the care of children staying in the hospital.Design: A qualitative study incorporating semi-structured interviews was implemented. A total of ten nurses were interviewed: Eight nurses from three pediatric wards and two from a patient facility in the south of Skåne.Results: The nurses were positive towards using pictorial support in the care and experienced that it could be used more frequently. Pictorial support can aid in educating patients about their illness and the treatment and can also be used as a schedule to create routines during the stay at the hospital. The nurses experienced that children became more interested and participated in their care when pictorial support was used. The children that used pictorial support also felt more secure because they knew what was going to happen. Talking about the images facilitated the initiation of a dialogue between the nurse and the child. The images also aided the nurses in adapting their way of speaking and in remembering giving most important information to the child.Conclusion: Pictorial support is used in many pediatric wards but could be used more frequently. There is a need for education about how to use pictorial support as well as structures for an uniform procedure.

Bakgrund: Internationell och nationell forskning visar att skolsköterskan har en betydelsefull roll i att främja elevers hälsa och förebygga deras ohälsa. Basen för ett framgångsrikt hälsofrämjande och förebyggande arbete i skolan anses vara att arbeta i team med övriga kollegiet.Syfte: Syftet med studien var att belysa skolsköterskors upplevelser av att arbeta i team för att främja elevers hälsa och förebygga deras ohälsa.Metod: Studien utgick från en kvalitativ design, där data samlades in via intervjuer med tolv skolsköterskor och som därefter analyserades enligt metoden för innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen av intervjumaterialet mynnade ut i fyra kategorier som beskriver skolsköterskans upplevelser; Behov av att tydliggöra rollerna i teamet, Behov av vägledning i teamets praktiska arbete, Behov av tid och närhet till teamet och Behov av engagemang för arbete i team.Konklusion: Resultatet av denna studie har lyft fram skolsköterskans syn på sin egen roll i teamet tillsammans med upplevelsen av det hälsofrämjande och förebyggande arbete som hen är delaktig i på skolan. Detta visade bland annat på varierade uppfattningar om vilka ansvarsområden och uppgifter som åläggs professionen samt vad skolsköterskan upplever kan hindra eller främja arbete i team. / Background: International and national research shows that the school nurse plays an important role in promoting pupils’ health and prevent their illness. The basis for a successful health promotion and disease prevention in school is considered to be working in team with other professions.Aim: The aim was to shed light on school nurses’ experiences of working in team to promote pupils’ health and prevent their illness.Method: The study was based on a qualitative design, were data was collected from interviews with twelve school nurses’ and analyzed according to the method of content analysis with an inductive approach.Results: The analysis of data resulted in four categories that describes the the school nurse experiences; Need to explicate the roles of the team, Need of guidance in the practical work of the team, Need of time and closeness to the team and Need of dedication to work in team.Conclusion: The result of this study has highlighted the school nurse view upon her own professional role in the team together with the experience of the health promoting and disease preventive work that she participates in at school. This showed, among other things, varied perceptions about the responsibilities and tasks imposed on the profession and what obstacles or promotive factors on teamwork that the school nurse experience.

Bakgrund: Den palliativa vården som finns i all hälso- och sjukvård syftar till att stödja livskvalitén hos patienter som har en progressiv och livshotande sjukdom eller skada. Föräldrars mest traumatiska erfarenhet är när deras barns kurativa behandling mot cancer övergår till palliativ vård. Peplaus interaktionsteori kan användas för att sjuksköterskan ska kunna etablera en relation med föräldrar vars barn får palliativ vård. Relationen är viktig för att sjuksköterskan ska kunna ge det stöd som föräldrar är i behov av. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans perspektiv av att ge stöd till föräldrar vars barn får palliativ vård inom onkologin. Metod: En systematisk litteraturstudie med en konventionell innehållsanalys gjordes utifrån 10 artiklar. Resultat: Två huvudkategorier, Sjuksköterskans stöd till föräldrar och Sjuksköterskans svårigheter med att ge stöd till föräldrar. Stödet som sjuksköterskan gav gjorde att föräldrarnas kapacitet ökade, vilket gjorde att de dagliga påfrestningarna i föräldraskapet blev hanterbara. Sjuksköterskorna kunde uppleva att det fanns faktorer som hindrade att ge det stöd föräldrarna förväntade sig. Dessa faktorer grundade sig i föräldrarnas emotionella agerande som ledde till konflikter. Konklusion: I studien framgår det att mer forskning behövs om stödet till föräldrarna inom pediatrisk palliativ vård i onkologin eftersom det inte finns tillräcklig evidens inom ämnet. / Background: In all healthcare, the palliative care aims to support the quality of life with patients who has a progressive and life threatening illness or injury. Parents mort traumatic experience is when their child’s curative treatment against cancer devolve to palliative care. Peplaus interaction theory could be used by the nurse to establish a relationship with parents whose child is receiving palliative care. The relationship is important for the nurse to be able to give the support that parents are in need of. Aim: The study´s aim was to illustrate the nurses’ perspective to give support to parents whose child is receiving palliative care within the oncology. Method: A systematic literature study with a conventional content analysis was made from 10 articles. Result: Two main categories, Nurses support to parents and The nurses’ difficulties to give support to parents. The support that the nurses gave made parents capacity increased, which made the daily stresses in parenthood manageable. The nurses could experience that there were factors that obstructed to give the support the parents expected. These factors were based on the parents emotional acting which led to conflicts. Conclusion: In the study it appears that more research is needed about the support to the parents within the paediatric palliative care in oncology because of insufficient evidence within the subject.

Introduction: Cerebral palsy (CP) is a CNS related permanent disorder following a lesion on the developing brain. Spasticity and muscle weakness are the most commonly reported impairments. Aim: To describe spasticity measured instrumentally as the muscle resistance and muscle strength in children with CP and in typically developing children (TD), and explore the relationship between muscle resistance, muscle strength and functional mobility. Method: Measurements of the muscle resistance in plantarflexors with Neuroflexor®. Muscle strength measurements in the lower leg with a rig-fixed dynamometry in n= 4 children with CP and in n = 11 TD children. Timed Up and Go (TUG) test measured in seconds in 4 children with CP. Results: Mann- Whitney U test showed a significant increased muscle resistance in plantarflexors during a fast movement between children with CP and TD children (p = 0.044). It was significantly shown that the children with CP were weaker in their dorsiflexors compared to the group of TD children (p = 0,001). Analysis for muscle resistance and TUG was collected for 2 children with CP and therefore no correlation analysis could be made. Conclusion: This pilot study indicates that the children with CP were weaker in their dorsiflexors compared to TD children and that muscle resistance measured during a passive elongation was higher, but no statistically significant conclusion can be made due to few included numbers of participants.

Bakgrund: Arbetsflödet på en barnakutmottagning kan ändras inom loppet av några minuter. Barnsjuksköterskan ska kunna identifiera livshotande tillstånd i mötet med det akut sjuka barnet för att snabbt kunna vidta åtgärder. Ett framgångsrikt omhändertagande av ett barnakutfall kräver ett systematiskt och kompetent teamarbete som tränas genom tvärprofessionella simuleringsövningar. Syftet var att undersöka barnsjuksköterskors erfarenhet av kompetensutveckling genom tvärprofessionell simuleringsövning inom barnakutsjukvård. Metod: En intervjustudie genomfördes utifrån en kvalitativ ansats. Datainsamlingen utgick från semistrukturerade intervjuer med åtta barnsjuksköterskor på fem barnakutmottagningar i södra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysprocessen. Resultat: Resultatet presenteras utifrån analysens framkomna fyra kategorier: Vikten av återkommande simuleringsövningar, Förbättrad teamsamverkan, Tydligare rollfördelning och Effektivare kommunikation i teamet. Samt ett övergripande tema: Ökad patientsäkerhet och förbättrad samverkan genom återkommande simuleringsövningar. Slutsats: Ökad patientsäkerhet och förbättrad samverkan uppnås genom årligen återkommande tvärprofessionella simuleringsövningar. / Background: The workload at a pediatric emergency department can change within a few minutes. The pediatric nurse must be able to identify lite-threatening conditions in the meeting with the acutely ill child in order to be able to take action quickly. Successful care of a child outcome requires a systematic and competent teamwork based on interprofessional simulation-based training. The aim of this study was to investigate pediatric nurses´ experiences of competence development through interprofessional simulation-based training in pediatric emergency care. Method: An interview study was conducted based on a qualitative content analysis. The data collection was based on semi structured interviews with eight pediatric nurses at five pediatric clinics in southern Sweden. A qualitative content analysis was used in the analysis process. Results: The result is divided into four categories based on the analysis: The importance of continuous simulation-based training, Improved team collaboration, Clearer role distribution and more efficient communication in the team. Interprofessional simulation-based training results in increased patient-safe care. And an overall theme: Increased patient safety and improved collaboration through recurring simulation-based training. Conclusion: Increased patient safety and improved collaboration are achieved through annual interprofessional simulation-based training.

Bakgrund: Sepsis är fortfarande en ledande dödsorsak hos barn världen över. Av alla barn som drabbas av sepsis i utvecklade länder är det 10 % som dör. Användningen av riktlinjer för sepsis är att lättare kunna identifiera patienter med sepsis så snabbt som möjligt och kunna sätta in behandling i ett så tidigt skede som möjligt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med misstänkt sepsis på en barnakutmottagning. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats genomfördes. Åtta sjuksköterskor intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades sedan utifrån en kvalitativ analys. Resultat: Fyra kategorier med underkategorier framkom; Optimalt omhändertagande, vikten av samarbete, behov av stöd till föräldrar samt lång erfarenhet ger kompetens och handlingsberedskap. De flesta uppgav att de använde sig av riktlinjer och att simuleringsövningar gav trygghet i omhändertagandet av barn med misstänkt sepsis. Konklusion: Att vara väl förberedd och ha erfarenhet samt kompetens ansågs vara viktigt för att informanterna skulle känna trygghet i det akuta omhändertagandet av svårt sjuka barn. Genom utbildning och simuleringsövningar med fokus på sepsis kan sjuksköterskors trygghet öka när de möter barn med misstänkt sepsis. / Background: Sepsis remains a leading cause of death in children Worldwide. Of all children affected by sepsis in Sweden, 10% dies. The purpose of having a guideline for sepsis is working routines to identify patients more easily with sepsis. Purpose: Describing nurses' experiences of caring for children with suspected sepsis at a child´s emergency room. Method: An interview study with a qualitative approach was conducted. Eight nurses were interviewed with the help of a semi-structured interview guide. The material was then analyzed based on a qualitative analysis. Result: Four categories with subcategories emerged; Optimal care, Optimal care, the importance of cooperation, the need for support for parents and long experience provide competence and preparedness for action. Most nurses stated that they used guidelines and that simulation exercises provided security in caring for a child with suspected sepsis. Conclusion: Being well prepared and having experience and competence was considered an important part of ensuring that informants felt safe in the emergency care of seriously ill children. Through education and simulation exercises with a focus on sepsis, nurses' security can increase when they meet children with suspected sepsis.

Juvenile idiopathic arthritis, JIA, is used as an umbrella term covering a heterogeneous group of chronic arthritis forms in children, many of which have important differences compared to adult arthritis, while others possibly represent similar diseases among children and adults. Classification aims to give a better understanding of the pathogenesis, patterns, disease trajectories and treatment responses. For the juvenile psoriatic arthritis, JPsA, the classification criteria are currently being debated. The distribution of affected joints in JIA differs greatly and it is unknown why some joints appear to be more affected than others. The temporomandibular joint (TMJ) can be affected early in the course of the disease and often the symptoms are mild and without obvious swelling. This thesis has its origin in the Nordic Study Group of Paediatric Rheumatology and the population-based prospective study of 510 children with newly diagnosed JIA included between 1997 and 1999. Totally 440 children were included in the eight-year follow-up, and in the TMJ study 265 patients were examined and underwent cone-beam computed tomography, CBCT, 17 years after onset. After eight years a considerable proportion of the children with definite psoriasis were classified as undifferentiated JIA based on the exclusion criteria in the ILAR classification. Our data also presents the heterogenicity of JPsA and the development over time of clinical variables supporting a psoriatic diathesis, as well as the overlap between JPsA and enthesitis-related arthritis in a group of patients.  We found that extensive symptoms and dysfunctions of the TMJ are seen in JIA 17 years after disease onset, even in patients registered with inactive disease or remission. Individuals with substantial condylar damage on CBCT were found in all JIA categories. The deeper understanding of a chronic disease over time is crucial for research initiatives to improve care as well as for clinical decisions and planning of the health care. Our findings suggest a need for a more appropriate classification of JPsA and also that aspects of TMJ involvement should be included in the general health assessment in JIA.