No description available.

Patientsäkerhet och vårdkvalitet är centralt i all perioperativ omvårdnad. Begreppen används ofta i den perioperativ omvårdnad, men de har inte en fast definition. För att kunna förstå begreppens mening i den perioperativa kontexten genomfördes ett scoping litteraturstudie med utgångspunkt i forskning från perioden 2011 till 2021. Litteraturstudien utfördes utifrån Arksey och O’Malley (2005) metodbeskrivning. Syftet var att beskriva hur begreppen patientsäkerhet och vårdkvalitet används perioperativt. Litteratursökningen identifierade 27 relevante artiklar. Dessa artiklar var kvantitativa, kvalitativa och litteraturstudier. De täcker ett brett spektrum av olika tillvägagångssätt och resultat. Resultaten av den tematiska analysen bekräftar att det inte finns en universell definition av begreppen. Istället verkar de bero på vilken metodik forskarna har använt i sin forskning. Studien identifierade hinder och möjligheter relaterad till dokumentation och kommunikation, efterlevnad av evidensbaserade riktlinjer, arbetsmiljö och arbetsbelastning, operationssjuksköterskans egenmakt, missuppfattade roller i operationsteamet och de sköra patienterna. Operationssjuksköterskornas funktion är att giva personcentrerad vård och göra högkvalitativa överlämningar. Slutsatsen är att det finns forskningsmöjligheter, särskilt kring teatervårdssköterskors intraoperativa roll. Studien visar att det finns ett behov av ytterligare riktad forskning inom området.

Barn som ska opereras upplever den okända situationen som stressfylld och obehaglig. Denna litteraturstudies syfte var att belysa vad anestesisjuksköterskan kan göra för att minska oro och rädsla för barn och föräldrar i samband med anestesi. Efter analys av 16 artiklar blev resultatet fyra kategorier; information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vid anestesitillfället och bedömning av oro. Informationen ska vara omfattande och detaljrik och även beröra den postoperativa smärtlindringen. Internetprogram kan vara bra komplement till traditionell information. Goda resultat ses med åtgärder i förberedelsefasen. De kan vara utformade på olika sätt, vilka alla syftar till att öka delaktighet och reflektionsmöjligheter hos föräldrar och barn. Olika metoder kan användas i den direkta omvårdnaden som att förbättra vårdpersonalens bemötande av barnen. Ett annat är att använda avledande moment i form av clowner. För bedömning av oro kan barnens och föräldrarnas beteende bedömas i realtid. På så sätt identifieras oroliga barn och föräldrar. Resultatet i studierna visar på att oroliga barn vill ha mer omfattande information inför anestesi och operation än vad som ges idag. Att åldersanpassa och individanpassa information och att arbeta med perioperativ dialog är sätt att kvalitetshöja omvårdnaden.

Bakgrund: Det är vanligt att patienter som ska genomgå generell anestesi och operation är ängsliga och oroliga preoperativt. Denna stress har en negativ inverkan på hela det perioperativa förloppet. Därför är det viktigt att anestesisjuksköterskan uppmärksammar dessa patienter och bemöter dem på ett förtroendefullt sätt. Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av hur en känsla av trygghet och tillit kan förmedlas till vuxna, med preoperativ ängslan och oro inför generell anestesi och operation. Metod: Systematisk litteraturstudie som bestod av åtta kvalitativa vetenskapliga studier. Dessa granskades och analyserades utifrån litteraturstudiens frågeställning. Resultat: Fyra teman för att förmedla trygghet och tillit blev Omvårdnadsrelation, Värdighet, Holistiskt synsätt och Kompetens. Den perioperativa dialogen gör omvårdnaden synlig och skapar ett meningsfullt sammanhang för patienten, som därigenom känner sig sedd och deltagande i situationen. Denna interaktion bidrar till att patienten känner sig trygg nog att överlämna sig i anestesisjuksköterskans händer. Slutsats: Resultatets fyra teman är alla betydelsefulla och sker integrerat med varandra i mötet med patienten. Tillsammans kan dessa teman ses som anestesisjuksköterskans nyckel till att skapa en förtroendefull omvårdnadsrelation som ger patienten trygghet och tillit.

ABSTRAKTI vårt dagliga arbete som anestesisjuksköterskor möter vi barn som ska opereras och deras föräldrar. Studier visar att föräldrar vill delta vid anestesins början och till dess barnet sover, d v s anestesiinduktionen. Föräldrar och barn är som ”kommunicerande kärl” och att tillåta föräldrar delta i induktionsprocessen minskar rädsla och oro associerat med anestesi. Oron är ändå viktig då den hjälper föräldrar att engagera och förbereda sig inför vad som ska hända och visar barnet att de älskar det. Föräldrar vill ha preoperativ information och rätten till information finns formulerad i HSL 1982:763. Det påtalas också att om information inte kan lämnas till patienten ska den istället lämnas till en när-stående. Studiens syfte är att belysa den perioperativa kommunikationens betydelse för föräldrars upplevelse och deltagande vid sitt barns anestesiinduktion. Föräldrar tror att deras deltagande är bra för barnet och föräldrars oro minskar genom preoperativ förberedelse. Metoden är en litteraturstudie som bygger på 10 vetenskapliga artiklar. Artiklarna är granskade och kvalitetsbedömda. Resultatet innefattar artiklar från åren 1997-2007. Det preoperativa besöket ska förbereda och informera familjer, samtidigt är det viktigt att undersöka föräldrars attityder, känslor och erfarenheter av att vara deltagande vid anestesiinduktionen. Föräldrars viktigaste roll är att prata med och stödja sitt barn på samma sätt som de gör hemma. Genom perioperativ kommunikation kan anestesisjuksköterskan hjälpa föräldrar att bli delaktiga och klargöra deras roll utifrån barnets utveckling. Meningen med god kommunikation är att nå de mål man formulerar genom samarbete och problemförståelse mellan sjuksköterska och patient eller anhörig.Anestesisjuksköterskan beskriver hur barnet kan se ut och reagera under de olika stegen vid anestesiinduktionen. Barn formar sitt beteende efter föräldrar. Med hjälp av en skriftlig vårdplan kan anestesisjuksköterskan skapa en optimal för-beredelse för föräldrar som deltar vid induktionen. Nyckelord: Föräldrar, anestesiinduktion, kommunikation och preoperativ information. / ABSTRACTAs nurse anesthetists we daily meet children and their parents before surgery. Studies show that parents want to be present at the anesthesia induction, to participate at the start of anesthesia and stay until the child falls asleep. Parents and children are as “communicating vessels” and to permit parents to attend the induction process decreases fear and anxiety associated with anesthesia. The anxiety is nevertheless important as it helps parents to prepare themselves for what will happen and show the child affection. The parent’s rights to preoperative information are formulated in the Stockholm Institute of Education 1982:763. It is also called attention to that if information cannot be left to the patient it should instead be left to a relative. The aim of this study is to examine the importance of perioperative communication for parents and their experience and participation at the child's anesthesia induction. Parents believe that their participation is good for the child and parent’s anxiety decreases by preoperative preparation. This literature study is based on 10 scientific articles. The articles are analyzed and then quality assessed. The result includes articles published in 1997-2007. The preoperative visit will prepare and inform families, and it is important for the nurse to pay attention to parents' attitudes, feelings and experiences of participating at the anesthesia induction. It is most important for the parent to support their child and communicate in the same way that they do at home. By perioperative communication the nurse anesthetist can help parents to get involved in the care and to clarify their role on the basis of the child's maturity. The purpose of good communication is to reach the goals that the nurse, patient or the relative agree upon. The nurse anesthetist describes the different stages and how the child may react during the anesthesia induction. Children shape their behaviors after parents. It is also essential for the nurse to call her attention to reactions in parents. With the aid of a written care plan the nurse anesthetist can create an optimum preparation for parents to participate at the anesthesia induction. Keywords: Parents, anesthesia induction, communication and preoperative information.

Vid den perioperativa dialogen möter den perioperativa sjuksköterskan patienten vid tre tillfällen i samband med operation. Detta har visat sig komma både patienter och sjuksköterskor till godo. För att införa perioperativ dialog krävs förändringar i organisationen. Syftet med arbetet var att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att införa och arbeta med perioperativ dialog på operationsavdelning. Arbetet är en pilotstudie med kvalitativ ansats, där chefssjuksköterskor intervjuats. I resultatet framkom kategorierna förutsättningar och hinder med sub- och sub-subkategorier. Chefssjuksköterskorna i undersökningen hade svårt att se hur perioperativ dialog skulle kunna införas i deras operationsverksamhet. De pekade på personalbrist, och genom det svårigheter för operationssjuksköterskan att få tid att följa patienten. Vidare framkom det att det måste finnas ett behov hos patienter och personal av att använda perioperativ dialog. De såg också möjligheter att införa det i elektiv verksamhet och att det finns behov av en drivande person som kan starta upp införandet genom projekt. / Perioperative dialogue is a way of working where the perioperative nurse meets the patient at three occasions, which has proved to be beneficial for both patients and nurses. To implement the perioperative dialogue, organization changes are needed. The aim of the study was to investigate what is required to implement and work with perioperative dialogue. A pilot study has been performed, with a qualitative approach, where head-nurses were interviewed. The result presented two main categories, opportunities and hindrances with sub- and sub-subcategories. The interviewed head-nurses had difficulties to see how to implement perioperative dialogue in their organization. Shortage of staff, and therefore difficulties for the theater nurse to have the time to follow the patient was emphasized. Perioperative dialogue demands a need from patients and staff. In daily work the participating head nurses did see the possibility for easier implementation in elective surgery and also the need for a special person to head the project.

Anestesisjuksköterskan har komplexa arbetsuppgifter och kan beskrivas som spindeln i nätet på operationssalen. God kommunikation med övriga professioner är en förutsättning för ett välfungerande teamarbete. Många professioner med olika kompetenser ingår i ett operationsteam och om kommunikationen brister kan det resultera i konsekvenser för både patienter och personal. Tidigare forskning visar att simuleringsövningar och hjälpmedel som till exempel WHO-s ”Surgical safety checklist” förbättrar kommunikationen och teamarbetet men att de inte utförs eller används i den utsträckning som rekommenderas. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av hur kommunikationen och teamarbetet perioperativt fungerar mellan de olika ingående professionerna. Åtta semistrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer med anestesisjuksköterskor genomfördes. Analysmetoden kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats användes. Analysen utmynnade i tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Huvudkategorierna var Kommunikationsvägar och hjälpmedel, Trygghet i teamet samt Tillvarata varandras kompetenser. Resultatet visade att god kommunikation var en förutsättning för gott teamarbete och att en gemensam genomgång inför varje arbetspass, samt att kontinuerligt jobba i samma team, gav bättre kommunikation och därmed ett mer välfungerande teamarbete. Anestesisjuksköterskor behövde ibland vara modiga för att kommunikationen skulle fungera och detta upplevdes lättare ju längre arbetslivserfarenheten var och om anestesisjuksköterskan kände sig trygg i teamet. Resultatet stämmer överens med tidigare forskning inom ämnet men då tidigare forskning inte belyser anestesisjuksköterskors upplevelser framkom andra perspektiv i denna studie.

Fetma och övervikt är ett hälsoproblem som drabbar mer än var tionde person och antalet individer med BMI >30 ökar ständigt. Som en följd av detta kommer allt fler patienter som genomgår anestesi att ha ett högt BMI. Förändringar i respiration, luftvägsanatomi och ett flertal andra fysiologiska förändringar i kroppen gör generell anestesi för patienter med fetma till en anestesiologisk utmaning. Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder anestesisjuksköterskan kan använda för att bibehålla god ventilation hos feta patienter vid generell anestesi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av de granskade artiklarna gav följande teman; val av ventilations strategier, val av hjälpmedel och val av patientläge. Litteraturstudiens resultat visar att anestesisjuksköterskan på ett patientsäkert sätt kan söva en fet patient om hon har kunskap om de förändringar som kräver särskild uppmärksamhet och lägger ner tid på förberedelse. Resultatet kan vara till gagn för anestesisjuksköterskor som vårdar dessa patienter inom all operationsverksamhet, då det kan bidra till en ökad vårdkvalitet och patientsäkerhet. Möjligheter och utmaningar i operationsvården kring dessa patienter är återkommande i fokus och kommer troligen att fortsätta vara så även i framtiden, därför behövs vidare forskning inom ämnet anestesiologisk omvårdnad vid fetma.

Introduktion: Alla patienter oavsett ålder och hälsohistoria, riskerar att utveckla trycksår i samband med kirurgiska ingrepp. Vårdskador sker dagligen i vården och patienter som genomgår kirurgi, har hög prevalens för tryckskador. Den vanligast förekommande skadan är trycksår och så många som var 7:e patient drabbas. Syftet med studien var att undersöka operationssjuksköterskans trycksårspreventiva omvårdnadsinterventioner och dess evidens i samband med patientens perioperativa omvårdnad. Metod: En integrerad litteraturstudie valdes och genom databaserna CINAHL, PubMed och Cochrane söktes vetenskapliga studier. Sökningen genomfördes med sökord anpassade efter studiens syfte. Totalt 212 artiklar hittades, som efter urval och granskning resulterade i 16 artiklar. Fyra artiklar framtogs med manuella sökningar. Artiklarnas kvalitet granskades med granskningsmallar och artiklarnas evidens värderades utifrån samma modell som använts i EPUAP:s riktlinjer för trycksårsprevention. Resultat: Resultatet beskriver de evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som operationssjuksköterskan använder förebyggande mot trycksår i den perioperativa vården. Tio interventioner och dess evidens identifierades, vilka bildade tre teman; planera kroppens vård, lägga kroppen tillrätta och skydda kroppen. Konklusion: Operationssjuksköterskan planerar patientens vård, lägger tillrätta och skyddar patientens kropp, med syfte att minimera de yttre riskfaktorernas negativa inverkan och därmed minska risken för trycksår.

No description available.