<p>När patienter får besked om att ett kirurgiskt ingrepp är nödvändigt så kan detta väcka olika känslor och skapa oro hos patienter. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vuxna patienters upplevelser i samband med elektiva kirurgiska ingrepp. Litteraturstudie valdes som metod och en sökning av vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen resulterade i tio relevanta artiklar och dessa granskades och analyserades. Resultatet visade att det patienterna var mest oroliga för var att känna smärta, samt att tappa kontroll över sin kropp och vara utlämnad åt andra. Det framkom även om behovet av att få bra information med bra och tydlig information blev patienterna lugnare. Vidare framkom att de patienter som blev omhändertagna av en sjuksköterska som arbetade enligt den perioperativa dialogen upplevde att de fick en trygg relation och kände tillit till sjuksköterskan. Det behövs mera forskning i ämnet då morgondagens generation kommer att ha högre krav på sjukvården och vara mer upplysta om sina rättigheter i samband med elektiva kirurgiska ingrepp.</p>

Barn med AST, autismspektrumtillstånd, är en förhållandevis vanlig patientkategori som kommer i kontakt med anestesisjukvården då de kan behöva sövas för enklare ingrepp som till exempel tandvård. Tidigare forskning visar att anestesisjuksköterskor upplever att det är svårt att vårda barn med AST. När barnen kommer i kontakt med sjukvården upplever de att miljön är stressig och de har svårt för att kommunicera med sjukvårdspersonal. Det är påvisat att föräldrar upplever att sjukvården inte lyssnar till deras barns specifika behov och att kunskapen hos sjuksköterskor är bristfällig. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors förhållningssätt i mötet med barn med AST under den perioperativa dialogen. Kvalitativ metod valdes på grund av att anestesisjuksköterskors upplevelser och erfarenheter skulle undersökas. Sex stycken anestesisjuksköterskor tillfrågades att ställa upp i studien. De fick frågan om hur de tänker när de ska söva ett barn med AST och därefter fick de berätta om en speciell eller nyligen upplevd sövning. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt en kvalitativ konventionell innehållsanalys. I resultatet framkommer att anestesisjuksköterskor är medvetna om barnens särskilda behov och de arbetar för att tillgodose behoven.  Tre kategorier utgör resultatet; Att förbereda sig, Att skapa en relation, Att vara flexibel. Varje kategori utgörs av subkategorier. Resultatet understöds av tidigare forskning som belyser att preoperativa förberedelser gynnar anestesisjuksköterskor och patienter samt att anestesisjuksköterskor är följsamma utifrån varje barns specifika behov. Det finns sjukhus i Sverige som har upprättade rutiner för hur barn med AST ska bemötas och tas om hand preoperativt, men dessa rutiner är inte standardiserade på alla sjukhus. Vidare forskning om hur barn med AST bemöts när de kommer till sjukhus där sådana rutiner saknas behöver göras för att kvalitetssäkra den perioperativa omvårdnaden hos barn med AST.

Bakgrund: Inför en operation där en patient ska sövas är en fri luftväg av största betydelse för att bibehålla alla vitala funktioner. Att etablera en fri luftväg kan göras med hjälp av olika metoder, bland annat svalgtub, nästub, maskventilation, larynxmask eller endotrakeal intubation. För att hantera luftvägarna måste anestesisjuksköterskan kunna behärska olika tekniker för att assistera och helt ta över ventilationen, men även ha kunskap kring vilka komplikationer som kan uppstå i samband med detta. Postoperativa halsbesvär, eller POST, kan uppstå efter operationen vilket innebär att patienten upplever smärta i halsen samt hosta och heshet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om patienterna upplever postoperativ halssmärta efter säkerställande av fri luftväg med larynxmask eller endotrakealtub. Samt undersöka om det är någon skillnad i upplevd smärta mellan användandet av endotrakeal intubation och larynxmask. Metod: Studiedesignen är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av sammanlagt 13 frågor, varav nio hämtades från patienternas journal. Frågorna som patienterna fick svara på är utformade med ja- eller nejsvar samt med NRS-skalan. Resultat: Nästan en fjärdedel av deltagarna uppgav smärta både 1–2 timmar och 6–8 timmar postoperativt. Vid det första frågetillfället var det signifikant skillnad mellan könen då fler kvinnor upplevde smärta men vid 6–8 timmar fanns det ingen signifikans. I användandet av endotrakealtub eller larynxmask hittades ingen statistisk skillnad i upplevelsen av smärtan. Diskussion: Tidigare forskning har gett stora variationer i antalet patienter som upplever smärta i halsen och inte heller gett någon slutsats huruvida det gör mer eller mindre ont med endotrakealtub eller larynxmask då det finns begränsad forskning kring ämnet. Skillnaden i upplevelsen av smärtan hos könen skulle kunna förklaras av anatomiska skillnader. Anestesisjuksköterskan bör arbeta aktivt för att förebygga vårdskador för att minimera risken för psykosocialt och fysiskt lidande för patienten som kan uppkomma av smärta. Detta är av stort värde för patienten då upplevelsen av smärta leder till försämrad sårläkning och att behandla smärta leder till kortare vårdtider.

Bakgrund: Bristande kommunikation är en av de vanligaste orsakerna till vårdskador. Bristande kommunikation orsakar lidande för den enskilde patienten och en ökad belastning på vården med exempelvis extra vårddygn. Kommunikation och informationsöverföring är av Socialstyrelsen identifierat som ett riskområde i vården. Flera studier samt nationella och internationella myndigheter rekommenderar standardiserade verktyg vid överrapportering. Den kirurgiska patienten är särskilt utsatt och råkar oftare ut för vårdskador. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad anestesi-, operations-, och postoperativa sjuksköterskor upplever och fokuserar på vid överrapportering från operationsavdelning till postoperativ avdelning. Metod: Fokusgruppsintervjustudie, materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Studien bestod av tre fokusgruppsintervjuer med tre deltagare i varje grupp. Resultat: Studiens resultat består av tre teman, innehåll, struktur och miljö. Innehåll består av den information som respektive fokusgrupp anser är viktig vid en överrapportering. Struktur beskriver på vilket sätt överrapporteringen sker. Överrapporteringen följer en informell struktur ibland med stöd av olika journalhandlingar. Miljö beskriver den kontext där överrapporteringen sker. Överrapporteringsmiljön upplevdes i många fall som stökig med flera distraherande moment. Slutsats: Samtliga sjuksköterskor upplevde överrapporteringssituationen på liknande sätt. Vad beträffade den innehållsmässiga och strukturella delen av rapporten upplevdes den av samtliga fokusgrupper som adekvat. Den miljömässiga aspekten av överrapporteringen upplevdes av samtliga som ett område med förbättringsmöjligheter. / Background: Communication failure is one of the most common causes for medical injuries. Every year lack in communication causes suffering for the patient and an increased burden on healthcare, for example trough extra care days. Communication and information transfer are identified by the National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) as a risk area in healthcare. The surgical patient is particularly vulnerable and prone to medical injuries. Purpose: The purpose of this study was to describe what anesthesia-, operating room- and postoperative care unit nurses experience and focus on in a handoff from the surgical unit to the postoperative care unit. Method: A focusgroup interview study was conducted; the data was analyzed using qualitative content analysis. The study consisted of three focusgroups, with three participants in each group. Result: The results of the study consists of three themes, content, structure and environment. Content entails the information that the focusgroups believes is important in an handoff. Structure describes how the handoff is done. The handoff follows an informal structure, sometimes with the support of various medical records. Environment describes the context in which the handoff is done. The handoff environment was perceived in many cases as messy with multiple distractions. Conclusion: All of the nurses described the handoff situation similarly. The content and structural part of the handoff was perceived by all of the focusgroups as adequate. The environmental aspect of the handoff was perceived by all as the area with most improvement possibilities.

Titel: Patienters perioperativa erfarenheter vid regional anestesi - En metasyntes   Bakgrund: Idag genomförs många operationer i regional anestesi. Detta innebär att patienter är vakna under operationen vilket kan skapa olika känslor hos patienten samt innebära ett ökat behov av stöd för patienterna. Genom att patienten är vaken under en operation möjliggörs även en dialog mellan patient och personal. Patienter har olika behov vid en operation i regional anestesi, som delvis präglas av deras tidigare erfarenheter. Tillsammans med personal på operationssalen, är anestesisjuksköterskan ansvarig för de vårdhandlingar som utförs. En balans mellan anestesisjuksköterskans kunskap om teknisk utrustning och patientens behov, kan bidra till en positiv erfarenhet för patienten.   Syfte: Syftet är att belysa patienters perioperativa erfarenheter vid regional anestesi genom att utforska och syntetisera tidigare forskning inom området.   Metod: Studien är genomförd med metasyntes som metod. Resultatet från sju kvalitativa artiklar har sammanställts och syntetiserats i enlighet med Noblit och Hare (1988). Resultat: Patienters upplevelse av att opereras i regional anestesi är individuell. Den bedövade kroppsdelen kan upplevas oigenkännlig och svår att relatera till. Patienter upplever det betydelsefullt att erhålla kontinuerlig information under hela det perioperativa förloppet. Patienter kan även uppleva trygghet när de känner sig omhändertagna av vårdpersonal. Tidigare positiva erfarenheter av att opereras i regional anestesi medför att patienter troligen kommer önska denna anestesimetod i framtiden.   Slutsats: Vårdpersonal bör vara medvetna om patienters perioperativa erfarenheter. Föreliggande studies resultat kan bidra till ökad kunskap samt en djupare förståelse för patienters behov. Detta kan öka vårdpersonalens förmåga att vårda patienter som är vakna under operation i regional anestesi.

Introduktion: Prevalensen av muskeloskeletala besvär hos operationssjuksköterskor är hög där upp till 77% rapporterar detta. Ohälsa är en tydlig konsekvens där tidigare forskning påvisar försämrad livskvalitet, nedsatt arbetsförmåga och samsjuklighet. Kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskor tydliggör ansvaret att uppmärksamma och förebygga risker på operationsavdelningen. Att identifiera risker för muskeloskeletala besvär hos operationssjuksköterskor är ett hälsofrämjande arbete där risker för skador kan uppmärksammas och förebyggas. Syftet var att identifiera och beskriva riskfaktorer för muskeloskeletala besvär hos operationssjuksköterskor. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes enligt SBU och Roséns beskrivning. Materialet analyserades enligt en integrerad analys. Identifierade riskfaktorer delades in i tre huvudkategorier och sju underkategorier. Resultatet är baserat på totalt 10 artiklar. De tre huvudkategorier som framkom var ergonomiska, demografiska och psykosociala riskfaktorer, innehållande underkategorierna: rörelsemönster och kroppsmekanik, förflyttning av utrustning/instrument och patient, kön, ålder och arbetslivserfarenhet, arbetsförhållanden, kirurgisk specialitet samt kroppskonstitution. Konklusion: Flertalet riskfaktorer återfinns i vården generellt, även om lång tids stående och vissa arbetsuppgifters repetitiva art särskiljer operationssjuksköterskans arbete från andra sjuksköterskors. Arbetet på operationsavdelningen är riskfyllt och förhoppningen är därför att litteraturstudien skall kunna förenkla implementering av och följsamhet till förebyggande insatser mot muskeloskeletala besvär. / Introduction: The prevalence of musculoskeletal disorders in operating room nurses is high with as many as 77% reporting these conditions. Ill health is a distinct consequence where prior research shows impaired quality of life, reduced work ability and comorbidity. The Swedish Operating Room Nurses Association highlights the responsibility to identify and prevent risks in the operating room. To identify risks for musculoskeletal disorders in operating room nurses is health promoting through which risks can be brought to light and prevented. The aim was to identify and describe risk factors for musculoskeletal disorders in operating room nurses. Method: A systematic literature review was conducted in accordance with SBU and Rosén. The material was analyzed using an integrated analysis. The identified risk factors were divided into three main categories and seven subcategories. The result is based on 10 articles. The three main categories which emerged was ergonomic, demographic and psychosocial risk factors, including the subcategories: movement patterns and biomechanics, moving equipment/instruments and patients, gender, age and working experience, working conditions, surgical specialty and body constitution. Conclusion: Several risk factors are represented in health care, even if prolonged standing and the repetitiveness of certain tasks distinguish the work of operation room nurses from other nursing jobs. Working in the operating room is associated with risk and the hope therefor is that the literature review will help implementation of and compliance to preventative measures regarding musculoskeletal disorders.

Introduktion: Operationssjuksköterskors arbete äger rum under olika tjänstgöringstider. Utifrån deras specialistkompetens föreligger ett eget ansvar för patientens perioperativa omvårdnad och säkerhet men också ett gemensamt ansvar med övriga professioner i operationsteamet. God kommunikation och ett bra samarbete inom operationsteamet har visat sig vara faktorer som gynnar patientsäkerheten. Att arbeta vissa tjänstgöringstider kan påverka patientsäkerheten negativt. Syfte: Syftet var att undersöka och jämföra uppfattningar om patientsäkerhet hos operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstid. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med kvantitativ design på fyra sjukhus i mellersta Sverige. Datainsamling skedde via enkäter baserat på en modifierad version av ett validerat instrument, kompletterat med två studiespecifika frågor med en följdfråga vardera. Resultat: Helhetsbedömningen av patientsäkerheten skilde inte mellan operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstider. Däremot ansåg de, att tjänstgöra oregelbunden arbetstid hade en positiv inverkan på samarbetet och kommunikationen i operationsteamet. Konklusion: Samarbetet och kommunikationen i operationsteamet ansågs skilja mellan de olika tjänstgöringstiderna. Deltagare ansåg att arbete oregelbunden tjänstgöringstid innebar ett mer aktivt arbete för att öka patientsäkerheten. Vilket även bidrog till ett bättre samarbete och kommunikation mellan professionerna i operationsteamet, något som kan leda till en positiv inverkan på patienters säkerhet.

Tidigare studier visar att överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ett kritiskt moment för patientsäkerheten, och överrapportering mellan operation och postoperativ avdelning är ofta ofullständig avseende informationsöverföring. Den här studiens syfte var att undersöka om personalgrupperna som medverkar i överrapporteringen från operationsavdelning till postoperativ avdelning skattar någon skillnad i kvalitén på överrapportering när operationssjuksköterskan medverkar i rapporten. Metoden var en kvantitativ observationsstudie, personal och observatör fick via enkäter skatta kvalitén på 60 st. överrapporteringen mellan operation och postoperativ avdelning vid ett Centrallasarett i södra Sverige. Resultatet visade att kvalitén på överrapporteringen ej uppvisar några signifikanta skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Studiens resultat visade att kvalitén på rapporten ej uppvisar några skillnader vid operationssjuksköterskans medverkan. Postop-sköterskorna skattade informationsöverföringen som något förbättrad när operationssjuksköterskorna medverkade, men det behövs mer forskning för att klargöra skillnaderna.

Bakgrund: Genom perioperativt arbetssätt vårdar anestesi- och operationssjuksköterskortillsammans patienten före, under och efter ingreppet. Urakut kejsarsnitt är ett komplextingrepp med fokus att rädda liv. Komplikationer kan uppstå, vilket leder till att ingreppetsnabbt skiftar i intensitet. Specialistsjuksköterskor försätts då i en position där det ställskrav på stresstålighet och kompetens. Båda bidrar med sin unika spetskompetens och sittperioperativa förhållningssätt, vilket kan lindra lidande för patienten. Detta gör anestesiochoperationssjuksköterskor till en viktigt medarbete i teamet. Syfte: Syftet med studien var att belysa specialistsjuksköterskors upplevelse under denperioperativa vården vid urakut kejsarsnitt. Metod: I studien användes kvalitativ metod där datamaterialet analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Datamaterialet bygger på intervjuer som genomfördes med fyraanestesisjuksköterskor och fyra operationssjuksköterskor.Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier; den relationsinriktadeomvårdnaden, en utmanande arbetssituation samt teamets betydelse med sjuunderkategorier.Konklusion: I resultatet framkommer att genom att vara en trygg person kan en godpatientrelation upprätthållas, när värdighet visas för patienten kan det minska lidande.Kommunikation och känna stöttning inom teamet är viktigt för att samarbetet ska fungera.När arbetssituationen är utmanande vid exempelvis komplikationer medför detta stress.Scenarioträning kan ge möjligheten till kompetenshöjning och ge mer trygghetspecialistsjuksköterskors arbetsroll. / Background: Through perioperative nursing, nurse anaesthetist and theatrical nurse together care for the patient before, during and after surgical procedure. Emergency caesarean section (Ecs) is a complex situation where focus is to save lives. Complications can occur, leading to a rapid change in work intensity. The special nurses are then placed in a position where there is a demand for stress resistance and competence. Both contribute with their unique competence and perioperative nursing, which can alleviate suffering for the patient. This makes the nurse anaesthetist and theatrical nurse`s an important part of the team. The aim: The aim of the study was to elucidate the experience of special nurses during theperioperative care of the Ecs. Method: The study used a qualitative method where the data material was analyzed with qualitative content analysis. The data is based on interviews conducted with four nurse anaesthetist and four theatrical nurse s. Results: Three categories emerged from the analysis; the relational care, a challenging work situation, the importance of the team with eight subcategories. Conclusion: The result point out by being a confident person a good patient relationship can be maintained, when dignity is shown it can reduce suffering for the patient.Communication and support within the team is important for the collaboration to work.When work situation is challenging this causes stress. Scenario training can provide the opportunity for skills enhancement and provide more security for the specialist nurse's jobrole.

Introduktion: Hypotermi uppstår under operation när patienten är exponerad för kyla och är under anestesi, där deras temperaturreglering fungerar suboptimalt. Komplikationer kan uppstå på grund av hypotermi, i värsta fall kan patienten avlida. Det viktigt att alla professioner inom operationsvården behärskar förebyggande metoder och hur hypotermi åtgärdas. Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationsteamets erfarenheter rörande hypotermi inom perioperativt vård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sammanlagt intervjuades 16 personer med olika professioner inom operationsteamet. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av två huvudkategorier, Hypotermi är ett problem och Att framgångsrikt förebygga hypotermi. Utifrån dessa huvudkategorier formades sex underkategorier. Konklusion: Att hypotermi fortfarande förekom i samband med operation sågs som ett problem och lidande för patienterna. Följsamhet till riktlinjer gällande hypotermi var essentiellt för att undvika att patienter drabbades. Det rådde oenighet om vissa förebyggande åtgärder. Att inneha kunskap och erfarenhet var framgångsrikt för att förebygga hypotermi medan en brist på kunskap och erfarenhet bidrog till ökade risker för att patienterna drabbades.