Postoperativt illamående och kräkning (PONV) utlöses av faktorer förknippade med anestesin och det kirurgiska ingreppet. Utöver detta finns vissa patientspecifika och postoperativa faktorer som ökar risken för den enskilde att drabbas av PONV. En kombinationsbehandling av antiemetika har visat sig vara den medicinskt mest effektiva åtgärden för att förebygga PONV. Trots detta drabbas fortfarande en tredjedel av patienterna av PONV i det postoperativa skedet. Syftet var att belysa akupressur och elektrisk stimulering av akupunkturpunkt P6 som förebyggande åtgärder av postoperativt illamående och kräkning (PONV) hos vuxna patienter som genomgått kirurgi under generell anestesi. Tillämpad metod var en litteraturöversikt. Efter artikelsökningar i databaserna PubMed, Cumulative Index of Nursing and Allied Health [CINAHL] samt Web of Science, inkluderades 15 vetenskapliga originalartiklar i litteraturöversikten. Centrala sökord var postoperative nausea and vomiting, nausea and vomiting, acupressure, acupuncture points, meridians, electric stimulation therapy och electrotherapy. Artiklarna analyserades enligt integrativ analysmetod. Två teman identifierades: Förebyggande effekt av elektrisk stimulering för incidensen och svårighetsgraden av PONV samt förebyggande effekt av akupressur för incidensen och svårighetsgraden av PONV. Resultatet visade att elektrisk stimulering av P6 var effektivt för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Elektrisk stimulering var även effektivt för att förebygga och minska risken för både PON och POV hos patienter med hög risk för PONV. Resultatet visade vidare att akupressur med akupressurband var mindre effektivt än elektrisk stimulering för att förebygga PONV.       Slutsatsen var att elektrisk stimulering tycks vara mer effektivt än akupressur för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Vidare tycks elektrisk stimulering vara en mer effektiv åtgärd för att förebygga PONV hos patienter med hög risk för PONV jämfört med patienter som har låg risk att drabbas. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, akupressur, elektrisk stimulering, perioperativ vård, perioperativ omvårdnad.

Introduktion: Inom den perioperativa vården sker dagligen flera möten mellan perioperativa sjuksköterskor, kollegor och patienter som kunde medföra etiska problem. Perioperativa sjuksköterskor påverkas av vårdkultur, egna värderingar och operationsteamets kompetens, vilket i sin tur kan påverka patientens säkerhet. Syfte: Att sammanställa forskning om perioperativa sjuksköterskors erfarenheter av etiska problem inom perioperativ vård.  Metod: En systematisk litteraturstudie enligt Polit och Beck användes, där nio kvalitativa artiklar som motsvarade studiens syfte inkluderades i studien.  Resultat: Tre teman framkom: Icke tillåtande vårdkultur, Etiska konflikter som påverkar egna värderingar och Bristande respekt för patienten samt varandras kompetens och ansvar. Erfarenheterna av etiska problem som upplevdes av de perioperativa sjuksköterskorna kunde härledas till olika orsaker som organisatoriska hinder, bristande ledarskap och kommunikationsbrist. Etiska problem erfors, när patientens värdighet kränktes eller perioperativa sjuksköterskor inte upplevde att de bedrev värdig vård. Bristande respekt för patienten och varandras kompetens och ansvar gav uppkomst till etiska problem.  Slutsats: En fungerande kommunikation och bättre informationsflöde samt att visa varandra ömsesidig respekt i en tillåtande vårdkultur är avgörande för att minska uppkomst av etiska problem. Användning av WHO-checklistan har lett till förbättrad kommunikation i operationsteamet och säkerställt patientens vård. Genom etiska ronder på operationsavdelningen kan etiska problem förebyggas, kommunikation och information förbättras.

Introduktion: Inom den perioperativa vården sker dagligen flera möten mellan perioperativa sjuksköterskor, kollegor och patienter som kunde medföra etiska problem. Perioperativa sjuksköterskor påverkas av vårdkultur, egna värderingar och operationsteamets kompetens vilket i sin tur kan påverka patientens säkerhet. Syfte: Att sammanställa forskning om perioperativa sjuksköterskors erfarenheter av etiska problem inom perioperativ vård. Metod: En systematisk litteraturstudie enligt Polit och Beck användes, där nio kvalitativa artiklar som motsvarade studiens syfte inkluderades i studien. Resultat: Tre teman framkom: Icke tillåtande vårdkultur, Etiska konflikter som påverkar egna värderingar och Bristande respekt för patienten samt varandras kompetens och ansvar. Erfarenheterna av etiska problem som upplevdes av de perioperativa sjuksköterskorna kunde härledas till olika orsaker som organisatoriska hinder, bristande ledarskap och kommunikationsbrist. Etiska problem erfors, när patientens värdighet kränktes eller perioperativa sjuksköterskor inte upplevde att de bedrev värdig vård. Bristande respekt för patienten och varandras kompetens och ansvar gav uppkomst till etiska problem. Slutsats: En fungerande kommunikation och bättre informationsflöde samt att visa varandra ömsesidig respekt i en tillåtande vårdkultur är avgörande för att minska uppkomst av etiska problem. Användning av WHO-checklistan har lett till förbättrad kommunikation i operationsteamet och säkerställt patientens vård. Genom etiska ronder på operationsavdelningen kan etiska problem förebyggas, kommunikation och information förbättras.

Ångest är ett vanligt fenomen som många patienter upplever i den perioperativa vården. Vilket genererar ett lidande för patienten och ökar risken för postoperativa komplikationer. Under den perioperativa perioden är anestesisjuksköterskor ålagda att arbeta evidensbaserat och patientsäkert för att tillgodose individens trygghet och välbefinnande. Forskning kring risker med ångest hos patienter finns väl beskrivet. Dock är den begränsad kring omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att minska patientens perioperativa ångest. Syftet var att utforska omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskor kan tillämpa för att lindra patienters ångest perioperativa. Metoden utgjordes av en systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats där tio kvalitativa artiklar ingick. Metoden utgick ifrån Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) modell. Resultatet utgjordes av tre kategorier: Personcentrerad vård, perioperativa dialogen, samt strategisk omvårdnad. Till dessa följde sex subkategorier. Genom att anestesisjuksköterskan låter första mötet och den perioperativa dialogen få ta tid, kan tillit och trygghet skapas hos patienten. Även strategisk patientinformation och utformning av den perioperativa miljön har inverkan på patientens nivå av ångest. Anestesisjuksköterskan behöver se patientens unika livsvärld för att finna de omvårdnadsbehov som patienten har. Den perioperativa dialogen ska inte bara vara ett informationsutbyte, utan också inbringa hopp hos patienten. Genom att strategiskt vårda patienten enligt ett personcentrerat förhållningssätt kan patientens ångest lindras.

Introduktion: Strävandet efter ett gemensamt mål utgör grunden för ett kollaborerat samarbete och bristande kommunikation ger märkbara effekter. Operationssjuksköterskan ansvarar även för samverkan och en god kommunikation med operationsteamet och andra vårdenheter. Detta för att tillgodose kontinuitet för patientens vård. Teamets olika professioner och kompetenser skapar ett gemensamt vårdande till förmån för patienten. Syfte: Syftet är att belysa operationssjuksköterskans erfarenhet av kommunikationen inom den perioperativa vården. Metod: Litteraturstudie med en integrativ översikt. 14 studier valdes ut och systematisk artikelsökning utfördes i relevanta databaser. Resultat: Kommunikationen har påvisats kunna ske verbalt eller icke-verbalt för att förmedla information. Operationssjuksköterskans erfarenheter av beteenden och bemötanden har haft en inverkan på hur kommunikationen har påverkats för patientens vårdande. Missförstånd i kommunikationen medförde otrygghet, kulturella skillnader och frångående av rutiner som hotar patientsäkerheten. Konklusion: Flera olika professioner ska kunna samarbeta, kommunicera och tillsammans ansvara för att vården som ges är patientsäker. Med förbättrad och stödjande kultur för vårdpersonalen på operationssalarna och ökat lärande inom IPC och IPL finns möjlighet till förbättrad kommunikation och patientsäkerhet. / Introduction: The pursuit of a common goal forms the basis of collaborative cooperation and lack of communication produces noticeable effects. The operating room nurse is also responsible for cooperation and good communication with the operating team and other care units so that continuity is ensured for the patient's care. The team's various professions and competencies create joint care for the benefit of the patient. Aim: The purpose is to shed light on the operating room nurse's experience of communication within perioperative care. Method: Literature study with an integrative overview. 14 studies were selected and a systematic article search was performed in relevant databases. Results: Communication has been shown to be able to take place verbally or non-verbally to convey information. The operating room nurse's experiences of behaviors and attitudes have had an impact on how communication has been affected for the patient's care. Misunderstandings in communication led to insecurity, cultural differences and deviations from routines that threatened patient safety. Conclusion: Several different professions must be able to cooperate, communicate and together be responsible for ensuring that the care that is given, is patient safe. With improved and supportive culture for the nursing staff in the operating rooms and increased learning in IPC and IPL, there is an opportunity for improved communication and patient safety.

Introduktion: Hypotermi skapar ett lidande för patienter och är en vanlig biverkan av operationer. Det är av yttersta vikt att samarbetet mellan operation- och anestesisjuksköterskan fungerar bra, för att förebygga hypotermi och stärka patientsäkerheten. Antalet studier som fokuserar på professionernas egna erfarenheter och tankar kring samarbetet är begränsat. Denna studie vill därför lyfta fram och utforska detta ämne. Genom att förstå professionernas erfarenheter av samarbete kring hypotermi kan denna studie öka vårdkvaliteten och patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att beskriva operation- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av samarbete att förebygga perioperativ hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Urvalet bestod av sex operationssjuksköterskor och sex anestesisjuksköterskor. Intervjuerna ägde rum under maj månad år 2023 på tre olika operationskliniker i Mellansverige. Intervjuerna hölls med en semistrukturerad intervjuguide och materialet analyserades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Operation- och anestesisjuksköterskors erfarenheter av samarbetet kring hypotermi skilde sig åt. Erfarenheterna var spridda inom båda professionerna. Gemensamt beskrev informanterna att samarbetet är mångfaktoriellt, och att en avgörande faktor för ett gott samarbete beror på arbetsmiljön. Resultatet presenteras i följande teman: “Vem bär det huvudsakliga ansvaret?”, “Det som sägs högt och det som sägs genom handlingar”, “Att tillsammans skapa en teamkänsla som fungerar för alla”, “När vi-känslan saknas” och “Att skapa en väg framåt”. Konklusion: Operation- och anestesisjuksköterskors samarbete kring hypotermi kan utvecklas, exempelvis genom tydligare rutiner och ansvarsfördelning.

Introduktion: Operationssjuksköterskan har ett omfattande yrkesansvar som innebär specifik kompetens i en komplex perioperativ arbetsmiljö. Det ställs höga krav på operationssjuksköterskans kompetens och förmåga att kunna samarbeta med andra yrkesprofessioner i en högteknologisk arbetsmiljö. Operationssjuksköterskans perspektiv skildras och examensarbetet bidrar till att ge ökad kunskap och fördjupa förståelsen för vilka utmaningar som upplevs. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskans upplevelse av utmaningar i sitt dagliga arbete inom perioperativ vård.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats genom semistrukturerade intervjuer med tio operationssjuksköterskor. Resultatet analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av resultatet ledde fram till ett tema; ”Att bibehålla sin professionalitet i en produktiv arbetsmiljö” samt tre kategorier; ”Produktionskrav från verksamheten”, ”Att bibehålla ett professionellt förhållningssätt” och ”Förmåga till situationsanpassning och att vara beredd inför det oförutsedda” där olika upplevelser av operationssjuksköterskors utmaningar beskrevs utifrån att vara effektiv och ändå vara professionell samt alltid ha handlingsberedskap för det oförutsedda i perioperativa vårdarbetet. Konklusion: Operationssjuksköterskan påverkas av ökade produktionskrav inom perioperativ vård. Utmaningen i arbetet omfattar professionellt förhållningssätt och kunna genomföra sitt arbete under fysiskt krävande förhållanden och under psykisk stress. Att vara professionell, kunna samarbeta och kommunicera samt ha förståelse för varandras kompetens i operationsteamet. Vid akuta situationer synliggörs operationssjuksköterskans specifika kompetens och handlingsberedskap. / Introduction: The operating theater nurse [OTN] has an extensive professional responsibility that involves specific competence in a complex perioperative work environment. High demands are placed on the OTN’s competence and ability to collaborate with other professions in a high-tech work environment. The OTN's perspective is described and the degree project contributes to providing increased knowledge and deepening the understanding of the challenges that are experienced. Aim: To describe the OTN's experience of challenges in their daily work in perioperative care. Method: Qualitative method with inductive approach through semi-structured interviews with ten OTN’s. The result was analyzed with manifest qualitative content analysis. Results: The analysis of the results led to a theme; "Maintaining professionalism in a productive work environment" and three categories; "Production requirements from the business", "Maintaining a professional approach" and "Ability to adapt to situations and be prepared for the unforeseen" where different experiences of OTN’s challenges were described on the basis of being effective and still be professional and always have readiness for action for the unforeseen in perioperative work. Conclusion: The OTN is affected by increased production requirements in perioperative care. The challenge at work includes a professional approach and being able to carry out one's work under physically demanding conditions and under mental stress. To be professional, be able to collaborate and communicate and have an understanding of each other's competence in the operating team. In emergency situations, the OTN’s specific competence and readiness for action are made visible.

Bakgrund Oavsiktlig hypotermi hos patienter i samband med kirurgi är mycket vanligt förekommande. Det perioperativa teamet har en viktig roll att med hjälp av kunskap och tillgänglig utrustning förebygga hypotermi. Syftet med studien var att belysa aspekter som kan påverka arbetet med att förebygga hypotermi i samband med kirurgi, utifrån operations- och anestesisjuksköterskors erfarenheter. Metod Intervjuer med fyra operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor analyserades för att belysa deras aspekter på hypotermi hos patienter i samband med kirurgi. En kvalitativ ansats valdes och innehållsanalys gjordes. Resultat Resultatet består av sex kategorier: Att kommunicera om en bra miljö för alla, Prioritering av åtgärder, Betydelsen av respekt och kommunikation för samarbetet, Kunskap och medvetenhet, Rutiner, riktlinjer och checklistor samt Ny arbetskultur. Dessa kategorier visar att kunskap om hypotermi finns men att det många gånger beror på samarbetet i det perioperativa teamet om åtgärder vidtas eller ej. Alla kategorier berör olika aspekter av att arbeta i team. Att arbeta tillsammans i team framträder som ett genomgående tema. Slutsats Resultatet visar att kulturen i ett team, både kan vara en styrka och en svaghet för arbetet med att förebygga hypotermi. För att komma till rätta med det förebyggande arbetet mot hypotermi krävs insatser för ett förbättrat teamarbete bl.a. genom en förändrad arbetskultur. / Background Inadvertent hypothermia in patients during surgery is very common. The perioperative team has an important role to use the knowledge and the equipment available to prevent hypothermia. The aim of the study was to illustrate aspects that can affect efforts to prevent hypothermia during surgery, based on operating theatre and anesthesia nurses' experiences. Method Interviews with four operating theatre nurses and four nurse anesthetists were analyzed to illustrate aspects of hypothermia in patients during surgery. A qualitative approach was chosen with a content analysis. Results The result showed six categories: Communicating for a good environment for everyone, Prioritizing actions, The importance of respect and communication for cooperation, Knowledge and awareness, Routines, guidelines and checklists and New work culture. These categories showed that knowledge of hypothermia exists but often it depends on the cooperation within the perioperative team whether an action is done or not. All categories relate to different aspects of working in teams. Throughout all categories Working together in a team emerges as a theme. Conclusion The result showed that the culture in a team, can be both a strength and a weakness for working with prevention of hypothermia. It requires action for improved teamwork for example through a change in the work culture.

Att genomgå anestesi och operation kan vara en oförutsägbar och smärtsam upplevelse för barn. Det är vanligt att barn upplever oro preoperativt vilket kan leda till negativa följder för barnet såsom ökad postoperativ smärta och psykologiska besvär. Det innebär en utmaning för anestesisjuksköterskan som ska utföra anestesin och samtidigt kunna inge barnet lugn och trygghet. Tidigare forskning visar på positiva effekter av olika preoperativa förberedelser, samt kontinuitet genom den perioperativa dialogen. Anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier i mötet med barnet har dock inte studerats  i  någon  större  utsträckning,  trots  att  det  finns  en bred  erfarenhet  hos verksamma anestesisjuksköterskor som möter barn dagligen i sitt yrke. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier för att lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. För att svara på syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med fyra anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier. Den första huvudkategorin handlade om att ”Optimera och anpassa mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Bygga upp en kontakt med barnet”, ”Situationsanpassa” samt ”Respektera barnets autonomi”. Den andra huvudkategorin  handlade  om  att  ”Optimera  omgivningen”  och  innefattade kategorierna ”Samspelet med föräldrarna” samt ”Yrkesrollen”. Kategoriernas innehåll presenterades  i  tillhörande  subkategorier.  Att  läsa  av,  vara  följsam  och  anpassa strategier efter barnets behov var något som genomsyrade resultatet, vilket är i linje med den tidigare forskning som finns. Studiens resultat kan trots ett litet urval ge en ökad förståelse för hur man kan lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi.

Att genomgå anestesi och operation kan vara skrämmande för många barn då de utsätts för något okänt, oförutsägbart och de känner att de tappar kontrollen. Oroliga barn utgör en utmaning för anestesisjuksköterskan då det innebär att barnen samarbetar i mindre grad. Anestesisjuksköterskan har kort om tid vid mötet med ett barn innan operation för att skapa en god kontakt och få barnet att samarbeta. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att söva barn. Metoden som valdes var öppna intervjuer, åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Det som är utmärkande för studiens resultat bygger på förberedelse som skapar kontroll för oförutsedda händelser, och förmågan hos anestesisjuksköterskan att anpassa sig efter barnets individuella behov. I resultatet framkom två huvudteman. Det första huvudtemat handlar om ”Skapa de bästa förutsättningar utifrån den omgivande miljön” och innefattade kategorierna ”Handlingsberedskap”, ”Närvaron av föräldrar”. Det andra huvudtemat handlade om ”Skapa de bästa förutsättningarna i mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Etablera kontakt med barnet” och ”Respektera barnet”. Kategoriernas innehåll presenterades i tillhörande underkategorier. Slutsatsen i studien blev den för att kunna hantera ett barns oro är erfarenhet och förmågan att läsa av ett barn viktigt för anestesisjuksköterskan. Att ha handlingsberedskap, vara följsam och att kunna anpassa sig efter barnets individuella behov är några egenskaper som en anestesisjuksköterska bör besitta, vilket stämmer med den tidigare forskningen. När anestesisjuksköterskan etablerar en god kontakt med barnet blir det en trygghet för dem båda vid induktionen.