Bakgrund: Alkoholmissbruk är inget nytt fenomen och det finns över hela världen och det klassas som en sjukdom. Trots det känner dessa personer sig stigmatiserade och kan hamna i ett utanförskap som kan leda till att sjukdomen förvärras. Det beskrivs också att det kan finnas en negativ inställning till denna patientgrupp då de kan vara aggressiva, våldsamma och bristande hygien. Det kan innebära att omvårdnaden upplevs som tidskrävande och tung. Utmaningen kräver att vårdpersonal besitter tillräcklig kunskap, erfarenhet eller skicklighet. Syftet: Syftet var att belysa vårdmötet mellan vårdpersonal och personer med alkoholmissbruk. Metod: En litteraturöversikt med systematisk metod och integrerad analys som bygger på en kvantitativ ansats. Den inkluderades 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Det finns skillnader i hur patienter bemöts inom de olika sjukvårdsinstitutionerna beroende på vilka kunskaper och resurser vårdpersonalen innehar. Om det finns tydliga strategier i hanteringen av denna patientgrupp kommer stigmat att minska och fler patienter kommer att våga söka vård för sitt alkoholmissbruk. När patienter med alkoholmissbruk involveras i deras vård blir resultatet bättre. Det minskar patientens negativa bild och stigmatisering. Förståelsen för vad en alkoholmissbruksdiagnos ökar och vad det innebär. Slutsats: Kunskap och utbildning är viktigt för att utveckla strategier inom vården och för att utveckla en god kompetensutveckling. När det saknas tydliga riktlinjer, resurser och kunskap leder det till ”vårdlidande”. Detta leder till en försämrad och otrygg arbetsmiljö för vårdpersonalen och en fortsatt stigmatisering inom vården av personer med alkoholmissbruk. / Background: Alcohol abuse is not a new phenomenon and it exists all over the world and it is classified as a disease. Despite this, these people feel stigmatized and can end up in exclusion that can lead to the disease worsening. It is also described that there can be a negative attitude towards this patient group as they can be aggressive, violent and lack of hygiene. This can mean that nursing is experienced as time-consuming and heavy. The challenge requires that the health care professionals possess sufficient knowledge, experience and skill. Aim: The aim was to shed light on the care meeting between the healthcare professionals and people with alcohol abuse. Method: A literature review with a systematic method and integrated analysis based on a quantitative approach and includes 15 research articles. Results: There are differences in how patients are treated within the various healthcare institutions depending on the knowledge and resources the healthcare professionals possess. If there are clear strategies in the management of this patient group, the stigma will decrease and more patients will dare to seek treatment for their alcohol abuse. When patients with alcohol abuse are involved in their care, outcomes improve. It reduces the patient's negative image and stigmatization. The understanding of what alcohol abuse diagnosis is increases. Conclusion: Knowledge and education are important for developing strategies in healthcare and for developing good competence development. When there is a lack of clear guidelines, resources and knowledge, it leads to "care suffering". This leads to a deteriorated and unsafe work environment for the healthcare staff and continued stigmatization within healthcare of people with alcohol abuse.

Bakgrund Personcentrerad vård är en av grunderna i svensk hälso- och sjukvård, med stöd i såväl sjuksköterskans kärnkompetenser som svensk lagstiftning. En personcentrerad omvårdnad innebär att fokus ligger på hela människan och dennes unika behov, resurser och erfarenheter. Studier visar att personcentrerad vård mynnar i nöjdare, mer delaktiga patienter samt en mer kostnadseffektiv hälso- och sjukvård. Syfte Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av personcentrerad vård. Metod Examensarbetet genomfördes som en strukturerad litteraturöversikt. Elva artiklar från databaserna Cinahl och Pubmed analyserades och sammanställdes med hjälp av Fribergs analysmetod. De inkluderade artiklarna var av såväl kvalitativ som kvantitativ design. Resultat Det fanns en övergripande bild bland sjuksköterskor om vad personcentrerad vård innebar, men upplevelsen av hur personcentreringen fungerade i praktiken varierade beroende på i vilket sammanhang som vården bedrevs. Engagemang, erfarenhet och samarbete ansågs avgörande för att skapa en god personcentrerad vård, medan hög arbetsbelastning och tidsbrist skapade barriärer för en lyckad implementering. Slutsats Sjuksköterskans upplevelse av personcentrerad vård var att det borde finnas som en naturlig del i all omvårdnad. Det fanns dock en rad faktorer, såväl hindrande som gynnande, för att tillämpa personcentrerad vård fullt ut. / Background Person-centred care is one of the foundations of Swedish healthcare, supported by both the nurses core competencies and Swedish legislation. Person-centred care means that the focus is on the whole person and their unique needs, resources and experiences. Studies show that person-centred care resulted in more satisfied, more involved patients and a more cost-effective healthcare. Aim The aim of this review was to describe the nurses experience of person-centred care. Method The thesis was carried out as a structured literature review. Eleven articles from the databases Cinahl and Pubmed were analyzed and compiled using Fribergs analysis method. The included articles were of both qualitative and quantitative design. Results There was an overall picture among nurses of what person-centred care meant, but the experience of how person-centred care worked in practice varied depending on the context in which the care was conducted. Commitment, experience and collaboration were considered crucial to creating good person-centred care, while high workload and lack of time created barriers for a successful implementation. Conclusions The nurses experience of person-centred care was that it should be a natural part of all nursing. However, there were several factors, both hindering and favouring, for fully applying person-centred care.

Bakgrund: Demenssjukdom är en obotlig sjukdom som drabbar personens kognitiva funktioner. Detta leder till att personer med demenssjukdom riskerar att förlora förmågan att förmedla sina önskemål och behov över tid. En personcentrerad vård och omsorg innebär att personer med demenssjukdom står i fokus i stället för sin sjukdom och behandlas som unika personer med egna erfarenheter, självbild, tillit och rättigheter. Socialstyrelsen har tagit fram levnadsberättelse som grund för utformande av vård och omsorg av personer med demenssjukdom som en indikator för att mäta vårdens kvalitet och resultat vid vård av personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att belysa levnadsberättelsens betydelse för en personcentrerad omvårdnad av personer med demenssjukdom ur tre perspektiv - personer med demenssjukdom, anhöriga och vårdpersonal. Metod: En allmän litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi i CINAHL och PubMed genomfördes. Efter kvalitetsgranskning analyserades och inkluderades 17 artiklar som besvarade syftet. Resultat: I resultatet sammanställdes huvudkategorier: Personcentrerad vård utifrån levnadsberättelsen, Trygghetsskapande gemenskap, och Samarbetets fördelar och utmaningar. Resultatet visade upplevelser av levnadsberättelsen utifrån tre olika perspektiv som är personer med demenssjukdom, anhöriga och vårdpersonal. Levnadsberättelsen har visat sig vara en utgångspunkt för en personcentrerad vård för personer med demenssjukdom. Slutsats: Resultat visar att ett strukturerat arbete med levnadsberättelsen för att öka en personcentrerad vård och omsorg är betydelsefullt vid vård av personer med demenssjukdom. Det kvarstår utmaningar som försvårar arbetet med levnadsberättelse i alla verksamheter vilket påverkar den personcentrerade vården negativt. Därför är det av stor vikt att implementering av levnadsberättelsen i det dagliga arbetet fortgår. / Background: Dementia is an incurable disease that affects people's cognitive functions. This leads to people with dementia risking losing the ability to convey their wishes and needs over time. Person-centred care means that people with dementia are treated as unique people with own experiences, self-image, trust and rights. The National Board of Health and Welfare has developed life story as a basis for designing care for people with dementia as an indicator to measure quality of care and results when caring for people with dementia. Aim: The aim was to highlight the importance of life story for person-centered care in people with dementia from three perspectives- persons with dementia, relatives and caregivers.Methods: A general literature review with a systematic search strategy in CINHAL and PubMed was conducted. After quality review 17 articles that preserved the purpose of the work were included. Results: In the results three main categories were compiled: Person-centered care based on life story, Safety-creating community and Cooperation´s advantages and challenges. Results showed experiences of the life story from three different perspectives that are people with dementia, relatives and caregivers. The life story has proven to be a starting point for person-centred care for people with dementia. Conclusions: Results show that a structured work with the life story to increase person-centered care is important in care of people with dementia. There remain challenges that complicate the work with life stories in all organizations, which negatively affects person-centered care. Therefore, it is of great importance that the implementation of the life story in the daily work continues.

Bakgrund: När invandrare söker vård i Sverige idag uppstår ibland svårigheter för dem i mötet med vården. Invandrare kan känna sig osäkra och oroliga vilket kan bero på olika svårigheter, exempelvis kulturella skillnader, språkbarriärer eller dålig kännedom om sjukvårdssystemet. Sjuksköterskan är ofta den första vårdpersonalen invandraren får kontakt med inom primärvården, och sjuksköterskans erfarenheter är därför av vikt att redogöra för. Syfte: Syftet med studien är ta reda på sjuksköterskans erfarenheter av hur hen kan underlätta invandrares möte med primärvården. Metod: En induktiv kvalitativ ansats valdes där intervjuer genomfördes. Elva sjuksköterskor deltog i studien och intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att invandrares möte med primärvården kan underlättas genom att använda sig av språkstöd för att främja kommunikation, att främja känsla av trygghet och att arbeta personcentrerat. Konklusion: Vägen till ett bättre möte med invandrare inom primärvården kan förverkligas när sjuksköterskan arbetar personcentrerat, anpassar stödet utifrån invandrares situation och behov. Samt har förståelse för invandrarnas bakgrund och kultur. En relation kan då skapas, som präglas av förtroende där invandrarens vårdbehov tillgodoses och hen känner sig förstådd. / Background: When immigrants seek healthcare in Sweden today sometimes difficulties arise for them. Many immigrants feel insecure which can be due to cultural differences, language barriers or poor knowledge of the healthcare system. A nurse is often the first health care worker who the immigrant meets at primary care, and the nurse's experiences are therefore important to account for. Aim: The purpose of this study is to find out nurses’ experiences of how they can facilitate immigrants’ encounters with primary care. Method: A qualitative approach with personal interviews were conducted. Eleven nurses participated in the study and those interviews were analyzed by using qualitative content analysis. Findings: The result shows immigrants’ encounter with primary care can be facilitated by using language support to promote communication, promoting a sense of security, and working based on person-centered care. Conclusion: The way to a better meeting with immigrants in primary care is achievable when nurses work person-centered, adapt supports based on the immigrant’s situation and needs, and understand the immigrant’s background and culture. With these methods, nurses and immigrants can establish a good relationship with trusts, which immigrants feels more understood and satisfied.

I den  uppsatsen analyseras medias konstruktioner av flyktingar genom diskursanalys.  År 2015 kom ett ökat antal flyktingar till Sverige vilket skrevs om i media. Syftet med studien var att undersöka mediers konstruktioner och diskurser av flyktingar då dessa diskurser kan komma att påverka distriktssköterskor i möten med flyktingar. Det är av vikt att diskutera hur det kan ta sig uttryck och om det hindrar ett välfungerande möte mellan distriktssköterskor och flyktingar. Att möta flyktingar bör ske utifrån ett personcentrerat synsätt där hänsyn tas till patientens subjektiva upplevelser, det vill säga patientens berättelse om sin upplevelse. Personcentrerad vård värdesätter patientens berättelse och sätter hens upplevelse av denna i centrum. En personcentrerad vård bygger på en medveten etik kring vårdhandlingar, en god relation och ett gott förhållningssätt till patienteter. Det är nödvändigt att öka kunskap och förståelse hos vårdpersonal som möter flyktingar i sitt arbete som distriktssköterskor gör. Utgångspunkten för personcentrerad vård är att människor ska bemötas som fria och värdiga personer. Kärnan i personcentrerad vård är partnerskap mellan vårdpersonal och patienten och dess anhöriga. Partnerskap innebär gemensamt beslut om hälsoplan. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) grundas utifrån en humanistisk människosyn. Detta innebär att människan har rätt att medverka och bestämma över sig. Distriktssköterskan bör ha en medvetenhet kring sin egen människosyn då de kan komma att styra ens handlingar.   Data för studien hämtades från tre olika dagstidningar; Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet och deras publiceringar under september, oktober och november, 2015. Artiklarna söktes fram via Mediearkivet. Totalt analyserades 4022 artiklar som innehöll begreppet flykting. I analysarbetet användes AntcConc som är ett datorprogram som gör det möjligt att sortera större mängd text.  Det framkom att flyktingar i media konstrueras som en homogen grupp vilket vi anser kan leda till en negativ påverkan på läsaren och därmed på distriktssköterskor i mötet med flyktingar. Att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt i mötet med dessa patienter innebär att aktivt försöka se bakom den konstruerade flyktingen och istället se människan i sin helhet. Fyra diskurser utifrån 13 konstruktioner identifierades. De fyra diskurserna var: krisdiskurs, hjälplöshetsdiskurs, politisk diskurs och ekonomisk diskurs. Vården och mötet kan utifrån vad som framkommit av innehållet i diskurserna bli begränsande och negativ för patienten. Det i sin tur kan skapa enskilt lidande för patienterna i fråga men också på sikt ge en ökad belastning för vården. Det är därför viktigt att belysa ämnet så att en god och jämlik vård kan ges. / In 2015, the increased number of refugees arriving in Sweden was covered in media. Public health nurses may in their encounter with immigrants be influenced by discourses arising from medial constructions of refugees. The aim of this study was to examine mass medial constructions of and discourses about refugees, since preconceptions can influence district nurses in encounters with these persons. It is a matter of importance to discuss how this can manifest itself, in order to make public health nurses encounters with refugees as well-functioning as possible. Person-centred care has been uses as a theoretical frame of reference in this study. A qualitative approach was chosen. The methods used were corpus analysis and discourse analysis.  Data was collected from three daily newspapers: Dagens Nyheter, Sydsvenskan and Svenska Dagbladet, published in September, October and November 2015. During this time the concept refugee occurred in 4022 articles. The result shows that refugees in media are contoured as a homogenous group. Four discourses based on thirteen constructions were identified. The four discourses were a crisis discourse, a helplessness discourse, a political discourse, and an economical discourse. From the discourses, it is assumed that public health nurses reading of medial texts about refugees influences their view, and therefore their care, of refugees. Hence, it is important to illuminate the constructions of refugees in media

Primärvården ska verka som ett nav i hälso- och sjukvården i omställningen mot ett mer personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. Forskning visar på positiva effekter,likväl är kunskapen kring vilka förutsättningar som krävs för en personcentrerad vård begränsad på organisations- och systemnivå. Övergripande definition av personcentrerad vård saknas vilket försvårar för distriktssköterskan att utarbeta konkreta arbetsrutiner. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenhet kring organisatoriska möjligheter att bedriva personcentrerad vård inom primärvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med nio distriktssköterskor på fyra vårdcentraler genomfördes. Data analyserades genom latent kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Temat möjligheter och begränsningar inom verksamhetens ramar omger sju underteman anpassa tiden efter patientens behov, tidsbrist som sätter gränser, strävan efter kontinuitet, journalen som ett verktyg, kommunikationsstöd, friheten att få styra sitt arbete samt specialistsjuksköterskeutbildningens betydelse. Slutsats: Anpassa besökstiden utefter patientens behov möjliggör, medan tidsbrist begränsar. Kontinuitet samt tydlig dokumentation där patientens vilja framgår underlättar personcentrerat omhändertagande. En verksamhetsledning som uppmuntrar till personcentrering samt stöd av professionell tolk verkar som möjliggörare.  Specialistsjuksköterskeutbildning anses öka kunskap och förståelse för personcentrerad vård. För att primärvården samt specialistsjuksköterskeutbildningen ska utvecklas mot ett mer personcentrerat förhållningsätt kan ytterligare forskning inom ämnet vara önskvärt. / Primary care shall act as a core within the healthcare in the transition toward a more person-centred attitude and working approach. Research shows positive effects,however the knowledge surrounding which necessities are required for person-centred care are limited on both organization and systematic level. A definition of personcentred care is missing, making it difficult for the district nurse to develop concrete working routines. Aim: The aim of the study was to illustrate the district nurses’ experiences surrounding organizational possibilities to conduct person-centred care within the primary care. Method: A qualitative interview study with nine districtnurses in four health centres was done. The data was analysed using latent qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The theme possibilities and limitations within the health care framework embraces seven sub-themes adapt time to the patients’ needs, lack of time sets boundaries, ambition toward continuity, journal as a tool, communication support, independence to steer your own work and meaning of specialist nursing education. Conclusion: Adapt visiting time to the patients’ needs make it possible, while lack of time is limiting. Continuity and also a clear documentation regarding the patients’ want and needs facilitates person-centred care. A management that encourage person-centred care and support from a professional interpreter act as enablers. Specialist nursing education is considered to increase knowledge and understanding for person-centred care. If primary care aswell as specialist nursing education shall develop toward a more person-centred approach further research is desirable within this topic.

Background: The Public Health Agency of Canada published a strategic document recognising the elements associated with person-centred dementia care, including interactions with stakeholders and research mandates. One essential element identified was advanced therapies, containing non-pharmacological interventions, such as creative arts-based interventions. Objective: This thesis investigates the impact of creative arts-based interventions on individuals with dementia, living in residential care through a scoping review (ScR) and a mixed-methods systematic review (MMSR). Methods: The ScR surveyed the current literature base to identify which creative arts-based interventions improved the personhood, quality of life and well-being of persons with dementia (PwD); five studies were included. The MMSR explored the impact of dance interventions on the symptoms of dementia on persons with Alzheimer’s disease and related dementias, as dance was unrepresented in the ScR; three studies were included. Both reviews were narratively synthesized due to the heterogeneity in the results. Results: Each included study spoke of the impact the creative arts had on the PwD and which element(s) of their health improved. Results also showed that the creative arts were beneficial for the personhood of the PwD (ScR) and for decreasing symptoms while promoting the person (MMSR). Conclusion: We must continue to look past the condition and recognize that creativity, psychosocial needs, and creative arts are all interconnected in promoting the personhood of PwD. Creative arts-based interventions can be designed to promote the individual creativity of the person and showcase their intact abilities.

Background: There is significant concern about nurse burnout in nursing homes. There has been little research to investigate whether training in person-centred care and supervision can reduce nursing home nurses’ burnout. Aims: To adapt training to be suitable for nursing home nurses and evaluate the impact of training and supervision on burnout and related outcomes. Study Design: Focus groups with nursing home nurses were used to inform adaptation of the training. Mixed methods were used to evaluate the impact of training and supervision employing a convergent parallel design, including a Randomised Controlled Trial with quantitative measures (primary outcome measure: the Maslach Burnout Inventory) to assess effectiveness and exploration of subjective experience using qualitative interviews. The findings of the RCT and qualitative interviews were then compared to determine the convergences and divergences. Findings: The training was adapted to include content on leadership and stress management. Hypotheses that the interventions would reduce burnout and impact on other quantitative outcomes were not supported. Qualitative interviews with nursing home nurses about training indicated that the nurses reported reduced burnout, enhanced self-efficacy, reduced isolation, better team working, more informed person centred dementia care and enhanced leadership. Nurses’ views on the impact of supervision included a range of benefits. There was convergence between quantitative measurement and subjective experience indicting significant levels of burnout, but divergence in terms of the impact of training in person-centred care and supervision. Conclusions: My study demonstrates that burnout is a significant issue for nursing home nurses in the UK. There was divergence in my findings in terms of the impact of training in person-centred care and supervision. The hypotheses about training and supervision having positive impact on burn-out were rejected. However, the qualitative findings suggest that nursing home nurses experienced positive benefits from the person-centred training and supervision, in particular on their sense of burnout, their approach to care and leadership skills. Recommendations are made regarding research, training and policy to address burnout in nursing home nurses. / Burdett Charitable Trust of Nursing

This project provides the first comprehensive investigation into the experiences of people with dementia (PWD), their carers, and the staff who provide care in emergency departments (ED) in the UK. This is a mixed methods study which used a national survey (N=403) followed by ED observation (32 hours) and qualitative interviews with health professionals (N=29), in an iterative and sequential design to present a holistic evaluation of the current experiences of the key parties- patients, carers, and ED staff involved in receiving and providing care. The theoretical perspective of the Human Factors Approach to patient safety underpins this work. The project included people with dementia and carers as collaborators and co-designers in both the development of the research tools and in shaping the project outputs. This research explores the barriers and facilitators to safe and effective care, concluding that here are a number of barriers (poor integration of communication systems, inappropriate physical environments, misalignment of staff training and workplace staffing models), which may affect the healthcare team’s ability to provide effective dementia care. These systemic challenges both give rise to and exacerbate poor organisational and safety cultures. However, despite these challenges, there are examples of safe and effective care (positive deviants) where uncommonly good outcomes for this patient population are achieved. Examining these examples offers valuable insight into potential adaptions, which could be used to improve existing care.

Bakgrund: Personcentrerad vård är ett globalt känt begrepp inom hälso- och sjukvård. Personcentrerad vård är ett etiskt förhållningssätt som innebär att se människans behov och önskemål och bortse från diagnos och sjukdom. Personcentrerad vård ses öka välbefinnande och hälsa hos den äldre individen. Det finns studier som beskriver hur personcentrerad vård används och dess fördelar och utmaningar inom vård- och omsorgsboenden, dock finns det få studier genomförda inom slutenvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av användandet av personcentrerad vård hos personer 65 år och äldre inom slutenvården samt beskriva om det fanns skillnad i skattning av användandet mellan grund- och specialistutbildad sjuksköterska, examensår och antal verksamma år i yrket. Metod: Beskrivande och jämförande enkätstudie med kvantitativ ansats. Enkätundersökningen utfördes med det validerade mätinstrumentet mP-CAT. Deltagare var 75 sjuksköterskor från olika slutenvårdsavdelningar i ett län i Mellansverige. Huvudresultat: Studiens resultat visar att sjuksköterskor erfar att de till stor del tillämpar personcentrerad vård av äldre inom slutenvård. Deltagarna beskriver att de ofta diskuterar hur de ska ge en vård som utgår från den enskildes behov och att de tar hänsyn till den enskildes önskningar i den vård som ges. Miljöfaktorer och organisatoriska strukturer var faktorer som identifierades försvåra eller hindra användningen av personcentrerad vård. Det framkommer ingen signifikant skillnad gällande tillämpningen av personcentrerad vård beroende på examensår, specialistutbildning och antal verksamma år. Slutsats: Sammanfattningsvis visar studien att en hög grad av personcentrerad vård av äldre inom slutenvård ges. För att ge medarbetare ytterligare förutsättningar att tillämpa en högre grad personcentrerad vård kan miljöfaktorer och organisatoriska strukturer utvecklas och förfinas. / Background: Person-centred care is a globally known concept in healthcare. Person-centered care is an ethical approach that means seeing the person's needs and wishes and disregarding diagnosis and illness. Person-centred care is seen to increase the well-being and health of the elderly person. There are studies that describe how person-centred care is used and its benefits and challenges within nursing homes, however, there are few studies conducted within inpatient care. Aim: To describe the nurse's experiences of the use of person-centred care for people aged 65 and older in inpatient care, and to describe whether there was a difference in the estimation of the use between basic and specialist trained nurses, year of graduation and number of active years in the profession. Method: Descriptive and comparative survey study with a quantitative approach. The survey was carried out with the validated measuring instrument mP-CAT. Participants were 75 nurses from different inpatient care departments in a county in central Sweden. Main results: The results of the study show that nurses experience that they use person-centred care for the elderly in inpatient care. The nurses describe that they often discuss how to provide care based on the individual's needs and that they take the individual's wishes into account in the care provided. Environmental factors and organizational structures were factors identified as obstacle or aggravate the use of person-centred care. There is no significant difference regarding the application of person-centred care depending on the year of graduation, specialist training and number of working years. Conclusion: The study shows a high degree of person-centred care for the elderly in inpatient care. In order to give employees additional conditions to apply a higher degree of person-centered care, environmental factors and organizational structures can be developed and refined.