Enligt Hälso- och sjukvårdslagen och sjuksköterskornas etiska kod ska alla patienter behandlas lika och det är den värdegrund som samtliga sjuksköterskor förhåller sig till. Trots detta råder idag en stigmatisering av personer med missbruksproblematik inom både sjukvården och i det övriga samhället. Patienter med missbruksproblematik är en grupp som ständigt ökar och det innebär att de allra flesta sjuksköterskor oavsett inom vilken vårdinrättning de arbetar kommer att möta denna patientgrupp. I grundutbildningen för sjuksköterskor läggs inte mycket fokus på missbruksvård vilket medför att de flesta sjuksköterskor har undermåliga kunskaper och saknar de rätta verktygen för att vårda denna patientgrupp. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med alkohol- och narkotikamissbrukproblematik samt att belysa de faktorer som påverkar upplevelserna. Resultatet bygger på 11 studier varav 7 kvantitativa och 4 kvalitativa. Analysen visar ett homogent resultat oavsett var någonstans i världen artiklarna har sitt ursprung eller vilken vårdinrättning som undersökts. Undantaget var psykiatrisjuksköterskorna som tydligt såg en problematik i vårdandet av patienter med missbruksproblematik medan allmänsjuksköterskor inte delade samma uppfattning utan verkar stigmatisera dessa patienter.  Resultatet påvisar att vården av denna grupp påverkas av faktorer som förhållningssätt, kunskapsbrist och organisatoriska förutsättningar. Känslor som sjuksköterskorna upplever i denna vårdsituation tydliggörs i resultatet och känslorna ensamhet, otillräcklighet, meningslöshet och rädsla verkar vara universella i vården av patienter med missbruksproblematik. I diskussionen argumenteras möjliga orsaker till varför sjuksköterskorna upplever dessa känslor. De bakomliggande faktorerna som diskuteras är undermålig kunskap och utbildning i missbruksvård, implementeringen av värdegrunden, ett etiskt förhållningssätt i praktiken och en pressad arbetsmiljö med få kollegor och liten möjlighet till handledning och reflektion.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar både i Sverige och internationellt och ses idag som ett av de stora folkhälsoproblemen. Patienter med psykisk ohälsa kan även få behov av att uppsöka den somatiska vården. Tidigare forskning har visat att både patienter och sjuksköterskor kan uppleva svårigheter och problem då patienter med psykisk ohälsa vårdas inom somatiken. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa på somatiska vårdavdelningar i södra Sverige. Metod: En kvalitativ undersökning utfördes med hjälp av semistruturerade frågeformulär. Den insamlade datan analyserades med hjälp av kvantitativa analysmetoder vad gällde bakgrundsfrågorna, medan huvudfrågorna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna uppgav varierande upplevelser vid bemötandet och vårdandet av patienter med psykisk ohälsa som sammanställdes i följande kategorier; Uppfattningar och attityder om psykisk ohälsa, Upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa, Hinder för en god vård samt Faktorer som kan underlätta bemötandet och vårdandet. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde flera svårigheter som brist på kunskap och tid, vilket kunde försvåra säkerställandet av en god vård till patienterna och orsaka dem ett vårdlidande. Därför är det av vikt att adekvata åtgärder vidtas för att förbättra för både sjuksköterskor och patienter.

Den palliativa vården ska inte bara erbjuda symtomkontroll för personen som är sjuk, den ska också ges i ett samarbete över teamgränserna, baseras på god kommunikation och relation inom och mellan arbetslag och till personen som är sjuk och dennes närstående. Dessutom ska den också erbjuda stöd till närstående. Närstående tar stort ansvar för vården i hemmet av personen som är sjuk och riskerar flera negativa konsekvenser. De närstående känner ett behov av att få information och kunskaper om sjukdomen och samtal med vårdpersonal ökar de närståendes förberedelse för den framtid som kommer. Sjuksköterskor är medvetna om att de närstående behöver ett individ- och situationsanpassat stöd. De behöver vara uppmärksamma på de närståendes mående och tecken till behov av samtal eller ytterligare behov av stöd. Stödinterventioner i palliativ vård har visat sig ha positiva effekter för närstående. En stödintervention har ägt rum på åtta enheter för avancerad sjukvård i hemmet under 2012 där sjuksköterskor agerade gruppledare för grupper av närstående. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att leda en stödintervention för grupper av närstående till personer som erhåller palliativ vård i hemmet. Metod för denna kvalitativa studie var semistrukturerade intervjuer. Åtta intervjuer genomfördes med elva sjuksköterskor verksamma i den specialiserade palliativa hemsjukvården. Den insamlade datan analyserades genom Interpretive description. Resultatet presenteras i tre teman. I första temat, att vilja ge deltagarna det bästa, beskrev sjuksköterskorna att de var av uppfattningen att stödinterventionen var viktig för deltagarna. De lade ner tid på att planera för att det skulle bli bra och ville utföra stödinterventionen väl. I andra temat, att leda med fingertoppkänsla och flexibilitet, beskrev sjuksköterskorna hur de arbetade med gruppen och vad de upplevde krävdes för att vara gruppledare. I det sista temat ett lärande som berikar både sjuksköterskan och deltagarna berättade sjuksköterskorna om det utbyte av lärdomar, kunskaper och reflektioner i grupperna där både deltagarna såväl som sjuksköterskorna lärde av varandra. Slutsats: Studien visar att det för sjuksköterskor är viktigt med stödinterventioner för närstående i palliativ vård. Det är ett tidskrävande arbete att planera grupperna och därför är det fördelaktigt med en engagerad ledning och intresserad personal på enheten. Att vara två gruppledande sjuksköterskor samtidigt innebär att kunna komplettera varandra. Att det var just en sjuksköterska som gruppledare kan vara en trygghet för deltagarna men det är av vikt för deltagarna att andra teammedlemmar finns representerade på träffarna. Ett upplägg av en stödintervention behöver en viss struktur men det är också viktigt att ha en flexibilitet att frångå denna för att deltagarna ska erhålla den information de behöver. Kommunikation behöver ske både verbalt och ickeverbalt för att fördela ordet, stödja deltagare och avgöra deras behov. Relationer i gruppen behöver månas om en trygg atmosfär som är öppen för samtal ska kunna skapas. Gruppernas sammansättning kan variera och det kan upplevas vara en utmaning att tillfredsställa alla men en grupp med större spridning bland deltagarna ger upphov till reflektion och nya perspektiv. Det är berikande både för sjuksköterskan i sin profession och som medmänniskan att vara gruppledare.

Bakgrund: Studier visar på patienters upplevelse av kommunikation med sjuksköterskor, att sjuksköterskor behöver ha kunskap om kommunikation och kunskap om de funktionsnedsättningar patienter med ADHD kan ha. Tidigare studier belyser också olika kommunikationsteorier som är användbara i vårdrelationer, men inte så mycket om sjuksköterskors upplevelser. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor vid öppenvårdsmottagningar inom psykiatrin upplever och beskriver kommunikation med vuxna patienter med ADHD. Metod: Studien hade en kvalitativ design där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Analysmetoden utgjordes av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema, fyra kategorier och elva subkategorier. Sjuksköterskor vid öppenvårdsmottagningar upplevde kommunikation med patienter med ADHD som tärande och närande på samma gång. Olika kommunikationstekniker användes i kombination med kunskap om funktionsnedsättningar för att skapa de bästa förutsättningarna för kommunikationen med patienter. Bra bemötande och ett bra förhållningssätt rapporterades vara viktiga i kommunikationen med patienter. Slutsats: Sjuksköterskor inom öppenvårdspsykiatrin upplevde kommunikationen med patienter med ADHD som både närande och tärande. Sjuksköterskorna anpassar kommunikationen efter patientens behov och förmåga, och bemöter alla patienters olika behov med respekt. Sjuksköterskor ansåg att ett bra förhållningssätt och en gott bemötande var viktigt för att kommunikationen med patienter med ADHD skulle fungera optimalt. / Background: Studies show patients' experience of communication with nurses, nurses need to have knowledge of communication and knowledge of disability patients with ADHD may have. Previous studies also illustrate various communication theories that are useful in healthcare relationships, but not so much regarding nurses’ experiences. Aim: To describe how nurses at outpatient psychiatric experience describe communication with adult patients with ADHD. Methods: The study had a qualitative design where data was collected through semi-structured interviews. Qualitative content analysis was used as analytical method. Results: The analyses resulted in one theme, four categories and eleven subcategories. Nurses at outpatient clinics experienced communication with patients with ADHD nourishing and debilitating at the same time. Various communication techniques were used in combination with the knowledge of disabilities to create the best conditions for communication with patients. Good attitude and a good approach were reported to be important. Conclusion: Nurses in outpatient psychiatry experienced communication with patients with ADHD as both nourishing and debilitating. The nurses adapt their communication to the patient’s needs and abilities, and they treat all needs of the patients' different with respect. Nurses felt that a good attitude and a good treatment was important for communication with patients with ADHD.

Bakgrund: Cancer är en vanligt förekommande sjukdom som kan påverka patienters sexuella hälsa negativt. Sexuell hälsa är ett tillstånd av balans mellan välbefinnande och sexualitet, vilket inkluderar emotionella, fysiska och sociala aspekter. Patienter med cancer har olika behov kring hur den sexuella hälsan ska hanteras av sjuksköterskan. Vissa patienter upplever skamkänslor och vill på grund av dessa undvika ämnet, medan andra önskar att deras sexuella hälsa inkluderas i omvårdnaden. Det åligger sjuksköterskans ansvar att adressera frågor rörande sexuell hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera om sexuell hälsa med patienter som har en cancersjukdom. Metod: Litteraturöversikten baserades på 10 vetenskapliga artiklar, varav fyra kvalitativa, fem kvantitativa och en mixad metod. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och Cinahl Complete. Dataanalysen utfördes i enlighet med Fribergs modell. Resultat: I resultatet presenteras fyra huvudteman; Tidsbrist, ett hinder i samtalet om sexuell hälsa, Sjuksköterskans känsla kring det sexuella samtalet, Sjuksköterskans antaganden om patienternas behov ochSjuksköterskans kunskapsbrist gällande den sexuella hälsan. Resultatet visar att dessa huvudteman tillsammans utgör hinder för sjuksköterskor i kommunikationen gällande sexuell hälsa inom den onkologiska omvårdnaden.   Diskussion: Litteraturöversiktens resultat diskuteras utifrån Joyce Travelbees interaktionsteori. I diskussionen belyses sjuksköterskornas känslor av det sexuella samtalet, samt deras upplevelser kring kunskapsbristen som ett kommunikationshinder med patienter med en cancerdiagnos. / Background: Cancer is a common disease that can have a negative impact on patients' sexual health. Sexual health is a state of balance between well-being and sexuality, which includes emotional, physical and social aspects. Patients with cancer have different needs for how the sexual health should be handled by the nurse. Some patients experience feelings of shame and, because of this, want to avoid the topic, while others wish for their sexual health to be included in the nursing care. It is the responsibility of the nurse to address issues relating to sexual health.  Aim: The aim was to describe nurses’ experiences in communicating about sexual health with patients who have a cancer illness. Method: The literature review was based on 10 scientific articles, of which four were qualitative, five quantitative and one mixed method. The articles were obtained from the databases PubMed and Cinahl Complete. The data analysis was carried out in accordance with Friberg's model. Results: In the result, four main themes are presented; Lack of time, an obstacle in the conversation about sexual health, The nurse's feeling about the sexual conversation, The nurse's assumptions about the patients' needs and The nurse's lack of knowledge regarding sexual health. The result shows that these main themes together hinder nurses in the communication regarding sexual health within the oncological nursing. Discussion: The results of the literature review are discussed based on Joyce Travelbee's interaction theory. The discussion sheds light on the nurses' feelings regarding the sexual conversation, as well as their experiences about the lack of knowledge as a communication barrier with patients with a cancer diagnosis.

SAMMANFATTNING Syftet med föreliggande studie var att undersöka dialyssjuksköterskors upplevelse i mötet med en patient som vill avsluta, eller som inte är kapabel att uttrycka sig kring, sin livsuppehållande dialysbehandling. En deskriptiv intervjustudie med kvalitativ ansats utfördes på två dialysmottagningar i Mellansverige. Innehållsanalys av intervjuerna genomfördes vilket gav fem huvudkategorier; sjuksköterskors upplevelse av bristfällig kommunikation och samarbete med läkare, sjuksköterskors upplevelse av läkares svårigheter att diskutera avslutande av dialysbehandling, sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter som inte är kapabla att uttrycka sig kring sin dialysbehandling, sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter som säger, eller på något annat sätt uttrycker, att de vill avsluta sin dialysbehandling och sjuksköterskors upplevelse av stöd och samtal i vården kring patienter som vill avsluta sin dialysbehandling. Huvudresultatet visar att dialyssjuksköterskor upplever många etiska dilemman i mötet med denna patientgrupp. Mötet med en patient som säger, eller på något annat sätt uttrycker att de vill avsluta behandlingen upplevdes positivt, dock upplevdes innebörden av uttrycken ibland vara svåra att tolka. Sjuksköterskorna upplevde det många gånger frustrerande att vårda en patient som inte är kapabel att uttrycka sin vilja om fortsatt eller avslutande dialysbehandling. Slutsatsen var att ytterligare forskning inom detta område är nödvändig för att rutiner och riktlinjer skall kunna utformas. / ABSTRACT The aim of the study was to investigate the dialysis nurses' experience of meeting with a patient who wants to end, or a patient who is not able to express itself about, its life-sustaining dialysis treatment. A descriptive interview study with qualitative approach was used on two dialysis centers in central Sweden. Content analysis of the interviews were conducted which resulted in five main categories: nurses' experience of poor communication and cooperation with physicians, nurses' experience of physician's difficulty to discuss the closure of the dialysis treatment, nurses' experience of caring for patients who are unable to express themselves about their dialysis treatment, nurses' experience of caring for patients saying, or otherwise expressing, that they want to end their dialysis treatment and nurses' experience of support and conversations in health care, around patients who want to end their dialysis treatment. The main result shows that dialysis nurses experience many ethical dilemmas facing these patients. The meeting with a patient saying, or otherwise expressing, that they want to end their dialysis treatment was perceived positively, however, could the meaning of the expression sometimes be difficult to interpret. The nurses, often times, felt frustrating to care for a patient who is unable to express themselves about their dialysis treatment. The conclusion was that further research in this area is necessary so that procedures and guidelines can be designed.

Introduktion: Intellektuell funktionsnedsättning finns hos 1-3 procent av världens befolkning. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har ett större vårdbehov och då medellivslängden ökat är det en växande patientgrupp som sjuksköterskor kommer möta i olika vårdsammanhang. Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Litteraturstudien har följt Polit och Becks (2016) flödesschema på nio steg. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed och efter kvalitetsgranskning med Polit och Becks granskningsmallar för vetenskapliga artiklar, återstod tio artiklar till litteraturstudiens resultat. Resultat: Databearbetningen resulterade i två huvudteman; Att mötas av hinder i att ge god vård och Att mötas av möjligheter i att ge god vård. Tillsammans hade de sju underteman. Hinder i att ge god vård var bristande kunskap och erfarenhet, kommunikationssvårigheter, organisatoriska brister samt negativa attityder. Möjligheter i att ge god vård var att ha kunskap och erfarenhet, att lära känna patienten samt att arbeta i team. Slutsats: Mängden erfarenhet och kunskap samt möjligheten att kommunicera med patienten var avgörande för sjuksköterskor upplevelser. Att lära känna patienten upplevdes vara det viktigaste för att kunna bemöta kommunikationssvårigheter. Hinder i att ge god vård påverkade patientsäkerheten samt ledde till svårigheter att identifiera och bemöta komplexa omvårdnadsbehov, vilket begränsade förutsättningarna för god vård.

SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV DEN ÄLDRE PATIENTENS OMVÅRDNAD VID URININKONTINENSEN EMPIRISK INTERVJUSTUDIE EMELIE HEW THACHMARIA JEPPSSONHew Thach, E & Jeppsson, M. Sjuksköterskors upplevelser av den äldre patientens omvårdnad vid urininkontinens. En empirisk intervjustudie. Examensarbete för magisterexamen i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.Bakgrund: Urininkontinens är ett hälsoproblem som ökar med stigande ålder. Ålder och samsjuklighet är riskfaktorer för urininkontinens. Trots naturliga åldersförändringar är urininkontinens inget som tillhör det naturliga åldrandet. Sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård har ett väsentligt uppdrag att upptäcka ohälsa, arbeta promotivt och preventivt samt beakta psykosociala utmaningar som kan uppstå till följd av sjukdom, funktionshinder och åldrande, som till exempel besvär med urinläckage. Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelser av omvårdnad mot äldre patienter med urininkontinens inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Intervjuer med sjuksköterskor (n=11) genomfördes inom kommunal hälso- och sjukvård i olika kommuner belägna i Skåne. En kvalitativ innehållsanalys gjordes av datamaterialet. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att urininkontinens hos äldre inte var ett prioriterat område. Individuellt förskrivet inkontinenshjälpmedel som var bekvämt ansågs betydelsefullt. Omvårdnadspersonalen arbetade oftast närmast patienten och var en viktig informationskälla. Slutsats: Omvårdnaden av hälsoproblemet urininkontinens hos äldre bör genomsyras av de sex kärnkompetenserna. / REGISTERED NURSES’ EXPERIENCES OF CARING ELDERLY PATIENTS WITH URINARY INCONTINENCE AN EMPIRICAL INTERVIEW STUDYEMELIE HEW THACHMARIA JEPPSSONHew Thach, E & Jeppsson, M. Registered nurses’ experiences of caring elderly patients with urinary incontinence. An empirical interview study. Degree project for Master`s in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018. Background: Urinary incontinence is a health problem that increases with age. Age as well as comorbidities are risk factors for incontinence. Despite the cause of natural aging urinary incontinence is not a part of the natural aging process. Nurses in municipal health care has an important mission to detect health problems, work promotive and preventive as well as taking into account psycho-social challenges that may arise as a result of disease, disability and ageing, such as problems with urinary incontinence. Aim: Enlightening registered nurses experiences of caring elderly patients with urinary incontinence in municipal health services. Method: Interviews with registered nurses (n=11) in municipal health services at different municipalities located in Scania. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: Nurses experienced that urinary incontinence was not a priority among the elderly. Comfortable individually prescribed incontinence aids were considered more important. The nursing staff were usually working closest to the patient and were an important source of information. Conclusion: The six core competencies should be imbued in nursing care of urinary incontinence amongst the elderly.

Bakgrund: Årligen är cirka 20 miljoner barn världen över i behov av någon form av omvårdnad i livets slutskede. All vård av barn skall vara utformad så att särskild hänsyn tas till barnets bästa. Sjuksköterskans uppgifter vid vård i livets slutskede är att lindra lidande, tillgodose familjens behov samt att bemöta familjerna med respekt, värdighet, medkänsla och med hänsyn till patientens integritet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med induktiv ansats. Tio resultatartiklar inhämtades och bearbetades i en innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman med tillhörande underteman. Huvudtemana var: positiva och negativa känslor, kommunikativa utmaningar och behov av stöd och utbildning. Sjuksköterskorna betonade att arbetet med barn i livets slutskede gav såväl positiva som negativa känslor. Flera sjuksköterskor upplevde brist på tillräcklig utbildning och stöd. Konklusion: Sjuksköterskornas upplevelser visade att omvårdnaden av barn i livets slutskede kunde vara givande, trots tuffa och sorgfyllda situationer. För att förbättra sjuksköterskornas upplevelser är det av stor vikt med en ökad kunskap och utbildning, specifikt inom kommunikation, samt förbättrade möjligheter till stöd på en organisatorisk nivå. / Background: Every year approximately 20 million children worldwide are in need of some form of end-of-life care. All care involving children must be designed so that the best interest of the child is considered. The nurse’s responsibilities in end-of-lifecare are to alleviate suffering, fulfill the family’s needs and approach them with respect, dignity, compassion and integrity. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of caring for children at the end of life. Method: The study was conducted as a literature study with an inductive approach. Ten result articles were selected and examined using content analysis. Result: The analysis resulted in three main themes with associated sub-themes. The main themes were: positive and negative emotions, communicative challenges and a need for support and education. The nurses emphasized that end-of-life care of children induced both positive and negative emotions. Several nurses experienced a lack of knowledge and support. Conclusion: The nurses’ experiences showed that caring for children at the end of life could be rewarding, despite the sorrow and tough situations. To improve the nurses’ experiences, it is imperative to increase their knowledge and education, specifically regarding communication, and improving the opportunities for support at an organizational level.

Bakgrund: Att hantera dödsfall är en central uppgift i yrket som legitimerad sjuksköterska. Sjuksköterskor kommer i sitt yrke möta både förväntade och oväntade dödsfall och det krävs att sjuksköterskor utvecklar yrkeskompetens för att kunna hantera de emotionella upplevelserna i samband med dödsfall. Sjuksköterskeutbildningen bör förbereda sjuksköterskor inför att möta döende och avlidna personer och vilka uppgifter sjuksköterskor har kring dödsfall, dock uttrycks en brist i utbildningen.Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors upplevelser i samband med dödsfall inom slutenvården.Metod: Litteraturöversikten är baserad på 16 vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, som är publicerade mellan 2010 och 2020 och hämtade från databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed.Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor påverkas av dödsfall både personligt och yrkesmässigt, det beskrivs även att stöd efter dessa upplevelser är viktigt för att hantera upplevda känslor. Vidare visar resultatet att sjuksköterskor inte alltid är förberedda på vilket ansvar de har vid dödsfall i förhållande till anhöriga. Skillnader framkommer i upplevelser av förväntade och oväntade dödfall, där sjuksköterskor upplever oväntade dödsfall som svårare att hantera.Slutsats: Sjuksköterskor påverkas både personligt och yrkesmässigt och de flesta sjuksköterskor känner någon form av sorg när en patient avlider. Anhörigas reaktioner kan påverka hur sjuksköterskan upplever dödsfallet. Att få stöd är en viktig del i att hantera dessa situationer. Upplevelser av dödsfall beskrivs även som utvecklande för sjuksköterskor. / Background: Dealing with death is a central task in the profession as a registered nurse. In their profession, nurses will face both expected and unexpected deaths, and it is required that nurses develop professional competence in order to be able to handle the emotional experiences in connections with deaths. The nursing education should prepare nurses to meet dying and deceased people and what information nurses have about deaths, however, a shortcoming is expressed in the education.Aim: The aim of this literature overview was to describe nurses' experiences in connection with deaths in inpatient care.Method: The literature review is based on 16 scientific articles both qualitative and quantitative that were published between 2010 and 2020 and retrieved from the databases CINAHL, PsycINFO and PubMed.Results: The results show that nurses are affected by deaths both personally and professionally, it is also described that support after these experiences is important for dealing with perceived emotions. Furthermore, the results show that nurses are not always prepared for the responsibility they have in the event of death in relation to relatives. Differences emerge in experiences of expected and unexpected deaths, where nurses experience unexpected deaths as more difficult to deal with.Conclusion: Nurses are affected both personally and professionally and most nurses feel some form of grief when a patient die. Relatives' reactions can affect how the nurse experiences the death. Getting support is an important part of dealing with these situations. Experiences of death are also described as developing for nurses.