CoordenaÃÃo de AperfeiÃoamento de Pessoal de NÃvel Superior / Este estudo se constitui numa pesquisa de natureza qualitativa, de carÃter descritivo e exploratÃrio. Intenta contribuir para uma discussÃo Ãtica no campo da prÃtica clÃnica, tendo como referÃncias a Ãtica radical de Emannuel LÃvinas e a Psicoterapia Centrada na Pessoa. O objetivo geral à compreender as possibilidades de abertura à alteridade radical na relaÃÃo terapÃutica a partir de discursos de psicoterapeutas centrados na pessoa sobre sua prÃtica clÃnica. Para tanto, realizamos entrevistas semiestruturadas com cinco psicoterapeutas acerca de experiÃncias com o inusitado em sua prÃtica clÃnica. A interpretaÃÃo dos discursos teve inspiraÃÃo na hermenÃutica derridiana, focalizando como proposta a ideia de desconstruÃÃo, por permitir a emergÃncia da diferenÃa advinda do prÃprio discurso. Na desconstruÃÃo dos discursos, pudemos nos aproximar de possÃveis espaÃos de abertura à alteridade na relaÃÃo terapÃutica, discorrendo sobre a vulnerabilidade e responsabilidade do terapeuta frente ao inusitado. Numa postura de acolhimento, o terapeuta deveria permitir-se a utilizaÃÃo da sensibilidade e da intuiÃÃo nos atendimentos, estando com o cliente em seu sofrimento a partir das atitudes facilitadoras como possibilitadoras de uma compreensÃo do cliente como enigma. / This study constitutes of a qualitative research with a descriptive and exploratory character. It intends to contribute to a discussion of ethics in clinical practice, with reference to the radical ethics of Emmanuel Levinas and the Person-Centered Psychotherapy. The overall goal is to understand the possibilities of opening to radical alterity in the therapeutic relationship from discourses of person-centered psychotherapists about their clinical practice. Thus, we performed semi-structured interviews with five psychotherapists about the unexpected experiences in their clinical practice. The interpretation of the discourses was inspired in Derrida's hermeneutics, focusing on how the idea of deconstruction was proposed, allowing the arising of the difference in speech itself. In the deconstruction of the discourses we get closer to potential areas of openness to otherness in the therapeutic relationship, talking about the therapist vulnerability and responsibility against the unexpected. In a welcoming position the therapist would have to allow the use of his sensitivity and the intuition in their attendance, being with the client in its suffering, from the facilitative attitudes as enablers of a understanding of the client as an enigma.

Bakgrund : Övervikt och fetma är ett folkhälsoproblem, fler människor i världen dör av övervikt än undervikt. Barn med övervikt och fetma har större risk att senare i livet drabbas av sjukdomar som till exempel hjärt- kärlsjukdomar och diabetes. Skolsköterskan möter barn i tidig ålder och har med sin kompetens möjlighet att hjälpa barnen och arbeta preventivt mot övervikt och fetma. Syfte: Att beskriva skolsköterskans erfarenheter av att arbeta med personcentrerad vård relaterat till övervikt och fetma hos barn 6–12 år inom skolhälsovården. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserat enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Fem huvudkategorier framkom: föräldrarnas reaktioner, omgivande faktorer, redskap och verktyg, inflytande och skolans ansvar. Skolsköterskan är beroende av många olika faktorer för att ge personcentrerad vård till varje elev. Samtliga skolsköterskor beskriver att föräldrarnas inställning är det som avgör i vilken utsträckning de har möjlighet att hjälpa eleven. Slutsats: Studien visar att skolsköterskan är en viktig del i arbetet mot övervikt och fetma men att rätt förutsättningar behövs för att kunna ge stöd och hjälp till varje elev. / Background: Overweight and obesity are a public health problem, more people in the world die of overweight than underweight. Children with overweight and obesity are at greater risk of later in life suffering from diseases such as cardiovascular disease and diabetes. The school nurse meets the child early in childhood and has the ability to help the children and to work against overweight and obesity. Purpose: To describe school nurses experience of working with person-centered care related to overweight and obesity in children 6-12 years in school health care. Method: A descriptive qualitative interview study with inductive approach as analyzed according to Graneheim and Lundman's content analysis. Results: Five main categories emerged: the parents' reactions, surrounding factors, tools and instrument, influence and school responsibility. The nurse is dependent on many different factors to provide person-centered care to each student. All school nurses describe that the parents' attitude determines the extent to which they have the opportunity to help the student. Conclusion: The study shows that the school nurse was an important part of the work towards overweight and obesity, but that the right conditions were needed to provide support and assistance to each student.

Bakgrund: Takotsubo kardiomyopati är ett akut tillstånd för vårdsökande personer som symtommässigt liknar hjärtinfarkt men i själva verket är en reversibel hjärtsvikt. I det akuta skedet har sjuksköterskan en viktig roll i att inhämta anamnes, vilket är avgörande för att kunna vidta adekvata omvårdnadsåtgärder. Syfte: Att beskriva vårdsökande personers erfarenheter av att drabbas av takotsubo kardiomyopati. Metod: Integrativ litteraturöversikt vilken sammanfattar 13 vetenskapliga artiklar. Resultat: Litteraturöversikten visar tre huvudkategorier: Utlösande faktorer, Akuta skedet och Dagligt liv. De som drabbas av takotsubo kardiomyopati främst är kvinnor samt personer med liknande personlighetsdrag, där oro, ångest och stress är en stor del av vardagen. Emotionella eller fysiska stressorer är de främsta bakomliggande orsakerna till att drabbas av takotsubo kardiomyopati. Symtomen är främst dyspné och bröstsmärta som flera av de drabbade till en början ignorerar. Slutsats: Takotsubo kardiomyopati medför existentiella frågor och oro för framtiden där stresshantering och sjuksköterskans personcentrerade förhållningssätt är avgörande för att återfå god hälsa. Det krävs ytterligare forskning för att utforma strategier för väl anpassad personcentrerad omvårdnad för de drabbade. / Background: Takotsubo cardiomyopathy is a critical condition for the care recipient that is symptomatically similar to myocardial infarction but in fact is a reversible form of heart failure. In the critical stage, the nurse has an important role in acquiring anamnesis, which is crucial in order to be able to perform adequate nursing actions.Aim: To describe care recipients experience of suffering from takotsubo cardiomyopathy.Method: Integrative literature review of 13 scientific articles.Result: Common findings lead to three main categories: Triggering factors, Critical stage and Everyday life. Those affected by takotsubo cardiomyopathy are mainly women and have similar personality traits, where uneasiness, anxiety and stress are major parts of the everyday life. An emotional or physical stressor are often the underlying cause of the person being affected by takotsubo. The symptoms are mainly dyspnoea and chest pain, symptoms that several of the affected initially ignore. Conclusion: Takotsubo cardiomyopathy brings up existential concerns and questions about the future where stress management and the nurse’s person centered approach are crucial for regaining good health. Further research is needed to obtain strategies to form well-adjusted person centered care for those affected.

Introduktion Patienter som får akut sjukvård har ofta en närstående med sig. Denna person finns där som stöd för patienten och kan förse sjuksköterskan med information. Sjuksköterskor skall utefter ett personcentrerat arbetssätt och förhållningssätt involvera de närstående i vården i den mån det går. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av närstående i akuta vårdsituationer. Syftet var även att beskriva valda artiklars undersökningsgrupp Metod En litteraturstudie med beskrivande design. Studien inkluderade 15 vetenskapliga artiklar, av dessa var nio med kvantitativ ansats och sex med kvalitativ ansats. Studien använde sig av databaserna Medline via PubMed samt Cinahl Resultat Sjuksköterskorna erfor att den närstående var en resurs. Det framkom en eftersträvan hos sjuksköterskorna att skydda de närstående. Under själva vårdmomentet så låg allt fokus på patienten. Sjuksköterskorna erfor att närstående hade orealistiska krav eller hopp om vad vården kunde göra. Det framkom en rädsla av att den närstående kunde störa vårdmomentet. Slutsatser Det framkommer blandade erfarenheter av närstående i akuta vårdsituationer. Sjuksköterskorna erfor både fördelar och utmaningar med att involvera närstående i vården. / Introduction Patients receiving emergency care often have a relative with them. This person is there to support the patient and can provide the nurse with information. By following a person-centered approach nurses should involve the relative in health care as far as possible. Aim The aim of the study was to describe nurses experience of relative in emergency care situations. The aim was also to describe included articles sampling group. Method A literature study with descriptive design. The study included 15 scientific reports, of which nine were of quantitative approach and six of qualitative approach. The study used Medline via PubMed and Cinahl as databases. Result Nurses experienced the relative to be a resource. There was a striving for nurses to protect the relatives. During the caring situation, all focus was on the patient. Nurses have experienced that the relative had unrealistic demands and hope for what they could do. There was a fear that the relative could interfere with the caring situation. Conclusion There are mixed experiences of relative in emergency care situations. Nurses experienced both benefits and challenges of involving relatives in health care.

Bakgrund: HIV är ett virus som i förlängningen skadar immunförsvaret. Utan läkemedelsbehandling orsakar det allvarliga följdsjukdomar. Det finns en stigmatisering i samhället kring HIV, vilket gör att det är psykiskt påfrestande att vara HIV-bärare. Därför är omvårdnadsbehandlingen viktig. Sjuksköterskor behöver sträva mot att ge HIV-bärare ett gott bemötande för att undvika vårdlidande. Syfte: Att beskriva hur det är att leva med HIV och därmed öka sjuksköterskors förståelse för HIV-bärares livssituation. Metod: Studien är en analys av bloggar utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Tio bloggar har utgjort källan för data. Resultat: Resultatet beskriver HIV-bärares känslor kring och efter HIV-beskedet samt vägen till acceptans och hanterbarhet. Resultatet beskriver även hur stigmatiseringen kring HIV visar sig i samhället och vården samt beskriver hur det påverkar HIV-bärarnas hälsa och livssituation. HIV-bärarna anser att samhällets kunskapsluckor behöver fyllas för att minska stigmatiseringen. Konklusion: Sjuksköterskor har en nyckelroll i att stödja HIV-bärare i deras hälsoprocess och ansvarar för att vården av HIV-bärarna är personcentrerad. Ökad kunskap kring HIV behövs både inom vården och i samhället. Genom att öka kunskapen ökar förståelsen för dessa individers livssituation. / Background: HIV is a virus that in the long run damages the immune system. Without medicinal treatment it causes serious secondary diseases. There is a stigmatization in society about HIV and therefore it is psychologically strenuous to be a HIV carrier. Nursing care is therefore important. Nurses need to strive towards giving HIV carriers a good reception to avoid care suffering. Aim: To describe what it is like to live with HIV and thereby increase nurses’ understanding of HIV carriers’ life situation. Method: This study is an analysis of blogs based on a qualitative content analysis. Ten blogs represents the source for data. Results: The results describe HIV carriers’ feelings around and after they found out that they are HIV-positive, and the path to acceptance and manageability. The results also describe how the stigmatization around HIV is shown in society and healthcare and also how it affects HIV carriers’ health and life situation. HIV carriers consider that society’s gaps in knowledge need to be filled to decrease stigmatization. Conclusion: Nurses have a key role in supporting HIV carriers in their health process and they are responsible for ensuring that the care that HIV carriers receive is person-centered. Increased knowledge about HIV is needed both in healthcare and society. By increasing the knowledge a better understanding for these individuals’ life situation is reached.

Introduktion: Hunden har kallats "människans bästa vän" kanske är den också det. Vårdhunden har blivit vanligare på såväl sjukhus som i kommunal vårdmiljö och kan vara ett icke-farmakologiskt komplement i omvårdnaden för personer med demenssjukdom.Syftet: Att granska vilken inverkan vårdhunden har för personer med demenssjukdom.Metod: Litteraturstudie i 9-steg enligt Polit & Beck (2012) med datainsamling i databaserna PsycINFO, PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes enligt Polit & Beck (2012) med granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa studier. De artiklar som kvarstod i urval 3 var 11till antalet och dessa presenterades i tre teman.Resultat: De teman som framträdde var, Själslig påverkan Relationell påverkan och Kroppslig påverkan.Slutsats: Vårdhund har en relativt kortvarig men signifikant inverkan på livskvaliteten för personer med demenssjukdom, samt i omvårdnaden av dessa. Det behövs ytterligare forskning inom området och den personcentreradevård som möjliggörs genom vårdhundmöten. Detta då icke- farmalogiska alternativ för personer med demenssjukdom är ett åsidosatt om än så viktigt område att bedriva forskning inom.

Bakgrund I Sverige lever runt 160,000 människor med demens, vilket är ett neurologiskt tillstånd där hjärnvävnad förtvinat. Detta leder till att fysiologiska och kognitiva funktioner försvagas. Omvårdnadsåtgärder relaterade till en person med demens fokuserar på att lindra symtom och tillhandahålla assistans gentemot den funktionella nedsättningen. Detta kan appliceras vid nutritionsintag då måltidssituationer kan bli en komplex uppgift för personer med demens, dessa åtgärder kan utföras ur ett personcentrerat spektra för att tillgodose individen. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att utforska personcentrerade omvårdnadsåtgärder som en sjuksköterska kan applicera till olika omständigheter för att optimera nutritionsintaget hos personer med demens. Metod En litteraturöversikt sammanställd genom 11 stycken vetenskapliga artiklar. Resultat Fem omvårdnadsåtgärder som främjade nutritionsintag hos personer med demens var att under måltid lyssna till musik, erhålla personlig assistans för att underlätta måltidsintag, muntlig uppmaning som stöd, hur maten presenterades, träningsprogram vid måltid. Konklusion Ur denna översikt har omvårdnadsåtgärder framkommit som är till fördel för personen med demens i samband med nutritionsintag. När inte omvårdnadsåtgärder appliceras för måltidssituationen kan tillståndet hos personen med demens förvärras drastiskt genom exempelvis sjukdom och orörlighet, vilket ger försämrad livskvalitet. De omvårdnadsåtgärder som presenteras skulle genom enkla tillvägagångssätt kunna tillhandahållas av vårdgivare och anhöriga. / Background In Sweden, around 160,000 people live with a dementia diagnosis, which is a neurological condition where brain tissue has faded. This will lead to a decrease in physiological and cognitive abilities. Nursing interventions related to a person with dementia focus on relieving symptoms and providing assistance towards the functional decrease. These interventions can be applied to nutritional intake since meal situations can be a complex task for people with dementia. To accommodate the individual, these actions can be performed from a person-centered spectra. Aim The aim of the literature review was to explore person-centered nursing measures that a nurse can apply for various factors to optimize nutrition intake in people with dementia. Method An overview compiled of 11 scientific articles. Findings Five interventions that benefited the nutritional intake for people with dementia were listen to music during the meal, receive personal assistance to aid food intake, verbal prompting as support, how the food was presented, training programs at mealtime. Conclusion From this overview, interventions have been identified that are beneficial to the person with dementia in connection with nutritional intake. When no interventions are applied to meals, the condition of the person with dementia could be worsened dramatically through, for example, disease and immobility, resulting in deterioration in quality of life. The interactions presented could be provided by caregivers and relatives through simple approaches.

Bakgrund: Demenssjukdom är en samling av sjukdomar som kopplas till minnesstörning, nedsatt tanke- och kommunikationsförmåga på grund av någon form av hjärnskada. Demenssjukdom är en av de största folksjukdomarna i Sverige. Personcentrerad vård är en viktig aspekt inom omvårdnad för personer med demenssjukdom och innebär att det inte bara är sjukdomen som ställs i centrum, utan istället ses även människan som en aktiv samarbetspartner varspersonliga unika upplevelser och personlighet sätts i fokus. Sjuksköterskan har en viktig roll för optimering av personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor kan bidra till en personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom inom vård och omsorg. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt som grundas på en analys av elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ design. Resultat: Personcentrerad omvårdnad hos demenssjuka personer skapas genom att sjuksköterskan med hjälp av olika åtgärder, bland annat att öka vårdpersonalens kunskap inom demensvård, tillvarata patientens livsberättelser, utforma vårdmiljön samt utföra meningsfulla aktiviteter som är anpassade till personens individuella förmåga Slutsats: Personcenterad omvårdnad hos demenssjuka personer ökar deras livskvalitet och välbefinnande genom att inte bara se en person som lever med demenssjukdom utan att se hela människan med sina unika förmågor och behov samt bidrar till att omvårdnaden blir individuellt anpassad. Vårdpersonalens kunskap, den demenssjuka personens livsberättelser, meningsfulla aktiviteter och personsanpassad vårdmiljö är de resurser som personcenterad omvårdnad handlar om i stort sett vilket i sin tur resulterar i att personens upplevelser av välmående ökar. / Background: Dementia is a collection of diseases related to memory disorder, reduced thought and communication skills due to some form of brain injury. Dimentia as a disease is growing rapidly nowadays and is one of the largest public diseases in Sweden. Personcentered care is an important aspect of nursing care for people with dementia, which means that it is not only the disease at its core, but also the human being is seen as an active partner whose personal unique experiences and personality are put in focus. Nurse has an important role in optimizing of person-centered care for people with dementia. Aim: The purpose of this literature study is to describe how nurses can contribute to a personcentered care for people with dementia in the health care system. Method: The study is a literature review based on an analysis of eleven scientific articles with quantitative and qualitative design. Results: Person-centered care of demented persons is created by the nurse with the help of various measures including increasing of knowledge of care skills, taking care of the patient's life stories etc., which allows to design the healthcare environment and to perform meaningful activities which are adapted to the individual's unique ability. Conclusion: Person-centered nursing of demented people increases their quality of life and well-being by not only seeing a person as a person living with dementia but also by seeing the whole person with his/her unique abilities and needs, as well as it contributes to the care being individually adapted. Healthcare professionals' knowledge, person's life stories, meaningful activities and personally adapted healthcare environment are the resources that person-centered nursing is about, which in its turn results that people with dementia feel increasing of wellbeing.

Följande uppsats är en begreppsanalys med syftet att studera och beskriva innebörden av begreppet ”partnerskap” ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Begreppsanalysen gjordes för att bidra till en djupare kunskap och förståelse samt tydlig innebörd av begreppet inom hälso- och sjukvård. Metoden som användes var granskning av ordböcker, synonymordböcker och vetenskapliga artiklar där karaktäristiska, förutsättningar och konsekvenser av begreppet beskrevs. Genom att studera de vetenskapliga artiklarna fick vi en djupare förståelse för innebörden av begreppet i relation till kontext. Tre fallbeskrivningar utformades som illustration och förtydliga resultatet. I analysen identifierades fyra framträdande attribut av begreppet, patienten som ansvarstagande partner, förutsättningar för partnerskap, delta i beslutfattande och delad makt. Resultatet visar att partnerskap inom hälso- och sjukvård innebär ett delat ansvar mellan patient och vårdgivare, och vården måste anpassas efter båda parters respektive mål, expertis, och resurser. Partnerskapet skall förstås som en djupare relation av jämlika parter med ett gemensamt ansvarstagande och åtagande för de handlingar som ingår i partnerskapet. Parterna utbyter kunskap, expertis, teknik, erfarenheter, finansiella och emotionella resurser, för att bidra till att målen uppfylls. I diskussionen visar vi att begreppet används inom skilda områden och med liknande betydelse. Partnerskap i Hälso- och sjukvården bygger på ett samarbete mellan vårdgivare och patient där patientens berättelse är utgångspunkten. Detta påvisas i fallbeskrivningar och innebär att sjuksköterskan ansvarar att förvalta berättelsen och att bjuda in till delaktighet.

Andnöd är ett vanligt symtom på allvarliga sjukdomar som medför multidimensionella och komplexa upplevelser. Andnöd är kraftigt fysiskt och psykiskt begränsande dygnet runt för patienten. Syftet med studien var därför att belysa patientens upplevelse av andnöd. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Litteratursökningen genomfördes systematiskt. Resultat: Nio vetenskapliga artiklar låg till grund för resultatet. Med hjälp av meningsbärande enheter framkom sex underkategorier som resulterade i två huvudkategorier: Attack på livet och Hantera livet. Slutsats: Symtomet bidrog till kraftiga begränsningar i livet. Patienterna upplevde att hela deras livsvärld påverkades av andnöden även efter den akuta fasen. Rädsla eller okunskap skapade osäkerhet hos patienterna som upplevde sig själva som otillräckliga och hjälplösa. Detta tillsammans med brister inom vården bidrog till att patienterna upplevde skam på grund av andnöd. Genom att andnöden ständigt fanns med patienten i tankarna upplevdes också hopplöshet och negativ syn på framtiden. Resultatet visar även en positiv sida där patienterna kunde hantera livssituationen genom stöd av familj och anhöriga, ökad kunskap, kontroll samt träning. Fortsatt forskning om hur personcentrerad vård kan hjälpa patienter och lindra upplevelserna av andnöd behövs. Ny forskning som tydligare uppmärksammar patienternas upplevelser av andnöd även efter den akuta fasen är angeläget. / Shortness of breath is a common symptom of serious illnesses producing multidimensional and complex experiences. Breathlessness is very limiting - physically and psychologically - for patients around the clock. The purpose of the study was therefore to highlight the patient's experience of breathlessness. Method: The study was conducted as a general literature study with inductive approach. Literature was searched systematically. Result: Nine scientific articles formed the outcome. Using meaningful extracts six subcategories were formed in two main categories: Attack on life and Managing life. Conclusion: Breathlessness contributed to severe limitations in life. Patients felt their entire way of life was affected even beyond the acute phase. Fear or ignorance created uncertainty among patients who perceived themselves as inadequate and helpless. This, combined with shortcomings in health care, contributed to patients experiencing shame. Because breathlessness was always on the patient’s mind, hopelessness and despair were also experienced. The result also described a positive side where patients could handle life through supporting family and relatives, increased knowledge, control and training. Further research how person-centred care can relieve patients’ experiences of breathlessness is needed. New research clearly addressing patients' experiences of breathlessness outside the acute phase is required.