The aim of the research is to highlight the nurse's experience of empathy in professional practice. A qualitative approach with ten interviews as a method was used to answer the purpose. Eight women and two men were interviewed with a professional experience of an average of 31 months. After compiling the result from a qualitative manifest content analysis the nurse's experience of empathy was divided into knowledge-based empathy and emotional empathy. In knowledge-based empathy the nurse shows empathy through humanity and by communicating empathy to the patient and relatives. Knowledge-based empathy is based on the fact that the nurse differs from being a private person in relation to being a professional person. Emotional empathy appears when a patient or relative expresses emotions or when personal experience is experienced in the context. The empathetic ability is negatively affected by time shortages and stress at the workplace. Feeling empathy for all patients is not possible, on the other hand similar experiences give an increased sense of empathy. It is important that there is an intellectual ability to use empathy. Empathy is an important competence in nursing to achieve a good healthcare relationship and is a part of the nurse's profession. The nurse may suffer from compassion fatigue, which is an emotional stress for the nurse in nursing care. Compassion fatigue can affect the nurse's ability to be empathetic in the care relationship with the patient.

Bakgrund: Enligt den personcentrerade vården skall patienten ses som en person med resurser och kunskaper som är viktiga att lyfta fram. Patienten skall vara delaktig och ses som en partner och inte som en passiv mottagare av vård. Studier visar att en personcentrerad vård har positiva effekter för både patienter och hälso- och sjukvårdspersonal men trots det råder inget enhetligt samförstånd om begreppets innebörd vilket tenderar att göra den praktiska tillämpningen av personcentrerad vård motsägelsefull. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utforska sjuksköterskors erfarenheter utav personcentrerad vård inom psykiatrisk vård. Metod: Föreliggande studie är en empirisk studie. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med en deduktiv och induktiv ansats. Resultat: Resultatet av analysen presenteras under de fyra kategorier som ingår i McCormack och McCance ramverk för personcentrerad vård. Förutsättningar, miljö, personcentrerade processer och utfall. Sammantaget genererade kategorierna åtta underkategorier. Kunskaper om och inställning till personcentrerad vård, Förmågor, Hinder, Möjliggörare, Att utforma sätt att samarbeta, Att lyssna till patienten, Strukturerade aktiviteter och Vinster. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån McCormack och McCance ramverk för personcentrerad vård och annan relevant vetenskaplig litteratur. Den teoretiska referensramen visade sig väldigt användbar i studien och det var enkelt att sätta samman resultatet med de fyra kategorierna i ramverket

Abstract Bakgrund Varje år hanterar svenska akutmottagningar omkring två miljoner patientbesök. De flesta besök inleds med att sjuksköterskan genomför triagering av patienten för att på så vis besluta vilken vårdnivå och klinik patienten skall hänvisas till. Detta görs för att öka patientsäkerheten och effektiviteten på akutmottagningen.   Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att triagera på en akutmottagning.   Metod En litteraturstudie med grund i sju kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel har genomförts. Artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning och är funna i databaserna Pubmed och Cinahl.   Resultat Resultatet utgörs av tre huvudkategorier: Arbetsbelastningens inverkan på triagering, Yrkeserfarenhetens inverkan på triagering, med två underkategorier, samt Sjuksköterskors utsatthet vid triagering. Sjuksköterskor upplever arbetet med triagering på akutmottagning som stressigt med hög arbetsbelastning. Det framhålls att oerfarna sjuksköterskor någon gång känner sig osäkra över sina triagebeslut. Erfarenhet tycks vara en viktig aspekt för tidseffektiv och korrekt triagering. På grund av hög arbetsbelastning upplevs möten med patienter ofta vara korta och standardiserade och möjligheten att skapa en god vårdrelation minskar.   Slutsats Om det fanns kunskap och utrymme för att i högre grad möta patienten med ett personcentrerat förhållningssätt skulle detta kunna leda till förbättrade förutsättningar för sjuksköterskor att skapa en god vårdrelation, vilket i sin tur skulle förbättra sjuksköterskors arbetssituation och öka patientnöjdheten.

Bakgrund: I Sverige, och även globalt, ökar andelen äldre av befolkningen. Medellivslängden i Sverige var 84 år för kvinnor och 80 år för män 2016. Att bli äldre kan innebära både möjligheter och begränsningar. Ålderdom kan innebära ohälsa och funktionsnedsättning med behov att anpassa sig till nya förutsättningar då kroppens funktioner inte längre kan tas för givna. Problem: Forskning om äldre på äldreboenden visar att brister på resurser i form av personal, lämpliga lokaler och utomhusmiljö förekommer. Många anhöriga menar att deras närstående blir isolerade när de inte kan aktivera sig eller komma ut, vilket leder till sämre livskvalitet. Syfte: Syftet var att skapa en översikt av aktiviteters påverkan för patienter på äldreboende. Metod: Allmän litteraturöversikt genomfördes och i analysen användes sex artiklar med kvantitativ och fyra artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Sociala interaktioner hade påverkan på livskvalitet för patienterna och genom fysisk aktivitet hade patienterna möjlighet att påverka sin livssituation och förväntningarna på aktiviteten. Patienternas rörlighet ökade och mentala hälsa förbättrades efter träningsprogram. Slutsats: I resultatet framkom aktiviteternas påverkan på patienterna genom samhörighet, möjlighet att lära känna nya människor och att dela glädje och intresse med andra vilket påverkade patienternas livskvalitet.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är idag ett av de vanligaste folkhälsoproblemen iSverige. I dagens hjärtsjukvård finns det mest forskning på männen och de får därför oftastmer specialiserade behandlingar och bättre uppföljning efteråt. Kvinnor har mer diffusasymtom än män och upplevelserna av sjukdomen kan därför skilja sig markant. Dåsjukdomen oftast ses som mansdominerad så kommer kvinnan i skymundan. Somsjuksköterska är det därför viktigt att vara införstådd i symtomen hos kvinnor och ta del avderas upplevelser av symtomen vid en hjärtinfarkt.Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av symtomen vid en hjärtinfarkt.Metod: Litteraturstudie med en kvalitativ ansats. Elva artiklar analyserades med Elo &Kygnäs manifesta innehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: I analysen kom det fram två stycken huvudkategorier som var förnekelse avsymtomen och delades in i två subkategorier: förminskning av symtomen och coping för attklara av vardagslivet. Misstanke om symtomens allvarlighet delades in i två subkategorier:Något är fel och förståelse över symtomens allvarlighet. Kvinnor upplever diffusa symtomsom oftast till en början förnekas eller tolkas som något annat. Detta resulterar i enfördröjning i att söka vård.Slutsats: Mer forskning behövs för att få en bättre förståelse och kunskap kring vad justkvinnor har för upplevelser av symtomen vid en hjärtinfarkt. Vidare krävs också forskningsom ger omvårdnadspersonalen bättre förutsättningar att kunna ge en personcentrerad ochjämlik omvårdnad.

Ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö är komplex och oförutsägbar då tidigare forskning påvisar flertalet faktorer som påverkar vården av patienten. Att främja patientens välbefinnande genom personcentrerad vård och minska vårdlidandet är ambulanssjuksköterskans mål med vårdandet. Personcentrerat bemötande, säkra bedömningar och avancerad sjukvård ställer höga krav på teamarbetet. Bristande teamarbete har påvisat att säker vård inte bibehålls. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av teamarbetet utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Metoden för datainsamlingen var intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes i ett landsting i södra Sverige. Ett strategiskt urval användes och resulterade i att elva ambulanssjuksköterskor deltog i studien. I resultatet framkom två huvudkategorier Kompetens och Ansvar i vårdsituationen samt Kollegialt samarbete. Vidare framkom två teman Ensamhet och Att vara trygg. I diskussionen diskuteras vald metod samt huvudfynden som framkom i studien där kompetens, erfarenhet och stöd från kollegan upplevdes betydelsefulla.

Sammanfattning  Bakgrund: Stroke orsakar plötsligt bortfall av kroppsfunktioner. Dessa bortfall kan bli bestående. Att leva med stroke innebär att lära sig leva med nya levnadsvillkor. Dessa villkor skiljer sig från tidigare liv. Sjuksköterskans specifika kompetens är omvårdnad vilket ämnar både vetenskap och patientnära arbete. Sjuksköterskans beslut ska leda till att patienten förbättrar, bibehåller eller återfår hälsa. Hur sjuksköterskans arbete utformas i mötet med strokedrabbade är helt beroende på vilket bortfall stroken orsakat patienten. Sjuksköterskan arbetar även sekundärpreventivt med strokepatienter där målet är att förebygga återinsjuknande. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser som ger en bättre samsyn mellan patient och vårdgivare. Personcentrerad omvårdnad leder till förbättrat hälsoutfall och en ökad patientnöjdhet. Inom den personcentrerade omvårdnaden ses personen bakom patienten där personen engageras till att vara aktiv i sin vård. Det är viktigt att fokus ligger på personens liv och därmed dennes erfarenheter och prioriteringar. Syfte: Syftet med studien var att beskrivavuxna personers erfarenhet av begränsningar i vardagen efter att ha insjuknat i stroke. Metod: Studien är utförd som en litteraturstudie med kvalitativ design. En manifest innehållsanalys av patografier genomfördes för att besvara syftet. Resultat: Resultatet genererade flertalet erfarenheter av begränsningar i vardagen som kategoriserades under att känna sig beroende av support och stöd samt att uppleva social begränsning. Att vara beroende av support och stöd uppkom då de strokedrabbade personerna kände ett beroende av materiella och ekonomiska resurser och ett beroende av hjälp både från informella och formella vårdgivare på grund av konsekvenserna efter stroken. Upplevelsen av att vara socialt begränsad uppkom som en följd av de fysiska- och dolda funktionsnedsättningar som stroken efterlämnade. Slutsats: Resultatet påvisade att strokedrabbade personer begränsades i vardagen på grund av de funktionsnedsättningar som medföljde stroken. Resultatet kan nyttjas av sjuksköterskan för att fördjupa sina befintliga kunskaper kring stroke och personcentrerad omvårdnad till strokedrabbade. Genom att sjuksköterskan fördjupar sig i den strokedrabbades erfarenheter av begränsningar i vardagen kan en ökad förståelse ges där sjuksköterskan lättare kan förstå den strokedrabbade personens individuella sjukdomsperspektiv. Detta för att hitta den bästa omvårdnadsmetod som är individuellt anpassad till personen och därmed kunna utföra en god personcentrerad omvårdnad. Vidare studier kring påverkat sexualliv och psykisk ohälsa efter stroke rekommenderas. Nyckelord:erfarenhet, kvalitativ, personcentrerad omvårdnad, sjuksköterska, stroke, vardag

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom har ökat sedan 1970-talet och idag lever 400 000 - 700 000 personer med sjukdomen. År 2020 beräknas sjukdomen vara den tredje största dödsorsaken i världen. Den vanligaste orsaken till att få KOL är tobaksrökning vilket gör att personer ofta skuldbelägger sig över att sjukdomen är självorsakad. Personer som fått KOL kommer att leva med sjukdomen resten av livet. Personer med KOL upplever oftast inte sjukdomen på samma sätt som andra personer då upplevelser är individuella. Sjukdomen upplevs på olika sätt då individuella erfarenheter och kunskaper spelar in i hur väl personerna lyckas leva med sin sjukdom. Eftersom personerna upplever sjukdomen på olika sätt är det viktigt att arbeta personcentrerat. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med KOL. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design användes där 13 vetenskapliga artiklar låg till grund för resultatet. Innehållsanalysen genomfördes genom användning av Graneheim och Lundmans artikel där de beskriver hur en kvalitativ innehållsanalys går till. Resultat: Det framgick att andningen spelade en central roll i livet. Den försämrade andningen gjorde att personerna inte kunde göra vad de ville och upplevde att den styrde hela livet. Det framkom att personer med sjukdomen upplevde att de inte vet hur framtiden blir och var därför oroliga och rädda för sjukdomsutvecklingen. Personerna upplevde en ensamhet där varken vårdpersonal, vänner eller anhöriga förstod deras situation. En del valde då att isolera sig vilket fick ytterligare följder som till exempel depression. Slutsats: Andningen styr hela personens liv. Eftersom personerna upplevde ensamhet är det viktigt att vårdpersonal informerar anhöriga om sjukdomen då det förekommer okunskaper rörande sjukdomen. Personer upplever att deras identitet förändras och att de är i behov av andra. Det är viktigt att ge dem den hjälp de behöver samtidigt personcentrerad vård tillämpas för att personen ska vara delaktig i sin vård.

Bakgrund Demens är en progressiv och irreversibel sjukdom med beteendemässiga och psykiska symtom. Kunskap om personer med demens tidigare erfarenheter underlättar samspelet mellan person och vårdpersonal. Vid personcentrerad omvårdnad ses individen som en helhet och hänsyn tas till personen bakom sjukdomen. När aktiviteter anpassas utefter individens förmåga och resurser skapas en meningsfull vardag för personer med demens, vilket anses vara en betydelsefull del av omvårdnaden. Kultur i vården kan ge positiva hälsoeffekter och musik kan användas som ett verktyg. Musik kan frambringa såväl positiva som negativa känslor och därför bör vårdpersonal vara medvetna om och ha kunskap i hur musik kan underlätta välmåendet hos personer med demens.  Syfte Syftet var att beskriva hur musik påverkar personer med demens på vårdhem. Metod En allmän litteraturöversikt genomfördes för att besvara syftet. Studien baserades på 16 vetenskapliga artiklar sökta från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och tre teman utkristalliserades. Resultat Resultatet i litteraturöversikten manifesterades i tre teman (Valet av musik var betydelsefullt, Symtom, beteende och välbefinnande påverkades, Vårdrelationer förändrades) som svarade på studiens syfte. Musik underlättade interaktion och kommunikation mellan person och vårdpersonal, reducerade BPSD och ökade välmåendet hos personer med demens. Användandet av musik som speglade personen visade på betydande roll i musikinterventionernas utfall. Slutsats När hänsyn togs till personen bakom sjukdomen, hade musik positiv inverkan på personer med demens och gav individen möjlighet att finna mening.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige och varje år insjuknar cirka 15 000 personer. Det finns inget botemedel utan hälso- och sjukvårdens insatser bör riktas mot att underlätta tillvaron för personen som insjuknat. För att sjuksköterskan på bästa sätt ska kunna bemöta den unika upplevelsen en person har av den egna sjukdomsupplevelsen bör sjuksköterskan tillämpa personcentrerad vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers egna upplevelser av att leva med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på patografier. Innehållsanalys utförd utifrån Graneheim och Lundmans pedagogiska modell för textanalys med en manifest ansats. Resultat: I studien framkom tre kategorier. Under kategorin Ett förändrat jag beskriver personerna med sjukdomen hur den förändrar deras person och begränsar deras kapacitet. Under kategorin Ett förändrat socialt liv upplever personerna förändringar i de nära relationerna, ett ökat behov av stöd samt en upplevd förändring ibland andra när sjukdomen är uttalad. Den sista kategorin Sjukdomen som ett hot mot den egna existensen visar att personer med sjukdomen upplever avsaknad av kontroll i sjukdomens förödande process och att framtiden är oviss. Samtidigt förser dock sjukdomen personerna med en möjlighet att ta till vara och uppskatta varje dag. Slutsats: Studiens resultat visar att personer med Alzheimers sjukdom upplever att livet förändras i grunden. Den egna personen förändras, det sociala livet påverkas och att sjukdomen verkar som ett hot mot den egna existensen. Genom att sjuksköterskan känner till hur personer med Alzheimers sjukdom kan uppleva sin tillvaro med sjukdomen kan sjuksköterskan stärka vårdrelationen och sätta personen i centrum för vården.