Bakgrund: I Sverige diagnostiseras varje år ca 25 000 personer av en demenssjukdom. Sjukdomen drabbar främst äldre. I samma takt som befolkningen idag blir allt äldre ökar även antalet drabbade. För att kunna ge en god omvårdnad till personer med demenssjukdom krävs det att sjuksköterskan innehar en viss kunskap. Om en sjuksköterska har bristande kunskap om demenssjukdom som diagnos, hur denne ska kommunicera med personen på bästa sätt och om omvårdnad av en person med demenssjukdom kan det bidra till en ökad risk för att personer med diagnosen får en otillfredsställd vardag. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans kunskapsbehov vid omvårdnad av personer med demens. Metod: En allmän litteraturöversikt med nio kvantitativa artiklar och tre kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskan har kunskapsbehov i omvårdnaden av personer med demens. Behovet berör kunskaper om demenssjukdom som diagnos, delaktighet, kommunikation mellan sjuksköterska och personen med demenssjukdom samt anhöriga, palliativ vård och psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskan är i behov av utvecklad kunskap och kompetens för att personer med demenssjukdom ska få en god omvårdnad och på så sätt en tillfredsställd vardag.  För att en person med demenssjukdom ska få en god omvårdnad behöver mer personcentrerad vård integreras i demensvården genom vidareutbildningar och kurser på arbetstid.

Distriktssköterskan ansvarar för att leda och organisera omvårdnaden på särskilt boende. Sköra, multisjuka äldre patienter med mer komplexa behov blir allt fler i Sverige. För att möta dessa patienters behov behöver omvårdnaden en personcentrerad inriktning. Syftet med denna studie är därför att beskriva distriktssköterskans upplevelse av att leda omsorgspersonal på särskilt boende för främjandet av en personcentrerad vård. Metoden som använts är kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem olika distriktssköterskor har utförts. Resultatet har sedan analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framgår fyra kategorier som belyser distriktsköterskans upplevelse av att leda omsorgspersonal för främjandet av personcentrerad vård. Dessa är att få stöd, trygghetsskapande interaktioner, professionella egenskaper och organisatoriska förutsättningar. I diskussionen diskuteras hur stödet till distriktsköterskan kan se ut. Ett stöd kan vara att som distriktsköterska få undervisning i hälsofrämjande ledarskap ett annat är att få stöd i reflekterande team. Diskussionen belyser även att patienten i större utsträckning behöver göras delaktig för att skapa en personcentrerad vård.

Bakgrund: Många studier visar att sömnen och dess kvalitet och duration är försämrad hos många ungdomar. Bristande sömn kan leda till sämre skolresultat, psykisk ohälsa och nedsatta kognitiva förmågor. Skolsköterskan och eleven skapar en relation och kan genom samarbete och samtal genom en process nå en gemensam målsättning för att förbättra elevens sömnvanor. För att kunna ge personcentrerad vård och stöd gällande sömnvanor behöver kunskap finnas hos skolsköterskan om vilka orsaker som kan finnas till brister i ungdomars sömn. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att sammanställa och analysera forskningsresultat om orsaker till brister i ungdomars sömnvanor samt att undersöka om skillnader i dessa orsaker finns gällande kön och åldrar. Metod: Studiens design var en litteraturöversikt. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed samt genom en manuell sökning i referenslistor. I resultatet inkluderades 16 artiklar som var av hög och medelhög kvalitet. Samtliga inkluderade artiklar var tvärsnittsstudier. Ungdomar mellan 10 – 19 år inkluderades i studien. Resultat: Orsaker till brister i ungdomars sömnvanor var multimedia användning, social media och internetanvändning, aktiviteter i dagliga livet och social utsatthet. Inga skillnader framkom i orsaker till brister i ungdomars sömn relaterat till kön och ålder. Slutsats: Det är viktigt att ungdomar har goda sömnvanor för att upprätthålla sin psykiska och fysiska hälsa samt för att klara av sin skolgång. Därför måste skolsköterskan ha kunskap om vilka bakomliggande orsaker som kan finnas till brister i ungdomars sömn. Genom personcentrerad vård, samtal om sömn och hjälp till självhjälp kan hälsosamma vanor upprättas och ge ungdomar möjlighet till en bra livskvalitet. Några säkra samband kan inte dras av resultatet i denna litteraturstudie på grund av de inkluderade studiernas design. Fortsatt forskning med andra typer av design behövs inom området för att klarlägga orsak och verkan till hur ungdomars sömn påverkas av olika levnadsvanor.

Bakgrund: Hypertoni är ett folkhälsoproblem i Sverige som kan leda till följdsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt. Hypertoni är vanligare förekommande hos äldre. Förstahandsvalet av behandling vid hypertoni är förändrade levnadsvanor såsom fysisk aktivitet och kostvanor. I tidigare forskning har det visat sig att äldre många gånger saknar kunskap om hypertoni, vilket leder till att de inte förstår betydelsen av förändrade levnadsvanor. Därav har sjuksköterskan har en viktig roll när det kommer till att stötta och motivera den äldre till förändrade levnadsvanor. Syfte: Syftet med studien var att beskriva faktorer av betydelse, ur ett omvårdnadsperspektiv, som motiverar äldre personer med hypertoni att ändra sina levnadsvanor. Metod: Studien har utförts som en allmän litteraturöversikt med integrerad ansats. Insamlade artiklar från både Cinahl complete och PubMed där åtta artiklar valdes ut till resultatet.Resultat: Faktorer som motiverar till förändrade levnadsvanor är ett yttre motiverande faktorer och inre motiverande faktorer. Stödet från sjuksköterskan är viktigt för att den äldre ska få motivation och klara av att genomföra förändringen. Samtidigt som sjuksköterskan stödjer den äldre behöver sjuksköterskan även informera om de olika delar såsom sjukdomen och konsekvenserna av att låta den vara obehandlad. Informationen ska vara individanpassad efter varje enskild personen för att större chans att förstå informationen. Sjuksköterskan tillsammans med den äldre måste hitta de saker i vardagen som den äldre kan finna motivation och inspiration av som också underlätta förändringen av levnadsvanor. Slutsats: För att motivera till förändring av levnadsvanor krävs mer kunskap hos äldre om både sjukdomstillståndet och om hälsosam livsstil, informationen behöver vara individanpassad för att den äldre ska ha större möjlighet att ta emot informationen. Sjuksköterskan behöver finnas där som stöd och resurs i olika mängd beroende på den äldres livssituation.

No description available.

I Sverige lever ca 130 000–150 000 personer med demenssjukdom och ca 20 000–25 000personer beräknas insjukna årligen. Det är en sjukdom som inte går att bota och leder till döden.Kognitiva och fysiska nedsättning påverkar deras autonomi och förmågan att fatta egna beslutblir begränsad. För att vården kring personen med demenssjukdom ska bli som personen önskarär det viktigt att ta reda på önskemål och tankar som de har kring deras framtid. Delaktighet i etttidigt skede underlättar för både den demenssjuke och närstående att fatta beslut kringlivsuppehållande åtgärder. Syftet med studien var att belysa förutsättningar att diskutera ochplanera livets slut vid demenssjukdom. Metodval för det självständiga arbetet var litteraturöversikt med avsikt att skapa en tydlig bild avaktuell forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes viadatabaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO och Medline där aktuell vetenskaplig forskningpubliceras, 14 artiklar inkluderades och 1 artikel inkluderades efter att ha läst de tidigaresjälvständiga arbetena med inriktning på demenssjukdomar i databasen DIVA på Sophiahemmetshögskola (SHH). Analysen gjordes genom en integrerad analys med induktiv ansats. Resultatetmynnade ut i två huvudkategorier; Planering och information kring livets slut viddemenssjukdom och samtal med syfte att planera vården vid livets slut. Resultatet visade attnärstående och vårdpersonal har svårt att lyfta dessa frågor med dem som drabbats avdemenssjukdom. Det fanns en föreställning om att inte diskutera framtida önskemål om vård ilivets slut i början av demenssjukdomen eftersom det ökade personen med demenssjukdomensexistentiella ångest. En del vårdpersonal ansåg inte att detta ingick i deras arbetsuppgifter och detframkom även att det underlättade med ett framtaget nationellt instrument för att initiera ochstrukturera upp samtalet. Vårdpersonalen som visade intresse av närståendes och personen meddemenssjukdoms åsikt, ingav en känsla av delaktighet och förtroende. Närstående upplevde att enpalliativ vårdplanering underlättade vården för deras närstående och att de upplevde att dethjälpte till att de fick en adekvat vård. Personen med demenssjukdom ansåg att palliativ vårdplanunderlättade att få den vård de önskade samt att deras närstående avlastas från att ta beslut i derasställe. Slutsatsen blev att samtalet om livets slut uppfattades som en viktig del av demensvårdenmen att vårdpersonal inte alltid vet när och hur samtalet ska initieras. Fördjupad kunskap behövsför att underlätta samtalet i planeringen av palliativ vård vid demenssjukdom.

Bakgrund: Cirka 60´000 personer drabbas varje år av tumörsjukdom och av dessa är ungefär 1200 lokaliserade till centrala nervsystemet. Behandlingen vid hjärntumör är antingen kurativ eller palliativ och kräver då vård med hjälp av ett multidisciplinärt teamarbete där sjuksköterskan har den viktiga rollen att finnas nära till hands för patienten och de anhöriga samt förmedla vidare information till övriga professioner. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av begränsningar i det dagliga livet för personer som lever med en hjärntumör. Metod: Studien baserades på fyra patografier som analyserades utifrån Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys, med ett manifest förhållningssätt. Resultat: I resultatet framkom att vanliga begränsningar hos personer med hjärntumör innefattar bland annat trötthet, smärta, talsvårigheter och minnessvårigheter. Detta leder ofta till att personen har svårt för att delta i det sociala och isolerar sig hemma, både på grund av den svåra tröttheten men även av rädsla för att drabbas av epileptiska anfall inför andra. Personerna upplevde också att det var jobbigt att bli så beroende av andra människor för att klara av vardagen. Resultatet kunde delas upp i fyra huvudkategorier; att inte kunna delta i socialt liv, att inte kunna förmedla sig, att inte kunna röra sig obehindrat samt att inte komma ihåg. Att inte kunna delta i socialt liv samt att inte kunna röra sig obehindrat har tre underkategorier vardera. Slutsats: Sjuksköterskans arbete genom personcentrerad vård kan underlättas tack vare förståelse för patienters upplevelse av begränsningar i sin vardag. Detta genom att vara tillgänglig för patienten och leda denne rätt bland vårdens olika professioner.

Bakgrund: Sjuksköterskor, inom kirurgisk vård, möter ofta patienter med preoperativ oro. Det finns många olika orsaker till preoperativ oro. Om den preoperativa oron inte lindras kan detta leda till försämrat tillfrisknande och ökad risk för komplikationer. Sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet och planerar vården i samråd med patienten. Problem: Det är av vikt att undersöka hur patienternas oro inför operation kan lindras. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro inför en planerad operation. Metod: Allmän litteraturöversikt med tre kvalitativa artiklar och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Såväl muntlig som skriftlig och visuell patientutbildning minskade preoperativ oro, men i enstaka fall kunde informationen även öka oron. Känslomässigt stöd minskade oron och de patienter som inte fick känslomässigt stöd efterfrågade detta. Distraktion i form av musik, naturljud, avslappningsövningar samt fotovisning med och utan musik minskade preoperativ oro. Slutsats: Personcentrerad vård kan hjälpa sjuksköterskan att lindra lidande genom att anpassa omvårdnadsåtgärderna utifrån den enskilda individens behov. Genom att arbeta förebyggande främjas hälsa och förebyggs ohälsa i vården.

Bakgrund: Autismspektrumtillstånd (AST) är ett medfött tillstånd med varierande symtom som påverkar personen på olika sätt. Psykisk ohälsa, som ångestproblematik och depressioner, är vanligt förekommande för personer med AST och kan öka med åldern och vara vanligare för personer med AST utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning. Kunskap behövs om hur den psykiatriska vården bäst ska möta dessa personers behov. Således kan det vara värt att undersöka hur vuxna personer med AST och psykisk ohälsa upplever vården. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av vård hos vuxna personer med AST och psykisk ohälsa. Metod: En integrativ översikt av kvalitativ, kvantitativ och mixad forskning vägleddes av Whittenmore och Knalf´s arbetsprocess. Sökningar i fyra vårdvetenskapliga databaser gjordes. Sammanlagt inkluderades sju artiklar till resultatanalysen. Resultat: Temat behov framkom med underteman: vårdpersonalens kompetens och bemötande, ett anpassat stöd och större inflytande. Temat problem framkom med underteman: hinder för att få stöd, tidigare negativa erfarenheter av vård och faktorer relaterade till oro och ångest. Slutsats: Resultatet visar på behovet av ett anpassat stöd och att personalen behöver göra anpassningar. Sambandet mellan AST och psykisk ohälsa tycks vara komplext och behovet av utbildning för personalen, inte bara om AST utan även om hur tillstånden samverkar med psykisk ohälsa, är stort. Ett förslag på personcentrerad psykiatrisk omvårdnad ges avseende kommunikation, sensorisk överkänslighet och faktorer som påverkar ångest.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. År 2020 drabbades ca. 7500 kvinnor av bröstcancer i Sverige. Att behandla sin bröstcancer börjar oftast med kirurgi till följd av någon form av tilläggsbehandling. Biverkningarna av de olika behandlingarna är många, vilket påverkar kvinnan både psykiskt och fysiskt. Det är av stor vikt att sjuksköterskan arbetar personcentrerat och anpassar sitt stöd utefter kvinnans individuella behov. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att genomgå en bröstcancerbehandling. ¨ Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats som innefattar tolv vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet innefattar två kategorier och sex underkategorier. Kategorierna är kvinnors fysiska upplevelse av bröstcancerbehandling och kvinnors psykiska upplevelser av bröstcancerbehandling. Slutsatser: Att genomgå en bröstcancerbehandling är en stor påfrestning för kvinnan, både fysiskt och psykiskt. Det blir tydligt att vikten av personcentrerat arbete och stöd av sjuksköterskan är viktigt under och efter bröstcancerbehandlingen.