Denna uppsats handlar om laborativ undervisning i matematik i en klass 3-4. Den laborativa matematiken anses bra för att den hjälper eleven att förstå det abstrakta med hjälp av konkret material och diskussion. Syftet med uppsatsen är med hjälp av observationer undersöka den laborativa undervisningen som många undersökningar anser vara bra och hur en laborativ undervisning kan se ut. Syftet är också att se hur språket och kommunikationen mellan elev-elev eller lärare- elev bidrar till utveckling. Uppsatsen utgår från ett sociokulturellt perspektiv med Vygotkij som frontfigur. I uppsatsen visas fyra olika laborativa material som användes under mina observationer. Det viktiga med dessa material är att den som använder det ska veta syftet och målet med övningen för att tillägna sig kunskapen på rätt sätt. Utan syfte och mål är materialet dött. Diskussion och reflektion ska hjälpa eleverna framåt i utvecklingen.

I studien undersökte vi inom vilka områden barn uppfattar att de har inflytande i verksamheten och vilka områden barn vill ha inflytande över. Syftet med denna studie är att synliggöra hur barnen själva tänker kring barns inflytande. I studien använde vi oss av en kvalitativ undersökningsmetod i form av barnintervjuer. Vi intervjuade 20 barn i par från två förskoleklasser från två skolor. I resultatet har det framkommit att barnen inte anser sig ha mycket inflytande i verksamheten. Några barns resonemang visade att de skulle vilja ha mer inflytande medan andra barn tyckte att det var bra som det var nu. Det de främst ville ha inflytande över var rutinerna i klassen till exempel över skrivböcker, klädval och leksituationer. I studien har vi kommit fram till att barn inte har så stort inflytande över sin vardag i förskoleklassen som de skulle önska.

Detta examensarbete handlar om vad några elever i årskurs 2, 5 och 9 säger om sin lust att lära i matematik. Arbetet har sin teoretiska utgångspunkt inom den sociokulturella teoribildningen, där fokus ligger på lärande i samspel med andra. Undersökningen utfördes genom intervjuer, där 4 elever i varje årskurs, dvs. 12 elever ingår i undersökningsgruppen. Varje intervju gjordes i par om flicka/pojke, vilket resulterade i 6 intervjuer. Elevernas svar behandlar motivation i ämnet matematik, och vilka faktorer som inverkar på den motivationen. De intervjuade eleverna i årskurs 5 och 9 har även behandlat frågan om, och i så fall hur, deras motivation förändrats från de lägre åldrarna fram till idag. Det övergripande resultatet visar att elevernas motivation påverkades av omgivande faktorer, beroende på om dessa faktorer var positiva eller negativa. Tendensen i resultatet visar på en avsaknad av praktisk matematik, varierande uppgifter och arbetssätt. Utfallet av analysen visar på betydelsen av lärarens engagemang samt att ett sådant engagemang inverkade på arbetslusten. I resultatet framgår också att undervisningen i matematik blev meningsfull då eleverna förstod varför de lärde sig en viss sak, samt vikten av matematikuppgifter som är förankrade i verkliga situationer.

Sammanfattning Syftet med denna undersökning är att studera förskolebarns sätt att samtala om innehållet i texter, barnens textrörlighet samt nivåer av textrörlighet vid gemensam läsning av en bilderbok. Detta studeras utifrån att se vilka egna initiativ barnen tar vid gemensam läsning och vad de samtalar om vid ett styrt samtal. Barnens egna initiativ jämförs därefter med det styrda samtalet. Tio boksamtal med två barn i varje grupp används som metod. Undersökningen genomförs på två olika förskolor. Boksamtalen består av två delar. Först läses boken och barnen får komma med egna initiativ till samtal. Den styrda delen utgår från att uppsatsförfattaren ställer frågor till barnen om boken. Dessa samtal spelas in med en bandspelare. Samtalen analyseras med hjälp av att kategorier skapas för hur barnen samtalar om textinnehållet så kallade textrörlighet; rörlighet på ytan av texten, på djupet in i texten, utåt från texten mot egna erfarenheter samt hur de samtalar om bokens syfte och mottagare (interaktiv rörlighet). De fyra kategorierna är i sin tur indelade i tre nivåer: låg, medel och hög. Resultatet visar på att det är en skillnad mellan de två förskolorna, för hur många egna initiativ barnen tar till samtal under läsningen av boken. Under läsningen och i det styrda samtalet gör barnen främst kopplingar utåt från texten, det vill säga en utåtriktad rörlighet. I den utåtriktade textrörligheten har barnen lättast att röra sig på en hög nivå medan de för den interaktiva textrörligheten främst rör sig på en låg eller en varierad nivå av interaktiv textrörlighet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepedagoger ser på anknytning och vilken betydelse de ger den vad gäller möjligheter till barns lärande och utveckling. Det är en kvalitativ intervjustudie där data analyserats utifrån en fenomenografisk ansats. Utifrån de kategorier som framträdde i analysen och koppling till anknytningsteori, sociokulturellt perspektiv på lärande och läroplanens utsagor om förskolans uppdrag så framkommer det att anknytningen och samvaron har inte betydelse för huruvida barnen lär och utvecklas – däremot ges dessa stor betydelse för möjligheterna att lära och utvecklas på ett så positivt sätt som möjligt för att på så vis klara framtidens krav och förväntningar bättre.

No description available.

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka vad lärare har för uppfattningar om grupparbete som arbetsform i skolan. Det har vi undersökt genom att göra kvalitativa intervjuer med åtta lärare på olika skolor. Resultaten visade att alla lärarna ställde sig positiva till arbetsformen, men de var också snabba med att poängtera att det är en krävande arbetsform som förutsätter mycket arbete. Många av lärarna såg bland annat gruppindelningen som krävande där de visade sig använda olika metoder för att sätta samman väl fungerande grupper. Det rådde även delade meningar om i vilket ämne lärarna främst föredrog att använda sig av grupparbete. Några av lärarna förespråkade det i SO och NO medan ett par av dem tyckte att det var givande i ett teoretiskt ämne som matematik. Vid intervjuerna framgick det också att lärarna främst fokuserade på och framhävde de sociala förmågor som kan tränas vid grupparbete, och att de i mindre grad betonade de ämneskunskaper som eleverna kan tillägna sig i grupp. Samtliga lärare poängterade de sociala vinsterna eleverna får vid ett grupparbete och menade framförallt att grupparbete främjar elevernas samarbetsförmåga. Trots lärarnas positiva syn på arbetsformen tog alla upp nackdelar och svårigheter med metoden. Efter att ha forskat i ämnet tror vi att lärare generellt behöver tillägna sig mer kunskaper om hur arbetsformen kan användas. Detta för att få erfara fler fungerande grupparbeten och därmed vilja använda sig mer av grupparbete i sin undervisning. Vi menar dock att det inte bara hänger på läraren, utan även eleverna behöver få mer träning i hur man arbetar och samarbetar kollektivt. / 2010ht4716

Läxor är en realitet för de allra flesta skolbarn. Ändå nämns ingenting om läxor i vare sig den gällande läroplanen (Lpo94, 1998) eller vår aktuella kurslitteratur på lärarutbildningen vid Uppsala Universitet. Den enskilde läraren hamnar därmed i ett vägledningsmässigt tomrum i att avgöra om läxor ska tillämpas eller ej för att uppnå målen. Syftet med denna studie är att undersöka hur barnens relationer påverkas av läxor sett ur barns perspektiv. Studien presenterar resultatet av en kvalitativ undersökning av vilken uppfattning 21 elever, i årskurs 4 och 5, har om sina läxor och hur det påverkar deras relationer till läraren och skolan, föräldrarna och hemmet samt kamraterna och fritiden. Studien konstaterar att läxornas påverkan på relationen till läraren och skolan inte är märkbar, att relationspåverkan till kamrater och fritid förekommer men anses accepterad samt att relationen till föräldrar och hemmet påverkas i form av en förhöjd risk för konflikt. Beroende på hur lätt eller svårt barnet har med läxan påverkas i allra högsta grad barnets egen inställning till läxan och till ämnet i sig.

Sammanfattning / AbstractUndersökningens syfte var att kunna jämföra och se likheter/skillnader mellan de svenska lärarna och eleverna och de i Tanzania. Jag tog reda på vilken eller vilka undervisningsmetoder lärarna använder för att eleverna ska nå målen samt vad lärare och elever skulle vilja ändra på om pengar inte var ett problem. För att uppnå mitt syfte har jag använt mig av intervjuer samt observationer. Eleverna har också fått skriva ett fiktivt brev för att svara på frågan vad de skulle vilja förändra om pengar inte var ett problem. Resultatet visar att det är stora skillnader när det gäller material och resurser. Utifrån mina observationer är den stora skillnaden också att lärarna i Tanzania har en bild av hur undervisningen ska se ut men inte tillräckligt med kunskaper för att kunna genomföra det. De svenska lärarna undervisar på det sätt som de utger sig för att göra, men begränsningen ligger här i resurser och modernare teknik. I diskussionen kommer jag fram till slutsatsen att verkligheten för lärarna i Tanzania är som de säger att undervisningen går till, men för mig det jag sett under observationerna. Verkligheten för de svenska lärarna är, enligt min mening, både som de gör och som de säger att de gör. / 2010ht4740

I denna uppsats undersöker vi hur pedagoger resonerar kring val av arbetssätt vid läs- och skrivundervisning samt hur pedagoger resonerar om individualisering vid läs- och skrivundervisning. Vi har valt att genomföra kvalitativa intervjuer för att undersöka syftet. Undersökningen utgår från sex pedagogers resonemang om sin läs- och skrivundervisning. Pedagoger som någon gång har varit verksamma i en årskurs 1 har intervjuats. Det teoretiska perspektiv som vi har använt oss av i denna uppsats är det sociokulturella perspektivet. Inom detta perspektiv är samspel centralt i undervisningen. Barn lär i olika sammanhang tillsammans med andra barn och vuxna.   Pedagogerna i vår undersökning valde arbetssätt utifrån tre avgörande faktorer, skolan, egna erfarenheter och barnen. Endast en pedagog i vår undersökning valde arbetssätt utifrån barnens erfarenheter. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv bör man som pedagog ställa sig frågan hur i min läs- och skrivundervisning kan jag bygga vidare på barns erfarenheter. Pedagogerna i vår undersökning hade en ambition av att anpassa undervisningen efter varje barn. Alla ansåg dock att det var svårt att anpassa undervisningen efter barns enskilda behov.