<p>I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, <em>at Jómi </em>och <em>Jómsborg</em>, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen <em>at Jómi</em> sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet <em>*Jǫma</em> (˂ <em>jǫma</em> f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen <em>Jómsborg</em> är en sekundär form som bildats från <em>at Jómi</em> enligt standardmodellen: dat. (<em>at</em>)<em> Jómi</em> > gen. <em>Jóms</em> + efterleden <em>-borg</em>. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.</p>

The purpose of this thesis is to present the general features of field names from the early 17th century to 2012, and to investigate the continuity of such names and attempt to understand what factors are of importance when it comes to their continuity and disappearance. A general survey is conducted in two parishes, Almunge and Väddö, in Uppland, Sweden, with more detailed investigations covering the hamlets of Söderby and Ösby, in Almunge, and Södra Fjäll and Norrbyle, in Väddö. The theoretical framework of the thesis is based in dialogical theory and the theory of an onomasticon. A total of 5,736 field names are examined and categorized in an onomastic analysis covering a number of angles: name elements, the semantics of generics and specifics, and name continuity. Field names exhibiting continuity, drawn from the four hamlets studied more closely, are also analysed in terms of non-onomastic factors: type of land, joint ownership, and location on the hamlet boundary. The study shows that a majority of field names are formed in the same way: with a specific denoting a natural or cultural feature and a generic indicating a type of farmland. Some variations over time may be noted: specifics describing location seem to be more common in the earlier periods, while those denoting settlements appear more often in later names. In general, it is not possible to speak of a strong continuity of field names. The names that do show continuity usually belong to the most general field-name types, although there is a tendency for names consisting of only one element or including a generic that does not denote land to have a better chance of surviving. The results of my study seem to indicate that both onomastic and non-onomastic factors are of importance when it comes to the survival of field names.

I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, at Jómi och Jómsborg, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen at Jómi sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet *Jǫma (˂ jǫma f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen Jómsborg är en sekundär form som bildats från at Jómi enligt standardmodellen: dat. (at) Jómi &gt; gen. Jóms + efterleden -borg. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.

Denna uppsats behandlar frågan kring en eventuell förekomst av centralplatser eller centralplatsområden under järnåldern (ca 500 f.Kr. - 1050 e.Kr.) i det som idag är Småland. Utgångspunkten är tidigare forskning inom området järnålderns centralplatser, främst i Sydskandinavien, samt några av de centralplatsindikerande förklaringsmodeller, främst då Charlotte Fabech och Jytte Ringtved (1995) som bedöms applicerbara i föreliggande studie om Smålands järnålder. Sammantaget bedöms det sammantagna källmaterialet från järnåldern, med tyngdpunkt på ett flertal centralplatsindikerande fyndkategorier, så som prakt- ädelmetall- och vapenfynd, samt förekomst av olika typer av hantverksfynd, produktionsverksamhet och metallbearbetning, främst järnhantering. Därutöver läggs särskild vid de under järnåldern föreliggande resursmässiga och kommunikativa förutsättningarna. Vidare undersöks ortnamnsaspekten som en möjlig centralplatsindikerande faktor. Också huruvida man genom att utgå från den medeltida häradsindelningen kan underlätta en centralområdesidentifiering, utforskas inom ramen för detta uppsatsarbete. / This study deals with the question whether there are any archeaological traces or evidence of central places or central areas in the Swedish province of Småland dating back to the Iron Age (circa 500 B.C - 1050 AD). The basis of this study is primarily the arceological data consisting of different arcehological remains such as traces of settlement and habitation, graves and grave finds and iron making. Additionaly the presence of central place- indicating place names are considered.

In an attempt to discern the prevalence of British place-names with a Scandinavian origin this paper is a small linguistic study on place-names in Herefordshire, Cumbria and the areas along rivers Trent and Ouse. Based on modern maps place-names were included in the study. Older forms of the place-names were retrieved, and these old forms were analysed in order to understand the modern versions of the place-names. Place-name elements were grouped and their frequencies calculated in an attempt to understand the distribution of elements in each area. 1300 place-names were categorised based on their presumed origin, though some lacked the necessary information. Several place-names were given new possible derivations based on their categorisation and the elements they contained. Modern place-name elements/features hinting at a possibly Scandinavian place-name in the past were identified and described. Possible geographical patterns of Scandinavian place-names were found in central Herefordshire, in south-eastern Cumbria and in north-western Yorkshire. Possible implications of the place-names and their geographical concentrations were considered, yielding a hint on an area that might have been pivotal in the evolution of Old English. / I ett försök att urskilja utbredningen av brittiska ortnamn med ett skandinaviskt ursprung är denna uppsats en liten språkvetenskaplig studie av ortnamn i Herefordshire, Cumbria och längs floderna Trent och Ouse. Utifrån moderna kartor i en viss upplösning inkluderades alla synliga ortnamn i områdena. Äldre versioner av ortnamnen samlades in, och dessa gamla former analyserades i syfte att undersöka bakgrunden till de moderna ortnamnsvarianterna. Ortnamnens delar grupperades och deras frekvenser beräknades i syfte att förstå hur dessa fördelades i de olika områdena. 1300 ortnamn kategoriserades utifrån deras förmodade ursprung, men några ortnamn saknade den nödvändiga information undersökningen krävde. Flera ortnamn fick nya tänkbara betydelser baserat på den kategori de tilldelats och de ortnamnsdelar de innehöll. Moderna ortnamnsdelar som skulle kunna indikera en forntida nordisk ortnamnsvariant identifierades och beskrevs. Tänkbara geografiska nordiska ortnamnsmönster upptäcktes i centrala Herefordshire, i sydöstra Cumbria och i nordvästra Yorkshire. Tänkbara implikationer av ortnamnen och deras geografiska koncentrationer betraktades, vilket resulterade i upptäckten av ett område som kan ha påverkat fornengelskans utveckling i väldigt hög utsträckning.

<p>I denna uppsats undersöks ortografisk namnanpassning av västslaviska ortnamn i tre 1600-talshandskrifter av Knýtlinga saga, Cod. Holm. 41 4to^x, Cod. Holm. 55 fol^x, och Lbs 222 fol^x. Syftet med arbetet är dels att både teoretiskt och metodologiskt bidra till diskussionen angående namnanpassningsprocessen och särskilt vad gäller ortografisk namnanpassning, dels att studera individuell ortografisk namnanpassning i ett konkret handskriftsmaterial. Undersökningens material utgörs framför allt av de i de utvalda handskrifterna belagda ortnamnsformerna på 39 västslaviska toponymer. Bland undersökningens teoretiska och metodologiska resultat kan man nämna avgränsning och definition av huvudtermer (<em>namnreplikation</em>, <em>namnanpassning</em>, <em>ortografisk namnanpassning</em> o.s.v.) och utveckling av specifika metodologiska redskap för att studera namnanpassningsfenomen i skrift, t.ex. bortsortering av ortografiska fel i enlighet med en bestämd princip utifrån jämförelsen av de undersökta ortnamnsformerna med s.k. <em>ursprungliga former</em>, d.v.s. de ortnamnsformer som är belagda i handskriftens bevarade förlaga. Det förekommer 28 ortografiska anpassningar fördelade på 11 av 39 undersökta toponymer. Dessa anpassningar kan delas in i 4 typer: formell, semantisk, formell-semantisk ortografisk namnanpassning och ortnamnsersättning. I samtliga av de undersökta handskrifterna går det att spåra en klar tendens till formell anpassning av ortnamnen. Anpassningsfrekvensen varierar från skrivare till skrivare, men det är möjligt att konstatera att flest anpassningar gjorts av Jón Þórðarson, författaren till Lbs 222 fol^x. Huvudorsaken till de upptäckta anpassningarna tycks ligga i systemtvånget, då de flesta ursprungliga ortnamnsformer som blir anpassade i materialet på olika sätt strider mot onomastikonet/språksystemet. Det visar sig att en av de faktorer som i de flesta undersökta fall bidragit till att namnet till slut anpassats, är namnets synkrona ogenomskinlighet.</p>

I denna uppsats undersöks ortografisk namnanpassning av västslaviska ortnamn i tre 1600-talshandskrifter av Knýtlinga saga, Cod. Holm. 41 4tox, Cod. Holm. 55 folx, och Lbs 222 folx. Syftet med arbetet är dels att både teoretiskt och metodologiskt bidra till diskussionen angående namnanpassningsprocessen och särskilt vad gäller ortografisk namnanpassning, dels att studera individuell ortografisk namnanpassning i ett konkret handskriftsmaterial. Undersökningens material utgörs framför allt av de i de utvalda handskrifterna belagda ortnamnsformerna på 39 västslaviska toponymer. Bland undersökningens teoretiska och metodologiska resultat kan man nämna avgränsning och definition av huvudtermer (namnreplikation, namnanpassning, ortografisk namnanpassning o.s.v.) och utveckling av specifika metodologiska redskap för att studera namnanpassningsfenomen i skrift, t.ex. bortsortering av ortografiska fel i enlighet med en bestämd princip utifrån jämförelsen av de undersökta ortnamnsformerna med s.k. ursprungliga former, d.v.s. de ortnamnsformer som är belagda i handskriftens bevarade förlaga. Det förekommer 28 ortografiska anpassningar fördelade på 11 av 39 undersökta toponymer. Dessa anpassningar kan delas in i 4 typer: formell, semantisk, formell-semantisk ortografisk namnanpassning och ortnamnsersättning. I samtliga av de undersökta handskrifterna går det att spåra en klar tendens till formell anpassning av ortnamnen. Anpassningsfrekvensen varierar från skrivare till skrivare, men det är möjligt att konstatera att flest anpassningar gjorts av Jón Þórðarson, författaren till Lbs 222 folx. Huvudorsaken till de upptäckta anpassningarna tycks ligga i systemtvånget, då de flesta ursprungliga ortnamnsformer som blir anpassade i materialet på olika sätt strider mot onomastikonet/språksystemet. Det visar sig att en av de faktorer som i de flesta undersökta fall bidragit till att namnet till slut anpassats, är namnets synkrona ogenomskinlighet.

No description available.