Bakgrund: Vårdpersonal har en viktig roll att uppmärksamma och behandla smärta hos patienter. Bedömning och behandling av smärta kan dock vara särskilt svår hos patienter med demens. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter att bedöma och behandla smärta hos patienter med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt av kvalitativa studier. Nio artiklar identifierades via databassökningar. Varje artikel delades upp i meningsenheter, som sedan kodades för att skapa subkategorier och kategorier. Resultat: Tre huvudkategorier presenteras i resultatet: “Att kunna bedöma smärta hos patienter med nedsatt kommunikationsförmåga,” “Att effektiv kunna lindra smärta hos patienterna,” och “Hur organisatoriska faktorer påverkar bedömning och behandling av smärta.” Konklusion: Bedömning och behandling av smärta hos personer med demens är komplex. Vårdpersonalens beskrivning av att arbeta med smärta hos patienter följer omvårdnadsprocessen, men det finns modeller som kan bidra till att förbättra deras arbetssätt. Vidare forskning bör fokusera på hur personal arbetar med patienternas beteendeförändringar och icke-verbala uttryck, upplevelser kring läkemedel administreringsvägar, samt förbättring i dokumentering av smärta och insatta behandlingar. / Background: Healthcare professionals’ have a key role in detecting and managing patients' pain. Assessment and treatment of pain can become especially difficult in patients with dementia. Aim: To describe healthcare professionals’ experiences in assessment and management of pain in patients with dementia. Methods: Literature overview of qualitative studies. Nine articles were identified through database searches. Data units were extracted from every article and then coded to form categories and subcategories. Results: Three main categories are presented in the study’s results: “To assess pain in patients with impaired communication skills,” “To effectively relieve patients’ pain,” and “How organizational factors affect the assessment and management of pain.” Conclusion: Assessment and management of pain in patients with dementia is complex. Healthcare professionals' description in working with pain in patients with dementia follow the nursing process, but theoretical models can help improve their work. Further research should focus on professionals’ work with patients' behavioral changes and non-verbal expressions, experiences in different routes of medication administrations and improving the documentation of pain and treatment.

Bakgrund: I Sverige dör ca 90 000 människor varje år, varav 550 av dessa är barn.  Specialiserad palliativ vård samt specialistutbildningar inom palliativ vård är generellt inte utformad för vård av barn i livets slutskede. Bristfällig utbildning hos vårdpersonal samt liten erfarenhet av att ge palliativ vård till barn orsakade känslor av osäkerhet i  vårdsituationer med barn och familjer. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede på sjukhus. Metod: Litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier samlade från databaserna Cinahl och PubMed. En manuell sökning gjordes. Analys genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna var: känslomässiga reaktioner, att hantera svåra situationer, utmaningar i mötet med familjer och möjligheter i mötet med familjer. Konklusion: Vårdpersonal önskar utbildning i palliativ vård av barn samt kommunikationsövningar med sörjande familjer. Vidare forskning behövs angående barns risk för lidande vid familjecentrerat förhållningssätt, nödvändiga organisatoriska åtgärder samt vårdutbildningars behov av att inkludera palliativ vård av barn. / Background: About 90,000 people die every year in Sweden and of those are 550 children. Specialized palliative care and specialist education in palliative care are generally not designed for end-of-life care of children. Inadequate education of healthcare professionals and little experience of giving palliative care for children caused feelings of insecurity in care situations with children and families. Aim: The purpose was to describe healthcare professionals experiences of providing end-of-life care for children in hospitals. Methods: Literature study based on nine qualitative studies collected from the databases Cinahl and PubMed. One manual search was performed. The analysis was implemented using Friberg's fivestep model. Results: The analysis resulted in four main categories and eleven subcategories. The main categories were: emotional reactions, to handle difficult situations, challenges in meeting families and opportunities in meeting families. Conclusion: Nursing staff want education in palliative care of children and communication exercises with grieving families. Further research is needed regarding children's risk of suffering from a family-centered approach, necessary organizational measures and the need for nursing education to include palliative care of children.

I Sverige drabbades 1999 över 45.000 människor av cancer. Många av de insjuknade hade barn och ungdomar i skolåldern. Barn och ungdomar är de som får leva längst med sina trauman och eventuell förlust av förälder. Syftet med denna litteraturstudie var att få kännedom om och belysa barns upplevelser av att ha en förälder med cancersjukdom; deras tankar om förälderns cancer, hur de påverkas av förälderns cancersjukdom samt vad hälso- och sjukvårdspersonal kan göra för att hjälpa dem hantera situationen på bästa sätt. En analys av tio artiklar genomfördes. Resultatet visade att barn med cancersjuka föräldrar hade många tankar och funderingar om förälderns sjukdom. Barnen påverkades på många olika sätt, en del blev inneslutna i sig själva och ville fly medan andra agerade utåt med ilska, aggressioner eller häftig gråt. Många barn och ungdomar fick ångestsymtom, sömnsvårigheter, koncentrationsproblem samt hade problem att fungera socialt. Studien visade att hälso- och sjukvården bör bistå föräldrar med råd, stöd och kunskap om hur de kan stötta sitt barn att bemästra situationen. Hälso- och sjukvården borde också vara behjälplig med stödgrupper och individuell handledning för barn och ungdomar. / In 1999 more than 45.000 adult Swedes were diagnosed with cancer. Many of those had school age children and adolescents. Children and adolescents are those who live longest with the trauma and potential loss of a parent.The purpose of this study was to achive knowledge about childrens perceptions having a parent with cancer; their thoughts about the illness, how they are affected by their parents illness and to gain insight in what healthcare professionals can do to help the children deal with the situation. Ten articles were analysed in this literature study. The result shows that children having a parent with cancer had lots of thoughts about the disease, some became introvert and wished to escape while others were acting out with anger, aggressions or crying. Children and adolescents had anxiety problems, sleeping disorders, trouble concentrating and some even had social functioning disorders. The study showed that health care units need to provide parents with advice, support and knowledge how they can support their children cope with the situation. The health care also need to provide support groups and individual counselling for children and adolescents.

Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är i nuläget en obotlig sjukdom och sjukdomsförloppet går ofta väldigt fort. Omvårdnaden måste därför vara specifik för dessa patienter. Syfte: Huvudsyftet med denna litteraturstudie var att belysa vårdpersonalens stöd och bemötande av patienter med en obotlig sjukdom som ALS och deras närstående. Syftet var även att belysa hur de närstående påverkas av att vara vårdgivande åt sin närstående med ALS. Metod: För att besvara våra frågeställningar har vi valt att göra en litteraturstudie som bygger på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna kvalitetsbedömdes utifrån Carlsson och Eimans bedömningsmall för kvalitativa och kvantitativa studier. Som teoretisk referensram har vi använt oss av en modell av Carnevali. Resultat: Att vara närstående till patienter med ALS påverkar de flesta negativt på något sätt i deras dagliga liv. Alla patienter och dess närstående måste bemötas utifrån sina behov och individuell information är en viktig del i omvårdnadsarbetet. Slutsats: De slutsatser vi drar utifrån vårt resultat är att alla patienter och deras närstående är individer och bör därför bemötas på ett individuellt sätt utifrån deras individuella behov. / In the present time amyotrophic lateral sclerosis (ALS) is an untreatable disease and the course of the disease is often very fast. Nursing of the patients has to be specific. Purpose: The purpose of this literature study was to elucidate caregivers encounter of patients with an untreatable disease like ALS and those who are close to the patients. Method: To answer our research questions we have chosen to do a literature study witch is based on ten scientific articles. The articles were quality rated using Carlsson and Eimans ratingscale for qualitative and quantitative studies. As a frame of reference we used a model by Carnevali. Result: To be one of those who are close to the patients with ALS can affect them in a negative way in their daily life. All patients and those who are close to them have to be encountered by their own needs and individual information is an important part of nursing. Conclusion: From our result we made the conclusions that all patients and those who are close to them are individuals and should be encountered by their personal needs.

Job satisfaction of entry-level student affairs professionals has been an issue of interest to researchers and practitioners alike since at least the 1980s. A high turnover of housing and residence life live-on and live-in (LO/LI) professionals has led to a curiosity for the reason. Investigation into job satisfaction of these professionals is an ideal way to determine ways to help retain LO/LI professionals and enhance their overall job satisfaction. In this study, the personal demographics, institutional demographics, and amenities provided to entry-level housing and residence life professionals holding LO/LI positions, and what impact, if any, they had on job satisfaction were examined. Job satisfaction was measured by two separate means, both based on the theoretical framework, the Job Characteristics Model. A web-based survey was distributed to approximately 9,000 members of the Association of College and University Housing Officers-International, asking for all LO/LI professionals to complete the survey. Personal demographics slightly affected job satisfaction, and institutional demographics were not related to job satisfaction. Amenities were the strongest predictors of job satisfaction among the three areas examined. Specific amenities such as meal plans, reserved parking, and flexible work hours had a more significant impact on job satisfaction than others.

Scholars have examined how occupational mandates – shared understandings of an occupation’s purpose – are established and how these mandates, to be fulfilled, translate into occupational jurisdictions. To date, however, we lack a clear understanding of how occupational members uphold their mandates when they are impossible to fulfill. I define an impossible occupational mandate as a purpose pursued by a given occupation, but almost impossible to attain. I draw from observations, interviews and archives related to the work of reentry counselors, whose occupational mandate is to ensure former prisoners (i.e., their clients) secure stable employment. My findings suggest that counselors faced multiple challenges in fulfilling their mandate. Faced with an impossible mandate, counselors revised their mandate in different ways, emphasizing their roles as experts in shaping success (advisors), assisting clients with their specific needs (aides), or advancing clients’ cause through their work (advocates). In doing so, they deflected their attention away from their initial mandate and onto their revised mandates. Counselors also shared their mandate with others in their proximate environments. To different degrees, counselors from each group projected partnerships with outsiders to their occupation: they imagined clients, employers, other human and correctional service professionals as possible partners who could share the responsibility for fulfilling their mandate. In doing so, they diffracted the mandate towards people outside of their occupation. Findings suggest that how counselors revised their mandate shaped who they projected as key partners, and how they reported feeling about failed mandate partnerships. Additionally, while all counselors performed the mandate despite the strain it could induce, and used different strategies to cope, the advocates expressed the strongest feelings of emotional strain of all groups. I discuss the connections between deflection and diffraction — namely, the two main strategies people used to uphold impossible mandates — and the conditions under which these strategies can limit professionals’ strain and help them uphold their mandates. Findings add to our understanding of an understudied yet key part of today’s occupational landscape — professionals who hold impossible mandates – and extend the study of occupations and meaningful work. I also discuss implications for labor market inequality, social justice, prisoner reentry programs, and practice. / 2024-05-16T00:00:00Z

This research explored the connection between the level of moral reasoning in rehabilitation professionals and their supervisors' judgment of them as more or less successful in providing services. Professionals from three work settings (private for-profit, private not-for-profit, and public) in two states (California and Texas) were categorized by supervisors into two research groups. Moral reasoning was assessed by the Defining Issues Test. A demographic questionnaire provided information on factors such as age, sex, exposure to previous ethics training, years in the field of vocational rehabilitation, and identification of the professional as an individual with a disability. Relevant data was obtained from 61 supervisors and 122 rehabilitation professionals. The research sample provided 20 matched pairs (one more successful and one less successful) from both the private for-profit and private not-for-profit settings and 21 matched pairs from the public work setting. This sample included 73 females and 49 males. Analysis found that rehabilitation professionals identified as being more successful had significantly higher moral reasoning scores on the Defining Issues Test than peers identified as less successful. This finding was not affected by sex, work setting, years in the field of vocational rehabilitation, or prior exposure to training in ethics. The factor of age was identified as having significant interaction with the level of assessed moral reasoning. A positive correlation was identified between age and supervisors' selection of more successful professionals. This research identified moral development as a factor in being judged by supervisors as successful in vocational rehabilitation services. It also discussed alternative criteria for success other than the “rehabilitated” status of the client, the role of moral development in successful case management, the need for assessing moral development in candidates for graduate school, and the place of moral development in hiring and training rehabilitation professionals. Several recommendations are made for additional research that include adding the supervisor's age as a research factor; focusing on rehabilitation counselors rather than including the general population of rehabilitation professionals; and comparing competitive closure rates of rehabilitation professionals with their levels of assessed moral reasoning.

Bakgrund: Kvinnor i klimakteriet upplever en frustration över att de blir hänvisade till olika instanser som inte upplevs adekvata. De upplever även att de inte får den information och kunskap de vill få av hälso- och sjukvårdspersonal när de söker för klimakteriebesvär. Kvinnor önskar få information om vilka symtom de kan få och vad de kan göra på egen hand för att lindra besvär. Syfte: Att undersöka vilken vård som ges till kvinnor i klimakteriet av läkare, sjuksköterskor och barnmorskor inom primärvården. Metod: En webbaserad enkätundersökning, prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ design och induktivt förhållningssätt. Data från 47 deltagare analyserades med deskriptiv och analytisk statistik genom statistikprogrammet SPSS. Resultat: En variation av rutiner inom primärvården sågs, några vårdcentraler hade en rutin för kvinnor som sökte vård för klimakterierelaterade besvär. Genomgående blev dock kvinnorna hänvisade till olika professioner och instanser vilket visade på bristande rutiner. Det fanns inte något förebyggande arbete för kvinnor i klimakteriet. Hälso- ochsjukvårdspersonal hade viss kunskap men önskade mer. Vid jämförelse mellan professionerna framkom det att läkarna och barnmorskorna hade mer kunskap och utbildning jämfört med sjuksköterskorna.  Slutsats: Resultatet baserades på för tunna data för att göra en definitiv slutsats. Det fannsbristande rutiner hur kvinnorna som sökte vård togs om hand. Det fanns inget förebyggande arbete. Några signifikanta skillnader om kunskapsnivåer och hantering av rutiner mellan professionerna sågs.

Bakgrund: Kvinnors och mäns hälsa påverkas av ojämställdhet i samhället och i vården. Smärta har en hög prevalens och varierar mellan män och kvinnor, vilket kan bero på biopsykosociala faktorer. Vården ska utgå utifrån patientens behov, och det kan finnas en efterfrågan på forskning kring hur vårdpersonal fattar beslut vid mötet med patienten.  Syfte: Att undersöka om vårdpersonals hantering av patienters smärta påverkas av patientens kön. Metod: En litteraturöversikt gjordes innefattande 11 kvantitativa studier som identifierades genom databaserna PubMed och Cinahl. Samtliga studier genomgick en systematisk urvalsprocess innefattande en kvalitetsgranskning. I analysen identifierades relevant data som sammanställdes tematiskt. Resultat: Signifikanta könsskillnader i hanteringen av smärta sågs i 10 av de 11 inkluderade studierna. Vid bedömningen av smärta visade en majoritet av fynden att skillnader gjordes i samband med patientens kön. Fynden rörde smärtskattning, undersökning, diagnostik och inverkan av vårdpersonalens uppfattningar om patienter. Avseende behandlingen av smärta sågs motstridiga fynd vid läkemedelsbehandling och remittering. Gällande rådgivning fanns inga signifikanta skillnader.  Konklusion: Patientens kön verkar kunna ha en påverkan på vårdpersonals bedömningar av smärta, men det är oklart om denna effekt finns vid behandlingen av smärta. Vidare forskning inom detta område behövs för att fastställa om patientens kön har en påverkan på vårdpersonals hantering av smärta i vårdkontext. / Background: Women’s and men’s health are affected by inequalities in society and in healthcare. Pain has a high prevalence and varies between men and women, which may be due to biopsychosocial factors. Patient care should be tailored to individual needs, and there may be a demand for research on how healthcare professionals make decisions in patient encounters.  Aim: To examine if healthcare professionals’ management of patients' pain is influenced by patient gender.  Methods: Literature review was conducted consisting of eleven quantitative studies through the databases PubMed and Cinahl. Subsequently, all studies have undergone a systematic selection process including a quality assessment. By analyzing relevant data, the results were compiled according to the research findings.  Results: Significant gender differences in pain management were observed in 10 out of the 11 included studies. In the evaluation of pain, a majority of the findings indicated that the differences were made in relation to the patient’s gender. The findings pertained to pain assessment, examinations, diagnostics, and the impact of healthcare professionals’ perceptions of patients. Regarding treatment of pain, conflicting findings were observed in drug therapy and referrals. As for counseling, no significant gender differences were found.  Conclusion: Patient gender seems to influence healthcare professionals’ evaluation of pain, but its effect on pain treatment is unclear. There is a need for further research that explores the influence of patient gender in healthcare professionals management of pain to determine its effect in a healthcare context.

Introduktion: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem. 35 procent av alla kvinnor i världen har blivit utsatta för våld av en partner. Våldet kan vara psykiskt, fysiskt eller sexuellt och medför konsekvenser för både kvinnan och samhället. Vården och vårdpersonalen har en viktig roll för de våldsutsatta kvinnorna och rätt bemötande är viktigt för att de ska känna sig trygga. Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation upplever bemötandet från vårdpersonal. Metod: Litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa studier i originalartiklar. Datainsamlingen genomfördes på databaserna CINAHL och PubMed. Studierna analyserades och utifrån det skapades kategorier och subkategorier. Resultat: Resultatet visar betydelsen av att vårdpersonal hade tillräckligt med tid samt att kvinnorna skulle få tala i enrum för att känna sig trygga. I bemötandet var empati och kunskap hos vårdpersonal viktigt då det fick kvinnorna att känna sig förstådda vilket underlättade för dem att tala ut om våldet. Studierna visade även att kvinnorna hade skilda inställningar till att få frågan om våld i nära relation. Slutsats: Resultatet visade att kvinnorna upplevde att personalen inte visade tillräckligt med empati och stöd för att kvinnorna skulle våga öppna upp sig om våldet. Vårdpersonal bör arbeta med evidensbaserad kunskap och gott bemötande för att kvinnan ska känna att hon blir respekterad och tagen på allvar. Spridning av information kring våld i nära relation bör utökas och det behövs mer forskning i ämnet. / Background: Intimate partnership violence is a big social problem. 35 percent of all women in the world have been exposed to violence by a partner. The violence can be psychological, physical or sexual and affects both the woman and the society. Medical care and medical staff play critical roles for abused women, and a proper approach is essential to put them at ease. Aim: The purpose of this study was to define how women who have been exposed to intimate partnership violence experience the encounter with medical staff. Method: Literature review based on ten qualitative studies in original articles. Data was collected from the databases CINAHL and PubMed. The studies were analyzed and then sorted into categories and subcategories.  Result: The results show the importance of ensuring sufficient time for medical staff to interact with women and allowing women to speak in a private room to feel comfortable and safe. In the encounter, empathy and knowledge among the medical staff were important in order to make women feel understood, which made it easier for them to speak out about the violence. The studies showed that there were different attitudes to be asked about intimate partnership violence. Conclusion: It was discovered that women feel that medical staff did not show enough empathy and support for them in order to be able to talk about the violence. Medical staff should be committed to evidence-based knowledge and treat them well, in such a way that women feel respected and taken seriously. The information about intimate partnership violence needs to be spread, but more research on this subject is required.