Denna undersökning kommer analysera Kinas handelspolitiska strategier med finanskrisen och handelskriget som tidpunkt samt även påpeka hur dess strategier förändrades underrespektive tillfälle. Undersökningen redogör för vilka likheter och skillnader det finns i handelspolitiken mellan perioderna med syfte att förklara förändringen i handelspolitiska preferenser. Den handelspolitiska förändringen som Kina genomgick mellan perioderna är viktig att undersöka då Kina fortsatt växer sig starka på den globala marknaden. Metoden i studien utgörs av en teorikonsumerande fallstudie där rational actor model används för att undersöka och förklara den rationella aktörens beslutsfattande i respektive situation. Spelteori används som en komplimenterande teori för att förklara Kinas vägval under handelskriget. Slutsatsen i undersökningen är att Kinas främsta mål och rationella val i krissituationer är att främja sin egen ekonomiska tillväxt oavsett vilka långsiktiga konsekvenserna detta kan innebära. Mot den bakgrunden återfinns även den främsta skillnaden mellan kriserna som var hanteringen av protektionism. Kina förebyggde mycket protektionism under finanskrisen men utövade det själva under handelskriget. Förändringen av agerandet mellan kriserna berodde likaväl på USA som på Kina och kan förklaras som det mest rationella valet för Kina för att främja sitt främsta mål med handelspolitiken, ekonomisk tillväxt. Förändringen förklaras som en tillfällig avvikelse från deras handelspolitik givet att det var det mest rationella beslutet givet omständigheterna och rådande situation.

Denna uppsats rör sig inom fältet kritiska kulturarvsstudier och fokuserar på svensk utförselreglering av kulturhistoriska föremål genom tiderna. Utgångspunkten ligger i 2014 års omformulering av kulturmiljölagens portalparagraf, vilken numera inkluderar mångfaldsmål. Kulturmiljölagens utförselreglering (reglerad i 5:e kapitlet), som inte uppdaterades samtidigt, är tänkt att läsas mot bakgrund av de inledande bestämmelserna. Eftersom den sedan tidigare uppfattats vila på ålderdomliga nationalistiska värdegrunder, uppstod frågan ifall det fanns en diskrepans i förhållande till de nya målen. För att hitta svar söker sig uppsatsen tillbaka till utförselregleringens formativa moment samt förändring från 1920-talet och framåt och sätter detta i relation till nuvarande kulturpolitiska mål och kulturvård i dagens samhälle. Motiv till utförselreglering men också vilka föremålstyper som skyddats genom tiderna har studerats, analyserats och jämförts kvalitativt. Källmaterialet utgörs framförallt av lagtexter, statliga offentliga utredningar och propositioner. Undersökningen visar att lagen från att ha skyddat ett fåtal föremåltyper succesivt har utökats och detaljerats både vad gäller föremålstyp, ålder, värde och ursprung. Med den högre graden särskiljning och utpekande följer problematik kring vad som räknas in och inte. Vissa traditionellt högt värderade föremålstyper och perioder har skyddats hela tiden medan andra mindre värderade konsekvent har uteslutits, trots långt gånga diskussioner om en mer inkluderande lagstiftning redan i tidiga förarbeten. Den breddade synen kring vad som är bevarandevärt, vilken kan skönjas i museers nutida insamlingspolicys, återspeglas inte i lagtexten. Istället har tydliga ekonomiska, kulturella, etniska och åldersmässiga hierarkier skapats. Flytt från en ursprunglig historisk miljö till en annan plats i Sverige kan orsaka skador på kulturarvet som är större än de skador som kan uppstå om ett föremål som redan flyttats från sin ursprungliga miljö istället flyttas utomlands, något som ignoreras i lagtexten. Lagen utgår ifrån att vissa föremål är svenska folkets egendom och att nationen Sverige är en trygg, ursprunglig och naturlig miljö för dem trots att motsatsen ofta har bevisats. En paradox skönjas i det faktum att vanskötsel och förvanskning av värdefulla och utförselskyddade kulturföremål inte är olagligt, så länge föremålet stannar innanför landsgränsen. De kulturpolitiska målen har alltsedan 1970-talets slut påverkat de uttalade motiven till utförsellagstiftningen. Eftersom ålderdomliga värdegrunder och normer, däribland en hel del nationalistiska sådana, där svensk kultur ses som tydlig avgränsad, högtstående och suverän, fortfarande lyser igenom i utförsellagstiftningen, tydliggörs tendensen till en retorisk men inte grundläggande förändring inom kulturarvssektorn. Hypotesen om att kapitel 5 fortfarande står på en grund av nationalistiska värderingar, nationell protektionism och nationellt identitetsskapande kan därmed sägas stämma. / This paper is located in the field of critical heritage studies and focusses on Swedish cultural heritage law and the export control of moveable heritage objects. The starting point for the research lies in the 2014 redrafting of the opening section of the cultural heritage law, which for the first time includes objectives relating to pluralism and diversity. Export control (which is regulated in the 5th chapter of the cultural heritage law), was not updated at the same time, but it is nevertheless intended to be read in the light of the preliminary provisions. Since chapter 5 previously was perceived to rest on outdated nationalistic values, the question arise as to whether there is a discrepancy in relation to the new objectives that were formulated in 2014. In order to address the question the study looks back at the formative moments and change of the export control regulations from the 1920s onwards and relates this to current cultural policy objectives and goals of conservation. The motives for export control and the type of objects protected through the ages are analysed and compared qualitatively. The source material primarily consists of legal documents, state government investigations and government bills. The study shows that the law gradually changed from protecting a few object types to become more expansive and detailed in terms of the type of artifact and it´s age, value, and origin. This increased degree of segregation and designation leads to concerns relating to what is included and what is not. Some traditionally highly valued object types and periods have continued to be protected whilst others are consistently less valued and excluded, despite ongoing discussions about the need for a more inclusive legislation since the early preparatory work. The broadened idea about what is worth preserving, which can be seen in the contemporary collection policies of museums, is not reflected in the legislation. Instead evident economic, cultural, ethnic and age hierarchies have been created. The law ignores the fact that moving an artifact from its original historical setting to another location in Sweden can cause greater harm than moving an object that has already been moved from its original location overseas. Instead the law assumes that certain objects are the property of the Swedish people and that the nation of Sweden is a safe, original and “natural” environment for them, despite the fact that the opposite often proves to be the case. A paradox is evident in the fact that the mismanagement and distortion of valuable artifacts that are protected against export is not illegal, as long as the object stays inside the borders of Sweden. Cultural policy objectives have, since the late 1970s, influenced the stated rationale for cultural heritage law and export legislation. Since outdated values and standards, including numerous nationalistic ones, where Swedish culture is seen as being distinct, high-cult and sovereign, still shines through in the export legislation, it is clear that there is a tendency to a rhetorical but not a fundamental change in parts of the cultural heritage sector, including the legislative context. The hypothesis that chapter 5 is still underpinned and characterised by nationalistic values, national protectionism and the creation of national identity can thus be said to be proven.

Uppsatsen syfte är att ta reda på ifall den Europeiska Unionens (EU) handelspolicy för den interna respektive den externa marknaden följer den liberala retoriken som förs av unionen. Det är en komparativ fallstudie som använder sig av idealtyper för att ge en nyanserad bild av unionens handelspolicy. Det teoretiska ramverket som används för att framställa dessa idealtyper är merkantilism samt liberalism. Idealtyperna appliceras sedan på de två fallen. Fokus för studien ligger på tiden mellan Lissabonfördraget och 2012 innan den senaste utvidgningen till 28 medlemsstater ägde rum. I analysen kan man se delar av båda teorierna i varierande grad. Avslutningsvis diskuteras i vilken grad de båda teorierna influerar EU:s handelspolicy för den inre samt yttre marknaden. I resultatet kan man se att liberalismen genomsyrar stora delar av EU:s handelspolicy, men att det finns merkantilistiska undertoner i ett flertal olika områden. / The aim with this thesis is to find out whether the European Union (EU) trade policy for the internal and the external market comply with the liberal rhetoric that is conducted by the Union. It is a comparative case study based on ideal types to give the reader a nuanced view of EU:s trade policy. The theoretical framework that is being used to produce the ideal types is mercantilism and liberalism. Consequently, the ideal types are being applied on the two cases. The focus of the study is the time between the Lisbon Treaty and 2012, before the recent enlargement to 28 member states took place. In the analysis, one can see portions of both theories in varying degrees. Finally, the extent of how liberalism and mercantilism influences EU:s trade policy for the internal and the external market is being discussed. The result of the thesis show that liberalism influence most parts of the trade policy, but there are also some mercantilist undertones in several areas.