Selektiv mutism är en barndomsdiagnos som inte är allmänt känd. De här barnen förmår sig prata i vissa sociala situationer men kan tala problemfritt i andra. Om ett barn går helt tyst  i  förskolan/skolan  under  flera  år  kan  detta  orsaka  lidande  och  påverka  barnets utveckling.  Hälso-  och  sjukvården  har  en  skyldighet  att  diagnostisera  och  informera  om selektiv   mutism.   Efter   fastställd   diagnos   behövs   evidensbaserad   behandling.   En litteraturbaserad studie genomfördes med syfte att utifrån tidigare forskning sammanställa behandling som är gynnsam för barn med selektiv mutism. Resultatet presenteras genom två huvudteman med tre respektive fyra underteman. Huvudteman är ”Att skapa en allians ”och  ”Att  arbeta  målinriktat”.  Resultatet  visar  att  barn  med  selektiv  mutism  kräver, känslighet  och  ”timing”  av  insatser  för  att  skapa  en  trygg,  tillitsfull  relation  och  en arbetsallians  där  barnet  kan  finna  motivation  till  att  stegvis  övervinna  sin  rädsla  för  att prata.  Behandling  som  gav  resultat  vid  selektiv  mutism  används  även  inom  psykiatrisk omvårdnad  vid  andra  ångestdiagnoser.  Psykiatrisjuksköterskans  kunskap  är  användbar  i hälso- och sjukvården för att informera, samordna och erbjuda evidensbaserad behandling för barn med selektiv mutism. / Poster på detta arbete presenteras på Europeiska psykiatrisjuksköterskekonferensen Horatio i Stockholm 20-23 Sep 2012.

Bakgrund: Tvång inom den slutna psykiatriska vården är ett komplext ämne. Ofrivillig intagning, tvångsmedicinering, avskiljning och bältesläggning är tvångsåtgärder inom den psykiatriska vården. Dess utförande styrs av lagar och riktlinjer som syftar till att skydda patientens integritet och autonomi. Sjuksköterskans roll vid åtgärderna är att se till att patientens rättigheter tillvaratas samt identifiera patientens omvårdnadsbehov. Vården eftersträvar att patienten i efterhand ska uppleva åtgärderna som acceptabla. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom den slutna psykiatriska vården. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med systematiska sökningar genomfördes. Studien baserades på tio vetenskapliga artiklar hämtade ur tre databaser. Resultat: Vid tvångsåtgärder upplevdes känslor såsom rädsla, ilska och maktlöshet. Vid tvångsmedicinering var biverkningar en stor oro.Kränkning av integriteten och autonomin upplevdes vid tvångsåtgärderna som följd till att patienter upplevde att de förlorade sig själva. Patienterna upplevde personalen som distanserad och ouppmärksam på patientens behov och en relation till vårdpersonalen saknades. Närståendes stöd beskrevs ha både positiv och negativ inverkan på upplevelserna av tvångsåtgärderna. Konklusion: Psykiatriska patienters upplevelser påverkas av många faktorer såsom personalens handlande, åtgärd som utförs, insikt i sin sjukdom samt relation till närstående och personal.Sjuksköterskan har möjlighet att påverka upplevelserna till det bättre, genom att skapa en relation till patienten där känslor och behov uppmärksammas.

Diss. (sammanfattning) Lund : Lunds universitet, 2009. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Sjuksköterskeprofessionen har genomgått stora förändringar från 1950-talet tills idag.  Sjuksköterskan i psykiatrisk vård har en central roll i omvårdnaden av patienten, så varför inte vidareutbilda sig? I litteraturen beskrivs specialistsjuksköterskans roll ofta som mångfacetterad och komplex men samtidigt otydlig, men hur ser specialistsjuksköterskor i psykiatrisk själva på sin roll idag? Syfte: Syftet med studien var att belysa hur specialistsjuksköterskan upplever sin roll i psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ beskrivande design användes. En fokusgrupp och individuella intervjuer genomfördes med en intervjuguide med semistrukturerade frågor. Urvalet bestod av elva specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. Samtliga deltagare var kvinnor mellan 31-59 år. Materialet analyserades med manifest innehållsanalys inspirerad av Graneheims och Lundman (2004). Resultat: Fyra kategorier framkom: (O)specifika arbetsuppgifter, Svag forskningstradition, Helhetssyn samt Förmedlar sin kunskap. Resultatet visade att specialistsjuksköterskans roll är självständig men den verkar sakna väl definierade arbetsuppgifter. Specialistsjuksköterskan har utökade kunskaper i psykiatri men upplever en avsaknad av egna termer som beskriver professionen. Specialistsjuksköterskan har ofta en positiv inställning till forskning, men tar inte del av det i så stor utsträckning. Specialistsjuksköterskan anser sig också ha en förmåga till helhetssyn på patienten dennes situation och beskrev en samordnande- och en utbildande roll.  Slutsats: Specialistsjuksköterskerollen i psykiatrisk vård ser sig själv som betydelsefull och innehavare av en hög kompetens samtidigt som de upplever att det finns en otydlighet i rollen.  Klinisk betydelse: I den allt mer specialiserade hälso- och sjukvården behövs den specialistutbildade sjuksköterskan i psykiatrisk vård, därför bör lärosäten och arbetsgivare förtydliga rollen så att kompentensen tas tillvara och sjuksköterskor stimuleras till att vidareutbilda sig. / Background: The nursing profession has been through huge changes from 1950th until today. The nurse in psychiatric care has a central role in caring of the patient, so why not get further educated? The literature describes the specialist nurse role often as multifaceted and complex but at the same time unclear, but what does the specialist nurse in psychiatric care think of their role today? Aim: The aim of the study was to illuminate how the specialist nurse experienced her role in psychiatric care. Method: A qualitative descriptive design. Manifest content analysis was made according to Graneheim and Lundman (2004). The sample consisted of eleven specialist nurses in psychiatric care. All participants were women between the age of 31-59 years. One focus group and six individual interviews were performed by using an interview guide containing semi structured questions.  Results: Four categories emerged: (Non)specific tasks, Lack of scientific tradition, Holistic view, Pass on the knowledge. The result shows that the specialist nurse role is independent, lack of specific tasks, has expended knowledge in psychiatric care and lack of terms in the profession. The specialist nurse had a positive attitude towards science but did not take partition in it that much. The specialist nurse had an ability to see the patient in a holistic view and described a collaboration- and an educational role. Conclusion: The specialist nurse role in psychiatric care regard themselves as important and having a high level of competence and at the same time an unclear role. Clinical significance: In health care, that is more specialized than ever the specialist nurse in psychiatric care is needed, therefore the academy and the employer should clarify the role so that the competence is taken care of and nurses stimulates to get further education.

This study examines whether or not there are inherit flaws in Swedish legislation concerning psychiatric institutional care, or in the application of the act, which might lead to the failure of rule of law for the private citizen. Law (1991:1128) concerning psychiatric institutional care in certain instances (LPIC) aims to establish rules which will ensure rule of law for the mentally ill in case of psychiatric institutional care. Despite this, there are legal cases which indicate that these rules, and their implications, are not always considered at the psychiatric wards. The questions at issues which this study aims to answer are thus: Are there any deficiencies concerning rule of law in LPIC 2−3 §§, 4−6 §§, 7−10 §§,15−25 §§ and 32−33 §§ ? This section focuses on LPIC and its design. Whether or not the act adheres to rule of law is examined through a definition which has evolved through discussions of concept based in Peczeniks definition of rule of law. The second question at issue is: Does The National Board of Health and Welfare activity supervision and the National Psychiatric Coordination inquiry point to any deficiencies in the application of the regulation that might negatively impact rule of law? This section is based on the parts concerned with compulsory commitment in The National Board of Health and Welfare activity supervision and the National Psychiatric Coordination’s inquiry. The considerations of rule of law in the application of the rules are based on the definition of rule of law derived from Annika Staaf’s viewpoints. This definition deals with the application of the rules concerning compulsory commitment. The third question at issue takes the form of a discussion dealing with the first two questions. The answer is thus based on the answers to the two opening questions and includes an extra focus placed on the historical heritage and the future psychiatric institutional care. To answer the questions at issue a traditional legal method will be used. This means that the law is determined by studying texts of law and preparatory work. Doctrine concerning compulsory psychiatric commitment is also used. To achieve a deeper understanding of the questions at issue concerning rule of law that might arise in the usage of compulsory psychiatric commitment, a historical retrospect spanning the legislative development will be presented. The result produced by the analysis indicates that the legislation in accordance with the definition of rule of law based on Peczeniks definition in most cases can be considered to adhere to rule of law. On the other hand, the demand for necessity , which rules the assessment of compulsory psychiatric commitment, is found to be indeterminable. According to the inquiry this will in some cases lead to arbitrary and routine-like admissions, and in other cases lead to the patient being in bad condition at the time of admission. The patient will thereby find it difficult to gain any usefulness from the care given. The inquiry here points to local variation which leads to a non-existing predictability. The second question at issue, where Staaf’s definition of rule of law is used, finds a somewhat higher number of deficiencies. I can in my paper thus determine that most of the deficiencies can be found in the application of the act. The gravest deficiency from a rule of law standpoint found by The National Board of Health and Welfare is the lack of local instructions regarding the monitoring of time limits during compulsory commitment. Based on these conclusions the paper’s question at issue is discussed in the last chapter. Like the National Psychiatric Coordination finds in its inquiry, this paper finds the answer to the question at issue to be that a reformation of the act is needed. In light of the historical exposition I find that new forms of care and methods of treatment have arisen since the conception of the act, which provides new possibilities for the compulsory psychiatric commitment.

Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av tvångsåtgärder i form av fastspänning samt isolering inom den psykiatriska tvångsvården. Bakgrund: Lagen om psykiatrisk tvångsvård innebär att samhället har förmågan att beröva en individ sin frihet om denne lider av en allvarlig psykisk störning. Det förekommer tvångsåtgärder så som fastspänning och isolering, dessa ska utövas med så stor hänsyn som möjligt till patienten. Metod: Denna studie är en systematisk litteraturstudie som är baserad på 11 vetenskapliga artiklar som är begränsade mellan 2002 och 2014. Resultat: En del patienter ansåg att fastspänning är en nödvändig åtgärd men ändå är det många som har negativa erfarenheter av dessa. Fastspänning och isolering gav en känsla av ensamhet och skapade depressiva känslor hos vissa. Patienter upplever att vårdpersonalens närvaro har en positiv effekt.  Slutsats: Många patienter upplever fastspänning och isolering som bestraffning och inte som vård. Vårdpersonal kan stödja Känslan av sammanhang vilket kan ha betydelse för hur patienter hanterar stressorer som de utsätts för.  Implikation: Inom den psykiatriska vården är patienters upplevelser ett outforskat område. Genom att undersöka patienters upplevelse finns det möjlighet att utföra åtgärder på ett mindre integritetskränkande vis. Forskning behövs kring hur det går att minska på tvångsåtgärder då dessa ger upphov till känsla av skam och ensamhet.

Titel: Delaktighet för patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård – En kvalitativ studie om sjuksköterskors upplevelser om möjlighet till delaktighet. Syftet:  Undersöka sjuksköterskans upplevelse av möjligheten till delaktighet för patienten under psykiatrisk tvångsvård. Bakgrund: Vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) sker mot patientens vilja vilket går i kontrast med patientlagen som förespråkar patientens delaktighet i sin vård. Att vårda patienter enligt LPT kräver en etisk medvetenhet från personalens sida. Psykiatrisk omvårdnad ska vara i fokus. Studier har visat att patienter som känner sig delaktiga i sin vård ökar dess välbefinnande och följsamhet i behandling. Trots detta visar det sig att tvångsvårdade patienter inte känner sig delaktiga i sin vård. Design: Kvalitativ studie med inspiration av fenomenologi. Metod: Nio semistrukturerade intervjuer utfördes med legitimerade sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård. En kvalitativ innehållsanalys utfördes som utmynnade i tre kategorier och sju underkategorier. Resultat: Möjligheten till delaktighet är en process genom vårdtiden. I det akuta skedet får delaktigheten stå åt sidan men i takt med att patienten mående förbättras ökar delaktigheten i sin vård. Bekräfta och bringa förståelse handlar om vikten av att informera patienten så att denne förstår vilket skapar trygghet. Det handlar även om vikten av att ta del av patientens berättelse. Brist på reflektion påverkar patientens delaktighet. Olika åsikter hos personalen och hur personalen arbeter påverkar hur delaktig patienten tillåts att vara. Det kan handla om erfarenhet eller brist på kunskap. Slutsats: Delaktighet är en ständigt pågående process under vårdtiden för den som vårdas under LPT. Vi anser att det är viktigt att personalen har en etisk medvetenhet och reflekterar över hur vi arbetar för att möjliggöra för patienternas delaktighet. Att ha ett etiskt forum på arbetsplatsen kan möjliggöra för etisk medvetenhet hos personalen.     Nyckelord: Delaktighet, psykiatrisk slutenvård, tvångsvård, upplevelser, sjuksköterskor

Abstrakt Bakgrund: Tvångsåtgärder, som avskiljning och fastspänning, har under lång tid varit en del av den psykiatriska vården. Dessa åtgärder är underlag för etisk kontrovers i relation till både autonomiprincipen och pliktetiken. Grundutbildade sjuksköterskor utgör en stor del av den psykiatriska vården samtidigt som de enligt tidigare studier upplever sin kunskap inom psykiatri som otillräcklig.   Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors perspektiv på avskiljning och fastspänning av patienter inom den psykiatriska heldygnsvården.   Metod: En litteraturstudie av åtta vetenskapliga artiklar.   Resultat: Resultatet sammanställdes under tre kategorier: Inte alltid rättfärdigat att använda tvång, Uppfattningar kring användandet av tvång samt Utbildning, erfarenhet och tvångsåtgärder. Det framkom i resultatet dessa åtgärder ansågs berättigade i situationer där patienter var våldsamma eller aggressiva, samtidigt som de upplevdes vara oförenliga med principerna för personcentrerad vård. Tillika påpekades en brist på alternativa åtgärder, samt att utbildning inom området var otillräcklig för både nya och erfarna sjuksköterskor.   Slutsatser: Dessa åtgärder medför en etisk problematik, både i relation till autonomiprincipen och pliktetiken. Denna etiska problematik blir mer framträdande till följd av den upplevda bristen på kunskap och utbildning. Även i mötet med patienter som tvångsvårdas enligt LPT har sjuksköterskor ett ansvar i att bevara patientens autonomi.

Den psykiska ohälsan i världen ökar och vid psykisk ohälsa och sjukdom kan behovet av psykiatrisk tvångsvård finnas. Detta ifall patienten har ett behov av sådan vård. Psykiatrisk tvångsvård kan utföras genom flera olika lagar. Inom slutenvården vårdar sjuksköterskan patienter via lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Är patienten i behov av rättspsykiatrisk vård vårdas patienten via lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Tvångsvård är komplext då patienten vårdas ofrivilligt, vilket påverkar möjligheten till självbestämmande. Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter under tvång inom psykiatrisk slutenvård. Metoden som använts till denna studie är en litteraturstudie där tidigare forskning granskats. Datainsamlingen skedde genom granskning av kvalitativa artiklar som alla belyste sjuksköterskans upplevelse av att vårda via psykiatrisk tvångsvård. En granskning har genomförts i enlighet med Fribergs (2017) granskningsmall för kvalitativa studier. Resultatet redovisat som två huvudteman och fyra underteman. De två huvudteman belyser sjuksköterskornas upplevelse av moralisk stress i vårdandet och vikten av vårdrelationen. Genom diskussionen diskuteras de huvudteman som belyses kopplat i relation till vårdvetenskap och dess betydelse i vårdandet. Slutsatserna betonar att sjuksköterskor som arbetar med att vårda patienter via psykiatrisk tvångsvård möter många olika etiska dilemman. Att skapa en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient upplevs som en viktig del i vårdandet vid tvångsvård.

Bakgrund Psykiatrisk vård innehåller ofta begränsande och kontrollerande moment som för patienten kan upplevas som nedvärderande, i synnerhet de patienter som vårdas under tvång där utrymme för tvångsåtgärder förekommer som en del i behandlingen. Vid psykisk ohälsa följer ofta en känsla av skam, en känsla som också kan förstärka den psykiska ohälsan. För de personer som under lång tid kämpat mot skammen kan omvårdnaden behöva handla om att återupprätta personens känsla av värdighet. Men i den hierarkiska miljön som utgör sjukhuset kan just en asymmetrisk relation mellan patienten och vårdpersonal utgöra den första kränkningen av patientens värdighet. För att kunna förverkliga etiska ideal i omvårdnaden behövs mer kunskap om patienters upplevda verklighet. Syfte Syftet är att belysa patienters upplevelse av psykiatrisk slutenvård. Metod För att besvara syftet genomfördes en litteraturöversikt. Femton artiklar genomgick en kvalitetsgranskning, klassificerades och inkluderades i resultatet. Resultat I resultatet redovisas en bred bild av patienters upplevelse av psykiatrisk slutenvård. Slutsats Det finns indikationer på att patientens värdighet kränks under psykiatrisk slutenvård, i synnerhet genom bristande respekt i bemötandet. Det finns härav skäl att vidare utforska om vårdkulturen skapar en atmosfär av disciplinering och kontroll som inkräktar på den etiska hållningen i omvårdnaden. Vidare behöver patienters upplevelse av vad som utgör värdighet för dem och vilka situationer som riskerar att hota densamma utförligare undersökas. Härav dras slutsatsen att möjligheten att införa en konkret plan för hur etisk reflektion kan införas i det dagliga omvårdnadsarbetet bör undersökas.