<p>Syftet med studien var att belysa tre personers egna upplevelser av stigmatisering i samband med att få och att ha en psykiatrisk diagnos. Studien byggde på tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en man och två kvinnor. Intervjupersonerna hade en psykiatrisk diagnos. Fokus på studien är riktad mot deras upplevelser av stigmatisering i samband med att få sin diagnos, i kontakter med familj, vänner och andra som de möter i det dagliga livet, i kontakt med psykiatrin samt om denna stigmatisering påverkat deras självbild. Resultatet visade att olika typer av upplevd stigmatisering förekom hos samtliga intervjupersoner. Den upplevda stigmatiseringen var mest framträdande i kontakter med vänner och andra som de möter i det dagliga livet samt i kontakten med psykiatrin. I vissa sammanhang upplevde sig intervjupersonerna som avvikande i förhållande till omgivningen. Intervjupersonernas självkänsla har påverkats negativt eller inte alls av stigmatiseringen som de upplevde. Slutsatsen är att även om intervjupersonerna placerats i avgränsade diagnoskategorier och upplevt stigmatisering från omgivningen har de inte reducerats till sina diagnoser utan alla är aktiva subjekt och har inte accepterat en passiv sjukroll.</p>

<p><strong>Introduktion: </strong>Suicidala patienter är en patientgrupp som väckte känslomässigt engagemang hos vårdpersonalen.  För att kedjan av vårdinsatser mellan den somatiska och psykiatriska vården skulle fungera optimalt behövdes ett väl utvecklat samarbete. <strong>Syfte:</strong> Syftet med studien är att belysa vårdpersonalens upplevelse av att vårda en patient som utfört en suicidal handling samt samarbetet mellan psykiatrisk och intensivvårdsavdelning vid vård av dessa patienter.<strong> Metod: </strong>Studien gjordes med en kvalitativ metod med intervjuer i fem fokusgrupper där resultatet tolkades med hjälp av en manifest innehållsanalys<strong>. Resultat: </strong>Studien visade att vårdpersonalen upplevde den suicidala patienten som en komplext och resurskrävande patientgrupp. Resultatet visade även att man önskade ett mer utarbetat samarbete runt dessa patienter mellan intensivvården och psykiatrin.<strong> Diskussion:</strong> Resultatet tyder på att för att patienter som utfört en suicidal handling ska kunna få ett bra omhändertagande och om attityderna angående denna patient grupp skall kunna förändras inom vården så bör man se över samarbetet mellan de aktuella avdelningarna. <strong>Slutsats: </strong>Det krävs tydligare riktlinjer för hur samarbetet ska se ut mellan avdelningarna detta tillsammans med handledning och utbildning då kan vårdpersonalens osäkerhet minskas och vårdpersonalen kan se varandra som en resurs att använda när situationen kräver detta. <strong></strong></p> / <p><strong>Introduction:</strong> Patients who attempted suicide is a group of patients that arouse many feelings for the caregivers. To optimize the cooperation between the psyciatric and intensive care units needs a developing cooperation. <strong>Aim: </strong>The aim of this study is to highlight the caregivers experience of caring a patient who attempted suicide act and the cooperation  between  psyhiatric and intensive care units for theese patients. <strong>Method: </strong>The study was made as an empirical study with five focus groups where the result interpret with a manifesto contents analysis. <strong>Result:</strong> The result of this stydy shows that the caregivers feels that the suicide patient is a complex and demanding group of patient's. The result even shows that the nursing staff wish a more prepare cooperation between psyciatric and intensive care unit's. <strong>Discussion: </strong>The author's of this study concider that for the patients who had made a suicid attempt should have a good tempory costady and the negative attitudes for this type of patient group demands a increase bethween the current units. <strong>Conclusion: </strong>It requires a straighter  guidelines for the cooperation between the units togheteher with education and supervision for the caregivers can the insecure behavior reduse and cooperation growe when the situation needs that.</p>

<p> </p><p>Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnaden av patienter med psykossjukdom<strong>.</strong> Kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med arton sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta intervjumaterialet. Fem kategorier framkom i resultatet, i den första kategorin som benämns; bemötande, berättar sjuksköterskorna vad som är viktigt i relationen, bekräftelse och förhållningssätt. Den andra kategorin benämns vårdmiljö; betydelsen av struktur, regler, skärmning framkommer under denna kategori. I den tredje kategorin basal omvårdnad omnämns; vikten av sömn, mat, dryck och hygien. Den fjärde kategorin specifikt omhändertagande handlar om tvångsåtgärder, vanföreställningar och krishantering. I den femte och sista kategorin; familjekontakt, beskrivs vikten av att ha med sig anhöriga i vården. Denna studie kan ha bidragit till att synliggöra vad som är viktigt i omvårdnaden av patienter med psykossjukdom. Informanterna som deltog i studien visade alla ett tydligt engagemang för sina patienter och stor kunnighet inom området. En fortsättning på föreliggande studie skulle kunna vara att belysa patienters erfarenheter av omvårdnad vid psykossjukdom. Detta skulle kunna förbättra omvårdnaden för patienter med psykossjukdom om både personal och patienter får uttrycka vad som kan förbättras samt vad som inte fungerar.</p>

<p>Makt inom den rättspsykiatriska omvårdnaden<em> </em>är ett område som i större utsträckning bör belysas, detta i syfte att uppnå en ökad förståelse samt insikt inom denna specifika vårdform.</p><p><strong>Syftet</strong> med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattning om bruket av makt och maktsymboler i omvårdnaden av patienter inom rättspsykiatrin.</p><p><strong>Metoden </strong>som användes var<strong> </strong>kvalitativ innehållsanalys där strategiskt urval tillämpades och tio sjuksköterskor tillfrågades om intervjuer varav alla tio deltog.</p><p><strong>Resultatet</strong> delades in i två huvudteman som presenteras på tre olika strukturella nivåer, institutionell nivå, gruppnivå och individnivå.</p>

<p>Idag riktas allt mer fokus i samhällsdebatten och i politiken på personer med</p><p>allvarlig psykisk sjukdom. Man debatterar dels hur samhället skall kunna tillhandahålla en</p><p>högkvalitativ vård och ett bra omhändertagande, men också ur ett samhällsekonomiskt</p><p>perspektiv. Den psykiatriska slutenvårdens kostnader är höga och debatten handlar ofta om</p><p>hur dessa kostnader skall kunna reduceras.</p><p>Denna studie vill titta närmare på om metoden Case management enligt</p><p>Assertive Community Treatment (ACT) kan bidra till att den psykiatriska</p><p>slutenvårdskonsumtionen minskar för personer med allvarlig psykisk sjukdom. För att</p><p>granska detta har intervjuer med fyra brukare använts där frågeställningen var fokuserad på</p><p>deras subjektiva upplevelser av att erhålla Case management enligt ACT under en period av</p><p>tre år. Vidare granskades skattningar enligt Kvalitetsstjärnan som utförts under en tre års</p><p>period. Därefter inhämtades statistik från databas avseende respondenternas konsumtion av</p><p>psykiatrisk slutenvård under tre år. Dessutom har artiklar i ämnet Case management kontra</p><p>psykiatrisk slutenvård granskats.</p><p>Resultaten av intervjuerna visade att respondenterna upplevt att Case</p><p>management enligt ACT hade varit viktigt för dem för att undvika psykiatrisk slutenvård.</p><p>Kvalitetsstjärnans resultat visade på en ökad livskvalitet, minskade besvär och detta i</p><p>kombination med en minskad konsumtion av psykiatrisk slutenvård. Vidare visade statistiken</p><p>från respondenternas psykiatriska slutenvårdskonsumtion att antalet inläggningar minskade</p><p>och antalet dagar som inläggningarna varade minskade också. Den dokumentation som</p><p>granskats i vetenskapliga artiklar visar att Case management enligt ACT är den metod som</p><p>bäst medverkar till att den psykiatriska slutenvårdskonsumtionen minskar.</p><p>Slutsatsen är att genom arbetssättet Case management enligt ACT tillsammans</p><p>med en hög programtrohet och validerade mätmetoder såsom Kvalitetsstjärnan kan den</p><p>psykiatrisk slutenvårdskonsumtion för personer med allvarlig psykisk sjukdom minska.</p><p>Nyckelord: Case management, Assertive Community Treatment, ACT,</p><p>Kvalitetsstjärnan, psykiatrisk slutenvårdskonsumtion.</p>

Idag riktas allt mer fokus i samhällsdebatten och i politiken på personer med allvarlig psykisk sjukdom. Man debatterar dels hur samhället skall kunna tillhandahålla en högkvalitativ vård och ett bra omhändertagande, men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den psykiatriska slutenvårdens kostnader är höga och debatten handlar ofta om hur dessa kostnader skall kunna reduceras. Denna studie vill titta närmare på om metoden Case management enligt Assertive Community Treatment (ACT) kan bidra till att den psykiatriska slutenvårdskonsumtionen minskar för personer med allvarlig psykisk sjukdom. För att granska detta har intervjuer med fyra brukare använts där frågeställningen var fokuserad på deras subjektiva upplevelser av att erhålla Case management enligt ACT under en period av tre år. Vidare granskades skattningar enligt Kvalitetsstjärnan som utförts under en tre års period. Därefter inhämtades statistik från databas avseende respondenternas konsumtion av psykiatrisk slutenvård under tre år. Dessutom har artiklar i ämnet Case management kontra psykiatrisk slutenvård granskats. Resultaten av intervjuerna visade att respondenterna upplevt att Case management enligt ACT hade varit viktigt för dem för att undvika psykiatrisk slutenvård. Kvalitetsstjärnans resultat visade på en ökad livskvalitet, minskade besvär och detta i kombination med en minskad konsumtion av psykiatrisk slutenvård. Vidare visade statistiken från respondenternas psykiatriska slutenvårdskonsumtion att antalet inläggningar minskade och antalet dagar som inläggningarna varade minskade också. Den dokumentation som granskats i vetenskapliga artiklar visar att Case management enligt ACT är den metod som bäst medverkar till att den psykiatriska slutenvårdskonsumtionen minskar. Slutsatsen är att genom arbetssättet Case management enligt ACT tillsammans med en hög programtrohet och validerade mätmetoder såsom Kvalitetsstjärnan kan den psykiatrisk slutenvårdskonsumtion för personer med allvarlig psykisk sjukdom minska. Nyckelord: Case management, Assertive Community Treatment, ACT, Kvalitetsstjärnan, psykiatrisk slutenvårdskonsumtion.

Vår uppsats handlar om ADHD sedd med genusperspektiv, tyngdpunkten ligger på flickors problembild. Vi har börjat med en tillbakablick av medicinsk forskning och psykvård, går sedan genom dagens norm för ADHD diagnostisering. Vi tar upp dagens medicinska förklaring till hur ADHD uppstår samt skillnader i flickors respektive pojkars symtombild. Vi har använt oss av strukturerad intervjumetod. Då vi intervjuat fyra vårdnadshavare över Internet passade denna metod bäst. Vi valde att intervjua fyra lärare, två personligen med bandspelare, en via mejl och den sista muntligt utan bandspelare. Analysen gäller hur pedagoger och föräldrar ser hur skolan hjälper flickor och pojkar med ADHD. Analysen visade att en del föräldrar är nöjda med skolans insatser medan andra föräldrar i undersökningen är mindre nöjda. Lärarna däremot anser att de arbetar för att barnen ska få den hjälp de behöver oavsett diagnos och kön. Av analysen kan vi dra slutsatsen att flickor upptäcks senare på grund av att diagnostiseringen sker utifrån pojkars symtombild.

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnaden av patienter med psykossjukdom. Kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med arton sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta intervjumaterialet. Fem kategorier framkom i resultatet, i den första kategorin som benämns; bemötande, berättar sjuksköterskorna vad som är viktigt i relationen, bekräftelse och förhållningssätt. Den andra kategorin benämns vårdmiljö; betydelsen av struktur, regler, skärmning framkommer under denna kategori. I den tredje kategorin basal omvårdnad omnämns; vikten av sömn, mat, dryck och hygien. Den fjärde kategorin specifikt omhändertagande handlar om tvångsåtgärder, vanföreställningar och krishantering. I den femte och sista kategorin; familjekontakt, beskrivs vikten av att ha med sig anhöriga i vården. Denna studie kan ha bidragit till att synliggöra vad som är viktigt i omvårdnaden av patienter med psykossjukdom. Informanterna som deltog i studien visade alla ett tydligt engagemang för sina patienter och stor kunnighet inom området. En fortsättning på föreliggande studie skulle kunna vara att belysa patienters erfarenheter av omvårdnad vid psykossjukdom. Detta skulle kunna förbättra omvårdnaden för patienter med psykossjukdom om både personal och patienter får uttrycka vad som kan förbättras samt vad som inte fungerar.

Makt inom den rättspsykiatriska omvårdnaden är ett område som i större utsträckning bör belysas, detta i syfte att uppnå en ökad förståelse samt insikt inom denna specifika vårdform. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattning om bruket av makt och maktsymboler i omvårdnaden av patienter inom rättspsykiatrin. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys där strategiskt urval tillämpades och tio sjuksköterskor tillfrågades om intervjuer varav alla tio deltog. Resultatet delades in i två huvudteman som presenteras på tre olika strukturella nivåer, institutionell nivå, gruppnivå och individnivå.

Trots ett väldokumenterat samband mellan vårdpersonalens trivsel och välmåendet hos både personal och patienter inom vården, råder det brist på studier av arbetsklimatet inom psykiatrin. Syftet med denna studie var att utforska sambandet mellan arbetsklimatet och personalens arbetstrivsel inom slutenpsykiatrin, samt att se om det fanns skillnader i upplevt arbetsklimat mellan olika yrkesgrupper. För detta ändamål utformades en enkät som delades ut till personal på 11 avdelningar med varierande antal anställda inom slutenpsykiatrin i Stockholms Läns Landsting, vilket resulterade i 154 undersökningsdeltagare. Resultatet visade att upplevd vårdkvalitet var den starkaste prediktorn för arbetstrivsel för hela gruppen, att det fanns skillnader i arbetsklimat mellan de olika yrkesgrupperna samt att olika arbetsklimatsfaktorer tycktes vara av varierande betydelse för de olika gruppernas arbetstrivsel. Detta bekräftar betydelsen av personalens upplevelse av vårdkvaliteten samt framhäver vikten av att ta hänsyn till variation mellan olika yrkesgrupper i framtida studier av arbetsklimat.