Bakgrund: Tidigare forskning visar på att det relationella perspektivet i mötet med terapeuterna har stor betydelse för utfallet i terapierna oavsett metod eller modell. Att forska tillsammans med de som efterfrågar och behöver vår hjälp känns angeläget då det är de som kanske mest av alla kan bidra med värdefulla kunskaper utifrån deras egna upplevelser.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad patienter upplevt vara verksamt i mötet med terapeuter i ett kris och konsultationsteam. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Data insamlades genom intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som framstod som viktiga faktorer för en hjälpsam terapeutisk kontakt; att känna tillit, att vara tillgänglig samt att se det som fungerar. Slutsats: Att det är många faktorer som påverkar utfallet i terapierna bekräftas även i denna studie. En röd tråd har varit vikten av relationen till terapeuten. Däremot har det varit svårt att mer specifikt få fram terapeutfaktorer som egenskaper och kvalitéer. Beskrivningar handlar om känslan i mötet och hur det upplevts. Hur man som terapeut är mot de som söker vår hjälp kan ha större betydelse än vad man gör i det terapeutiska sammanhanget belyses. Att möta upp snabbt minskar lidandet, får människor att känna sig tagna på allvar och har dessutom ekonomiska fördelar.

Fem terapeuter, samtliga psykologer har intervjuats. Frågeställningarna har varit; i vilken grad är kognitiv beteendeterapi användbar för behandling av patienter med Aspergers syndrom? Hur behöver kognitiv terapi tillämpas för personer med Aspergers syndrom? Samtliga terapeuter menar att kognitiv beteendeterapi är en användbar metod, men den behöver modifieras för att passa patientgruppen. De lyfter fram att språket som terapeuten använder bör vara konkret och utan metaforer. Om beteendeanalys används så har de förenklat denna; känslor och kroppsförnimmelser är inte med. Samtliga betonar också den betydelse patientens nätverk har för att främja behandlingen. Anhöriga eller stödpersoner har varit behjälpliga med att se till att hemuppgifter görs, de har uppmuntrat och stöttat personer att komma till samtalen osv. Min viktigaste slutsats är hur mycket det krävs av terapeuten för att kunna behandla denna patientgrupp. Det räcker inte med att ha goda kunskaper inom kognitiv beteendeterapi. Terapeuten behöver ingående kunskap om funktionshindret Aspergers syndrom och besitta kreativitet och lyhördhet för att anpassa terapin efter denna patientgrupp.

Stockholms läns landsting bedriver ett kvalitetssäkringsprojekt, Qualitative Assessment of Psychotherapy in Sweden (QAPS). Denna uppsats syfte var att undersöka patienters upplevelser av att delta i QAPS. Det har bara gjorts ett fåtal liknande undersökningar tidigare. Psykoterapiutvärderingar har visat sig ha positiva bieffekter för deltagande patienter. Denna undersökning genomfördes med både enkäter och intervjuer. Enkätfrågorna handlade om patienternas upplevelser av QAPS, uppfattning om terapeutens inställning till QAPS, om de använt material från formulären i terapin samt patienternas upplevelse av hur formen för besvarande och informationen fungerade. Utifrån svaren konstruerades en frågeguide vilken användes till de halvstrukturerade telefonintervjuerna. Psykoterapiutvärderingen var en möjlighet till att stanna upp och reflektera över terapin och sitt mående. Men patienterna beskriver även svårigheten i att förmedla sin upplevelse på ett djupt och mångfasetterat sätt med hjälp av enbart skattningsskalor.

Syftet med denna studie var att undersöka hur upplevda livsförändringar relaterar till enskilda, handledda psykedeliska sessioner. Via en kvalitativ intervjustudie med sju personer analyserades induktivt beskrivningar av respondenternas motivation, psykedeliska upplevelse och upplevda livsförändringar. Undersökningens urval bestod av fyra män och tre kvinnor från varierande socioekonomiska bakgrunder, generationer och yrkesgrupper. Analysen visade att respondenterna var motiverade av nyfikenhet, beskrev upplevelser liknande den mystiska upplevelsen och upplevde omfattande livsförändringar såsom ökad självacceptans och minskad droganvändning, en mer konstruktiv inställning problem och motgångar samt förhöjda känslor av personlig mening. Resultatet var i linje med studier som visat att psykedeliskt understödd psykoterapeutisk behandling kan leda till minskat drogmissbruk, bättre psykisk hälsa och ökat välbefinnande. För en framtida studie föreslås att använda måttet psykologiskt välbefinnande (PWB: Ryff, 1989c) som mäter välbefinnande genom optimalt fungerande.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 4 uppsatser.

Våld i nära relationer är enligt Socialstyrelsen att betrakta som ett folkhälsoproblem och medför allvarliga konsekvenser för både den psykiska och den fysiska hälsan. Det är därför av stor vikt att vården har en kunskap om och beredskap att hantera våld i nära relationer. Detta arbeta syftar till att få en bild av förekomsten av våld i nära relationer bland patientfamiljer som sökt sig till en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning och att fånga terapeuters upplevelse av att systematiskt ställa frågor om våld till patientfamiljer, samt utforska deras tankar kring våldsutsatthet och psykoterapi som behandlingsinsats. En kombination av kvantitativ och kvalitativ metod har använts. En enkätundersökning genomfördes bland patientfamiljer vid en barnpsykiatrisk mottagning via ett bedömningsteam. Vidare genomfördes intervjuer med terapeuterna i bedömningsteamet. Totalt kartlades elva av åttio patientfamiljer via enkäten. Orsak till bortfallet var framförallt att familjer inte tillfrågades av bedömningsteamet om att delta i kartläggningen. Bland de elva patientfamiljerna var det två vuxna personer som hade erfarenhet av våld i nära relationer och en tredje kände sig otrygg i sin nuvarande relation. Intervjustudien kan sammanfattas i sju kategorier som rör allt ifrån, hur det är att ställa frågor om våld i nära relation, till förutsättningar för detta, kompetens och möjliga psykoterapeutiska behandlingsinsatser. Det finns en övergripande inställning om att kunskapen om våld är viktig för förståelse av symptom och där med adekvat diagnostisering och efterföljande behandlingsinsatser. Dessvärre visar det sig att god vilja och goda intentioner, inte räcker. Det brister ofta i konsekvens när det kommer till den praktiska tillämpningen, att faktiskt ställa frågan. Det fanns en övergripande inställning om att våld är viktig för förståelsen av symptom och därmed adekvat diagnostisering och efterföljande behandlingsinsatser. Enkätundersökningen kan inte fastställa prevalensen av barn och ungdomar som bevittnat eller har erfarenhet av våld i nära relation på grund av det stora bortfallet. Bortfallet är dock i sig ett intressant resultat och avspeglar att god vilja och goda intentioner inte räcker i sammanhanget. Det brister ofta i konsekvens när det kommer till den praktiska tillämpningen, att faktiskt ställa frågan

Studiens syfte var att undersöka förändring av upplevda besvär efter en kognitiv beteendeterapeutisk gruppbehandling för personer med bipolärt syndrom.  Resultatet var främst tänkt att användas för utvärdering och kvalitetssäkring av den vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning där behandlingsformen bedrivs sedan ett par år. Studien var kvantitativ, longitudinell samt därtill naturalistisk så till vida att den utgick från det kliniska sammanhangets förutsättningar.Undersökningsgruppen var de 12 patienter som, fördelat på två grupper, erhållit behandlingen under 2014. Samtliga var diagnostiserade med bipolärt syndrom, typ-1 eller typ-2. Individerna skattade intensiteten i besvär före behandling, direkt efter behandling samt ett år efter avslutad behandling. Mätinstrument som användes var The Symtom Checklist-90 (SCL-90) och Becks Depression Inventory-II (BDI-II). Deltagarna uppvisade initialt varierande symtombild. Fem individer skattade svår depression inför behandling. Studien visade att åtta deltagare uppvisade symtomförbättring direkt efter avslutad behandling. Den globala svårighetsskalan (GSI) minskade med reliabel förändring för dessa individer. Motsvarande resultat för BDI-II visade att sju deltagare skattade reliabel förbättring direkt efter avslutad behandling. Vid ettårsuppföljning uppvisade fem deltagare reliabel symtomförbättring utifrån GSI. Motsvarande resultat för BDI var sex individer.

Studiens syfte har varit att beskriva och analysera hur yrkesverksamma terapeuter förhåller sig till alliansen i kognitiv beteendeterapi. För att undersöka detta har tre intervjuer genomförts med yrkesverksamma som bedriver kognitiv beteendeterapi. Frågeställningarna har varit: Hur lärs alliansskapande beteenden in och vilken betydelse har begreppen för terapeuterna? Hur förhåller sig terapeuterna till alliansen och vad beror förhållningssättet på? Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i två teman: Allians och KBT samt terapeuters förhållningssätt till alliansen. I studien framkommer att inlärning av alliansskapande beteenden är en långvarig process och begreppet har stor betydelse i kognitiv beteendeterapi enligt informanterna. Terapeuterna beskriver många beteenden som alliansskapar. Faktorer som påverkar förhållningssättet kunde härledas till olika faser i terapin, klienters utgångspunkt samt till terapeutiska utmaningar och förhållningssätt.Studiens slutsats är att terapeuter som vill förbättra klienters psykiska mående behöver vara välutvecklad i sin menatliseringsförmåga, uppdaterad på klienten samt pågående skeenden i sig själv och i samspelet dem emellan likväl som på aktuella metoder och forskning. För att lyckas behöver terapeuten vara mottaglig och nyfiken. Psykoterapeut tycks i sin yrkesroll vara professionellt ansvariga i att ta hand om sig själva för att bli en hjälpsam och alliansskapande terapeut.

Syftet med studien är att undersöka terapeuters erfarenheter av och tankar kring berättelser om mystika upplevelser. Frågeställningarna är: Hur påverkas terapin av dessa berättelser? samt Är det viktigt att prata om mystika erfarenheter i psykoterapi och i så fall varför? För att uppnå syftet valdes en kvalitativ metod där informationen inhämtats genom intervjuer av tre psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning och intresse för dessa frågor. Materialet har analyserats med tematisk analys. Resutatet visar att bemötande och förhållningssätt är viktiga aspekter för att kunna prata om patienters mystika erfarenheter i psykoterapi. Berättelserna leder till förändringar i mötet, i terapeutens syn på patienten samt för patientens fortsatta arbete med sig själv, i terapin och i det fortsatta livet. Patienterna är ofta oroade för att bli sedda som psykiskt sjuka, medan terapeuterna i mindre utrsträckning ser någon koppling mellan psykopatologi och mystika upplevelser. Terapeuterna själva tycker att deras egna mystika upplevelser är berikande i deras liv och de anser det vara viktigt att även prata om patienters mystika upplevelser i psykoterapi för att kunna möta dem i allt som är betydelsefullt och påverkar deras tillvaro.

Arbetsalliansen mellan terapeut och klient har visat sig vara en viktig faktor för att predicera utfallet i psykoterapi. Utifrån interpersonell teori bör terapeuten med sina personliga egenskaper ha en inverkan på terapirelationen och klienten. Hur terapeutens relationella mönster inverkar på arbetsalliansen är dock bristfälligt beforskat. Syftet med den här pilotstudien var att undersöka sambandet mellan studentterapeuters personliga egenskaper och deras klienters upplevelse av arbetsalliansen i kognitiv beteendeterapi (KBT) respektive psykodynamisk terapi (PDT). Två självskattningsformulär, Inventory of Interpersonal Problems (IIP) och Self-Compassion Scale (SCS), distribuerades efter avslutad terapi till studentterapeuter med PDT-inriktning (N=17) och KBT-inriktning (N=24). Dessa självskattningar korrelerades med klienternas skattningar av arbetsalliansen på Working Alliance Inventory (WAI). Studentterapeuters interpersonella problem på delskalan Undfallande korrelerade negativt med klientskattad arbetsallians för PDT-gruppen. Inga signifikanta korrelationer gällande interpersonella problem fanns för KBT-gruppen. Inga signifikanta korrelationer mellan studentterapeuternas självskattade självmedkänsla och klientskattad arbetsallians fanns för någon av grupperna. Resultaten indikerar att undfallande interpersonella problem – exempelvis osäkerhet, svårighet att ta initiativ och svårighet att uttrycka avvikande åsikter – kan missgynna arbetsalliansen i PDT. Detta diskuteras i relation till tidigare studier och interpersonell teori.  Användbarheten av självmedkänsla som terapeutegenskap diskuteras, liksom skillnader mellan terapiinriktningarna och begränsningar i studien. / The working alliance between therapist and client has proved to be an important factor in predicting the therapeutic outcome. According to interpersonal theory, the therapist’s personal characteristics ought to have an influence on the therapy relationship as well as on the client. However, the ways in which the therapist’s relational patterns influence the working alliance is scarcely investigated. The aim of the present pilot study was to explore the relationship between student therapists’ personal characteristics and their clients’ experience of the working alliance in Cognitive Behavioral Therapy (CBT) and Psychodynamic Therapy (PDT). Two self-report instruments, Inventory of Interpersonal Problems (IIP) and Self-Compassion Scale (SCS), were administered post-therapy to student therapists within the therapeutic modalities PDT (N=17) and CBT (N=24). These self-reports were correlated with client ratings of working alliance using the Working Alliance Inventory (WAI). Student therapists’ interpersonal problems in the Nonassertive subscale was negatively correlated with client-rated working alliance within the PDT modality. No significant correlations concerning student therapists’ interpersonal problems were found within the CBT modality. No significant correlations were found between student therapists’ self-reported self-compassion and client-rated working alliance for either group. Results indicate that nonassertive interpersonal problems – such as uncertainty, difficulties with taking initiative and difficulties with expressing divergent opinions – could have a negative influence on the working alliance in PDT. This is discussed in relation to previous studies and interpersonal theory. The usefulness of self-compassion as a therapist characteristic is discussed, as well as differences between the therapeutic modalities and limitations within the study.