Denna kvalitativa studie undersökte fem transpersoners upplevelser av psykoterapi i förhållande till det faktum att de var transpersoner. Syftet var att genom en tematisk analys identifiera teman som antingen kan vara alliansskapande eller leda till brott i den terapeutiska relationen. Fem teman utkristalliserades ur materialet. De var 1. Normkritisk utgångspunkt och queerförståelse hos terapeuten 2. För lite fokus på och förminskande av transidentitetens betydelse 3. Överfokusering på transidentitetens betydelse 4. Upplevelsen att behöva utbilda sin terapeut eller inte 5. Förståelse hur måendet hos transpersoner är kopplat till samhällets syn på normbrytande personer. Studien syftade också till att undersöka vad dessa specifika upplevelser riskerade att leda till i den terapeutiska relationen. Det visade sig att dessa ofta från psykoterapeutens sida oavsiktliga handlingar ledde till minskat förtroende från klientens sida. Detta visar på vikten att som psykoterapeut känna till de vanligaste alliansbrott som kan uppstå med transpersoner, för att förbättra den psykoterapeutiska kvalitén.

I Sverige saknar kuratorer som yrkesgrupp ännu en specifik legitimation och därmed en skyddad yrkestitel. Det kan därför förväntas att kuratorsrollen är diffust definierad på många arbetsplatser. Denna C-uppsats har haft som ambition att klarlägga den professionella roll som yrkesverksamma kuratorer inom den psykiatriska vården i Sverige uppfattar som sin viktigaste. Syftet var även att inhämta kunskap om vilken formell utbildning, tidigare erfarenhet och personliga egenskaper som psykiatrikuratorerna anser vara mest värdefulla för sina faktiska arbetsuppgifter, liksom att utreda i vilken utsträckning de upplever speciella situationer som betingade av att klienterna/patienterna har en psykiatrisk problematik.  En kvalitativ intervjustudie med öppna, semistrukturerade frågor fick ligga till grund för undersökningen, som omfattade fem yrkesverksamma psykiatrikuratorer i Stockholm. Teoretiska utgångspunkter har hämtats från rollteori och teoribildning kring den terapeutiska alliansen.  På basen av intervjusvaren dras slutsatsen att intervjudeltagarna mestadels känt sig något bristfälligt förberedda för kuratorsrollen i den psykiatriska vården men att de efterhand, genom en god socialisationsprocess, själva kunnat definiera och inta en för patientvården lämplig roll och funktion på arbetsplatsen. Värdefull information kunde inhämtas om vad som för denna specifika kuratorsroll bedömdes som mest ändamålsenliga förkunskaper, utbildningar, tidigare erfarenheter av socialt arbete, allmän livserfarenhet och personliga egenskaper. Likaså kunde studien kartlägga erfarenheter av förutsättningarna för en terapeutisk allians med psykiskt sjuka klienter/patienter, inte minst sådana från andra kulturella bakgrunder.  Vidare forskning föreslås på sistnämnda problemområde.

Det finns tekniska möjligheter att spela in psykoterapi, för forskning, utveckling och kvalitetssäkring, men tekniken är underanvänd. Den aktuella studien vill undersöka vad som påverkar terapeuters benägenhet att använda video och hur man kan förstå terapeuters motstånd mot video. Terapeuter intervjuades och deras svar analyserades via tematisk analys. Resultatet visar att följande faktorer påverkar terapeuters användning av video: teknik, juridik, patientens motstånd, struktur, syfte, motstånd, självkritik och utveckling. Att använda video i den terapeutiska situationen förstås som något som kan ge stora möjligheter till utveckling men till en stor känslomässig ansträngning. Videons påverkan på det psykoterapeutiska samtalet är komplex och motiverar fortsatt forskning.

Patientfaktorernas bidrag till psykoterapiutfall är ett område som varit föremål för jämförelsevis få studier, trots allt större fokus på patienters agens och perspektiv vid psykoterapi. Det är inte känt vilka patientfaktorer som kan påverka utfallet vid utbildningskliniker. Syftet med denna studie var att undersöka om data gällande demografi och symtom före behandling för 115 patienter vid Linköpings Universitets psykologmottagning kunde användas för prognos av symtomreduktion och/eller patienttillfredsställelse efter behandling. Regressionsanalyser genomfördes för att besvara frågeställningarna. Demografiska och anamnestiska faktorer predicerade inte symtomförändring. Högre grad av komorbid depressivitet predicerade lägre grad av ångestminskning efter behandling, men graden av komorbid ångest predicerade inte graden av depressionsminskning efter behandling. Demografiska och anamnestiska faktorer (att vara i en relation, att inte medicinera mot psykiska besvär) predicerade högre patienttillfredsställelse. Graden av symtom före behandling predicerade dock ej patienttillfredsställelse. Studien bekräftar vissa tidigare fynd och motsäger andra, vilket antyder att utbildningskliniker på viktiga punkter skiljer sig från andra behandlingsmiljöer.

<p>Förmågan till självkärlek grundläggs tidigt och utvecklas livet igenom i samspel med andra människor. Steget in i vuxenvärlden kan dock innebära en särskild utmaning. Självbilden anses också både kunna påverkas genom och påverka utfallet av psykoterapi. Vid Stockholms Psykoterapiinstitut hade 11 av 134 unga vuxna patienter skattat en avsevärt försämrad självbild i SASB efter terapi. Statistiska beräkningar visade att dessa patienter initialt hade skattat en mer positiv självbild än övriga patienter, att de förbättrats i andra utfallsmått och att deras självbild hade förbättrats vid uppföljning. Utskrifter av intervjuer, gjorda med patienterna direkt efter terapin gav genom tematisk analys en bild av att tidigare narcissistiska försvarsmönster börjat ge vika som en följd av ökad självkännedom, men att en ofullständig assimilering av nyvunna insikter och bristande integrering av motstridiga känslor och tankar kan ha bidragit till att misstro och tvivel riktats mot det egna självet.</p>

<p>Mindfulness i klinisk behandling är ingen enhetlig företeelse. Ett flertal sätt att definiera, operationalisera och tillämpa mindfulness samexisterar i det kliniska rummet. Syftet med denna studie var att åskådliggöra terapeuters kvalitativt varierande sätt att beskriva, använda och uppleva mindfulness i klinisk behandling och att undersöka faktorer av betydelse för dessa variationer. Elva terapeuters arbete studerades genom semistrukturerade intervjuer varpå en teoristyrd tematisk analys av intervjumaterialet genomfördes. Resultatet går i linje med den internationella forskningsdebatten och åskådliggör ett stort antal variationer av hur terapeuter beskriver, tillämpar och upplever sitt arbete med mindfulness. Beskrivningarna varierar på en bred skala, från teknik till andlighet, stresshantering till upplysning. Variationer som framkom i terapeutisk tillämpning kan delas in i tre delar; mindfulness för terapeuten, mindfulness i relation till klienten och mindfulness som intervention för klienten. Av skiftande betydelse för dessa var psykoterapeutisk inriktning, klientens problematik och egen erfarenhet av mindfulness, varav den mest inflytelserika var egen erfarenhet, i vilken utsträckning terapeuten själv utövat mindfulness och i vilken kontext.</p>

<p>Studien avser att ge en bild av hur samtal om gudsrelation hanteras i psykoterapi. Data samlades in genom en fokusgrupp och 13 intervjuer. Urvalet bestod av terapeuter och själavårdare med erfarenhet av att samtala om gudsrelation med konfidenter. Materialet analyserades med en modifierad version av Consensual Qualitative Research. Analysen gav sju kategorier som beskrivs ingående: Förekomst, Initiering, Samtalens karaktär och behandlarens förhållningssätt, Behandlarens strategier och arbetssätt, Relevans, Möjliga vinster och risker samt Metanivå. Slutsatserna sammanfattas på följande sätt: <i>Samtal om gudsrelation i terapi kan beskrivas som sällsynta, känsliga och fruktbärande</i>. Etiska frågeställningar som aktualiserats av temat diskuteras.</p>

<p>Psykoterapihandledning i grupp är en viktig del i utbildningen till psykoterapeut. Det finns dock inte mycket forskning om detta och framför allt inte om hur den terapeutiska relationen påverkas av grupphandledningen. Syftet med denna studie var att undersöka grupphandledningens upplevda påverkan på den terapeutiska relationen utifrån de handledda terapeutstudenternas perspektiv. Metoden som har använts i studien är en kvalitativ ansats utifrån Grundad Teori. Resultatet visar att handledarens stil har stor betydelse för upplevelsen av grupphandledningen. Den har inflytande på trygghet i gruppen, kreativitet, lärande, konflikthantering och kritiskt tänkande. Allt detta upplevs återspegla sig i den terapeutiska relationen som terapeuten etablerar med sin klient. Man kan se detta som ett indicium för betydelsen av utbildningshandledningen för den blivande terapeutens kapacitet att etablera och vidmakthålla en god terapeutisk allians med sina klienter.</p>

<p>Syftet med denna examensuppsats var att undersöka vad unga vuxna själva upplevde hjälpte dem i deras psykoterapier, och vad de tyckte var negativt i dessa. Undersökningen gällde även hur de såg på betydelsen av psykologens ålder och kön. Analysmetoden var grundad teori. Med hjälp av en halvstrukturerad kvalitativ intervju intervjuades sex före detta klienter med en medianålder på 21 år. Resultatet utmynnade i sex kategorier med tillhörande underteman, nämligen Vad klienten ser av sig själv: Att vara ung och ovan i terapisituationen. Vad klienten ser av psykologen: Psykologen som professionell, Psykologen som person, Psykologens kön, Psykologens ålder. Vad klienten gör och inte gör: Att få prata med någon, Att bli lyssnad på, Ta upp saker till ytan, Sånt man helt enkelt inte pratar om. Vad psykologen gör och inte gör: Ge feedback, Ge sammanhang i livet, Tystnad. I terapirummet: Att bli sedd och bekräftad, Samspel, Rummet. Utanför terapirummet: Hemläxor, Avslut. Det informanterna upplevde hjälpte dem mest var att få prata med en utomstående person som kunde hjälpa dem att komma vidare. Det som uppfattades som mest negativt var ifall psykologen var alltför tyst och passiv. Tystnaden i sig beskrev de som väldigt besvärande, vilket är ett nytt fynd i förhållande till tidigare forskning.</p>

Mindfulness i klinisk behandling är ingen enhetlig företeelse. Ett flertal sätt att definiera, operationalisera och tillämpa mindfulness samexisterar i det kliniska rummet. Syftet med denna studie var att åskådliggöra terapeuters kvalitativt varierande sätt att beskriva, använda och uppleva mindfulness i klinisk behandling och att undersöka faktorer av betydelse för dessa variationer. Elva terapeuters arbete studerades genom semistrukturerade intervjuer varpå en teoristyrd tematisk analys av intervjumaterialet genomfördes. Resultatet går i linje med den internationella forskningsdebatten och åskådliggör ett stort antal variationer av hur terapeuter beskriver, tillämpar och upplever sitt arbete med mindfulness. Beskrivningarna varierar på en bred skala, från teknik till andlighet, stresshantering till upplysning. Variationer som framkom i terapeutisk tillämpning kan delas in i tre delar; mindfulness för terapeuten, mindfulness i relation till klienten och mindfulness som intervention för klienten. Av skiftande betydelse för dessa var psykoterapeutisk inriktning, klientens problematik och egen erfarenhet av mindfulness, varav den mest inflytelserika var egen erfarenhet, i vilken utsträckning terapeuten själv utövat mindfulness och i vilken kontext.