Problem: Teatrar står inför en ekonomisk förändring och kraven på att vara självförsörjande har blivit större. Därför framkom önskemål på förslag och åtgärder för vad Teater Västmanland bör göra för att få fler besökare. Syfte: Syftet var att ta fram en handlingsplan med åtgärder och förslag på vad Teater Västmanland bör göra för att få fler besökare. Vidare är syftet att handlingsplanen även ska kunna appliceras på andra teatrar. Tillvägagångssätt: I en förstudie samlades information in om teatermarknadsföring, upplevelser samt Teater Västmanland. Därefter skapades en analysmodell av teatermarknadsföringens grundpelare som låg till grund för frågeutformningen och insamling av huvudundersökningens data. För att påvisa vilka aspekter som är väsentliga då en teater vill få fler besökare gjordes en validering av huvudundersökningens data och teatermarknadsföringens grundpelare. Handlingsplan: Uppsatsens slutprodukt är en handlingsplan som summerar de förslag och åtgärder som framkom i valideringen av teatermarknadsföringens grundpelare. Undersökningen visade att publiken är viktigt för teater då den kan påverka teatern både positivt och negativt. Publiken står för den effektivaste teatermarknadsföringen, word- of- mouth vilket många teatrar lever på. Det är väsentligt för en teater att känna sin publik, personal och teater för att kunna uppnå önskat resultat. Vidare är det viktigt att teatern har en långsiktig planering som genomsyras av ett konsekvent tänkande och agerande. Störst vikt ligger dock vid att en teater är lättillgänglig och nyskapande. / Problem: The Theatres´ financial situation has deteriorated and to be self supporting has got a greater importance. Therefore a wish for suggestions and arrangement on what Theatre Västmanland should do to generate more visitors came up. Purpose: To create a Plan of Action with suggestions and arrangement on what Theatre Västmanland should do to generate more visitors. The Plan of Action has its starting point in an analysis model including the variables audience, marketing, image and experience. Procedure: During a feasibility study information about Theatre marketing, experiences and Theatre Västmanland was collected. Thereafter an analysis model of the mainstay of Theatre Marketing was created. The analysis model underlay how the main research data was collected. To reveal the important aspects for a theatre to generate more visitors’ a validation was made between the main research and the mainstay of Theatre Marketing. Plan of Action: The result of this thesis is a Plan of Action which summaries the suggestions and arrangement that was revealed in the validation of the mainstay of Theatre Marketing. The Survey showed that the audience is important for a theatre while it can affect the theatre both positive and negative. The audience uses the most effective theatre marketing method, word- of- mouth, which is a method that many theatres depend on. It is essential for a theatre to know their audience, personnel and theatre to be able to achieve good results. Further needs a theatre a long- term planning that pervade a coherent thinking and acting. The most significant feature for a theatre is to be easy to access and to be innovative.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att, genom en textanalys av tweets på mikrobloggen Twitter, undersöka hurinteraktion skapas och upprätthålls mellan idol och fans. Exemplet som används är popstjärnan JustinBieber och hur tweets konstrueras på hans Twitter-sida för att bekräfta frågor om pseudo-interaktion,gemenskap och närvaro med sina följare som ofta kallas ”Beliebers”. Jag vill ta reda på vilkakommunikationskoder som används och hur teorier om interaktion kan kopplas till de tweets jagundersöker närmare. Som främsta metod används en kvalitativ textanalys för att se om det går att hittatydliga indikationer genom språkbruk, tilltal och innehåll som kan kopplas till teorier om hurinteraktionen med publiken presenteras, och huruvida publiken ses som okänd eller iakttagbar.Resultatet av studien har visat att den centrala kommunikationsmodellen som används i stjärnansTwitter-flöde fokuserar på gemenskap och samhörighet i budskapet som överförs snarare än självaöverföringen av information mellan till sändare, Bieber, och mottagare; fans, ”Beliebers” och följare.

No description available.

<p>Problemen med våldsamheter kring Stockholmslagens allsvenska fotbollsmatcher ökar, och kostar både klubbarna och samhället miljoner varje år. Samtidigt har publikintresset för allsvenskan minskat under 2008, inte minst i huvudstaden. Vissa hävdar att det finns ett samband mellan ökade problem med fotbollsvåld och fallande publiksiffror. Andra menar att det rör sig om två skilda företeelser. Alla verkar dock överens om att det krävs ett nytänkande kring hur och när elitfotboll ska arrangeras.</p>

<p>Idrottsarenan är inte bara ett rum för passion, lidande och glädje utan dessutom ett starkt geografiskt avgränsat rum med tydliga linjer och avgränsningar. Avgränsningarna kan ha olika syften som bland annat uppdelning mellan olika kulturer så som olika supporterklubbar, spelare och publik. Det finns också tydliga preciseringar på själva spelfältets utformning. En idrottsarena är ett forum där olika kulturer möts och det kan skådas såväl kulturella likheter som olikheter med det vanliga samhället utanför arenans hägn.</p><p>Genom att staden innehar en idrottsarena så ökar också chanserna att få arrangera nationella eller internationella idrottsevenemang vilket i slutändan kan innebära ett ekonomiskt uppsving för staden i form av mer turister, fler arbetstillfällen etc. I många fall så sker dessa gigantiska arenors framväxt på bekostnad av de mindre arenorna vilket kan påverka breddidrotten på ett negativt sätt.</p><p>I uppsatsen har gjorts en jämförelse mellan idrottspubliken och teaterpubliken och studerat vad det finns för skillnader och likheter dessa två emellan. Idrottspubliken har en gemytlig ”vänskaplig” stämning medan teaterpubliken sitter tysta i sin stol och oftast inte konfererar med varandra om det skådespel som spelas upp på scenen.</p><p>Hur kan egentligen en arena påverka en publik på många olika sätt? Detta har undersökts genom både litteraturstudier (sekundärdata) och egna empiriska undersökningar (primärdata). Den empiriska undersökningen har fokuserats på arenorna till två av Karlstads mest klassiska och mest meriterade idrottslag; BolticGöta (bandy- Tingvalla) och Färjestads BK (ishockey- Löfbergs Lila Arena). Under enkätundersökningarna undersöktes vad som drog publiken till de respektive arenorna samt vilka skillnader som fanns mellan de olika formerna av publik. Litteraturstudierna å sin sida fokuserade främst på arenans utformning samt de geografiska rörelsemönster som människan antar.</p><p>De resultat som kom fram var bland annat att bandypubliken går på bandy främst av anledningen att kolla på bandy. Ishockeypubliken är där av många olika anledningar som exempelvis kamrattryck och att de inte hade något annat för sig vid tillfället.</p><p>Dagens arenor har fått en helt ny betydelse för många av idrottslagen och arenafrågan är ett av de mest debatterade ämnena inom idrotten. Debatten går livlig om att arenor behöver förnyas och moderniseras, för att idrotten skall överleva och fortsätta locka publik. Men hur är det egentligen, är det de verkliga entusiasterna som lockas till arenor som snarare är nöjesarenor med idrott som en av många ”happenings” eller skräms de sanna entusiasterna bort av en publik som snubblar in på arenan i jakt på en ny lyckokick utan att bry sig om vad som egentligen sker på planen. Vilken sorts publik är egentligen den bästa sett utifrån klubbens ekonomi och idrottens överlevnad och utveckling? Detta är en viktig fråga för arenachefer att ta i beaktning.</p>

Idrottsarenan är inte bara ett rum för passion, lidande och glädje utan dessutom ett starkt geografiskt avgränsat rum med tydliga linjer och avgränsningar. Avgränsningarna kan ha olika syften som bland annat uppdelning mellan olika kulturer så som olika supporterklubbar, spelare och publik. Det finns också tydliga preciseringar på själva spelfältets utformning. En idrottsarena är ett forum där olika kulturer möts och det kan skådas såväl kulturella likheter som olikheter med det vanliga samhället utanför arenans hägn. Genom att staden innehar en idrottsarena så ökar också chanserna att få arrangera nationella eller internationella idrottsevenemang vilket i slutändan kan innebära ett ekonomiskt uppsving för staden i form av mer turister, fler arbetstillfällen etc. I många fall så sker dessa gigantiska arenors framväxt på bekostnad av de mindre arenorna vilket kan påverka breddidrotten på ett negativt sätt. I uppsatsen har gjorts en jämförelse mellan idrottspubliken och teaterpubliken och studerat vad det finns för skillnader och likheter dessa två emellan. Idrottspubliken har en gemytlig ”vänskaplig” stämning medan teaterpubliken sitter tysta i sin stol och oftast inte konfererar med varandra om det skådespel som spelas upp på scenen. Hur kan egentligen en arena påverka en publik på många olika sätt? Detta har undersökts genom både litteraturstudier (sekundärdata) och egna empiriska undersökningar (primärdata). Den empiriska undersökningen har fokuserats på arenorna till två av Karlstads mest klassiska och mest meriterade idrottslag; BolticGöta (bandy- Tingvalla) och Färjestads BK (ishockey- Löfbergs Lila Arena). Under enkätundersökningarna undersöktes vad som drog publiken till de respektive arenorna samt vilka skillnader som fanns mellan de olika formerna av publik. Litteraturstudierna å sin sida fokuserade främst på arenans utformning samt de geografiska rörelsemönster som människan antar. De resultat som kom fram var bland annat att bandypubliken går på bandy främst av anledningen att kolla på bandy. Ishockeypubliken är där av många olika anledningar som exempelvis kamrattryck och att de inte hade något annat för sig vid tillfället. Dagens arenor har fått en helt ny betydelse för många av idrottslagen och arenafrågan är ett av de mest debatterade ämnena inom idrotten. Debatten går livlig om att arenor behöver förnyas och moderniseras, för att idrotten skall överleva och fortsätta locka publik. Men hur är det egentligen, är det de verkliga entusiasterna som lockas till arenor som snarare är nöjesarenor med idrott som en av många ”happenings” eller skräms de sanna entusiasterna bort av en publik som snubblar in på arenan i jakt på en ny lyckokick utan att bry sig om vad som egentligen sker på planen. Vilken sorts publik är egentligen den bästa sett utifrån klubbens ekonomi och idrottens överlevnad och utveckling? Detta är en viktig fråga för arenachefer att ta i beaktning.

Problemen med våldsamheter kring Stockholmslagens allsvenska fotbollsmatcher ökar, och kostar både klubbarna och samhället miljoner varje år. Samtidigt har publikintresset för allsvenskan minskat under 2008, inte minst i huvudstaden. Vissa hävdar att det finns ett samband mellan ökade problem med fotbollsvåld och fallande publiksiffror. Andra menar att det rör sig om två skilda företeelser. Alla verkar dock överens om att det krävs ett nytänkande kring hur och när elitfotboll ska arrangeras.

In this thesis I discuss the adaption of the speaker to the audience, and suggest a radical re-imagining of both the act of adaption and the reasons why adaption is necessary. My main purpose is to introduce social complexity into what I see as the pivotal point of both classic and modernrhetoric and thereby create new possibilities for future research. I accomplish this by modifying the rhetorical concept of doxa, moving from Pierre Bourdieu's separation of doxa and habitus – the incorporated form of shared beliefs and values – to an integrated view based in Manuel DeLanda's use of Gilles Deleuze &amp; Félix Guattari's concept of the assemblage. In this way I formulate a notion of doxa that emerges from social interaction while at the same time shaping and regulating it. My notion of doxa is thus inseparable from the actions of the individuals participating in it, shaping both discourse and social life. I also introduce a separation between those who hear a speech and it's audience. I argue that the speaker's main motivation for adapting her/his speech to the hearers is a social one, as the speaker in fact turns the hearers into an audience. In this the speaker not only adapts herself/himself but actually, through the use of doxa, adapts the audience, thus shaping the hearers' perception not only of the speech but of the world. Following this I discuss why doxa is central to this process, and how the speaker by using doxa also takes part in reproducing it. I argue that it is impossible for the speaker to address her/his words to the actual hearers in the actual context of the speech, and therefore the speaker must rely on doxa in order to make an audience out of the hearers. Further, I describe the ways in which this constitutes a power over the hearers on the speaker's part, and some of the implications this idea has for rhetorical theory. Last, I briefly discuss how my notion of doxa, and the aforementioned impossibility of knowing the hearers and the context, also affects the work we (can) do as critics and students of rhetoric. I argue that we need to adopt a program similar to that Donna Haraway suggests in her essay Situated Knowledges, one of engaging the objects of our studies as active participants in a dialogue, even capable of tricking us. I then lay out a few ideas for future studies in the social complexities of rhetoric, finishing with the observation that discourse and the physical world are inseparably intertwined. / I den här uppsatsen presenterar jag en ny syn på vad det innebär att en talare anpassa sig till sin publik, hur detta ständigt är knutet till resten av samhället och hur talaren genom att tala utövar makt. Genom att omformulera vad doxa – våra gemensamma försanthållanden och vår världsbild –innebär och basera det helt i handlingar som uttrycker relationer och värderingar skisserar jag en begreppsapparat för att beskriva hur olika strukturer av beteenden kan uppstå och reproduceras i samhället. Det är min mening att någonting sådant som strukturer och sociala konstruktioner inte kan existera i sig utan att de ständigt byggs och upprätthålls genom att dessa handlingar som uttrycker värderingar återupprepas av olika människor som kommer i kontakt med dem. På så vis undviker jag att åberopa någonting utanför det sociala, någonting som inte i grund och botten enbart består av människor, men bibehållit möjligheten att bruka dessa mycket användbara begrepp. Utifrån tankar hos Jacques Derrida, Donna Haraway och Judith Butler diskuterar jag sedan omöjligheten för talaren att på förhand inför sig själv vara säker på vilka den kommer tala inför, och i vilken kontext, samt den omöjligheten i att faktiskt rikta sin vilja mot denna ”frånvarande” publik. Att tal trots detta faktiskt kan formuleras och göras effektiva beror på att talaren i brist på ”egen” information riktar sig till gemensamma punkter i doxa, gemensamma förståelser av vem publiken är och vilken kontexten är. På samma sätt kan en vilja riktas mot publiken, om den inte är talarens helt egna utan i stället utgår ifrån en delad idé. Alltså kan talet trots att det formuleras i publikens och kontextens frånvaro riktas till en publik, med en intention som också når dem. Baserat på detta ser vi då hur talarens handlingar – oberoende av talarens egentliga intentioner – också bidrar till att både upprätthålla och förändra doxa. Eftersom jag förutsätter att doxa skapas genom återupprepning av olika handlingar blir talarens handlande doxa-grundande. Talet är en knutpunkt för makt, en plats där olika förhållningssätt till världen kan mötas, brytas mot varandra men framför allt spridas vidare genom att de överförs till publiken. På så sätt är alltså talet en social händelse som både kan förändra och förstärka olika strukturer i doxa. Detta innebär även att själva handlingen att tala är en form av makt, i det att talaren genom det jag beskriver ovan också utövar ett stort mått av påverkan på hur publiken uppfattar sig själva. Jag menar att talaren när den tilltalar en skara åhörare som en publik, en grupp människor med någon form av gemenskap, också har en möjlighet att faktiskt delvis tala om för dem vilka de är. Detta handlar både om att talaren använder gemensamma punkter i doxa för att alls kunna tilltala sin publik, och om att talet faktiskt vidaresprider värderingar – men även genom att olika intentioner också ”kräver” olika publiker. På så vis blir alltså talarens vilja, tillsammans med de begränsningar doxa lägger på den, konstitutiv för den publik talaren tilltalar, oavsett vilka personer som faktiskt utgör den publiken. Utifrån detta tar jag slutligen upp vissa aspekter av vad denna syn på samhälle, talare och publik gör med den position retorikern – kritikern och analytikern – har i förhållande till talet. Jag menar att den måste förändras, och att vi bör frångå alla försök att säga någonting definitivt och slutgiltigt ”objektivt” om vad ett tal betyder eller har betytt, för att i stället, i linje med tankar hos Donna Haraway och Mats Rosengren, försöka möta talet i en dialog där det får skifta betydelser och vara en aktiv part i våra försök att finna kunskap om det. Genom denna förändring i position gentemot vårt studieobjekt är det min mening att vi kan komma närmre ett bättre – förvisso mer imprecist och splittrat, men ändock ärligare – vetande om både retorik som sådan liksom de individuella artefakter vi analyserar.

Temat i detta kandidatarbete beröretik, publik och agens. Med detta i åtanke har vi försökt skapa ettnytt sätt att göra en radiodokumentärpå. Vi har använt oss utav transmedialt berättande för en ideal publik. Med hjälp av olika designmetoder har vi försökt skapa ett rum där narrativet ska utspela sig i. Till EXIT-utställningenpå Blekinge Tekniska Högskolahar vi gjort en visuell utformning utav detta rum. I processens gång har vi tittat på tio förhör med en gärningsman som blev dömd och skyldig till olaga tvång och grovt olaga tvång. Resultatet av detta är en cirka 15 minuter lång modern dokumentärsom är en historisk återskapning av vad som hände under förhörentillsammans med gärningsmannen. Mycket av våra diskussioneroch vali vår designprocesshar handlat om och kring etiska beslut som har kommit att forma hur vår dokumentär för sitt narrativ.