Sedan 2015, får röntgensjuksköterskor vid ett stort sjukhus, som arbetar på MR och DT-avdelningen, självständigt sedera barn mellan sex månader och sex år med läkemedlet kallat Dexdor.

Bakgrund: De senaste decennierna har det skett tekniska framsteg inom radiologiområdet. Dessa tekniker ger en god förutsättning för att ställa korrekta diagnoser och ge de bästa förutsättningarna för en god vård. En patientgrupp som ofta kan uppleva oro och ångest vid radiologiska undersökningar är barn. Ångesten kan bli så stark att kvalitén på vården riskeras med inställda undersökningar som följd eller lugnande medel behöver sättas in, något som kunde undvikits. Barn har rätt att känna sig trygga och delaktiga i sin vård. Av dessa skäl är det av vikt att skapa åtgärder för att hjälpa barn att hantera dessa situationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga åtgärder för att underlätta för barn att genomgå radiologiska undersökningar. Metod: En litteraturstudie med resultat från åtta kvantitativa studier som kvalitetsgranskades och analyserades. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl och Pub Med. Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att åtgärder som ”leka röntgen”, ”distraherande” och ”förberedande avslappningsövningar” signifikant minskade nivåerna av stress och ångest bland barn. Åtgärden ”visuell information” med böcker som beskrev röntgenundersökningen minskade inte barns oro eller ångest.  Konklusion: Informerande åtgärder (främst på ett lekfullt sätt) och allmänt stödjande åtgärder kan hjälpa barn att hantera obehagliga och främmande situationer i samband med radiologiska undersökningar.

Den snabba utvecklingen inom bild- och funktionsmedicin gör att röntgensjuksköterskor ständigt ställs inför nya tekniska utmaningar. Rätt kompetens är en förutsättning för en säker vård, men trots det saknas möjligheten till kompetensutveckling i Sverige idag. I Storbritannien har röntgensjuksköterskor granskat röntgenbilder och avlastat radiologer i många år. Yrkesrollen som beskrivande radiograf är en möjlig framtida modell även i Norden. Drygt 100 beskrivande radiografer arbetar i de nordiska länderna idag. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur beskrivande radiografer upplever sin yrkesroll och vad en vidareutbildning inom radiografi har betytt för dem. Metod: Studien genomfördes som en webbaserad enkätundersökning med kvalitativ ansats och fokus på öppna frågor. Svaren analyserades genom kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004). Totalt 14 beskrivande radiografer deltog i enkätstudien. Resultat: Resultatet mynnade ut i fyra kategorier; personlig utveckling och ökad yrkesstatus, bättre bilder och ökad patientsäkerhet, främjandet av tvärprofessionellt samarbete och en yrkesroll som har mötts av mycket motstånd. Slutsats: Beskrivande radiografer upplever att de har fått en ökad kompetens och trygghet i det dagliga arbetet och att kunskaperna har en positiv påverkan på den kollektiva kompetensutvecklingen på arbetsplatsen. Bristen på stöttning från andra professioner hämmar det tvärvetenskapliga samarbetet och motverkar en fortsatt utveckling inom yrkesrollen, trots att beskrivande radiografer kan bidra till ökad patientsäkerhet och en mer effektiv sjukvård.

Bakgrund: Ett sjukhus i mellersta Sverige utför samordnade undersökningar i samband med när barnet behöver sövas inför en magnetisk resonanstomografi (MR) undersökning. Detta koordineras och bokas av en röntgensjuksköterska som därefter skickar ut en kallelse till patienten. Syfte: Att belysa hur föräldrar upplever att flera olika undersökningar utförs på deras barn i samband med sövning vid MR-undersökning. Metod: Studien har en kvalitativ ansats där enskilda intervjuer med föräldrarna har skett. Urvalet för studien bestod av åtta föräldrar vars barn blev sövda inför en MR-undersökning där fler andra undersökningar gjordes vid samma tillfälle. Resultat: Informanterna var helt eniga om att de samordnade undersökningarna var något positivt. En viktig aspekt som många av informanterna nämnde var bemötandet från vårdpersonalen vilket majoriteten var nöjda med. Mindre nöjda var några informanter kring informationen angående MR. Slutsats: Generellt är föräldrarna nöjda med samordnade undersökningar. Ett informationsbrev kring hur MR-undersökningen utförs kan skickas med i kallelsen för att förbereda båda barn och föräldrar.

The mandibular condyles represent important growth sites within the facial skeleton. Condylar growth is not a pacemaker of mandibular development, but it provides regional adaptive growth that is of considerable clinical significance, as the condyle’s upward and backward growth movement regulates the anteriorly and inferiorly directed displacement of the mandible as a whole. Orthopedic problems of the temporomandibular joint (TMJ), such as displacement of the TMJ disk, are common in the adolescent population. Clinical studies of mandibular asymmetry and mandibular retrognathia in adults as well as in children and adolescents, have reported an association with coexisting non-reducing displacement of the TMJ disk without identifying the cause and effect. Through experimental studies causality has been established, and unilateral affliction during growth has been shown to retard ipsilateral mandibular development with facial asymmetry as the sequel. It was hypothesized that bilateral non-reducing TMJ disk displacement during growth would impair mandibular development bilaterally, resulting in mandibular retrognathia. TMJ disk displacement has repeatedly been demonstrated to induce histological reactions of the condylar cartilage. An additional assumption was therefore that a non-deranged TMJ disk function is crucial for the maintenance of the growing condyle’s biophysical environment, and that a connection ought to exist between the amount of condylar cartilage changes caused by TMJ disk displacement and the amount of subsequent adverse mandibular growth. It was also hypothesized that non-reducing displacement of the TMJ disk in growing individuals would result in qualitative and quantitative changes of the condylar subchondral bone. An improved experimental cephalometric method was developed in order to optimize the reliability of longitudinal radiographic evaluation of fast growing small animals. Bilateral non-reducing TMJ disk displacement was surgically created in ten growing New Zealand White rabbits, with ten additional rabbits serving as a sham operated control group. The amount and direction of craniofacial growth was followed over time in serial cephalograms, aided by tantalum implants in the jaws. The study period was chosen to correspond to childhood and adolescence in man. The assessed growth of each side of the mandible was correlated to the histological feature of ipsilateral condylar cartilage at the end of the growth period. The amount and composition of subchondral bone from three regions of interest in the condyle, and the expression of local growth factors in the adjacent condylar cartilage was evaluated. The results verified that bilateral non-reducing TMJ disk displacement retarded mandibular growth bilaterally; the extent corresponding to mandibular retrognathia in man. Displacement of the TMJ disk during the growth period induced condylar cartilage adaptive reactions that were associated with both an adverse amount and direction of mandibular growth, manifesting in a retrognathic mandibular growth pattern. Growth impairment fluctuated over time, with the most striking retardation occurring during periods of increased general growth, implying a local growth reduction explicitly counteracting general hormonal growth acceleration. A significant decrease of the total amount of subchondral bone, in spite of a general increase of new bone formation in the experimental condyles, pointed to a reparative compensation for an extensive resorption of subchondral bone due to displacement of the TMJ disk, but not to the extent that normal growth would be maintained. These results constitute an explanation for the adverse mandibular development following non-reducing TMJ disk displacement in growing individuals. This project has shown that non-reducing displacement of the TMJ disk during growth has significant consequences on facial development. The findings strongly advocate early and accurate diagnosis and treatment of TMJ disk displacement in the adolescent population, thereby presumably reducing the need for future orthodontic and surgical craniofacial corrective therapy. The results furthermore enhance the need for full appraisal of TMJ disk function in the adolescent population during orthodontic functional therapy, as the condylar cartilage and subchondral bone reactions to a concomitantly displaced non-reducing TMJ disk must be expected to interfere with the intended growth stimulating treatment. The findings of intact articular layers in spite of gross histological and morphological soft and hard tissue changes as a sequel to TMJ disk displacement in growing individuals, implicate a clinical risk of false positive radiographic diagnosis of degenerative changes of the TMJ in children and adolescents.

Bakgrund: Trots en snabb utveckling av undersökningsmetoderna inom IR har inte strålskydden utvecklats i samma takt. Den joniserande strålning som förekommer på modaliteten kan medföra en hälsorisk för personalen därav finns det stråldosgränser att hålla sig inom för att minimera risken för yrkesrelaterade strålskador. För att förebygga risken för strålningsrelaterade skador är det viktigt att undersöka olika metoder av skydd för att optimera personalens strålsäkerhet.Syfte: Syftet med studien var att belysa metoder för att reducera stråldosen för personal verksam vid interventionell radiologi.Metod: Sökningarna av artiklarna genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och Scopus varav 13 studier valdes ut, kvalitetsgranskades samt analyserades kritiskt med utgångspunkt från en innehållsanalys.Resultat: Resultatet visade på 11 strålskyddsmetoder för personalen: blyförkläde med thyroideablyskydd, Suspended Personal Radiation Protection System, blyglasögon, blyhandskar, takfäst blyglas, golvbaserade blyglas, patientblyskydd, direktdigital dosimeter, avstånd till patienten genom automatisk kontrastspruta, vismut-bariumöverdrag samt erfarenhet och information.Konklusion: Trots att metoderna enskild reducerade stråldosen till personalen skulle det kunna vara mer effektivt att kombinera olika strålskydd för bättre reduceringseffekt. Genom resultatet anser författarna att fortsatt forskning krävs inom utvecklandet av nya strålskydd som är mer ergonomiska mot personalen samt hur strålskydden påverkar patienterna både fysiskt och psykiskt. / Background: Despite the fast development of examination methods in IR, the development of the radiation protections has not been as rapid. Ionizing radiation that occurs in the modality can be a threat to the personnel of which there are radiation dose limits to keep within in order to minimize the risk of occupational radiation damage. In order to minimize the risk of occupational radiation damage, it is of importance to explore different methods to optimize the radiation protection for the personnel.Purpose: The aim of this study was to illuminate methods to reduce the radiation dose to personnel working in interventional radiology.Method: Searches were conducted in the databases CINAHL, PubMed and Scopus from which 13 studies were selected, viewed and analyzed with basis from a content analysis.Results: The results showed 11 different radiation protection methods for the staff were identified and those were: lead apron with a thyroid lead shield, Suspended Personal Radiation Protection System, leaded eyeglasses, leaded gloves, ceiling suspended leaded shield, rolling leaded shield, patient lead shield, real-time dosimeter, distance to the patient through an automatic power injector, bismuth - barium shielding and experience and information.Conclusion: Although the methods individual reduced radiation dose to the personnel, it might be more efficient to combine the various radiation protections for better reduction effect. The authors recommend that further research is required in the development of new radiation protection that is more ergonomic to the personnel and how the radiation shields affects patients both physically and psychologically.

Necrotising enterocolitis (NEC) is a potentially devastating intestinal inflammation of multifactorial aetiology in premature or otherwise vulnerable neonates. Because of the broad spectrum of presentations, diagnosis and timing of surgical intervention may be challenging, and imaging needs to be an integrated part of management. The first four studies included in this thesis used routinely collected, nationwide register data to describe the incidence of NEC in Sweden 1987‒2009, its variation with time, seasonality, space-time clustering, and associations with maternal, gestational, and perinatal factors, and the risk of intestinal failure in the aftermath of the disease. Early infant survival increased dramatically during the study period. The incidence rate of NEC was 0.34 per 1,000 live births, rising from 0.26 per 1,000 live births in the first six years of the study period to 0.57 in the last five. The incidence rates in the lowest birth weights were 100‒160 times those of the entire birth cohort. Seasonal variation was found, as well as space-time clustering in association with delivery hospitals but not with maternal residential municipalities. Comparing NEC cases with matched controls, some factors, positively associated with NEC, were isoimmunisation, fetal distress, caesarean section, persistent ductus arteriosus, cardiac and gastrointestinal malformations, and chromosomal abnormalities. Negative associations included maternal pre-eclampsia, maternal urinary infection, and premature rupture of the membranes. Intestinal failure occurred in 6% of NEC cases and 0.4% of controls, with the highest incidence towards the end of the study period. The last study investigated current practices and perceptions of imaging in the management of NEC, as reported by involved specialists. There was great consensus on most issues. Areas in need of further study seem mainly related to imaging routines, the use of ultrasound, and indications for surgery. Developing alongside the progress of neonatal care, NEC is a complex, multifactorial disease, with shifting patterns of predisposing and precipitating causes, and potentially serious long-term complications. The findings of seasonal variation, spacetime clustering, and negative associations with antenatal exposure to infectious agents, fit into the growing understanding of the central role of bacteria and immunological processes in normal maturation of the intestinal canal as well as in the pathogenesis of NEC. Imaging in the management of NEC may be developed through future studies combining multiple diagnostic parameters in relation to clinical outcome.

SAMMANFATTNING Bakgrund Antalet personer som drabbas av kolorektalcancer ökar varje år och är den tredje vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Det gör att efterfrågan av undersökningsmetoderna blir större för att man ska kunna ställa en korrekt diagnos och påbörja behandling. DT-kolon är en av undersökningsmetoderna och används ofta som en andrahandsmetod. Syfte Syftet med studien är att undersöka vad DT-kolon har för betydelse vid utredningen av kolorektalcancer. Metod Studien är en systematisk litteraturstudie. Insamling av data har gjorts via databaserna PubMed och CINAHL där vetenskapliga artiklar som uppfyllt inklusionskriterierna och besvarat frågeställningen har kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat DT-kolon kan påvisa både koloniska- och extrakoloniska fynd och är en särskilt fördelaktig metod vid lokalisering av extrakoloniska fynd. Vid den preoperativa bedömningen anses DT-kolon vara en betydelsefull metod vid exakt lokalisering av patologier i kolon och rektum och är ett bra komplement till koloskopiundersökningar. DT-kolon ses som en tillförlitlig metod och har en sensitivitet på 94–99.9 %. När CAD används som granskningsmetod vid DT-kolon så ökar sensitiviteten, speciellt vid detektion av patologier som är mindre än 10 mm. Slutsats DT-kolon är en betydelsefull undersökningsmetod vid utredning av kolorektalcancer och av andra patologier i buken, kolon och rektum. Undersökningsmetoden är tillförlitlig med hög sensitivitet och med CAD som granskningsmetod ökar sensitiviteten. En stark fördel är att man får med hela bukområdet vid bildtagning och kan därmed även lokalisera extrakoloniska fynd så som exempelvis metastaser. Man kan även se tarmväggens tjocklek och utvändig kontur av kolon och rektum. Nyckelord Kolorektalcancer, Datortomografi, Kolografi / ABSTRACT Background The number of people suffering from colorectal cancer increases every year and is the third most common cancer disease in Sweden. Therefore the demand increases for the examination methods in order to be able to make a correct diagnosis and start treatment. CT Colonography is one of the methods often used as a secondary method. Aim The purpose of this study is to examine what significance CT Colonography has in the investigation of colorectal cancer. Method This study is a systematic review. The collection of data were made from the databases PubMed and CINAHL. Studies which fulfil the inclusive criteria and answered the aim of this study were quality reviewed and analyized. Result CT Colonography can show colonic findings and is particularly useful to locate extracolonic findings. The method is important in the preoperative evaluation because of its exact localisation rate and is a good compliment to colonoscopy. CT Colonography is a reliable method with a sensitivity at 94–99.9 % which increases when CAD is used as a reading method, especially in the detection of pathology >10 mm. Conclusion CT Colonography is a valuable method in the investigation of colorectal cancer and other pathologies in the abdomen, colon and rectum. It’s a reliable method with a high sensitivity which increases with CAD as a reading method. A strong advantage of this method is that the whole abdomen is visible in the images so the localisation of extracolonic findings can be detected. Keywords Colorectal neoplasms, Computed Tomography, Colonograph

Cancer is a widespread type of diseases that each year affects millions of people. It is mainly treated by chemotherapy, surgery or radiation therapy, or a combination of them. One modality of radiation therapy is high dose-rate brachytherapy, used in treatment of for example prostate cancer and gynecologic cancer. Brachytherapy is an invasive treatment in which catheters (hollow needles) or applicators are used to place the highly active radiation source close to or within a tumour. The treatment planning problem, which can be modelled as a mathematical optimization problem, is the topic of this thesis. The treatment planning includes decisions on how many catheters to use and where to place them as well as the dwell times for the radiation source. There are multiple aims with the treatment and these are primarily to give the tumour a radiation dose that is sufficiently high and to give the surrounding healthy tissue and organs (organs at risk) a dose that is sufficiently low. Because these aims are in conflict, modelling the treatment planning gives optimization problems which essentially are multiobjective. To evaluate treatment plans, a concept called dosimetric indices is commonly used and they constitute an essential part of the clinical treatment guidelines. For the tumour, the portion of the volume that receives at least a specified dose is of interest while for an organ at risk it is rather the portion of the volume that receives at most a specified dose. The dosimetric indices are derived from the dose-volume histogram, which for each dose level shows the corresponding dosimetric index. Dose-volume histograms are commonly used to visualise the three-dimensional dose distribution. The research focus of this thesis is mathematical modelling of the treatment planning and properties of optimization models explicitly including dosimetric indices, which the clinical treatment guidelines are based on. Modelling dosimetric indices explicitly yields mixedinteger programs which are computationally demanding to solve. The computing time of the treatment planning is of clinical relevance as the planning is typically conducted while the patient is under anaesthesia. Research topics in this thesis include both studying properties of models, extending and improving models, and developing new optimization models to be able to take more aspects into account in the treatment planning. There are several advantages of using mathematical optimization for treatment planning in comparison to manual planning. First, the treatment planning phase can be shortened compared to the time consuming manual planning. Secondly, also the quality of treatment plans can be improved by using optimization models and algorithms, for example by considering more of the clinically relevant aspects. Finally, with the use of optimization algorithms the requirements of experience and skill level for the planners are lower. This thesis summary contains a literature review over optimization models for treatment planning, including the catheter placement problem. How optimization models consider the multiobjective nature of the treatment planning problem is also discussed.

Inledning: Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett stort samhällsproblem, inte bara i Sverige utan även internationellt. Vårdrelaterade infektioner orsakar ett stort lidande för patienter är en stor belastning på sjukvård och hela välfärdssystemet. Patienter blir sjukare och kräver i högre grad specialiserad vård vilket leder till längre sjukhusvistelser. Radiologiska avdelningar tar emot patienter med olika sjukdomsbilder från alla samhällsgrupper, kön och åldrar. Patienter kommer både hemifrån samt från sjukhusens alla avdelningar. Radiologin har fått en allt centralare roll inom vården och allt fler diagnoser ställs med hjälp av radiografin. Ett allt högre patientflöde passerar därför röntgen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva åtgärder, som främjar sjukvårdspersonals handhygien, för att minska VRI. Metod: Denna studie utfördes som allmän litteraturöversikt. Databaserna Cinahl och PubMed användes till att finna artiklar som kvalitetsgranskades samt analyserades. Studien innehåller tio vetenskapliga kvantitativa artiklar som svarade på studiens syfte. Resultat: Genom dataanalysen skapades tre beskrivande kategorier: tekniska hjälpmedel och feedback, tvätteknik samt utbildning. Under varje kategori presenterades olika faktorer som kan främja vårdpersonals handhygien. Slutsats: Vårdpersonals handhygien går att förbättra med enkla åtgärder så som utbildning, information, handtvätt och feedback. God handhygienen kan konstateras vara en färskvara som frekvent måste underhållas för att vidhålla goda nivåer.