Bakgrund: I magnetisk resonanstomografi (MR) är kontrastmedel baserat på gadolinium vanligast. Den senaste forskningen har visat att gadolinium kan lagras långvarigt i hjärnvävnad. Röntgensjuksköterskan administrerar vanligtvis kontrastmedlet till patienten vid undersökningen.  Syfte: Syftet är att belysa deponering av gadolinium i hjärnvävnaderna nucleus dentatus och globus pallidus efter administrering av gadoliniumbaserade kontrastmedel samt eventuella risker till följd av deponeringen. Metod: Litteraturstudien inkluderar 16 vetenskapliga artiklar varav den äldsta artikeln är från 2014. Sökningen av artiklarna gjordes via Jönköpings högskolebibliotek och har kvalitetsgranskats av författarna. Resultat: Deponering i hjärnvävnad kunde påvisas bland linjära gadoliniumbaserade kontrastmedel. Liknande mätning med makrocykliska kontrastmedel gav ej samstämmiga resultat. Risker av deponeringen kunde ej påvisas. Slutsats: En litteraturstudie som belyser deponeringsrisker kring användandet av gadoliniumbaserade kontrastmedel. Verksamma röntgensjuksköterskor bör ha kunskap om dessa deponeringsrisker vid administrering av gadoliniumbaserat kontrastmedel.

Bakgrund: Prostatacancer diagnostiseras oftast med en prostatabiopsi ledd utav ett transrektalt ultraljud (TRUS). Magnetisk resonanstomografi kan också användas för att upptäcka prostatacancer och en diagnos kan sedan ställas utifrån bildtagningen. Vanligare är dock att MR används som underlag inför en biopsitagning gjord med TRUS där MR-kameran används för att lokalisera misstänkt patologiska områden i prostatan och på så sätt bestäms ett lämpligt insticksställe för biopsin. Syfte: Att undersöka MR-kamerans sensitivitet vid prostatacancer, både vid enbart bildtagning och vid MR-ledd biopsi. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes där 12 artiklar granskades och sammanställdes till ett resultat i form av tabell. Resultat: Studierna visar en hög sensitivitet hos MR för att upptäcka både allmän och signifikant prostatacancer.   Slutsats: Resultatet från detta arbete visar att MR har en hög sensitivitet för prostatacancer och kan därför med stor säkerhet upptäcka patologiska områden inom prostatan. MR-bilderna kan även med fördel användas som ett effektivt diagnostiseringsverktyg av allmän och signifikant prostatacancer, särskilt i samband med transrektalt ultraljud. / Abstract: Prostate cancer is most often diagnosed by a prostate biopsy led by a transrectal ultrasound. Magnetic resonance tomography can also be used to find prostate cancer, and a diagnosis can then be made from the images. More commonly MRI is used as a basis for a biopsy done with TRUS where the MRI is used to localise suspected pathological areas in the prostate and in this way a suitable biopsy spot is chosen. Purpose: To examine the sensitivity of the MRI-camera for prostate cancer, both for imaging alone and for MRI-led biopsy. Method: A systematic literature review was performed where 12 articles were examined and compiled into a result presented as a chart.   Result: Shows a high sensitivity with MRI for finding both unsignificant and significant prostate cancer.   Conclusion: The results from this study shows that MRI has a high sensitivity for prostate cancer and can with great accuracy discover pathological areas in the prostate. The MRI images can advantageously be used as an effective diagnosing tool for general and significant prostate cancer, a specially combined with transrectal ultrasound.

BACKGROUND: Although the Image Quality (IQ) indices calculated by objective Model observers contains more favourable characteristics compared to Figure Of Merits (FOM) derived from the more common subjective evaluations of modern digital diagnostic fluoroscopy units, like CDRAD or the Leeds test-objects, practical issues in form of limited access to unprocessed raw data and intricate laboratory measurements have made the conventional computational methods too inefficient and laborious. One approach of the Statistical Decision Variables (CDV) analysis, made available in the FluoroQuality software, overcome these limitations by calculating the SNR2rate from information entirely based on image frames directly obtained from the imaging system, operating in its usual clinical mode.      AIM: The overall aim of the project has been to make the proposed Model observer methodology readily available and verified for use in common IQ tests that takes place in a hospital based on simple measuring procedures with the default image enhancement techniques turned on. This includes conversion of FluoroQuality to MATLAB, assessment of its applicability on a modern digital unit by means of comparisons of measured SNR2rate with the expected linear response predicted by the classical Rose model, assessment of the methods limiting and optimized imaging conditions (with regard to both equipment and software parameters) and dose-efficiency measurements of the SNR2rate/Doserate Dose-to-information (DI) index including both routine quality control of the detector and equipment parameter analyses.      MATERIALS AND METHODS: A Siemens Axiom Artis Zee MP diagnostic fluoroscopy unit, a Diamentor transmission ionisation chamber and a small T20 solid state detector have been used for acquisition of image data and measurements of Air Kerma-area product rate (KAP-rate) and Entrance Surface Air Kerma rate (ESAK-rate without backscatter). Two sets of separate non-attached test-details, of aluminium and tissue equivalent materials respectively, and a Leeds test object were used as contrasting signals. Dose-efficiency measurements consisted of variation of 4 different parameters: Source-Object-Distance, Phantom PMMA thickness, Field size and Dose rate setting. In addition to these, dimensions of the test details as well as computational parameters of the software, like ROI size and number of frames, were included in the theoretical analyses.      RESULTS: FluoroQuality has successfully been converted to MATLAB and the method has been verified with SNR2rate in accordance with the Rose model with only small deviations observed in contrast analyses, most likely reflecting the methods sensitivity in observing non-linear effects. Useful guidelines for measurement procedures with regard to accuracy and precision have been derived from the studies. Results from measurements of the (squared) DI-indices indicates comparable precision (≤ 8%) with the highest performing visual evaluations but with higher accuracy and reproducibility. What still remains for the method to compete with subjective routine QC tests is to integrate the SNR2rate measurements in an efficient enough QA program.

Inledning: Miktionsuretrocystografi (MUCG) är en röntgenundersökning som används vid diagnostisering av vesikoureteral reflux på barn. Undersökningen är både fysiskt och psykiskt påfrestande och för barn kan det upplevas som en ångestfylld undersökning. Föräldrarna har en viktig roll vid undersökningen och röntgensjuksköterskan behöver ha kunskap om hur barnens ångest kan lindras för att kunna hjälpa föräldrar att stötta sina barn. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa faktorer som kan minska ångest hos barn inför och under en MUCG-undersökning. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. En systematisk litteratursökning i databaserna PubMed och CINAHL utfördes. Tolv vetenskapliga artiklar vilka svarade på syftet valdes ut till kvalitetsgranskning, analyserades därefter och resultatet av detta identifierades i kategorier. Resultat: Ur dataanalysen identifierades tre kategorier som beskriver faktorer som kan minska barns ångest; information och förberedelser, vuxnas påverkan på barnet och alternativa metoder. Konklusion: Information och förberedelser samt påverkan från föräldrarna har en stor betydelse för barns ångest. Genom ökad förståelse för dessa faktorer kan röntgensjuksköterskan stötta både barnen och föräldrarna under undersökningen samt medverka till utformning av nya rutiner. / Introduction: Voiding cystourethrogram (VCUG) is an x-ray examination that is used to diagnose vesicoureteral reflux in children. The examination is both physically and mentally stressful and for children it can be experienced as an anguished examination. Parents have an important role in the examination and the radiographer needs to know how children's anxiety can be eased in order to help parents support their children. Children’s anxiety can be demonstrated in several ways during the examination, which may complicate the diagnosis. Purpose: The aim of this literature review was to highlight factors that may reduce anxiety in children before and during a VCUG examination. Method: The study was performed as a literature review. A systematic literature search in the databases PubMed and CINAHL was performed. Twelve scientific articles which replied to the aim of this study were collected for quality review, then those articles were analyzed and the result were divided into categories. Results: From the data analysis three categories were identified to describe factors that can reduce children’s anxiety; information and preparation, adult influence on the child and alternative methods. Conclusion: Information and preparation as well as the influence of parents have great importance to children’s anxiety. Through increased understanding, the radiographer can support both the children and parents during the examination and also contribute to the design of new routines.

Inledning: Antalet röntgenundersökningar med jodbaserade kontrastmedel inom datortomografi ökar med varje år. Administration med kontrastmedlet är nödvändig för diagnostisering av olika sjukdomstillstånd. Jodbaserade kontrastmedel kan framkalla akuta reaktioner hos patienter. Kunskap om riskfaktorerna för akuta reaktioner och hur dessa identifieras viktigt för röntgensjuksköterskan, detta för att kunna förutse akuta reaktioner och jobba förebyggande. Syfte: Syftet med studien var att studera riskfaktorer för akuta reaktioner efter administreringen av jodbaserade kontrastmedel. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med 13 vetenskapliga artiklar inkluderade. Resultat:Resultatet visade att det fanns många riskfaktorer för att drabbas av akuta reaktioner på jodbaserade kontrastmedel. Akuta reaktioner påträffades hos patienter med olika sjukdomar, allergier och patienter med försämrat allmäntillstånd. Akuta reaktioner påträffades mellan patienter som hade astma, patienter som administrerades med kontrastmedlet för första gånger och hos dem som reagerade på kontrastmedlet tidigare. Resultatet visade att med ökade kontrastmedels dos och injektionshastighet ökade antalet akuta reaktioner. Administreringen med olika typer av kontrastmedel påverkade antalet akuta reaktioner. Bland riskfaktorer nämndes också ålder och kön. Antalet akuta reaktioner på kontrastmedlet minskade med stigande patienternas ålder. Kvinnliga patienter löpte större risk att drabbas av akuta reaktioner jämför med män. Ångest, nervositet och rädsla hos patienter inför undersökningen kunde utlösa en akut reaktion. Slutsats:Det finns ett flertal riskfaktorer för att drabbas av akuta reaktioner i samband med administrering av jodbaserade kontrastmedel. Inför administreringen av jodbaserade kontrastmedel bör röntgensjuksköterskan kontrollera riskfaktorer för akuta reaktioner hos patienten och bedöma patienternas allmäntillstånd. Det finns svårigheter i identifieringen av riskfaktorer på grund av bristande information i röntgenremissen. Ytterligare forskning behövs inom detta område.

Detta arbete handlar om ett färskt område inom radiografin nämligen användandet av nanopartiklar som kontrastmedel. Det är vanligt förekommande att det används kontrastmedel inom radiografin, men de kontrastmedel som idag används är oftast inte helt riskfria. Det har gjorts många studier på senare år med nya typer av kontrastmedel som använder sig utav nanoteknologi vid framställningen. Vissa av de nya kontrastmedlen kan vara till nytta för flera olika typer av bröstundersökningar. Radiografiska bröstundersökningar görs dels för att hitta men även för att utesluta bröstcancer. Inom radiografi kan flera modaliteter användas för bröstundersökningar, men det vanligaste och viktigaste är mammografi. Syftet med denna studie är att undersöka vilka nanopartiklar som kan användas som kontrastmedel vid olika typer av radiografiska undersökningar av bröstvävnad och som metod valdes en systematisk litteraturstudie. Majoriteten av de sjutton artiklarna som studien baseras på är maximalt tre år gamla, vilket ger en väldigt aktuell inblick i ämnet. Resultatet visar på att de tolv nanopartiklar som redovisas alla baseras på något metalliskt ämne och samtliga bidrar till att ge god kontrastökning i bilderna. De flesta artiklarna som ingår i denna studie har inriktat sig mot undersökning av tumörvävnad eller lymfkörtlar, men det finns även forskning som riktar sig mot screening.

Kontrastmedelsförstärkta undersökningar är en vanlig diagnostisk metod inom modern radiologi. Överkänslighetsreaktioner utlösta av kontrastmedel förekommer sällan men kan i dessa fall innebära allvarliga hälsorisker. Syfte:Syftet var att sammanställa förebyggande åtgärder som en röntgensjuksköterska kan vidta för att minimera risker för uppkomst av överkänslighetsreaktioner utlöstaav jodbaserade kontrastmedel. Metod:En allmän litteraturstudie genomfördes för att skapa översikt över aktuellt område. Studien bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar. Resultat: Riskidentifiering är initialt viktigaste åtgärden där patientorienterad information och dokumentation spelar en väsentlig roll. Premedicineringhar konstaterats ha en förebyggande effekt på milda och måttliga överkänslighetsreaktioner men kan inte helt utesluta uppkomsten av reaktioner. Byte till icke-joniska lågosmolära kontrastmedel kan reducera frekvensen av reaktioner. Vissa diagnostiska metoder tillåter användning av gadolinium och koldioxid som ett alternativ till jodbaserade kontrastmedel. Konklusion:Resultatet visar att profylax av överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserade kontrastmedel är en komplex process där alla åtgärder är sammanhängande. En röntgensjuksköterska har det främsta ansvaret att identifiera och förebygga situationer som kan leda till utveckling av reaktioner på kontrastmedel. En god kännedom och tillämpning av förebyggande åtgärder är därför nödvändigt i röntgensjuksköterskans utövning av sin profession.

No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Trauma kan orsaka livshotande skador och drabbar människor i alla åldrar. Omhändertagande av traumapatienter är en komplex uppgift där tvärprofessionellt samarbete krävs. Röntgen är en viktig del av traumaomhändertagande då röntgenbilderna är centrala för fastställande av skadans omfattning. Studier visar att 33% av alla flödeshinder under traumaundersökningar sker i röntgenfasen. De vanligaste är misslyckad koordination, patientrelaterade faktorer, bristande kommunikation och problem med utrustningen.  Syfte: Syfte med denna intervjustudie är att identifiera faktorer som kan förbättra kvalitet på CT-traumaundersökningen och röntgensjuksköterskans roll i det hela. Metod: Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med semistrukturerade intervjufrågor. Sex röntgensjuksköterskor vid ett medelstort sjukhus intervjuades. Intervjuerna gjordes genom fysiska möten eller per telefon och spelades in samt transkriberades ordagrant. Intervjusvaren analyserades genom kvalitativa innehållsanalysens olika delar. Resultat: Enligt röntgensjuksköterskorna skulle satsning på lagarbete, koordination, planering och kommunikation medföra förbättringar i arbetsflöde vid traumaomhändertagande. Tillgång till två CT-kameror skulle minska patientförflyttningar, förseningar och arbetsrelaterad stress. Röntgen glöms bort, i den dagliga dialogen kring patienten samt i de åtgärder som idag vidtas för att förbättra traumaomhändertagande. Slutsats: Det finns ett behov av förbättringar i kommunikation och lagarbete. Traumaövningarna kan användas för att åstadkomma en sådan förbättring. Dock saknas fokus på röntgen under traumaövningarna samt i den dagliga dialogen kring patienten. Genom att involvera röntgen mer kan antalet hinder i samband med traumaomhändertagande minskas. Det finns även ett behov av bättre tillgänglighet och rutiner vad det gäller viktig utrustning.

Introduktion: CT-angiografi med kontrastinjektion kan ge en god visualisering av kroppens blodkärl. Även om CT har många fördelar i samband med avbildning, har det några nackdelar som bör uppmärksammas. Det finns forskning som visar hur optimering av kontrastmedelsanvändning kan minska stråldosen och samtidigt förbättra bildkvaliteten. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur kontrastmedelsanvändningen vid CT-angiografi kan optimeras utifrån faktorerna cardiac output, arm- och kroppspositionering samt val av injektionsplats. Material och metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Studierna som använts i litteraturstudien hämtades från tre olika databaser. Totalt valdes 16 studier ut för att besvara syftet. De inkluderade artiklarna publicerades på engelska mellan 2010–2019. Resultat: Resultatet visade att blodflödet beror på cardiac output och påverkar kontrastförstärkningen i kärlen. Den ventrala armpositionen bidrar till minst artefakter och förbättrad kontrastförstärkning. Den optimala kroppspositioneringen är den som följer blod- och kontrastflödet för att undvika artefakter. Resultatet visade även att injektion i höger arm gav bättre attenuering, mindre artefakter samt lägre stråldos. Slutsats: Resultatet från studien visade att de olika faktorerna hos patienten kan påverka kontrastförstärkningen i blodkärlen samtidigt som bildkvalitet förbättras och stråldosen reduceras.