Regissörer delar konstnärskap med ledarskap och har en central plats i teaterns verksamhet. Studien syftade till att undersöka hur regissörers ledarskap bedöms av dem själva och deras närmaste medarbetare i produktionsprocessen. Som mätinstrument användes Försvarshögskolans ULL-enkäter för självskattning och bedömning och svaren jämfördes med hjälp av oberoende t-test. Resultatet visade att regissörer, speciellt de manliga, har en tendens att överskatta sina ledarskapskompetenser. Det fanns signifikanta skillnader mellan regissörers självskattning och deras bedömares för variabler som handlade om beslutsfattande, eftersträva överenskommelser, struktur, delaktighet och kreativitet. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan hur manliga respektive kvinnliga regissörer skattades.

I detta examensarbete diskuteras arbetsområdet filmregissör. Examensarbetet utgår på att i ett djupare stadie, ta reda på vad som är filmregissörens nyckelroll i en kortfilm. Genom litteratur undersökningar tas fakta fram om vad det innebär att vara en filmregissör, och vad som krävs för att vara en filmregissör. Den innehåller även om hur en vardag ser ut för filmregissören på arbetsplatsen och hur förhållandet regissören och de andra arbetsområden inom filmproduktion. Viktiga arbetsområden som en filmregissör arbetar med i ett filmprojekt diskuteras. Genom praktisk genomföring av rollen filmregissör i ett filmprojekt, appliceras teorin i praktiken och resultatet på frågeställningen besvaras. I denna uppsats får läsaren även ta del av diskussionen till varför regissering av skådespelare är den viktigaste aspekten för en regissör. / This essay will discuss the work areas for a director in a filmprojekt. The essay answers the issue which is “What is a film directors key role in a short film?”. Through literature research, facts will be brought forward on what it takes to become a film director och what is expected from a film director on set. Important work areas which a film director works in is discussed. Through practice as a film director in a film production, the theory will be applied practical and the result on the issue will be answered. In this essay, the reader will also take part in the discussion on why directing an actor is the most important aspect for a film director.

<p>This text deals with the shooting of a movie comedy. The author of this text was script writer as well as director. The film was extremely dependent upon the interpretation of the role of the leading female character, but the director and the leading actress, in spite of their willingness to cooperate, were unable to understand each other, and no creative meeting ever occurred.</p><p>The film dealt, in amused distance, with male and female strategies and shortcomings, but the lack of understanding between the director and the leading actress caused the subtleties of the text disappear, so that when the film was ready it was possible to interpret it in a way that partly opposed its intentions.</p><p>From the director’s point of view different aspects of the situation are investigated: what could she /should she have done? What are the obstacles for a better understanding? Is ”understanding” dependant only upon that which is verbal? Should the director not only be a director but also a kind of therapist? What is professional and what is private? Could a director who wasn´t also the script writer have seen other solutions? And how does it affect you as a female director never to have role models, only a very clear idea of what you <em>don’t</em> want your professional role to look like.</p><p>The director thought she was being constantly compromising, but finds out she was not, she had only a different, and in appearance, friendly but manipulative strategy in trying to reach her goal: that of enforcing and implementing her personal interpretation of the script.<strong> </strong></p><p>The role of director is also a role, and must be played. Men and women often do it in very different ways. Much more is permitted for men, in the name of”art.” The role of the artist is as such, defined by men. Women are expected to be reasonable and the (their) stage for action<strong> </strong>appears to be more limited. This is what is expected of them, and is also what many women try to live up to, often in direct conflict with their own interests. It is important to become a less reasonable but clearly defined person.  This often requires training. To become a good director you need knowledge, empathy and experience gained through many mistakes, and not least, you need what Aritsoteles calls fronesis.</p>

This text deals with the shooting of a movie comedy. The author of this text was script writer as well as director. The film was extremely dependent upon the interpretation of the role of the leading female character, but the director and the leading actress, in spite of their willingness to cooperate, were unable to understand each other, and no creative meeting ever occurred. The film dealt, in amused distance, with male and female strategies and shortcomings, but the lack of understanding between the director and the leading actress caused the subtleties of the text disappear, so that when the film was ready it was possible to interpret it in a way that partly opposed its intentions. From the director’s point of view different aspects of the situation are investigated: what could she /should she have done? What are the obstacles for a better understanding? Is ”understanding” dependant only upon that which is verbal? Should the director not only be a director but also a kind of therapist? What is professional and what is private? Could a director who wasn´t also the script writer have seen other solutions? And how does it affect you as a female director never to have role models, only a very clear idea of what you don’t want your professional role to look like. The director thought she was being constantly compromising, but finds out she was not, she had only a different, and in appearance, friendly but manipulative strategy in trying to reach her goal: that of enforcing and implementing her personal interpretation of the script. The role of director is also a role, and must be played. Men and women often do it in very different ways. Much more is permitted for men, in the name of”art.” The role of the artist is as such, defined by men. Women are expected to be reasonable and the (their) stage for action appears to be more limited. This is what is expected of them, and is also what many women try to live up to, often in direct conflict with their own interests. It is important to become a less reasonable but clearly defined person.  This often requires training. To become a good director you need knowledge, empathy and experience gained through many mistakes, and not least, you need what Aritsoteles calls fronesis.

Syftet var att beskriva, förstå och kritiskt analysera tre dramapedagogers beskrivna upplevelser av att kombinera ett dramapedagogiskt ledarskap med ett regissörskap. Genom fokusgruppsamtal framkom upplevelser av att arbetet som dramapedagog och regissör innebär att leda två parallella processer, dels en med fokus på gruppens utveckling och dels en som ska mynna ut i en konstnärlig produkt. Att leda arbetet beskrivs som utmanande och förvirrande, men också som fritt och kreativt. Kombinationen av ledarskap upplevs innebära en balansgång mellan att ”driva och stanna”.   I resultatet framkom olika faktorer som påverkar upplevelserna, såsom förväntningar från arbetsplats och gruppdeltagare, en upplevd brist på tillit till dramapedagogernas konstnärliga ledarskap och bristande förståelse för vad dramapedagogik är. Andra faktorer som påverkar upplevelserna är gruppdeltagares känslor av oro och nervositet under föreställningsarbete, tidsramen, samt den utbildning informanterna har.     I analysen kopplas informanternas utsagor till litteratur och tidigare forskning som berör relationen mellan drama och teater, samt ledarskap inom de båda områdena. En slutsats är att den konflikt som funnits mellan drama och teater, är avklarad på en teoretisk nivå, men fortfarande är en realitet i praktiken och påverkar dramapedagoger som arbetar med scenkonstnärlig produktion.

I masteruppsatsen "Att regissera barn" skriver filmregissören Maria Eriksson om vad det innebär att som regissör arbeta med barn i film. Med utgångspunkt i erfarenheterna från arbetet med kortfilmen "Skolstartssorg" för hon i uppsatsen dialog med bland andra regissören Suzanne Osten, barnfilmsnestorn Catti Edfeldt och skådespelaren Maria Johansson. SLUTORD Det mest uppenbara för mig i arbetet med barn har varit just insikten att alla barn är så olika individer och att det därför inte finns en metod att tillgå. Vilken regi som fungerar beror helt på hur barnet är. Som regissör får man ofta höra att man ska hålla sig borta från att göra film med barn och djur. Det har blivit en vedertagen fakta – en myt. Som egentligen bara skrämmer bort folk. Visst, självklart är det svårt att arbeta med barn – svårare än vad jag hade kunnat föreställa mig – men det är det också att arbeta med vuxna skådespelare innan du har erfarenhet. Jag var livrädd första gången jag skulle regissera skådespelare – visste inte hur jag skulle prata med dem eller vad de behövde få från mig – och resultatet blev också därefter. Men ingen sa till mig att hålla mig borta från att regissera skådespelare. Utan jag blev sporrad att lära mig – se till att bli bra på det. Regissera barn – det vill jag av samma anledning göra igen. Jag vill ta med mig mina nya erfarenheter och kunskaper och bygga vidare erfarenhetsbanken i fler filmer. För att regissera barn är, precis som arbetet med att regissera vuxna, något jag kan bli skickligare på ju mer jag övar. Precis som det tar tid att lära sig regissera vuxna – att utbilda sig i det – så krävs samma tid för att lära sig att regissera barn. Tid – det är något vi filmskapare kämpar med hela tiden. Kampen mot klockan. Barn behöver tid. Det är en svårlöst ekvation. Helst skulle jag vilja att vi inte hade behövt arbeta så många timmar varje dag med Douglas – för ett litet barn klarar kanske inte av det, det kanske inte är en rimlig målsättning. Men en filminspelning kostar så mycket pengar att tiden alltid kommer vara för kort – mitt arbete är att veta när den är för kort och skapa en efter förutsättningarna rimlig tidsplan. Och trots tidspress måste vi försöka skapa en känsla av trygghet och lugn. Den knappa tiden på inspelningen kan jag väga upp genom att använda så mycket tid som jag behöver med barnen under förberedelserna, för det är generellt inte alls lika dyrt. Jag har velat – och är övertygad om att det är en bra metod – att ta sig tid för barnet och förbereda det väl under omständigheter där inte tidspress och stress existerar. Dessutom så var mitt samarbete med Pelle också ett sätt att få mer tid. I mitt arbete har jag behövt hitta en metod för just dessa två barn. Just för att alla barn är olika. Det finns inget tricks, ingen metod eller verktyg som alltid funkar. Det gör det inte med vuxna skådespelare heller, men med en utbildad skådespelare är det snarare regel än undantag att de har verktyg och en förförståelse för att kunna göra en roll i en film. En egen motor och metod. Med Douglas behövde jag på många sätt arbeta väldigt annorlunda än med en vuxen skådespelare eftersom han var så ung och saknade filmerfarenhet. Där handlade det också mycket om dagsform – ibland behövde jag inte ge särskilt mycket regi alls för att det funkade snabbt och var bra medan jag andra gånger behövde arbeta länge, låta kameran rulla och ta flera tagningar i en där Pelle sufflerade och jag regisserade noggrant under tiden. Det sistnämnda vill jag helst undvika eftersom det inte ger något stort utrymme för barnets egna uttryck. Men ibland var det så jag var tvungen att göra för att få hem scenen. Att arbeta med Olle var väldigt likt som att arbeta med en vuxen utbildad skådespelare. Där kände jag inte heller ett betungande ansvar, för han var så självständig och trygg.  Man skulle kunna säga att det var lätt att arbeta med Olle och svårt att arbeta med Douglas. Men att något är lätt betyder inte att resultatet blir bäst så, och tvärt om. Att det går lätt behöver inte innebära att man är på rätt spår. Det var lätt att arbeta med Olle för han var en skicklig skådespelare och proffsig, men han var också mer just en skådis än Douglas och hade således en tendens att agera. Så med Olle var svårigheten ibland att få honom autentisk i stunden – närvarande i nuet och bara vara, inte agera för kameran. Något som kan vara svårt att påminna sig själv om under stress – det är lätt att släppa scenen när den ”funkar”, om man som vi hade stor tidspress och en yngre skådespelare som krävde mycket uppmärksamhet och stöd. Men för att Olle skulle bli bra - vilket han också blev - så behövde vi arbeta på något annat som kanske energimässigt inte tärde oss men som ändå var svårt på sitt sätt. Med Douglas var det tvärtom, det svåra fanns hela tiden där - kampen för att överhuvudtaget få hem scenen. Men att det var svårt kunde ibland lura oss att inte se att vi faktiskt var på rätt väg - att vi fick ett sant och autentiskt material. För visserligen var han ofta okoncentrerad, men när han inte föll ur scenen utan föll i den så var han hundra procent närvarande. Han bara var – fullständigt autentisk och äkta. Utan att anstränga sig.  Jag har velat och behövt lära känna de barn jag ska arbeta med för att kunna hitta en så bra arbetsmetod som möjligt för just dessa två barn under just dessa förutsättningar. Som Sanna också sa: ”Det är så mycket mer ett nu med barn, jag fokuserade på vad hon behövde just nu”. Och det var just det som Pelle och jag också har pratat om nu när filmen är klar, att det handlar så mycket om ett nu och att hitta ett sätt att hjälpa barnet på bästa sätt utifrån vad det behöver just nu i denna scen i denna stund. Pelle och jag har tillsammans fungerat som ett regiteam i arbetet med barnen. Han har varit min förlängda arm hela processen. Vi har tillsammans försökt att ha en så stor verktygslåda som möjligt med knep, metoder och tricks för att sedan använda dem intuitivt och vara snabbt beredda på att tänka om och testa något annat om det vi just provat inte funkar. What ever works, works! Helt enkelt. / <p>Opponent på uppsatsen var Ylva Mårtens.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka filmarbetares syn på regissörens roll i det svenska filmlandskapet för att ta reda på om det finns en rättvis bild. Samtidigt ska det också undersökas kring begreppet auteur och auteur-teorin för att se om det existerar idag och just i den svenska filmbranschen. Jag har intervjuat fyra svenska filmarbetare för att få svar kring hur regissörens roll ser ut och för att ta reda på hur välbekant begreppet auteur och auteur-teorin är. Slutsatsen är att regissören har en övergripande roll i produktionen där hen betraktas som en konstnärlig ledare som ska föra sitt team under en vision. Samtidigt framkommer det att begreppet auteur är bekant för vissa och existerar idag i det svenska filmlandskapet. Vad som definierar en som auteur är fortfarande en subjektiv åsikt och auteur-teorin är inte lika välbekant. En auteur kan vara både manusförfattare och regissör men andra anser att det ska innebära något mer, såsom en personlig stil. De intervjuade är eniga om att det bästa är att följa regissörens vision men att det är viktigt att låta övriga filmarbetare få känna att de bidrar till skapandet av en film. En manusförfattare eller regissör som inte är ödmjuk eller öppen för ta emot producentens förslag gör det svårare att få igenom sitt verk.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur kompositörer går till väga och vilken metodik dekan använda sig av när de skriver musik till film. Med det sagt syftade studien på attundersöka kompositörers arbetssätt, vilka verktyg de kan använda sig av samt hursamarbetet med regissören kan se ut. Metoden för att genomföra undersökning bestodav intervjuer, där urvalet kom att utgöras av fem respondenter som skrivit musik tillfilm, vars bakgrund och verktygslådor såg olika ut. Resultatet visar på att kompositörerstillvägagångssätt kan variera, lite beroende på när de blir involverade i processen, samtvad som efterfrågas. Studien indikerar även att kommunikation och samarbete är viktigakomponenter för att nå slutresultatet, dvs musiken, och att kunskap ominspelningsteknik och ljudproduktion kan vara en stor fördel.

Dramaturgi är en viktig komponent i skapandet av dokumentärfilmer. Men den kan gestaltas i olika former och filmskapare väljer ofta olika typer av dramaturgiska val när de skapar dokumentärer. Men hur har det förändrats från 1980-talet fram till idag? Skiljer sig de dramaturgiska valen över tid? Den här uppsatsen inriktar sig på dokumentärgenren personporträtt och hur olika filmskapare valt att gestalta olika personer ur en dramaturgisk synvinkel. För att komma fram till resultatet analyserade vi tolv prisbelönta personporträtt (tre var från följande årtiondena 1980-talet, 1990-talet, 2000-talet och 2010-talet). Filmerna har vunnit olika typer av priser men vi har i huvudsak utgått från Guldbaggens pris för “Bästa dokumentärfilm”. För att analysera dessa filmer har vi utgått från de olika dramaturgiska modeller som Filminstitutet presenterar (Den klassiska modellen, Treaktsmodellen och Kontraktsmodellen) samt Tarantinomodellen och Gestaltningsteorin. De slutsatser vi kan dra från resultatet är att dramaturgin i dokumentärerna har minskat utifrån både ett klassiskt dramaturgiskt synsätt och ett postmodernistiskt dramaturgiskt synsätt. Vi kan även se att man börjar experimentera med nyare dramaturgiska modeller. Däremot har trovärdigheten för faktan i dokumentärerna ökat.

En av de viktigaste delarna av mitt arbete som filmmusikkompositör är att ha en ordnad arbetsmetod så att jag kan förverkliga mina idéer så snabbt som möjligt och samtidigt ha en unik musikalisk identitet som skiljer mig från andra filmmusikkompositörer. Denna metod innefattar olika steg. Från att skapa ljudbanker till att använda musikaliska idéer, harmonier och instrument från olika musikkulturer som är relaterade till filmen. Detta arbete beskriver min process med att skapa musik till en film. Alla steg i processen har genomförts i samråd med filmens regissör, och jag beskriver hur detta påverkar mitt musikskapande. Ett viktigt resultat från studien är ett större förståelse för vad behöver man tänka på när man blandar persisk musik med västerländsk musik.