Bakgrund: Syftet är att undersöka hur elever med ADHD har upplevt sin skoltid samt hur eleverna anser att lärare bemöter elever med ADHD. Metod: Genom kvalitativa metoder har sex vuxna personer med diagnosen ADHD intervjuats. Undersökningen utgår ifrån tre frågeställningar om hur elever med ADHD har upplevt sin skolgång, vilka relationer de haft till lärare och hur anpassning av undervisning sett ut. De teoretiska utgångspunkterna för undersökningen är socialkonstruktivismen och relationella perspektivet. Analysen utgår utifrån en hermeneutisk ansats. Resultat: Utifrån respondenternas berättelser återfinns både likheter och skillnader emellan deras erfarenheter. En gemensam nämnare ses också mellan respondenternas berättelser där bemötande och förhållningssätt är av stor betydelse för respondenternas skolupplevelser. Något som samtliga respondenter uttrycker i sina berättelser är känslan av inte vara som alla andra. / The purpose of this dissertation is to study how students diagnosed with ADHD has experienced their time in school and how they regard their teachers approach. A qualitative method was used based on six interviews with adults diagnosed with ADHD. This dissertation is based on three questions, how did the students diagnosed with ADHD experience their time at school? How was their relationship to their teachers? How was the teaching adapted to their ADHD? The theoretical starting points have been social constructivism and the relational perspective. The results and analysis were processed through the hermeneutic approach. The interviews showed similarities and differences. A common denominator was however found between the respondents. This showed that the treatment and approach of the students by their teachers was very important in regards to how they experienced school. Something which showed in all respective interviews was the feeling of not being normal.

Syftet med vår studie var att söka kunskap om hur specialpedagoger som arbetar mot förskola i en kommun i mellersta Sverige uppfattar det låga antalet specialpedagoger. För att besvara vårt syfte har följande frågeställning utformats; hur uppfattar specialpedagogerna det låga antalet specialpedagoger som arbetar mot förskola? Vi har använt oss av en kvalitativ metod innehållande semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger i en kommun i mellersta Sverige för att besvara frågeställningen. Intervjuerna genomfördes via länk på grund av rådande pandemi. De teoretiska utgångspunkterna i studien var den sociokulturella teorin samt det relationella och kategoriska perspektivet. Den sociokulturella teorin har använts med utgångspunkten att individer lär av varandra i en gemensam kontext samt att de relationella och kategoriska perspektiven ökar förståelsen för specialpedagogers arbetsmetoder. Vid genomförandet av studien har Vetenskapsrådets etiska rekommendationer följts. Vår dataanalys resulterade i en kategori med tre underliggande teman som besvarade vår forskningsfråga. I resultatet illustreras de tre teman som framkommit i analysen av citat från intervjuerna med specialpedagoger. Efter resultatavsnittet följer en diskussion angående metodval samt de teman som framkommit i relation till tidigare forskning. I studiens slutsats svarar vi mot studiens syfte utifrån två perspektiv samt att frågeställningen besvaras. Även vidare forskning kommer att beröras i studiens slutsatser.

Syftet med studien var att öka kunskapen om förskollärares olika uppfattningar om inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Inom förskolan finns det olika utmaningar med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. En av utmaningarna handlar om svårigheter med att definiera barn i behov av särskilt stöd. Andra utmaningar är att barngrupperna är för stora och att det finns för lite personal för att arbeta inkluderande. En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod har genomförts för att få reda på förskollärarnas egna uppfattningar om inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Intervjuerna genomfördes med åtta legitimerade förskollärare. Det insamlade materialet analyserades utifrån en tematisk analys där teman och underteman framkom. Resultatet i studien visade för det första att förskollärarnadefinierade barn i behov av särskilt stöd utifrån barn med en diagnos, barns svårighet samt barn i behov av tillfälligt stöd. För det andra visade resultatet att några förskollärare uttryckte att inkluderande undervisning kan handla om att undervisa barnen i mindre grupper och låta barnen delta på sina villkor. Andra förskollärare ansågatt barn i behov av särskilt stöd behöver specialundervisning. För det tredje visaderesultatet att förskollärarna uttryckte individuella anpassningar som används för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i miljön och undervisningen. Exempel på sådanaanpassningar var specialpedagogiska verktyg som TAKK och bildschema. Några förskollärare uttryckte att individuella anpassningar påverkar den övriga barngruppenoch inte bör genomföras.

Syftet med den här studien är att få kunskap om personal och vårdnadshavares perspektiv på vilka möjligheter och utmaningar de ser i fritidshemmets inkluderande praktik för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Insamlingen av data har skett genom intervjuer med personal och vårdnadshavare. Då forskningen inom fritidshemmet är begränsad är min förhoppning att denna studie ska utgöra ett kunskapsbidrag kring fritidshemmets inkluderande praktik.  Mina teoretiska utgångspunkter är symbolisk interaktionism (SI) och det relationella perspektivet. Dessa två teorier bidrar till att ge en förståelse till aktörernas samspel och hur även miljön påverkar detta samspel. Både SI och det relationella perspektivet visar samspelets betydelse för olika sammanhang.  Studiens metodansats är grundad teori (GT) och den är vald utifrån att den erbjuder en systematisk och flexibel vägledning för insamlandet av data.  Resultaten visar att fritidshemmets komplexitet resulterar i att det i flera situationer uppstår en diskrepans mellan hur personal och vårdnadshavare skulle vilja att det inkluderande arbetet i fritidshemmet fungerade kontra hur de beskriver att det fungerar för personalen och eleverna. Min slutsats är att komplexiteten som finns när det gäller fritidshemmets inkluderande praktik gör att det är svårt att dra någon generell slutsats. Detta även utifrån att studien bygger på samspelet mellan aktörerna och miljön, och personalen och vårdnadshavarna har olika utgångslägen. Personalen relaterar till sin professionella lärarsituation medan vårdnadshavarna beskriver en situation utifrån sitt barn.

Sammanfattning/AbstractEriksson, Cristina (2022). Speciallärare med specialisering språk-, skriv- och läsutveckling -en kollega med lite fler verktyg i sin verktygslåda. Specialpedagogprogrammet, Institutionenför skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDenna studie belyser vikten av pedagogiska samtal och kollegialt lärande. Genom att synliggörainformanternas bild av uppdraget för speciallärare med inriktning språk-, skriv- ochläsutveckling och deras uppfattningar utifrån inkludering, anpassningar och elevers skiftandebehov förväntas studien bidra med förutsättningar för ett gynnsamt och språkutvecklandesamarbete mellan lärare och speciallärare utifrån ett relationellt perspektiv.Syfte och frågeställningarStudien belyser några lärares uppfattningar vad gäller uppdraget för en speciallärare medinriktning språk-, skriv- och läsutveckling och hur de tänker att en sådan kan utveckla ochfördjupa arbetet i verksamheten. Följande preciserade frågeställningar har formulerats för attbehandla studiens syfte:• Hur uppfattas en speciallärare kunna bidra till och komplettera det språkinriktadearbetet i verksamheten?• Vilka uppfattningar gällande inkludering, särskilda anpassningar och elever ibehov av särskilt stöd framträder hos respondenterna?TeoriStudiens teoretiska ramverk grundar sig i systemteoretiskt perspektiv, närmare bestämtBronfenbrenners ekologiska systemteori. Bronfenbrenner (1979), framhåller att elevers lärandeär beroende av omgivningen och argumenterar för att det är viktigt att se barnets utveckling irelation till de olika system som barnet är en del av. Den utvecklingsekologiska modellen bestårav fyra strukturer som Bronfenbrenner benämner mikro-, meso-, exo- och makrosystemet. I