Det finns tidigare forskning om hur pedagoger bemöter elever som har allmänna matematiksvårigheter. Bemötandet påverkas av många olika faktorer som till exempel andra människors uppfattningar, värderingar och attityder. I denna uppsats har vi valt att belysa hur pedagogers bemötande och språk mot de elever som har svenska som andraspråk samt med allmänna matematiksvårigheter har för betydelse i lärande situationer. Utifrån det uppkom två frågeställningar som uppsatsen grundar sig på. Dessa två frågeställningar är hur uppfattar pedagoger att deras språkhandlingar bidrar till elevers lärande av matematik och hur uppfattar elever att pedagogers språkhandlingar bidrar till deras lärande av matematik? Denna uppsats är genomförd med kvalitativ metod och den grundar sig på tolv intervjuer varav fyra stycken intervjuer är från pedagoger och åtta stycken intervjuer från elever. Av alla elever hör två elever samman med en pedagog och samtliga elever har svenska som andraspråk och allmänna matematiksvårigheter. Det vi kom fram till var att pedagogernas synsätt på elevernas svårigheter inte alltid stämde överrens med elevernas synsätt. Därför är vår slutsats att det är viktigt som pedagog att granska sig själv för att utvecklas.

Dagens psykoterapiforskning domineras av effektstudier. Vad som ligger bakom patientens uppnådda förändring är inte lika utforskat. Den forskning som finns har på senare tid alltmer betonat det relationella perspektivet. Syftet med denna uppsats var att belysa några leg. psykoterapeuters erfarenhet av vändpunkter inom psykodynamisk psykoterapi inom allmänpsykiatrisk öppenvård. Semistrukturerad intervju valdes som metod. Frågeställningarna berörde bidragande orsaker till vändpunkter samt hur psyko-terapeuter märker att en vändpunkt i en terapi har ägt rum. Resultaten visade att bidragande orsaker till en vändpunkt kunde sammanfattas under rubrikerna: allians, överföring och motöver-föring, ramfaktorer, dåtid och nutid, beroende och agens, ont och gott samt icke-verbala metoder. Hur psykoterapeuter märker att en vändpunkt i en terapi har ägt rum sammanfattades under rubrikerna: tecken innan en vändpunkt sker, kontakt och kroppsspråk, angelägenhet om terapin, från terapisituation till livet, självtillit och ökad mognad, realistisk självbild, förbättrade relationer och härbärgerande. En vändpunkt ansågs oftast utvecklas successivt genom terapeuts och patients gemensamma arbete. Det genuina mötets betydelse mellan terapeut och patient betonades.

Denna studies syfte var att undersöka skolpersonalens uppfattning och förhållningssätt i det stödjande arbetet kring hemmasittare elever. Huvudbakgrunden är att majoriteten av Sveriges elever har skolplikt och därmed rätt till utbildning. I denna studie så användes kvalitativa intervjuer som genomfördes med fem skolkuratorer och tre lärare från två olika skolor, som var slumpmässigt utvalda. Resultatet utav intervjuerna analyseras med begrepp inom det relationella perspektivet, som är studiens teoretiska utgångspunkt. I resultatet framkom det att skolan har bristande stöd från ledningen samt bristande kunskap om fenomenet som kan hjälpa personalen i arbetet med att stödja varje hemmasittande elev individuellt. Men det som också framkom i resultatet, som båda skolorna var enade om, var att en god relation och ett bra stöd till eleverna, såsom närhet och tillgänglighet, ger ett positiv resultat. Detta kan uppnås genom samarbetet mellan skolpersonalen och eleverna. En god relation, en positiv omgivning, samarbete mellan personal och elever men även mellan personalgrupper kan vara huvudfaktorerna till en bättre skolgång för elever.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd samt vilka strategier och förhållningssätt de beskriver att de använder sig av i mötet med dessa barn. Då studien inte avser att rikta sig mot barn med diagnoser utan syftar sig att omfatta alla barn i utbildningen har vi även valt att undersöka förskollärares tal om inkludering och hur de arbetar med det i sina verksamheter. Detta för att undervisningen idag ska sträva efter att vara en inkluderande förskola oavsett barns olika förutsättningar och behov. Studien bygger på en tematisk analys av intervjuer med fyra förskollärare. Studien tar utgångspunkt iett relationellt perspektiv och ett undersökande av hur förskollärarna talar om normer kring barns utveckling och beteenden. Analysen visar att förskollärarna främst beskriver barn i behov av stöd som barn med utåtagerande eller normbrytande beteende. Vidare visar studien att förskollärarnas tal om inkludering görs genom att tala om barns delaktighet på olika sätt: barns känsla av delaktighet eller att barnen ska vara delaktiga i verksamheten. Studiens resultat beskriver även förskollärarnas erfarenheter av specialpedagogiska insatser så som nya strategier för att kunna förändra och bemöta barns svårigheter på nya sätt, samt att ett barn behöver observeras genom en så kallas kartläggning. Något som framkom i förskollärarnas utsagor var dilemman kring att inte räcka till i den vardagliga verksamheten som ett stöd för barnen och betydelsen av att utforma den pedagogiska miljön på ett sådant sätt att alla barns behov och förutsättningar tillgodoses.

De allra flesta barn i dagens samhälle tillbringar den största delen av sin vakna tid i förskolan. Detta innebär att barngrupperna blir allt större vilket leder till att personalen inte räcker till. Detta får oss att undra hur förskolan klarar av att tillgodose alla bans behov. Samtidigt trycker styrdokumneten allt mer på att utbildningen skall anpassas till alla barn oavsett förutsättningar och behov (Lpfö2018, 2018, s.6). Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare och barnskötare ser på specialpedagogik och om det finns behov av det i förskolan. I vår studie har vi använt oss av samtalsintervju som metod för att få en inblick i hur pedagogerna ser på specialpedagogiken i förskolan. Vi har valt att utgå från det Relationella perspektivet och dess centrala begrepp inom teorin när vi har analyserat materialet och framställt resultaten. Det sammanlagda resultatet visar på att de flesta av pedagogerna har ett relationellt synsätt på specialpedagogik. Det framkom under intervjuerna att de arbetar på ett inkluderande sätt genom att oftast involvera hela barngruppen när de gör anpassningar för ett visst barn. Det framkom även att de jobbar med att anpassa miljön och material i verksamheten. Samtliga pedagoger lyfte upp betydelsen av att sätta in specialpedagogiska insatser redan i förskolan då det är deras uppdrag att möjliggöra för alla barn oavsett svårigheter att kunna utvecklas och lära utifrån sina egna förutsättningar. Det framkom dock att det råder brist på specialpedagoger i kommunen och att det därför kan ta lång tid innan de får pedagogiskt handledning. Detta innebär att anpassningarna inte alltid blir inkluderande då pedagoger saknar den specialpedagogiska expertkunskapen. Samtliga pedagoger framhöll även vikten av att ha samma förhållningsätt när man arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Därför är det av stor vikt att kommunikationen med vårdnadshavarna fungerar bra så att man har ett gemensamt mål och tillämpar samma förhållningsätt. På så sätt underlättar man för barnen i deras vardag.

Studiens syfte var att undersöka hur förskolepersonalen arbetar för att göra barn i behov av särskilt stöd delaktiga i verksamheten. Undersökningen genomfördes genom att fem förskolepersonal intervjuades. Det teoretiska perspektivet utgick från ett relationellt perspektiv. Studiens resultat visade betydelsen av att skapa trygghet för barnen. Ytterligare lyftes vikten av att som förskolepersonal arbeta med grupper med färre barn så barnen gavs möjlighet att bli delaktiga. Även förskolans miljö lyftes fram som betydelsefull i relation till förskolepersonalens arbete med barns delaktighet.

Denna uppsats undersöker hur förskolepedagoger ser på lek i egenskap som observatör och som aktiv deltagare med barnen. Därtill undersöks det hur intersubjektivitet och ett autentiskt lekfullt förhållningssätt kan påverka relationen mellan barn och vuxen, samt hur detta kan ha en inverkan på barnets sociala utveckling och känsla av välbefinnande.  Studien är genomförd med en kvalitativ metod där jag har intervjuat fyra förskollärare i ett förskole-område söder om Stockholm. Analysens teoretiska utgångspunkt är det relationella perspektivet som fokuserar på det mellan- mänskliga och subjektiva i samvaro och samverkan med varandra. Ett av flera fokusområden är att se hur det subjektiva utbytet sker mellan parter, både känslomässigt inom sig men också till andra, via “mellanrummet”. Resultatet visar ett intranät av relationer och åverkansfaktorer som påverkar en pedagogs lekfullhet och hur lek och relation mellan pedagog och barn kan utvecklas och visa sig. Resultatet utifrån pedagogernas perspektiv talar för att barn vill ha och önskar sig lekfulla pedagoger att kunna leka med utöver sina kamrater. Vinningarna blir många för både vuxna och barn. Vuxna får en mer givande arbetsdag och med goda relationer och barnen likaså. Utöver det får barnen en trygg och rolig vistelse på förskolan som i sin tur gynnar barnets sociala och akademiska utveckling. / This essay examines how preschool educators view play as an observer and as an active participant with the children. In addition, the essay investigates how intersubjectivity and an authentic playful approach can affect the relationship between child and adult, and how this can have an impact on the child's social development and sense of well-being. The study was carried out with a qualitative method where I interviewed four preschool teachers at a preschool area south of Stockholm. The theoretical starting point of the analysis is the relational perspective that focuses on the interpersonal and subjective in togetherness and interaction with each other. One of several focus areas is to see how the subjective exchange takes place between parties, both emotionally within themselves but also to others, via the "gap". The results show an intranet of relationships and factors that affect an educator's playfulness and how play and relationship between educator and children can be developed and shown. The results from the educator’s perspective indicate that children want and wish for a playful educators to be able to play with in addition to their peers. The winnings will be many for both adults and children. Adults get a more rewarding working day and good relationships and the children as well. In addition, the children get a secure and fun stay at the preschool, which in turn benefits the child's social and academic development.

Syftet med studien var att undersöka hur barn har- och ges möjlighet till delaktighet och inflytande genom förskollärarens förhållningssätt. Studien utgår från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har genomförts med nio legitimerade förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna innehar olika förhållningssätt kopplat till delaktighet och inflytande. Det finns en meningsskiljaktighet mellan förskollärarna om hur barns tankar och åsikter ska praktiseras i förskolan. Det framkommer också i resultatet vilka faktorer som möjliggör och hindrar barns förutsättningar för delaktighet och inflytande. Det som kan möjliggöra barns delaktighet och inflytande är ett gemensamt förhållningssätt. Det som kan utgöra hinder för barns delaktighet är yttre ramfaktorer, såsom rutiner, ekonomi, brist på resurs och barnantalet i barngruppen. Studiens resultat analyseras utifrån det relationella perspektivet där relationen mellan förskollärare och barn är betydelsefullt. Studiens slutsats är att demokrati och makt har relevans i förhållande till hur barn kan få inflytande och delaktighet i förskolan.

Syftet med vår studie är att få en djupare kunskap om pedagogers upplevelser och erfarenheter av att i förskolans pedagogiska verksamhet arbeta med barn som anses ha ett utagerande beteende. Vidare syftar vår studie till att undersöka pedagogers definitioner av vad ett utagerande beteende inom förskolans kontext innebär. Studien har utgått ifrån tio stycken semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor i Skåne. Empirin har analyserats utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har olika erfarenheter och syn på ett utagerande beteende i förskolans kontext. Enligt pedagogerna kan ett utagerande beteende utspela sig på olika sätt, såväl fysiskt som verbalt. Pedagogerna såg även att ett utagerande beteende kunde ses som ett normbrytande beteende. Resultaten belyser även problematiken kring att pedagogerna känner sig otillräckliga i arbetet med utagerande barn. Anledningen kan vara för stora barngrupper samt personal och tidsbrist. Pedagogerna känner sig då begränsade rent tidsmässigt, då de inte alltid hinner att vara där för barnen. Enligt pedagogerna är en viktig del i arbetet med utagerande barn att använda sig av olika strategier där ett lågaffektivt bemötande är en central del. En effektiv strategi anses vara tydliggörande pedagogik i form av TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. För att kunna använda sig av dessa strategier bygger det på att barnen får möjlighet att utveckla en god relation till pedagogerna på förskolan. Empirin belyser vikten av en god relation i arbetet med utagerande barn. Pedagogerna beskriver att relationen mellan pedagogerna och barnen är en betydelsefull del av arbetet på förskolan.

Problematisk skolfrånvaro är ett problem både globalt som nationellt. Tidigare forskning visar att det saknas kunskap om hur vårdnadshavare och specialpedagoger samarbetar gällande problematisk skolfrånvaro. Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att öka kunskap om problematisk skolfrånvaro i grundskolan utifrån vårdnadshavares och specialpedagogers perspektiv. Reflexiv tematisk analys används som metod till att analysera 12 semistrukturerade intervjuer varav 6 med vårdnadshavare och 6 med specialpedagoger. Utifrån den reflexiva tematiska analysen utkristalliserades följande tre teman; kommunikation, framgångsfaktorer och tidiga indikationer. Med stöd i två teoretiska utgångspunkter, det specialpedagogiska relationella perspektivet och Bronfenbrenners systemteori, ges en djup analytisk förståelse till ovanstående teman. Det är flera bidragande aspekter som kan relateras till elevens problematiska skolfrånvaro. Studiens resultat visar på att tidiga indikationer som ströfrånvaro och somatiska besvär är viktiga signaler i arbetet med att främja skolnärvaro. Även relationer lyfts fram av samtliga informanter som särskilt betydelsefulla för att främja skolnärvaron. I studien betonas att det förekommer ett samband mellan elevers ökade skolfrånvaro och samarbete mellan hem och skola. Ju högre skolfrånvaro eleven har desto svagare blir samarbetet mellan hem och skola.