Bakgrund: Fysiska begränsningsåtgärder är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre samtidigt som de negativa konsekvenserna är övervägande. Tidigare studier visar varierande resultat för vad som kan minska användandet. Syfte: Att studera relationer mellan undvikandet av fysiska begränsningsåtgärder och vårdpersonalens utbildning, erfarenhet, självskattad kunskap om de boende samt personcentrerad vård inom särskilda boenden för äldre. Metod: En kvantitativ beskrivande tvärsnittsstudie. I studien analyserades en enkät med frågor om personcentrerad vård, fysiska begränsningsåtgärder, vårdpersonalens kunskap om de boende samt bakgrundsdata. Totalt deltog 1237 deltagare från hela Sverige. Resultat: En hög grad av personcentrerad vård var relaterat till ett ökat undvikande av fysiska begränsningsåtgärder. Även när vårdpersonalen uppskattade att de hade en tillräcklig kunskap om de boendes sjukdom och behandling kunde ett samband ses med ökat undvikande. Utbildning och erfarenhet hade inget samband med undvikande av fysiska begränsningsåtgärder. Konklusion: Högre grad av personcentrerad vård samt tillräcklig kunskap om de boendes sjukdom och behandling kan ha betydelse för undvikandet av fysiska begränsningsåtgärder. Därför är studien betydelsefull för yrkesverksamma sjuksköterskor som vill undvika fysiska begränsningsåtgärder, samt styrker den positiva bilden av personcentrerad vård som förhållningssätt. Ytterligare studier krävs för att få vetskap om personcentrerad vård kan minska användandet av fysiska begränsningsåtgärder.   Nyckelord: fysiska begränsningsåtgärder, särskilt boende för äldre, personcentrerad vård, demenssjukdom, utbildning

Bakgrund: Var femte person av den vuxna befolkningen i Sverige kommer under sin livstid vårda en sjuk familjemedlem. Demenssjukdom innebär försämring av kognitiva funktioner utöver vad som kan anses vara normalt åldrande. Demenssjukdomar är en av Sveriges folksjukdomar där de anhöriga ofta får dra en tung vårdbörda. Syfte: Syfte var att beskriva anhörigvårdares upplevelser av demenssjuk familjemedlems flytt i samband med till särskilt boende. Metod: Metoden var systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tio kvalitativa artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes för att ge ökad förståelse för anhörigvårdares upplevelser. Resultat: Vägen till flytt innebar förändring i relationen till den demenssjuke familjemedlemmen. Anhörigvårdarna upplevde svårigheter i beslutsfattandet om flytt till särskilt boende men att omgivningens stöd underlättade. Tiden efter flytt innebar anpassning till en ny vardag. Det innebar också möte med vårdpersonalen samt att besöka sin demenssjuke familjemedlem på det särskilda boendet. Slutsatser: Stora förändringar i vardagen tvingade fram beslut om demenssjuk familjemedlems flytt till särskilt boende. Anhörigvårdarnas upplevelser av sorg och oro kunde uttryckas som misstänksamhet mot vården. Genom kommunikation och samspel kan vårdpersonalen skapa en vårdrelation som möjliggör att de kan finnas som stöd för både anhörigvårdare och personer med demenssjukdom.

Bakgrund: I Sverige har cirka 130-150 000 personer en diagnostiserad demenssjukdom och cirka 20 000 personer insjuknar i demenssjukdom varje år. Medicinsk kurativ behandling saknas och enbart symtomlindrande medicinsk behandling finns tillgänglig. Behandling av personer med demenssjukdom innebär att ge omvårdnad som syftar till att främja god livskvalitet. Ett centralt begrepp inom sjuksköterskeyrket är omvårdnad, och sjuksköterskan därmed en viktig roll inom omvårdnaden av personer med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende för äldre. Metod: Deskriptiv studie med kvalitativ induktiv ansats. Data samlades in genom semistrukturerade individuella intervjuer med tio legitimerade sjuksköterskor på särskilda boenden för personer med demenssjukdom. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys på både manifest och latent nivå. Resultat: Omvårdnadsarbetet karaktäriserades av både utmaningar och tillfredsställelse vilket utgör resultatets tema. Analysen resulterade i kategorierna: Upplevelser av att vilja skapa social gemenskap med personen med demenssjukdom, Känslomässiga upplevelser kopplade till sin roll som sjuksköterska, Upplevelser av att vilja arbeta professionellt i teamet, Bristande arbetsbemanning förhindrade personcentrerad omvårdnad. Analysen resulterade i subkategorierna: Upplevelser av kommunikationssvårigheter, Att skapa relation, Att skapa en meningsfull vardag, Kunskap inom teamet hade betydelse för vårdkvaliteten, En välfungerande teamsamverkan underlättade vid svåra situationer, och God samverkan med närstående skapade förtroende. Slutsats: Känslor av tillfredsställelse i arbetet upplevdes när förutsättningar fanns för att bedriva personcentrerad omvårdnad. För att hantera de upplevda utmaningarna är det viktigt att det finns förutsättningar för kontinuerlig fortbildning inom demensomsorg för alla yrkeskategorier i teamet och att det finns tillräckliga resurser avsatt för detta. Nyckelord: Demenssjukdom,

Bakgrund Tidigare studier visar att vårdtagare inom äldreomsorgen utsätts för brister och missförhållanden av olika former. Den vanligaste formen av missförhållanden är försummelse av vårdtagaren. En av Socialstyrelsens uppgifter är att värna att god och jämlik vård bedrivs. God vård bedrivs genom att respektera och bevara vårdtagarens integritet. Syfte Syftet var att studera huruvida vårdpersonal uppmärksammat brister och missförhållanden på särskilt boende för äldre samt vilka typer av brister de i så fall uppmärksammat. Syftet var även att under­söka orsaker till eventuella brister och missförhållanden och personalens kunskap om Lex Sarah. Metod Studiespecifik enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultat Av respondenterna hade 69 av 80 stycken uppmärksammat någon form av brist och missförhållande under de senaste sex månaderna. Brister i omsorgen gällande vårdtagarens tand- och munhygien samt personliga hygien var de brister som uppmärksammats mest. Respondenterna ansåg bland annat att tidsbrist och kunskapsbrist var troliga orsaker till de brister och missförhållanden som uppmärksammats. Slutsats Studien visar att brister och missförhållanden existerar och uppmärksammas inom äldreomsorgen. Orsaker till de rådande missförhållande är okunskap och tidsbrist hos vårdpersonalen. Det framkom att kunskap om Lex Sarah var hög. / Background Equal and good care is a right for every person in Sweden according to National Board of Sweden. Previous studies show that patients in geriatric care are exposed to abuses of various shapes. The most common form of abuse is neglect of the resident. To give good care the care workers need to respect and maintain the integrity of the resident.   Aim The aim of the study was to investigate if care workers in nursing homes observed any abuse against the elderly and what kind of abuse. The aim was also to find out what possible causes of the abuse could be and investigate the care workers knowledge of Lex Sarah.   Method Study-specific questionnaire with quantitative approach.   Result The result shows that 69 of the 80 respondents had noticed any kind of abuse or neglect in the last six months in their nursing home. The most common abuse or neglect was inadequate care of the teeth and hygiene among the elderly. The respondents think that lack of education and stressful situations may be the cause of the abuse and neglect.   Conclusion The study shows that abuse and neglect does exist in Swedish nursing homes. Causes of the current abuse is ignorance and lack of time among careworkers. The knowledge of Lex Sarah was high among the careworkers.

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka och utnyttja de positiva aspekterna av att bo tillsammans till att skapa en varierande och stimulerande och samtidigt trygg, tillgänglig och hemtrevlig miljö. En av grundidéerna har varit att föra in andra program i det särskilda boendet såsom förskola och trygghetsboende, för att skapa många olika typer av mötesplatser, både inom den enskilda målgruppen, för anhöriga och över generationsgränserna. Det ger unika möjligheter för de olika generationerna och bidrar till att låta de äldre vara fortsatt integrerade i samhället och uppleva en meningsfull vardag även om man skulle ha det svårare att ta sig ut på egen hand.

Syfte: Utformning av särskilda boenden för äldre sker på olika sätt beroende på vilken kommun i Sverige de tillhör. Vissa kommuner har publicerat rekommendationer för utformning av denna typ av byggnader, andra inte. Syftet med studien är att undersöka de gemensamma utrymmena matplats/kök, allrum, korridor, balkong/terrass och aktivitetsrum på särskilda boende för äldre. Målet med studien är att ta reda på om särskilda boenden för äldre i kommuner utan rekommendationer uppfyller kriterierna från kommuner med rekommendationer, eller om rekommendationer behöver utformas och ges ut för samtliga kommuner i Sverige. Frågeställningarna som ställs för att nå målet är: 1. Vilka rekommendationer finns för utformning av särskilda boenden för äldres gemensamma utrymmen? 2. Hur väl följs rekommendationerna på befintliga särskilda boenden för äldre i kommuner utan egna rekommendationer? Metod: Studien består av litteraturstudie, dokumentanalys av rekommendationer från sex olika kommuner samt dokument från myndigheten för delaktighet, observationer av fyra befintliga särskilda boende för äldre samt intervjuer med respektive enhetschef. På grund av coronapandemin som utvecklades 2020 har intervjuerna och observationerna inte kunnat utföras på samma sätt. Tre av fyra intervjuer har skett genom Skype eller telefon och observationerna har genomförts med hjälp av bilder. Det fjärde boendets intervju och observation genomfördes fysiskt. Resultat: Rekommendationerna från sex kommuner och Myndigheten för delaktighet resulterade i en matris som användes vid observationerna. Av de observerade särskilda boendena uppfyllde boendet i Jönköping störst andel kriterier, 89%, och Huskvarna minst andel, 35%. Konsekvenser: För en så hög och jämn kvalitet som möjligt gällande utformningen av särskilda boenden för äldre skulle ett nationellt kravdokument behövas, som eventuellt kan kompletteras av kommuner. För vidare forskning rekommenderas liknande studie som behandlar personalutrymmen samt de privata boendeytorna. Begränsningar: Endast de gemensamma utrymmena på särskilda boenden för äldre behandlas i denna studie, alltså undersöks inte den privata boendemiljön. Miljön behandlas endast som boendemiljö och därmed tas ingen hänsyn ur arbetsplatsperspektiv.

Introduktion/Bakgrund: Ökning av patienter med demenssjukdom leder till ökad belastning på sjukvården,inte minst på särskilda boenden för äldre. Många patienter med demenssjukdom får BPSD, en faktor somförsvårar omvårdnad. Med rätt kunskap om omvårdnadsåtgärder kan sjuksköterskan främja patienters hälsavid demenssjukdom och tillgodose deras behov. Detta resulterar i välbefinnande hos patienter samtförbättrad vård över lag. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnadsåtgärder för patienter meddemenssjukdom på särskilt boende för äldre. Vilka omvårdnadsåtgärder förekommer? Vilka effekter haromvårdnadsåtgärderna? Metod: Litteraturstudien följer litteratursökning, relevansgranskning,databearbetning samt analys från Henricson (2017). Kvalitetsgranskning följer granskningsmallar frånForsberg och Wengström (2016). Litteraturstudien har en induktiv ansats. Resultatet baseras på 11 artiklar,varav 5 kvalitativa, 2 kvantitativa artiklar och 4 mixad metod. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre temanvilka framkom under databearbetningen: Digitala hjälpmedel, Miljö- och omvårdnadsfaktorer, Dockterapi ochMusik. Under varje tema redovisades de omvårdnadsåtgärder som framkommit samt dess effekter. Slutsats:Litteraturstudiens resultat visade förbättrat välbefinnande och minskad BPSD till följd avomvårdnadsåtgärderna. Omvårdnadsåtgärderna utgör därmed en stadig grund i sjuksköterskans arbete förgod omvårdnad av patienter med demenssjukdom på särskilt boende för äldre. Omvårdnadsåtgärderna börvara individuellt anpassade för att få en god effekt.

Konflikter med föräldrar, vänner, arbetskollegor, chefer med fler är ett naturligt fenomen i det dagliga livet, alla av oss har erfarenheter av dem och alla har vi olika metoder för hur vi hanterar konflikterna. I den vetenskapliga forskningen och litteraturen existerar det mängder av arbeten om ämnet men ingen berör på ett tillfredsställande sätt konflikthantering bland första linjens chefer i offentlig äldreomsorg. Syftet med studie har därför varit att belysa hur första linjens chefer i offentlig äldreomsorg uppfattar och beskriver konflikter inom arbetsorganisationen samt undersöka hur första linjens chefer hanterar konflikter mellan personal på arbetsplatsen. Tre frågor ställdes även för att kunna besvara syftet: Hur definierar cheferna konflikt begreppet och vilka personliga upplevelser har första linjens chefer av konflikt bland personal i arbetet?; Vilka påverkningar upplever första linjens chefer konflikter har på arbetsplatsen?; och Vilka konflikthanteringsstrategier använder första linjens chefer vid hantering av konflikter mellan personal på arbetsplatsen? Arbetet vilar på en kvalitativ grund med semi-strukturerade intervjuer som insamlingsmetod, intervjuerna har genomförts med första linjens chefer i offentlig äldreomsorg i en mellanstor kommun i norra Sverige. Datamaterialet har analysera genom en tematisk analysmetod inspirerad av Braun och Clarks tematiska modell. Främst har uppsatsen kunnat redogöra för och visa hur första linjens chefers hanterar konflikter i arbetet, huvudsakligen omfattar processen två strategier: skicka tillbaka och agera, den sist nämnda inhyser två särskilda stilar: parlamentering och tydlighet. Två andra mindre vanliga former av konflikthantering har visat sig vara att kontakta Externa aktörer eller att helt Separera parterna. Vidare kan uppsatsen visa på hur cheferna upplever och definerar konflikter på arbetsplatsen men också att konflikterna tycks resultera i både positiva och negativa konsekvenser för de som vistas i konfliktmiljön genom att till exempel personalen kan gå stärkta ur konflikten men att brukarna samtidigt under konfliktsituationen blir mer stressade och oroliga.

Självbestämmande för omsorgstagare är lagstadgat genom Lagen om stöd och servicetill vissa funktionshindrade och Socialtjänstlagen men kommer även till uttryck genomFörenta nationernas definiering av mänskliga rättigheter. Syftet med studien är attundersöka omsorgspersonalens attityder gällande självbestämmanderätten föromsorgstagare inom Särskilt boende för äldre och Bostad med särskild service förvuxna. Studien är utformad utifrån en kvantitativ metod med konstruktivistisk ansats.Som stöd i analysen utgår vi ifrån Foucault maktteori och Meads teori om jaget.Resultatet visar på vissa attitydskillnader mellan omsorgspersonalen på de olikaboendeformerna samtidigt som kunskapsnivån om självbestämmanderätten är allmänthög. En slutsats som dras är att omsorgspersonal inom Bostad med särskild servicefrämjar självbestämmande för omsorgstagare i sitt arbete i högre grad änomsorgspersonalen på Särskilt boende för äldre.

Studiens syfte var att undersöka, med koppling till teori och relevant litteratur, hur brukare kan ha upplevt bemötandet från personalen vid inflyttning till särskilt boende för äldre och om det fanns några eventuella brister eller förbättringsområden. Tidigare forskning visar på att inflyttning till ett särskilt boende är en stor utmaning för äldre, samt att bemötande har stor betydelse för brukares välbefinnande på särskilda boenden. Data samlades in genom kvalitativa skriftliga intervjuer med öppna frågor och en avslutande sluten fråga. Vi skickade ut 75 frågeformulär med intervjufrågor totalt till tre olika särskilda boenden för äldre i Sverige, varav vi fick tillbaka 27 besvarade frågeformulär från två av boendena. Resultatet framtogs genom att bearbeta intervjumaterialet med tematisk analys. Resultatet visade att många av respondenterna upplevde att de blev bemötta på ett bra sätt av personalen vid sin inflyttning till särskilt boende för äldre. Några omständigheter som bidrog till respondenternas positiva upplevelse av bemötandet var att personalen var trevliga och att personalen gav bra information. De flesta av respondenterna angav inte några brister eller förbättringsområden gällande personalens bemötande vid inflyttningen. Några av de brister som respondenterna ansåg bidra till en negativ upplevelse av bemötandet var att personalen var otrevlig och att personalen inte anpassade inflyttningen för individen. De förbättringsområden som nämndes av respondenterna var att personalen bör titta till dem oftare för att skapa trygghet och att personalens kunskaper i det svenska språket bör förbättras. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning, ekosystemperspektivet och empowerment. Vikten av personalens bemötande och relation till brukaren, samt de förbättringsområden som ett fåtal brukare nämnde, kunde bättre förstås genom ekosystemperspektivets idéer om ett stödjande socialt nätverk och den professionellas stödjande roll i att hjälpa individer anpassa sig till nya miljöer. De brister som nämndes av ett fåtal av kunde bland annat bättre förstås som att brukarna i de fallen inte upplevde empowerment.