Bakgrund: ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som drabbar ca 3-7% av befolkningen. Antalet personer som diagnostiseras med ADHD ökar successivt i samhället. En hög samsjuklighet leder till behov av kontakt med olika vårdinstanser. Studier visar att personer med ADHD ofta uteblir från vårdbesök och att de upplever bristande stöd och förståelse i vårdsammanhang. Det saknas studier som belyser upplevelser av vård och vårdsökande ur ett patientperspektiv. För att öka kunskapen och bättre kunna bemöta och tillgodose varje persons vårdbehov på ett personcentrerat sätt är det viktigt att belysa hur personer med ADHD själva upplever det att söka vård. Det salutogena synsättet valdes som teoretisk referensram. Syfte: var att belysa hur personer med ADHD upplevde det att söka vård.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med fem deltagare genomfördes. Insamlade data analyserades induktivt med innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i två kategorier. Varierande tillgänglighet i vårde och Beroende av vårdpersonalens bemötande med totalt fem subkategorier: Beroende av fungerande sökvägar, Behov av kontinuitet i vårdkontakte, Skiftande kompetens hos vårdpersonal, Ansträngande att få tillgång till vård och Påverkade av tidigare vårderfarenheter.  Slutsats: För att kunna ge en personcentrerad och god omvårdnad där patienten upplever sig lyssnad till är kunskap bland vårdpersonal om ADHD viktigt, oavsett om personen söker somatisk eller psykiatrisk vård. Det är även viktigt med tydlighet, korrekt och relevant information och ett gott bemötande då det kan påverka upplevelsen av vården positivt. Ämnet behöver undersökas vidare för att se om det resultat som redovisas i aktuell studie speglar personer med ADHD upplevelser av vårdsökande generellt och belysa vilket stöd personer med ADHD önskar när det ska söka kontakt med vården.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Hjärt-kärlsjukdom ansågs länge vara ett manligt problem, så det finns därför inte lika mycket forskning om kvinnor och hjärtinfarkt. Symtomen hos kvinnor är mer diffusa och svårtolkade än hos män. Som sjuksköterska är det viktigt att förstå hur kvinnor upplever en hjärtinfarkt för att kunna hjälpa och minska deras lidande. Syfte: Att studera kvinnors upplevelser av hjärtinfarkt samt att undersöka hur deras livsvärld påverkas. Metod: Litteraturstudie med en kvalitativ ansats med ett livsvärldsperspektiv. Tio artiklar analyserades utifrån Graneheim & Lundmans (2004) kvalitativa manifesta innehållsanalys. Resultat: I analysen framträdde sex olika kategorier. De var: Kvinnors beslut att söka vård, Behovet av kontroll, Upplevelsen av stöd och brist på stöd, Upplevelsen av en förändrad livsvärld, Förnekelse och Livsstilsförändring. Slutsatser: Det framkom att kvinnor med hjärtinfarkt hade en tendens att inte söka vård i tid. Kvinnornas hälsa påverkades av upplevelsen av stöd.  Ett positivt stöd genom rehabilitering, nätverk och samtal ökade välbefinnandet. Kvinnorna upplevde rädsla som hämmade dem i deras vardag. Kvinnorna ifrågasatte meningen med livet, vilket ledde till en existentiell osäkerhet. Insikten om livets sårbarhet gjorde att de omvärderade sina liv och använde hjärtinfarkten som starten till en positiv nyorientering.

Sammanfattning Bakgrund: Forskning visar att 35 % av alla kvinnor världen över har utsatts för sexuellt eller fysiskt våld av en manlig partner. Våldet medför negativa konsekvenser på hälsan och orsakar stort psykiskt och fysiskt lidande hos den som utsätts. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att upptäcka våldet och vidta åtgärder för att hjälpa de som utsätts.   Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva kvinnors erfarenhet av att söka vård vid våld i nära relation. Metod: Denna studie är en deskriptiv litteraturstudie. Insamlingen av data har skett via sökdatabasen PubMed. Tematisk dataanalys har använts för att analysera insamlad data.  Resultat: Resultatet representerar sju olika länder beskrivet utifrån tio vetenskapliga artiklar. Trots stor global utbredning visar studierna på liknande återkommande erfarenheter av att söka vård vid våld i nära relation. Resultatet presenteras under två huvudteman med tillhörande underteman som sammanställde dessa kvinnors erfarenheter. Vad det gäller hinder för att söka vård framkom underteman som berörde rädsla för konsekvenser, sociala kulturella aspekter och misstro till vården. Avseende erfarenheter av mötet med vården framkom underteman som berörde att vårdpersonal inte ställde frågan om våld, brist på kontinuitet och relation till sin vårdkontakt, brist på sekretess och avskildhet och brist på information om hjälp och stöd. Slutsats: För att hälso- och sjukvården ska kunna hjälpa de kvinnor som utsätts för våld i nära relation är en sammanhållen vårdkedja av extra vikt. Sjukvårdspersonal behöver inta ett gott bemötande, våga ställa frågan gällande våld samt ge information och samverka med andra instanser. / Abstract Background: Research shows that 35 % of all women worldwide have been subjected to sexual or physical violence by a male partner. The violence has negative consequences on health and causes the victim mental and physical suffering. Health care has a responsibility to detect the violence and take measures to help those who are exposed. Purpose: The purpose of the present study was to describe women's experience of seeking care for domestic violence. Method: This study is a descriptive literature review. The collection of data has taken place via the search database PubMed. Thematic data analysis has been used to analyze collected data. Results: The results represent seven different countries described on the basis of ten scientific articles. Despite large worldwide spread, the studies show similar recurring experiences of seeking care for domestic violence. The results are presented under two main themes with associated sub-themes that compile these women's experiences. In terms of barriers to seeking care emerged under themes that touched on fear of consequences, social cultural aspects and mistrust of healthcare. With regard to experiences of helthcare, subthemes emerged that concerned care staff not asking the question about violence, lack of continuity and relationship with their care contact, lack of confidentiality and privacy and lack of information about help and support. Conclusion: In order for the healthcare system to be able to help women who are exposed to domestic violence, a cohesive chain of care is of extra importance. Healthcare professionals needs to adopt a good attitude, dare to ask the question regarding violence, provide information and cooperate with other agencies.

I Sverige betraktas stroke som en folksjukdom och är den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder och för tidig död efter cancer och hjärtinfarkt. Personer som insjuknar i stroke har goda chanser att tillfriskna om de kommer in till sjukhus, dock är tidsfördröjningen den största faktorn för att få en adekvat behandling. Studiens syfte var att ur ett genusperspektiv beskriva symtom och upplevelser som leder till att patienten söka vård vid misstanke om stroke. Det är en kvantitativ studie som redovisar en patientenkät med fasta svarsalternativ. Patienterna ingick i det övergripande projektet Hjärnvägen 2. Det var 493 patienter som samtyckte till att delta i denna delstudie. Resultatet visar att endast 28 % upplevde någon form av förvarning. Det vanligaste symtomet var övergående svaghet i arm eller ben (42 %) av de som angav förvarningssymtom. Symtomen på stroke karaktäriserades som ”obehagliga”, ”oroande” och ”tröttande”. Inte mindre än 59 % trodde själva att de fått stroke. Den vanligaste orsaken till detta var att man kände någon som haft stroke. Den vanligaste anledningen till att uppsöka vård var ”när min familj uppmanat till det” följt av ”omedelbart efter de första symtomen”. Den sistnämnda var vanligast bland män. Det vanligaste var att patienten blev ”uppmanad av make/maka”. Detta var dubbelt så vanligt bland manliga patienter. Därefter kom ”blev uppmanad av mitt, mina barn”, vilket var två gånger så vanligt bland kvinnliga patienter med stroke. En tredjedel angav att de fattade beslut att söka sjukvård inom 15 min och lika många väntade mer än fyra timmar. Kvinnorna fattade sitt beslut senare än männen. Slutsatsen är att insjuknandet i stroke skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnorna upplever mer domningar/känselbortfall än männen. Det förefaller även som att kvinnorna oftare insjuknar på eftermiddagen än männen. Kvinnorna sökte vård ”när inte symtomen ville gå över” medan männen sökte vård ”när strokesymtomen var av allvarlig karaktär”. Männen sökte vård ”när de blev uppmanad av att söka vård”. Kvinnorna sökte vård ”när barnen, vänner och släktingar uppmanade dem till att söka vård”. Resultatet understryker de närståendes betydelse för att påskynda tiden till vård och behandling. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Bakgrund: Förekomsten av hjärtinfarkt har i Sverige minskat kraftigt de senaste decennierna och så även andelen personer som avlider som följd. Statistik visar dock att en större andel kvinnor än män avlider. Flera studier visar att många kvinnor avvaktar längre tid än män med att söka vård vilket kan påverka deras överlevnad. Syfte: Att belysa varför många kvinnor avvaktar med att söka vård vid hjärtinfarkt.  Metod: Litteraturöversikt har använts som metod. Databassökningar gjordes i Cinahl Complete och PubMed. Begränsningar var peer reviewed och artiklar skrivna på engelska. Artiklarna publicerades mellan år 2000 - 2022. Tio kvalitativa artiklar valdes ut för analys. Resultat: Resultatet bestod av tre kategorier: Kunskap och symptomtolkning, strategier för att hantera symptom, rädslor och kontrollbehov. Sammanfattning: Sammanfattningsvis har det framkommit att bristande kunskap om symtom vid hjärtinfarkt samt stereotypa uppfattningar av hur och vem en hjärtinfarkt drabbar är de huvudsakliga faktorerna till att kvinnor misstolkar sina symptom på hjärtinfarkt och därmed avvaktar med att söka vård. Vidare så har det framkommit att användandet av olika former av copingstrategier efter att ha feltolkat sina symptom ytterligare förlänger tiden innan kvinnor söker vård. Utifrån studien kan man dra slutsatsen att det i sjuksköterskans preventiva arbete finns ett behov av att arbeta strukturerat och systematiskt med att öka kunskapsnivån hos kvinnor gällande hjärtinfarkt. / Background: The incidence of myocardial infarctions in Sweden has decreased significantly in recent decades and so has the percentage of people who die as a result of myocardial infarctions. Statistics show, however, that more women than men die as a result. Several studies show that many women wait longer than men to seek treatment, which can affect their survival. Aim: To illustrate why many women delay seeking treatment at myocardial infarction.  Method: The chosen methodology is a review of literature. Data collection was undertaken from Cinahl Complete and PubMed. Limitations were peer reviewed articles written in English and published during the period 2000 - 2022. Ten qualitative articles were selected and analysed. Results: The result consisted of the following three categories: Knowledge and interpretation of symptoms, strategies for managing symptoms, fears and need for control. Summary: In summary, it has emerged that lack of knowledge about symptoms of myocardial infarction as well as stereotypical perceptions of how and who it affects are the main factors that lead women to misinterpret symptoms of myocardial infarction and thus delay seeking treatment. Furthermore, it has emerged that the use of various forms of coping strategies after misinterpreting symptoms further extend time to treatment. From the study it can be concluded that, within the nurse´s preventive work, there is a need for increaseing women´s level of knowledge of myocardial infarction.

Bakgrund: Allt fler människor utsätts och upplever traumatiska händelser i livet. I samband med detta ökar risken att fler drabbas av Posttraumatic stress disorder (PTSD). Att lida av symtom från PTSD kan ge flertalet psykiska och fysiska problem, vilket gör det betydelsefullt för dessa personer att uppsöka vård. Syfte: Belysa de faktorer som påverkat beslutet att söka vård bland personer med PTSD. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med sökningar i två databaser där tio vetenskapliga artiklar som överensstämde med syftet inkluderades till resultatet. Resultat: I resultatet framkom det att personer med PTSD upplevt en stor mängd faktorer som påverkat beslutet att söka vård. De fyra kategorier som framkom var: tillgänglighet till vården, tidigare vårderfarenheter och möjlighet till delaktighet, stigma samt kunskap och förståelse. Konklusion: Sammanfattningsvis framställdes främst tillgänglighet till vård och stigma som faktorer som påverkat personer med PTSD till att söka vård eller inte. Vikten av ökad kunskap om sjukdomen samt individuellt anpassad vård identifierades som positiva faktorer som påverkat beslutet att söka vård för PTSD. Resultatet ger värdefull information till sjuksköterskor och blivande sjuksköterskor för att öka förståelsen kring vårdbehov hos personer med PTSD. Mer forskning och förbättrat arbete i ämnet behövs för att öka kunskapen och tillgängligheten till vård för PTSD samt minska stigmat kring att söka hjälp. / Background: More people are exposed to and experience traumatic events in their lives. Therefore, the risk of suffering from posttraumatic stress disorder (PTSD) also increases. Suffering from symptoms of PTSD causes several mental and physical problems, which makes it important for these people to seek treatment. Aim: To identify factors influencing the decision to seek treatment among people with PTSD. Method: This study was conducted as a general literature study with searches in two databases where ten articles that were consistent with the purpose were included in the result.Results: The result revealed that people with PTSD experience a significant number of factors that influence their decision to seek treatment. The four categories were: accessibility to care, previous experiences in care and chance to participate, stigma and knowledge and understanding. Conclusion: In summary, accessibility and stigma were mainly produced as factors that affect people with PTSD to seek treatment. The importance of increased knowledge about the disease and personalized care is identified as positive factors as an individual decision to seek care for PTSD. The results provide valuable information to nurses and future nurses to increase understanding of the care needs of people with PTSD. More research and improved work on the subject is needed to increase knowledge about and accessibility to care for PTSD and reduce the stigma around seeking help.

Background: Unlike other cancers, malignant melanoma (MM) is generally visible and can be easily and effectively cured if treated in time. Optimal cure of MM requires early detection, diagnosis, and treatment, which improves prognosis. However, patients as well as the health care organization and its professionals contribute to delayed treatment in various ways. Aims and objectives: The general aim of this PhD thesis was to explore reasons for delay in care seeking, diagnosis, and treatment of malignant melanoma. The specific objectives to be addressed were To explore patients’ decision making about seeking care for malignant melanoma To identify specific patterns in the decision-making process to seek care for suspect melanoma, as narrated by women and men To compare self-reported decision making coping styles between men and women in various ages, who live with or without a partner and are diagnosed with various stages of malignant melanoma in northern Sweden. To describe and compare patients diagnosed with MM, depending on their initial contact with care, and with regard to age, sex, and MM type and thickness, and to explore pathways and time intervals between clinics from the initial contact to diagnosis and treatment. Methods: In studies I and II, 21 and 30 patients, respectively, were interviewed about their decision making to seek care for MM. Study II focused on gender patterns in this decision making. The interviews were analysed using Grounded Theory (I) and qualitative content analysis (II). Study III included 270 people with MM who completed a translated questionnaire (Melbourne Decision Making Questionnaire) about coping styles in decision making. In study IV the pathways and time delay in health care for 71 people with MM were explored. Studies I and II were qualitative, whereas studies III and IV were quantitative. Results: In study I, the insights into severity and feelings of fear and existential threat were identified as key motivators for patients to decide to seek care for a suspected melanoma. Results in study II showed that gender constructions influenced the care-seeking behaviour. Women acknowledged the skin changes and attempted self-care first. They delayed care seeking due to family responsibilities. Men seldom acknowledged the suspicious skin change, but sought care immediately after prompting, and most often complied with relatives’ advice to seek care. Study III showed that men generally scored higher in buck-passing, while women and those living without a partner scored higher in hypervigilance. Participants with nodular melanoma (NM), a rapid-growing form of MM, scored higher in vigilance than those diagnosed as in situ melanoma. No correlation was found between tumour thickness and coping styles. Some differences concerning treatment of MM were found in study IV between people who initially had sought care at primary health care centres (PHC) and those who had sought care at dermatological and specialist clinics (Derm). Thicker tumours as well as NM were more common in the PHC group. A larger proportion of patients from PHCs were primarily excided within the primary health care; however, almost all of them were later referred to surgical clinics for wide excision. Patients within the PHC group also had to wait longer for the registered results of histopathological assessments. In general, women waited a shorter time for primary excision, and older people waited longer for wide excision. Conclusions: Time delay of diagnosis and treatment of MM is still common, and crucial to decrease. Future interventions should include gender aspects to influence people to seek care earlier. In health care, time delay could be decreased by facilitating access for patients with suspected skin melanomas, but also by reducing unnecessary referrals. Moreover, organizational changes whereby general practitioners and primary health care nurses are supported in using new technology for faster diagnoses and management of MM in collaboration with specialist clinics should be considered. Easy access and frequently used guidelines for MM could further decrease delay. Lastly, more efficient transfer and registration of laboratory results and referrals could decrease delay and improve patient safety. / Bakgrund: Malignt melanom (MM) är till skillnad från andra cancerformer ofta synlig och kan enkelt och kostnadseffektivt botas om det behandlas i tid. En optimal prognos av MM förutsätter tidig upptäckt, diagnos och behandling. Patienter, samt hälso- och sjukvården, dess organisation och dess personal kan på olika sätt bidra till fördröjning av behandlingen av MM. Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att undersöka orsaker till fördröjning att söka vård, diagnosticera och behandla malignt melanom. Specifika delsyften var:   Att utforska patienternas beslutsfattande process att söka vård för MM Att identifiera specifika mönster i beslutsfattande-processen att söka vård för misstänkt MM utifrån kvinnors och mäns egna berättelser  Att jämföra självrapporterade coping-stilar i den beslutsfattande processen mellan män och kvinnor i olika åldrar, boende med eller utan partner, och diagnosticerade med MM i olika stadier från norra Sverige Att beskriva och jämföra patienter med MM utifrån deras primära vårdkontakt samt utifrån ålder, kön, MM-typ och tjocklek. Ytterligare att utforska vård- och remissvägar samt tidsintervaller mellan olika kliniker från första kontakt till diagnos och behandling. Metod: I studie I och II, intervjuades 21 respektive 30 patienter om den beslutsfattande processen att söka vård för MM. Genuskonstruktioner i relation till den beslutsfattande processen var i fokus i studie II. Intervjuerna analyserades med hjälp av Grounded Theory (I) och kvalitativ innehållsanalys (II). I studie III inkluderades 270 patienter med MM som besvarade ett instrument (MDMQ) avseende coping-stilar i beslutsfattande processen. I studie IV undersöktes övergångar mellan olika kliniker och remissvägar för 71 patienter med MM samt eventuell tidsfördröjning inom hälso- och sjukvården. Resultat: I studie I, identifierades insikt i allvarlighetsgrad samt rädsla och existentiellt hot till följd av tillståndet vara nyckel-motivatorer för att bestämma sig för att söka vård för misstänkt hudmelanom. Resultat från studie II påvisade att genuskonstruktioner påverkar hur personer söker vård för MM. Kvinnor upptäckte själv sina melanom och försökte tillämpa egenvård i början. De kunde dröja att söka vård pga. ansvar för familjen. Män upptäckte sällan suspekta melanom själva men följde oftast anhörigas råd att söka vård och sökte vård omedelbart efter påstötning. Resultaten från studie III visade att män i högre grad använde en avvaktande startegi (buck-passing) medan kvinnor och de som bodde utan partner var överdrivet vaksamma (hypervigilance). Deltagare med nodulärt melanom (NM), en snabbt växande form av MM, var mer vaksamma (vigilance) jämfört med de med melanom in situ, en mycket tidig form av melanom. Några korrelationer mellan tumörtjocklek och coping-stilar hittades ej. Vissa skillnader avseende typer av MM samt vårdens handläggning beroende på var patienter initialt sökt vård identifierades i studie IV. Bland patienter som initialt sökt vård på hälsocentralerna var tjockare tumörer vanligare jämfört med dem som hade sökt vård på hud- och andra specialistklinker. Dessa patienter hade också som regel genomgått den primära excisionen på hälsocentralerna och en majoritet blev senare remitterade till kirurgisk klinik för utvidgad excision. Hälsocentralernas patienter fick vänta längre på att det histopatologiska svaret registrerades i journalen än sjukhusklinikernas patienter. Kvinnor fick generellt vänta kortare tid på primär excision och äldre patienter fick vänta längre för utvidgad excision. Slutsatser: Tidsfördröjning av diagnos och behandling av MM är fortfarande vanlig och därför viktig att minska. Framtida interventioner för att påverka människor att söka vård tidigare bör inkludera genusaspekter. Inom hälso- och sjukvården kan tidsfördröjning minskas genom förbättrad tillgänglighet för patienter med misstänkta hudmelanom, men också genom minskning av onödig remittering. En förändrad organisation där sjuksköterskor och primärvårdsläkare i samarbete med specialistkliniker stöttas att använda ny teknologi för snabbare diagnosticering och omhändertagande av MM bör övervägas. Ökad kännedom bland hälso- och sjukvårdspersonal om riktlinjer for MM-vård kan vidare minska fördröjning. Till sist, mer effektiva och förbättrade arbetssätt kring registrering och överföring av laboratoriska svar och remisser skulle kunna minska fördröjning och därmed öka patientsäkerheten.