<p>Syfte</p><p>Övergripande syfte i studien är att undersöka vad som är möjligt att tillämpa av systemteori i interventionsstudier för barn i behov av särskilt stöd samt vilka teoretiska och praktiska implikationer det kan få för interventioner för dessa barn.</p><p> </p><p>Metod</p><p>En ideal systemteoretisk intervention konstruerades, med hjälp av generell systemteori och dynamisk systemteori för att användas som ett verktyg för analys. Därefter vidtog en systematisk litteraturstudie baserat på ett hermeneutiskt och systemteoretiskt angreppssätt.</p><p> </p><p>Resultat</p><p>Resultat av litteraturundersökningen blev att endast tre artiklar inkluderades. Dessa artiklar analyserades i jämförelse med den ideala systemteoretiska interventionen. Analysen visar att systemteori fortfarande används på ett övergripande sätt och att man i interventionerna inte använder systemteori under hela interventionsprocessen.</p><p>Aspekter som saknades i interventionerna är ekologisk validitet, reaktivitet och systemkarakteristika. Lite förenklat innebär detta att man inte beaktar de processer som pågår i relationen mellan det specifika barnet och en specifik kontext. Andra aspekter som saknades i interventionerna var stabiliserande central attraktor (SCA), självstabiliserande och destabiliserande processer. I interventionerna beaktades således inte vad som var systemets stabiliserande kärna, det vill säga vad som upprätthåller systemet i balans och inte vilka processer som stabiliserar och destabiliserar systemet.</p><p> </p><p>Studiens betydelse</p><p>Sammantaget implicerar den här undersökningen att systemteoretiska interventioner för barn i behov av särskilt stöd behöver utvecklas teoretiskt såväl som praktiskt. Framtida forskning bör på ett teoretiskt plan använda sig av systemteori och dess termer för att kunna följa alla faser i en interventionsprocess. På ett praktiskt plan bör man försöka genomföra systemteoretiska interventioner för olika barn i behov av särskilt stöd i vilka man kontinuerligt uppmärksammar attraktorer för att på så sätt kunna hjälpa så många barn och ungdomar som möjligt i de system de vistas i.</p><p> </p>

This study investigates how assistive technology tools are used in the classroom by students in reading and writing disabilities in the school years immediately prior to moving to gymnasium. Through observations and interviews with two students and two teachers this study also considers if the use of these tools can lead to increased accessibility and goal fulfilment, and whether these elements are prerequisites for success. The result shows that the students use laptops in the classroom, primarily for writing longer texts, and that in order to be successful, an early start, equipment, time and positive attitudes towards the tools are important. The students use the tools in the classroom, but they have very different feelings about how included they are in the class. The participants see a clear link between the use of assistive technology tools and increased goal fulfilment.

This study, based on the sociocultural perspective, aims to show the significance of motivation and feedback concerning pupils with writing problems. The study was based on a writing task which lasted every school day for five weeks. Observations were made during the interventions and along with a survey they create the result. Eighteen pupils in fourth grade from two rural schools participated in the study and in each class were pupils who had special needs education previously. Pupils from school A wrote, read the text to and were given feedback by, a teacher. Pupils from school B wrote, read the text to and were given feedback by a dogassisted teacher. A dogassisted teacher has a living tool, who by the presence only, gives an entry to the pupil’s mind which can be hard for a teacher to achieve oneself. The pupil feels acknowledged by the dog and accept the feedback in a positive way thus the review might be experienced as negative. The study shows that a school dog enforces the confidence by letting the pupil be superior to the dog and at the same time the pupil embraces what the teacher delivers with the voice of the dog. The results of the study show that both pupils in school A and B experienced increased motivation and pleasure in writing. Charts and tests can provide answers regarding the cause of the difficulties but the real challenge is to develop various ways to work that encounters and suits every single pupil. There has been a wish not to pit methods or motivational efforts against each other, rather to find various success factors for pupils with special needs. Because of pupils diversity and hence the teachers methods need to offer alternatives. One of these alternatives could be dogassisted teaching because the study shows that The dog is more that man’s best friend – it could also be the best teacher.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar att de kan stödja barn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan. Frågeställningen är följande: hur uppfattar förskollärare att de kan stödja förskolebarn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan? Fem intervjuer med förskollärare från olika områden med varierande socioekonomisk status i en stor stad genomfördes. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet är Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik. Resultaten visar att alla förskollärarna utgår ifrån både det kompensatoriska och kritiska perspektivet när de beskriver sina uppfattningar av orsaker till ett inagerande eller utagerande beteende, vad som kännetecknar dessa barn och hur de kan stödjas. Det är däremot bara vissa som anser att ett dilemmaperspektiv existerar. Olika kategorier i de intervjuades svar urskiljs som placeras in i de olika perspektiven.    Kategorier som överensstämmer med ett kompensatoriskt perspektiv där barns inre brister betonas är en positiv syn på diagnoser och olika segregerande undervisningssätt. Dessa är att pedagogerna är nära barnet utan att undvika stämpling och att det inagerande eller utagerande barnet samspelar eller leker ensam med den vuxne i förskolan. Förskollärarna framhäver i det kritiska perspektivet istället att miljön ska anpassas till barnen, exempelvis genom att ha mindre grupper, bildstöd och rollspel i förskolan. Diskussionen och mina slutsatser visar att det finns både likheter och skillnader med tidigare forskning. De flesta intervjuade är samtidigt både positiva och negativa till diagnoser av inagerande och utagerande barn och vissa anser att diagnoser bara är bra i allvarliga fall.

No description available.

<p>Idrottsundervisning för elever med diagnosen autism är en miljö som kräver</p><p>specialpedagogiska åtgärder. Struktur är en grundläggande del i undervisningen av dessa</p><p>elever. Detta är något som examensarbetet behandlar. Genom intervjuer och observationer har</p><p>denna undersökning resulterat i olika metoder och undervisningsstrategier för barn och</p><p>ungdomar med autism vad gäller motorik, kondition, bollspel, samarbete, tvångsmässiga</p><p>mönster och att fånga elevens intresse. Detta examensarbete kan fungera som ett underlag till</p><p>idrottslärare som arbetar med autistiska elever. Man bör ha i åtanke att detta examensarbete</p><p>och dess resultat inte fungerar för alla barn och ungdomar med autism, utan det är viktigt att</p><p>undervisningen individualiseras efter varje individ.</p>

Syftet med examensarbetet var att undersöka vad som är utmärkande för särskolepedagogiken och vilka pedagogiska teorier den bygger på, utifrån personalens perspektiv. I denna rapport presenteras resultatet från en kvantitativ studie, genomförd som en enkätundersökning. I studien deltog 57 personal från särskolan i ett län. Den insamlade datan har analyserats utifrån en kvalitativ ansats. Resultatet ställs mot tidigare forskning om särskolepedagogik. Vi har kommit fram till att utmärkande för särskolepedagogiken är att den är flexibel, konkret och individualiserad. Mycket i särskolepedagogiken överensstämmer med TEACCH – programmet, som också kan ha varit en påverkansfaktor. I vår studie har vi utgått från flera pedagogiska teorier med tyngdpunkt på reformpedagogik och främst funnit influenser av Vygotskijs teorier.

Idrottsundervisning för elever med diagnosen autism är en miljö som kräver specialpedagogiska åtgärder. Struktur är en grundläggande del i undervisningen av dessa elever. Detta är något som examensarbetet behandlar. Genom intervjuer och observationer har denna undersökning resulterat i olika metoder och undervisningsstrategier för barn och ungdomar med autism vad gäller motorik, kondition, bollspel, samarbete, tvångsmässiga mönster och att fånga elevens intresse. Detta examensarbete kan fungera som ett underlag till idrottslärare som arbetar med autistiska elever. Man bör ha i åtanke att detta examensarbete och dess resultat inte fungerar för alla barn och ungdomar med autism, utan det är viktigt att undervisningen individualiseras efter varje individ.

Syfte Övergripande syfte i studien är att undersöka vad som är möjligt att tillämpa av systemteori i interventionsstudier för barn i behov av särskilt stöd samt vilka teoretiska och praktiska implikationer det kan få för interventioner för dessa barn.   Metod En ideal systemteoretisk intervention konstruerades, med hjälp av generell systemteori och dynamisk systemteori för att användas som ett verktyg för analys. Därefter vidtog en systematisk litteraturstudie baserat på ett hermeneutiskt och systemteoretiskt angreppssätt.   Resultat Resultat av litteraturundersökningen blev att endast tre artiklar inkluderades. Dessa artiklar analyserades i jämförelse med den ideala systemteoretiska interventionen. Analysen visar att systemteori fortfarande används på ett övergripande sätt och att man i interventionerna inte använder systemteori under hela interventionsprocessen. Aspekter som saknades i interventionerna är ekologisk validitet, reaktivitet och systemkarakteristika. Lite förenklat innebär detta att man inte beaktar de processer som pågår i relationen mellan det specifika barnet och en specifik kontext. Andra aspekter som saknades i interventionerna var stabiliserande central attraktor (SCA), självstabiliserande och destabiliserande processer. I interventionerna beaktades således inte vad som var systemets stabiliserande kärna, det vill säga vad som upprätthåller systemet i balans och inte vilka processer som stabiliserar och destabiliserar systemet.   Studiens betydelse Sammantaget implicerar den här undersökningen att systemteoretiska interventioner för barn i behov av särskilt stöd behöver utvecklas teoretiskt såväl som praktiskt. Framtida forskning bör på ett teoretiskt plan använda sig av systemteori och dess termer för att kunna följa alla faser i en interventionsprocess. På ett praktiskt plan bör man försöka genomföra systemteoretiska interventioner för olika barn i behov av särskilt stöd i vilka man kontinuerligt uppmärksammar attraktorer för att på så sätt kunna hjälpa så många barn och ungdomar som möjligt i de system de vistas i.

No description available.