Samhällsvården i form av dygnsvård utanför det egna hemmet har många gånger visat sig vara instabil med en hög andel sammanbrott som följd, det vill säga att placeringar i samhällsvård avslutas plötsligt och oplanerat. Orsaken till att ett sammanbrott sker kan ses som ett samspel mellan olika faktorer och som kulmen på en långsiktig process. Denna kvalitativa uppsats bygger på en tolkande fenomenologisk metodansats i syfte att undersöka socialsekreterares subjektiva upplevelse av instabil samhällsvård samt hur de förstår orsakerna till att vården är instabil. Uppsatsen baseras på sekundärdata från semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare som i sitt arbete har erfarenhet av instabilitet och sammanbrott. Socialsekreterarna valdes ut genom ett strategiskt urval. Resultaten pekar på att socialsekreterarna upplever att instabilitet är ett komplext fenomen. Socialsekreterarna beskriver faktorer som bland annat dålig matchning, brist på familjehem, komplex problematik hos barnen och organisatoriska brister som bidragande orsaker till instabil samhällsvård. Resultaten tyder dock på att socialsekreterarnas bristande kunskap om barnen och dess behov är en faktor som genomsyrar mer eller mindre samtliga riskfaktorer och kan därmed ses som en grundläggande och bidragande riskfaktor för instabilitet i samhällsvården.

Ungdomar som är placerade inom samhällsvård upplever ofta oron inför tiden de fyller 21 år och kommer att lämna vården. Ofta möter de svårigheter kopplade till övergången från samhällsvården till det självständiga livet beroende på att de inte känner sig tillräckligt förberedda. Ensamkommande flyktingbarn placerade inom HVB-verksameter lämnar också samhällsvården när de fyller 21 vilket medför många risker för dem som grupp. Det kan handla om deras socialanpassning och andra viktiga praktiska färdigheter för att kunna leva som en självständig individ i det svenska samhället. Den här kvalitativ studie handlar om ungdomar som kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och som kommer i en snar framtid att lämna samhällsvården. Studien riktar sig mot deras upplevelser av hur förberedda de är inför det självständiga livet och vilka faktorer de anser som stödjande, samt hur de ser på framtiden när de kommer att lämna samhällsvården vid 21 års ålder. Resultatet visar att det finns en viss oro inför framtiden beroende på ovissheten inför vad som sker efter att man fyllt 21 och på kunskapsbrister inom vissa viktiga livsområden.

Enligt både svensk och internationell forskning är placerade barns skolgång bristfällig. Syftet med denna studie är att utifrån ett barnperspektiv undersöka hur placerade ungdomar mellan 16- och 20 år har upplevt/upplever sin skolgång och hur samspelet mellan dem och lärarna har sett ut, och även om de har fått särskilt stöd under sin skoltid. Frågeställningarna är följande: Vilka erfarenheter och upplevelser av skolan har ungdomar över 16 år som varit eller är placerade i samhällsvård? Hur har samspelet mellan ungdomarna och lärarna/pedagogerna fungerat under skolgången enligt ungdomarna? Har dessa ungdomar fått något särskilt stöd under sin skolgång och vad berättar de om detta? Denna studie är inspirerad av livsberättelse som metodansats och kvalitativa intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Fem personer har intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har transkriberats. Utifrån berättelserna har teman skapats och analyserats/diskuterats utifrån det sociokulturella perspektivet, barnperspektivet och det relationella perspektivet. Huvudresultaten i studien är att läraren i skolan har en viktig roll för placerade barn. Läraren behöver ge stöd, samspela och se ungdomarna som individer oavsett bakgrund eller prestation. Att ha en social tillhörighet och goda relationer med andra elever och lärare har också visat sig vara betydelsefullt. Ungdomarna nämner också att stödet de har fått i skolan har sett olika ut och upplevts både positivt och negativt. Positivt utifrån att de har fått det stöd de behöver men även negativt med skamfyllda upplevelser där ungdomarna känt sig bortvalda vilket i sin tur har lett till störande beteenden eller att de har gett upp hoppet om att lyckas i skolan.

<p>The study presents an overview of the historical growth and deve-lopment of residential care for children and youth in Sweden as well as an analysis of the present-day structure and organisation. The empirical material consists of official statistics, government reports and data from a questionnaire addressed to all registered residential homes in the child welfare sector at the end of 1995. The history of residential care for children and youth is marked by a period of establishment and expansion in the first decades of the last century, followed by a process of major de-institutionalisa-tion in the period after the Second World War. A third phase was introduced with the Social Service Act of 1980, which laid down new premises for child welfare. Traditional concepts of children’s homes were replaced in the legislation by the “HVB-home” and the dividing line between institutions and foster homes became blurred. The study shows that contrary to what was intended, a growing part of out-of-home placements during the 1980:s and 1990:s where into residential care. In fact, residential care has taken over “market shares” from foster care in Sweden. Analysis of the range of alternatives shows that residential care today is relatively small-scale and that nearly all of the smaller units are privately run. Approximately half of the homes have teenagers as their target group and most homes work with longer-term pro-grammes of treatment and care. Educational background among staff varies considerably, but in general the level of educational is low. So far, no professional forces have proved strong enough to organise the field on a mutually knowledgeable, normative ground. A problem is the lack of unanimous concepts and a common language with a terminology that can be used for a systematic de-scription of the care or treatment given. What is clear, however, is that a new form of residential care can be identified – so-called hy-brid homes that are somewhere in between extended foster homes and small institutions – and that these homes have gained a con-siderable position in the field.</p>

Sammanfattning Studien syfte är att undersöka hur en elev som har haft stödinsatser från socialtjänsten har upplevt sin skolgång. Utifrån mitt syfte har jag utgått från frågeställningarna: Hur beskriver informanten de omständigheter/faktorer som har påverkat hennes självbild/lärandeidentitet i skolåldern? Vilken bild av skolan som en plats för lärande/social arena träder fram i elevens berättelse och vad blir dess eventuella betydelse för utformningen av en pedagogisk praktik? Studiens teoretiska ansats är socialkonstruktionism och stämplingsteori. Genom den teoretiska ansatsen har jag kunnat undersöka hur en människa formar sin identitet och självbild i förhållande till samhället och i relationer med andra människor. Som metod användes livshistorieintervjun eftersom jag ville ta del av vad en elev har för någon förståelse av sig själv och den sociala värld den lever i. Elevens berättande har varit i fokus, men berättelsen kan också ses som samproducerad eftersom den har växt fram i dialog mellan mig som intervjuare och min informant. Mitt resultat visar att relationer med lärare, andra vuxna i skolan och klasskamrater spelar stor roll för hur en elev i samhällsvård formar sin identitet och sin bild av sig själv både i sociala situationer och i den pedagogiska praktiken. Beroende på hur de andra i skolan bemötte och förhöll sig till min informant skapade hon en identitet och såg på sig själv som en blyg och tillbakadragen flicka. Resultatet visar också att självbilden går att förändra genom positiva förebilder och goda relationer. Dessa resultat stämmer väl överens om vad den tidigare forskningen har kommit fram till gällande den här målgruppen. Den tidigare forskningen visar däremot inte att flickor i den här målgruppen kan skapa en identitet som gör dem osynliga.   Nyckelord Socialtjänst, samhällsvård, skolerfarenheter, socialkonstruktionism, stämplingsteori, livshistorieintervju, självbild, identitet, relationer / Abstract This study aims to investigate how a student who has had the support of social services experiences her time in school. In order to meet the aim of my study I have formulated the following questions: How does the informant describe the circumstances/factors that have affected her self-image/learner identity at school age? What image of the school as a place of learning / social arena emerges from the student's story and what is its possible importance on the design of an educational practice? The theoretical approaches used in this study are social constructionism and labeling theory. They have enabled me to examine how a person shapes their identity and self-image in relation to society and in relationships with other people. Life history interview was used as the method in the study because I was interested in how a student understands herself and the social world she lives in. The student's narrative has been the focus of the study, but the story can also be seen as co-produced because it evolved in dialogue between me as an interviewer and my informant. My results show that relationships with teachers, other adults, and classmates in school play a major role in how a student in social care shapes her identity and self-image both in social situations and in educational practice. Depending on how others in the school responded and reacted to my informant, she created an identity and saw herself as a shy and reserved girl. The results also show that the self-image can be changed by positive role models and good relationships. These results agree with conclusions from previous research on this target group. However, unlike previous studies, my study finds that girls in this target group can create an identity that renders them invisible.   Keywords Social service, social care, school experience, social constructionism, labeling theory, life history interview, self-image, identity, relationships

The study presents an overview of the historical growth and deve-lopment of residential care for children and youth in Sweden as well as an analysis of the present-day structure and organisation. The empirical material consists of official statistics, government reports and data from a questionnaire addressed to all registered residential homes in the child welfare sector at the end of 1995. The history of residential care for children and youth is marked by a period of establishment and expansion in the first decades of the last century, followed by a process of major de-institutionalisa-tion in the period after the Second World War. A third phase was introduced with the Social Service Act of 1980, which laid down new premises for child welfare. Traditional concepts of children’s homes were replaced in the legislation by the “HVB-home” and the dividing line between institutions and foster homes became blurred. The study shows that contrary to what was intended, a growing part of out-of-home placements during the 1980:s and 1990:s where into residential care. In fact, residential care has taken over “market shares” from foster care in Sweden. Analysis of the range of alternatives shows that residential care today is relatively small-scale and that nearly all of the smaller units are privately run. Approximately half of the homes have teenagers as their target group and most homes work with longer-term pro-grammes of treatment and care. Educational background among staff varies considerably, but in general the level of educational is low. So far, no professional forces have proved strong enough to organise the field on a mutually knowledgeable, normative ground. A problem is the lack of unanimous concepts and a common language with a terminology that can be used for a systematic de-scription of the care or treatment given. What is clear, however, is that a new form of residential care can be identified – so-called hy-brid homes that are somewhere in between extended foster homes and small institutions – and that these homes have gained a con-siderable position in the field.

Ahmed, A och Henriksson, E (2023). “Den var ganska undermålig den där så kallade skolan då” - Unga vuxnas erfarenheter av sin utbildning som placerade barn i samhällsvård.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om på vilket sätt unga vuxna erfarit utbildning under sin tid i samhällsvård. För att uppnå syftet har följande specifika frågor utvecklats: ● Hur har elevernas rättighet till utbildning sett ut under tiden de vistas i samhällsvård?  ● Vilka extra anpassningar har gjorts för att eleven ska klara av sin utbildning när de vistats i samhällsvård? ● Hur beskriver de unga vuxna själva att de fått inflytande över sin utbildning? ● Vilken erfarenhet har eleverna av sin utbildning i samhällsvård och hur har det påverkat dem efteråt? Med detta examensarbete vill vi bidra med kunskap av på vilket sätt unga vuxna erfarit utbildning när de varit i samhällsvård. Genom att synliggöra deras rättigheter, inflytande och de extra anpassningar de fått och på så sätt bidra med kunskap kring hur specialpedagogens yrkesroll kan fungera i detta arbete. I denna studie har Systemteorin använts som teoretiskt ramverk och KASAM som perspektiv med inriktning på det specialpedagogiska uppdraget i skolan för att tolka och förstå resultatet. Studien är kvalitativ och har en induktiv ansats. Fyra semistrukturerade intervjuer har utförts för att samla in empiri. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av meningskodning och meningskoncentrering och strukturerat kategoriserats in i olika teman. Resultatet av denna studie visar att specialpedagogiska insatser krävs för att elever i samhällsvård ska få en lyckad utbildning. Utbildningens kvalitet har brustit och skolan har känts som ett tvång. Resultatet visar även att elever i samhällsvård inte alltid får inflytande över sin utbildning och de extra anpassningar som behövs för att få en lyckad skolgång. Pedagogiskt stöd i den fysiska, pedagogiska och sociala miljön behövs, men även en engagerad lärare som kan synliggöra deras behov. Effekten av att gå i skola i samhällsvård är försenad skolgång, en känsla av isolering och ensamhet, men även ett inre driv att komma vidare i livet även om det blir senare än sina jämnåriga. Detta visar att specialpedagogiska insatser kan vara livsviktiga för dessa elever. Genom att handleda och ge råd till lärare samt arbeta med att utforma en lärmiljö utifrån varje elevs behov, kan specialpedagogens roll i denna typ av verksamhet vara avgörande för att eleverna ska lyckas i sin skolgång.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka utslussning och eftervård av ungdomar som är familjehemsplacerade då de blir myndiga. För att uppnå syftet gjordes en redogörelse för den rättsliga regleringen av eftervården samt hur eventuella förberedande insatser för vårdens avslut planeras. Genom intervjuer med socialsekreterare studerades även hur socialtjänsten i praktiken förbereder ungdomar för livet efter en familjehemsplacering. Både en juridisk och rättsociologisk metod användes i undersökningen. Resultaten av datainsamlingen analyserades utifrån ett empowerment perspektiv. Genomgången av lagstiftningen visade att det inte finns några rättsregler som specifikt reglerar utslussning och eftervård av familjehemsplacerade ungdomar. Socialsekreterare som arbetar med den aktuella klientgruppen har huvudsakligen generella mål och principer som ledstjärnor i sitt arbete. Socialsekreterarna lägger en stor del av ansvaret för utslussningen på familjehemsföräldrarna och det framkom att ungdomarnas delaktighet i utformningen av vården var begränsad. Många av de ungdomar som lämnar vården vid 18 års ålder har fortfarande mycket stora behov av stöd och hjälp och de insatser som socialtjänsten har att erbjuda upplevs inte vara tillräckliga.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka utslussning och eftervård av ungdomar som är familjehemsplacerade då de blir myndiga. För att uppnå syftet gjordes en redogörelse för den rättsliga regleringen av eftervården samt hur eventuella förberedande insatser för vårdens avslut planeras. Genom intervjuer med socialsekreterare studerades även hur socialtjänsten i praktiken förbereder ungdomar för livet efter en familjehemsplacering. Både en juridisk och rättsociologisk metod användes i undersökningen. Resultaten av datainsamlingen analyserades utifrån ett empowerment perspektiv. Genomgången av lagstiftningen visade att det inte finns några rättsregler som specifikt reglerar utslussning och eftervård av familjehemsplacerade ungdomar. Socialsekreterare som arbetar med den aktuella klientgruppen har huvudsakligen generella mål och principer som ledstjärnor i sitt arbete. Socialsekreterarna lägger en stor del av ansvaret för utslussningen på familjehemsföräldrarna och det framkom att ungdomarnas delaktighet i utformningen av vården var begränsad. Många av de ungdomar som lämnar vården vid 18 års ålder har fortfarande mycket stora behov av stöd och hjälp och de insatser som socialtjänsten har att erbjuda upplevs inte vara tillräckliga.

The purpose of this study is to examine the situation of the school for boys 15-21 years of age lacking compulsory school attendance and is being located at five residential care units from the pedagogues’ point of view. The study was conducted by interviewing four pedagogical leaders and two teachers. The results demonstrate that the boys can choose the subjects they study as well as the amount of time they spend on studying each week. The teachers include non-learning activities during their lessons. Some of the pedagogues’ teach at a ninth grade level regardless of the boys' actual level. The boys have access to books. The pedagogues explained that they have a good relationship with the boys and that they noticed a lack of interest from the care workers regarding the boys' education. Most of the situated boys lack complete grades from the ninth grade when they leave the residential care unit. The major findings of this study are that the residential care units don’t offer education in all subjects in ninth grade. The pedagogues’ describe that they are afraid of insulting and scare the boys away from the school which affects the education of the boys.