<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

Syftet med denna studie var att undersöka lärares attityder till barns samlärande. Hur förhåller de sig till detta fenomen, hur beskriver de att de använder sig av samlärande och hur tycker de att det fungerar? Som metod i denna kvalitativa studie har intervjuer använts. Tio lärare har deltagit i studien. I resultatet framkom att lärarna har en positiv attityd till samlärande, men att det finns flera utmaningar som försvårar användandet i den praktiska verksamheten. Vi har kommit fram till att samlärandets utrymme till stor del styrs av lärarens attityder, vilket ofta formats av deras tidigare erfarenheter. Samlärande har stora vinster men är något som kräver träning för att kunna användas på ett givande sätt.

Syftet med denna studie är att få en vidgad syn på barns samlärande och hur det bidrar till deras utveckling och lärande. Detta är en kvalitativ studie där observationer av barngrupper och intervjuer med personal inom förskolan har utförts. Studiens resultat visar på hur samlärande kan bidra till barns utveckling och lärande. Det visar även på vikten av samlärande och lyfter frågan om alla barn kan nyttja samlärande. Slutsatsen visar på att samlärande kan vara viktigt för barn i förskolan men visar även på att samlärande inte alltid är positivt. Vidare belyser slutsatsen hur barns kompetens inom samlärande i förskolans verksamhet kan tolkas som en naturlig egenskap hos barnen.

Syftet med den här kvalitativa forskningsstudien är att utveckla en förståelse för förutsättningar för samlärande i matematik, som erbjuds vid ett laborativt arbetssätt. Studien grundar sig på fyra stycken klassrumsobservationer, vid lektioner där ett laborativt arbetssätt användes och har genomförts med hjälp av observationsscheman och ljudinspelning. Datan har analyserats utifrån meningstolkning. Studien utgår från hermeneutiken, samt grundar sig i Lev. S. Vygotskys sociokulturella teorier. Sammanfattningsvis så visade studien på att goda förutsättningar till samlärande kan skapas vid ett laborativt arbetssätt, men att flera aspekter i organiseringen av arbetssättet, påverkar utfallet. Såväl hur eleverna placerades, samt med vilket material och vem de placerades med, påverkade deras möjlighet till interaktion. Arbetssättet uppmuntrade eleverna att interagera och ta hjälp av varandra, främst utifrån uppgiftsinstruktionen, men också under lektionens gång och avslutande. Det laborativa materialet visade sig spela en viktig roll i interaktionen mellan eleverna. Materialet blev en utgångspunkt för interaktion, samt en kulturell artefakt med en medierande funktion, men riskerade även att utgöra ett hinder. Avslutningsvis så tycktes såväl klassrumskulturen, som lärarens handlingar, spela en viktig roll.

Syftet med aktionsforskningsstudien är att utveckla kunskap om vad som händer när elever görs delaktiga i implementeringen av alternativa verktyg i undervisningen. Forskning inom området visar att elever med hjälp av alternativa verktyg har möjlighet att kringgå sina svårigheter och arbeta på en högre kognitiv nivå. Trots detta visar studierna att elever inte använder sig av alternativa verktyg i den utsträckning som de skulle behöva. På min skola är eleverna inte delaktiga i implementeringen av de alternativa verktygen. Genom att utse fyra elever i årskurs 4 och 5 till ambassadörer för de alternativa verktygen och göra dem delaktiga i implementeringen allt från planering till genomförande av undervisning ville jag få syn på hur deras deltagande visade sig. Data har samlats in med hjälp av videoinspelning och loggboksanteckningar. Studiens resultat visar att elever deltog på olika sätt i implementeringen beroende på vilket stöd den pedagogiska miljön erbjöd. Studiens centrala slutsats är att det var ambassadörernas grad av delaktighet som hade avgörande betydelse för ambassadörernas möjligheter att delta i implementeringen. Didaktiska implikationer är att pedagoger har en avgörande roll att tillsammans med elever utveckla lärmiljöer som skapar förutsättningar för elevers delaktighet i undervisningen och i deras sociala sammanhang.

<p>Syftet med studien var att undersöka hur barn i åldrarna 3-5 år använder språket i bygg- och konstruktionsleken. Undersökningsinstrumentet som använts för genomförandet av studien har varit videoobservation. Videoobservationerna har genomförts på två förskoleavdelningar, totalt 21 barn. Resultatet av studien visar att barnen använde sig av många olika begrepp i bygg- och konstruktionsleken, vilka delats in kategorierna matematiska begrepp, rumsorienterade begrepp och skriftspråkliga begrepp. Barnen använde sitt språk i bygg- och konstruktionsleken för att beskriva och förklara olika saker i leken men också för att bepröva sina erfarenheter. Vidare kunde det urskiljas att barnen använde språket i bygg- och konstruktionsleken för att samspela med varandra. Resultatet har analyserats utifrån begreppen utvecklad och begränsad kod, explicit och implicit tal, peer tutoring, cooperative learning och peer colloboration. Barnen i studien uppvisade variation i språkanvändningen oberoende av ålder.</p>

<p>In today’s individualistic society, I experience a need to bring forward the importance of collaboration. From a sociocultural perspective, I have chosen to highlight the positive and negative aspects of collaborative learning, with the intention of illustrating the effects for the individual learning and development. I have therefore made an interview with an educationalist, who’s been a teacher all her grown up life, with the intent of illustrating her thoughts on collaborative learning. The interview is made as an oral history, which gives a strong depiction of the culture she lives in. Through my analysis, I can interpret how the educationalists role changes with the steering documents, which are strongly influenced by the culture they’re made in. The educationalist, called Barbro in the interview, tells about today’s individualistic pupils, her work methods with getting them all to a safe group, and why she feels so strongly for just that work method. When I join the interview analysis with the literature I’ve used, I can see that the negative aspects of collaborative learning are that it’s not always fruitful for the individual to collaborate with others. The educationalist should have a very structured way of teaching, and be devoted to its methods of work. A lot of the time spent in groups, also tend to fall into individual work. Even though, I perceive the positive aspects to outweigh the negative. Collaborative learning creates a stronger confidence in every attending individual, as they dare to take part of the group with the knowledge of not feeling unsecure or being put down. This also creates a sense of security, which then leads to giving the pupil a positive identity. The classmates get a rewarding climate in the classroom, where everybody can be themselves, and that climate also creates positive learning and development.</p> / <p>I dagens individualistiska samhälle, upplever jag att vikten av att samarbeta kan behöva lytftas fram. Ur ett sociokulturellt perspektiv framhäver jag de positiva och negativa aspekterna med att arbeta i grupp, med syftet att visa gruppens betydelse för individens inlärning och utveckling. Jag har därför intervjuat en pedagog som varit verksam hela sitt vuxna liv, med syftet att belysa hur hon tänker kring gruppens betydelse för inlärning. Intervjun skedde i livsberättelseform, vilket ger en stark skildring av kulturen. Genom min analys av intervjun kan jag tolka hur pedagogrollen förändras i takt med styrdokumenten, vilka är starkt påverkade av kulturen som råder. Barbro, som pedagogen kallas i intervjun, berättar om dagens individualistiska barn, hur hon arbetar praktiskt med att få dem till en trygg grupp, och varför hon känner så starkt för just den arbetsmetoden. När jag sedan väver samman Barbros intervju med den litteratur jag använt, kan jag se att de negativa aspekterna är att det inte alltid visar sig fruktbart för den enskilda eleven att samarbeta med andra. Pedagogerna bör ha struktur i sitt arbete, och vara engagerad i sina arbetsmetoder. Mycket av den tid som läggs på att arbeta i grupp, mynnar också ut i enskilt arbete. Jag upplever dock att de positiva aspekterna väger upp mot de negativa. Grupparbete skapar starkare självförtroende hos alla inblandade individer, då de i gruppen vågar träda fram utan att behöva känna sig osäkra eller bli hånade. De blir då också trygga, vilket i sig leder till ett positivt identitetsskapande hos individen. Tillsammans får eleverna ett tillåtande klassrumsklimat, där alla får vara sig själva, och det skapar i sin tur ett bra klimat för inlärning och utveckling.</p>

In today’s individualistic society, I experience a need to bring forward the importance of collaboration. From a sociocultural perspective, I have chosen to highlight the positive and negative aspects of collaborative learning, with the intention of illustrating the effects for the individual learning and development. I have therefore made an interview with an educationalist, who’s been a teacher all her grown up life, with the intent of illustrating her thoughts on collaborative learning. The interview is made as an oral history, which gives a strong depiction of the culture she lives in. Through my analysis, I can interpret how the educationalists role changes with the steering documents, which are strongly influenced by the culture they’re made in. The educationalist, called Barbro in the interview, tells about today’s individualistic pupils, her work methods with getting them all to a safe group, and why she feels so strongly for just that work method. When I join the interview analysis with the literature I’ve used, I can see that the negative aspects of collaborative learning are that it’s not always fruitful for the individual to collaborate with others. The educationalist should have a very structured way of teaching, and be devoted to its methods of work. A lot of the time spent in groups, also tend to fall into individual work. Even though, I perceive the positive aspects to outweigh the negative. Collaborative learning creates a stronger confidence in every attending individual, as they dare to take part of the group with the knowledge of not feeling unsecure or being put down. This also creates a sense of security, which then leads to giving the pupil a positive identity. The classmates get a rewarding climate in the classroom, where everybody can be themselves, and that climate also creates positive learning and development. / I dagens individualistiska samhälle, upplever jag att vikten av att samarbeta kan behöva lytftas fram. Ur ett sociokulturellt perspektiv framhäver jag de positiva och negativa aspekterna med att arbeta i grupp, med syftet att visa gruppens betydelse för individens inlärning och utveckling. Jag har därför intervjuat en pedagog som varit verksam hela sitt vuxna liv, med syftet att belysa hur hon tänker kring gruppens betydelse för inlärning. Intervjun skedde i livsberättelseform, vilket ger en stark skildring av kulturen. Genom min analys av intervjun kan jag tolka hur pedagogrollen förändras i takt med styrdokumenten, vilka är starkt påverkade av kulturen som råder. Barbro, som pedagogen kallas i intervjun, berättar om dagens individualistiska barn, hur hon arbetar praktiskt med att få dem till en trygg grupp, och varför hon känner så starkt för just den arbetsmetoden. När jag sedan väver samman Barbros intervju med den litteratur jag använt, kan jag se att de negativa aspekterna är att det inte alltid visar sig fruktbart för den enskilda eleven att samarbeta med andra. Pedagogerna bör ha struktur i sitt arbete, och vara engagerad i sina arbetsmetoder. Mycket av den tid som läggs på att arbeta i grupp, mynnar också ut i enskilt arbete. Jag upplever dock att de positiva aspekterna väger upp mot de negativa. Grupparbete skapar starkare självförtroende hos alla inblandade individer, då de i gruppen vågar träda fram utan att behöva känna sig osäkra eller bli hånade. De blir då också trygga, vilket i sig leder till ett positivt identitetsskapande hos individen. Tillsammans får eleverna ett tillåtande klassrumsklimat, där alla får vara sig själva, och det skapar i sin tur ett bra klimat för inlärning och utveckling.

Syftet med studien var att undersöka hur barn i åldrarna 3-5 år använder språket i bygg- och konstruktionsleken. Undersökningsinstrumentet som använts för genomförandet av studien har varit videoobservation. Videoobservationerna har genomförts på två förskoleavdelningar, totalt 21 barn. Resultatet av studien visar att barnen använde sig av många olika begrepp i bygg- och konstruktionsleken, vilka delats in kategorierna matematiska begrepp, rumsorienterade begrepp och skriftspråkliga begrepp. Barnen använde sitt språk i bygg- och konstruktionsleken för att beskriva och förklara olika saker i leken men också för att bepröva sina erfarenheter. Vidare kunde det urskiljas att barnen använde språket i bygg- och konstruktionsleken för att samspela med varandra. Resultatet har analyserats utifrån begreppen utvecklad och begränsad kod, explicit och implicit tal, peer tutoring, cooperative learning och peer colloboration. Barnen i studien uppvisade variation i språkanvändningen oberoende av ålder.

Den pedagogiska miljöns utformning har betydelse för barns lärande på förskolan. Genom att interagera med omgivningen erövrar barnen världen omkring dem. Vårt syfte med studien är att förstå hur personalen på förskolan resonerar kring utformningen av förskolans fysiska inomhusmiljö på deras avdelning med fokus på barns delaktighet, inflytande, samspel och samlärande. Vi valde utifrån vårt syfte att använda oss av fokusgruppsintervjuer. I fokusgruppsintervjuerna fick personalen diskutera sin inomhusmiljö utifrån våra frågeställningar. Resultatet i vår studie visar att personalen gör sitt yttersta för att utforma miljön efter vad läroplanen ger uttryck för. Genom att observera sina barngrupper ser personalen var intresset finns hos barnen och kan utforma inomhusmiljön efter vad de ser. Personalen lyfter fram att det sker samspel och samlärande i deras verksamhet, en del lyfter fram konflikthantering medan andra ser hur barnen samspelar i leken. Vår slutsats är att en av grupperna inkluderar barnen genom att samtala med barnen kring beslut som beslutas på avdelningen, medan de andra grupperna väljer att observera sina barn när de utformar sin inomhusmiljö.