Denna studie fördjupar sig i det kooperativa lärandets grunder kopplat till elevers produktion av faktatext i årskurs 2. Under en treveckorsperiod med sex-åtta tillfällen har 43 elever inkluderats i en undervisning som genomsyrats av det kooperativa lärandet. Det kooperativa lärandet utgår, liksom denna studie, från teorier av Vygotskij och Dewey. En central grundsten i dessa teorier är att lärande och kunskapsbildning sker i kommunikativa, sociala sammanhang. Tidigare forskning har visat att kooperativt lärande har positiva effekter på elevers muntliga och skriftliga förmågor. Vidare kan det kooperativa lärandet bidra till att elever utvecklar en djupare förståelse för ett innehåll, skapar inkludering med hjälp av delaktighet och ett elevcentrerat lärande. Det kooperativa lärandet är gynnsamt för elevers utveckling av vokabulär, grammatik och deltagande. Dock finns det få studier som fokuserat på elever i de lägre åldrarna, vilket denna studie gör. Syftet med studien är att bidra till en utökad forskning kring det kooperativa lärandet i yngre åldrar. Studien svarar på frågeställningarna: ”Vilka språkförändringar kan vi se i elevers faktatexter från den första strukturens genomförande till den andra strukturens genomförande utifrån det kooperativa lärandet?” och ”Hur deltar elever i grupper i en svenskundervisning som präglas av kooperativt lärande?” I linje med tidigare studier bekräftar den här studien att det kooperativa lärandet verkar ha gynnsamma effekter för elevernas produktion av faktatexter och delaktighet samt engagemang. Studien visar att eleverna i grupp kontra enskilt förbättrade sin förmåga att producera faktatexter genom muntlig kommunikation. För framtida forskningsområde behövs det fler studier som under en längre tidsperiod fördjupar sig inom det kooperativa lärandet och elevers skrivförmåga.

Abstract Syftet med vår studie är att undersöka hur lärare använder sig av kooperativt lärande ute i skolorna och i vad mån kooperativt lärande bidrar till språk-och kunskapsutveckling. Vår undersökning bygger på en kvalitativ metod och etnografisk studie, i vårt fall klassrumsobservationer. Våra observationer har vi genomfört på två olika skolor, i fem olika klasser, med elever i åldrarna 7-10 år. Resultatet har analyserats efter analysmetoderna koncentrering och kategorisering. Resultaten och analysen visar att det finns både för- och nackdelar inom det kooperativa lärandet och att läraren genom sitt arbete har en stor roll i detta. Vår slutsats är att lärarens roll, strukturerna, strategierna och samarbetsfärdigheterna är det som bygger upp det positiva ömsesidiga beroendet. Det vi också såg var att det fanns en tendens till att arbetsformen tog över från ämnesinnehållet. Utvecklingsområden vi såg inom svenska är att eleverna har möjlighet att utveckla sitt tal- och skriftspråk, genom att de får lov att kommunicera, tänka och lära tillsammans.

Utvecklingsprojektet bygger på aktionsforskning som har skapats med målet att öka samlärandet i olika typer av gruppsammansättningar när elever skapar digitala animeringar med hjälp av appen Puppet Pals. Projektet har utförts på ett fritidshem med elever från förskoleklass upp till årskurs 3. Syftet med projektet var att utveckla arbetssätt på fritidshemmet med digitala verktyg som främjar elevers samlärande. Metoder som har använts är intervjuer med artefakter och direkt observation tillsammans med videoinspelning av aktionerna. Aktionerna har analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk för att studera barns lärande på digitala lekplatser. Socialt lärande och multimodalt arbetssätt är centrala begrepp för projektets pedagogiska positionering. Resultatet visar hur gruppsammansättningar kan ha inverkan på vilket samlärande som sker och att yngre elever behöver mer stöttning av lärare vid undervisning med digitala verktyg. Resultatet visar även hur undervisning med digitala verktyg inte behöver innebära stillasittande elever. Utvecklingsprojektet syftade till att introducera ett nytt arbetssätt med digitala verktyg eftersom det saknades i det aktuella fritidshemmet. Efter avslutade aktioner visade fritidshemmets elever ett intresse för att hålla det nya arbetssättet igång. Avslutningsvis kan vi konstatera att det är eleverna som har spunnit vidare på att fortsätta hålla arbetssättet med digitala verktyg vid liv utan personalens inverkan.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers syn på förskolebarns vistelse i naturmiljö. Undersökningen utgick från kvalitativa intervjuer, insamlade berättelser från pedagoger med ett eget naturintresse, om vilken betydelse naturvistelse kan ha för barns utveckling, lek och lärande. Pedagogerna fick beskriva sitt förhållningssätt och hur de arbetar för att förverkliga läroplanens intentioner. I resultatet visade det sig att pedagogerna såg naturen som en resurs för fantasi, sinnlighet, motorisk utveckling och även ett berikat/utvidgat samspel barn emellan. Svårighet att skilja på lek och lärande belystes. Pedagogens uppgift att vara medagerande och medundersökande i barnens undersökningsprocesser framgick tydligt. Även aspekter på naturvistelse beroende på kulturell bakgrund och tidigare erfarenhet av naturvistelse framkom. Utsagorna kopplades till utvalda teoretiska begrepp hos John Dewey som tar upp betydelsen av att barn ska vara aktiva gentemot sin omvärld. Barn lär genom att göra, kommunicera, skapa, utforska, experimentera och reflektera i sociala sammanhang. Utsagorna analyserades även utifrån aktuell forskning om barn och natur. Naturmiljön ses som en neutral plats som möter barns olika behov. Detta framkom tydligt av resultatet samt den forskning som låg till grund för vår studie. Pedagogerna var eniga om att naturvistelsen och en medveten pedagogik i naturen tycks ha stor betydelse i grundläggandet av att skapa en känsla för naturen hos barnen och därmed en hållbar utveckling. "… det man tycker om är man rädd om! För framtiden".

Abstract The study aims to develop knowledge through Storytelling Dramas where teachers and students learn together. The ambition is to investigate if drama variation in teaching, can increase more students' motivation to learn and develop their writing skills concerning more content rich and imaginative lyrics. Theorists believe that learning occurs through interaction; that learning concerns relationships and that language and communication are fundamental elements. Interaction, motivation, curiosity and interest is needed for learning. With an action research approach through we have investigated how the content of the students' stories come to expression for dramatization in conversation and writing. The empirical material consists of log books, students 'written stories, group discussions, and focus group interviews. After that a qualitative analysis was made.The results are presented in two parts. Part 1: The dramatization of different perspectives and Part 2: Students' perspectives on writing qualities. During the analysis, we also discovered that our approach covers the entire Illeris educational triangle. We saw how Storytelling Dramas highlighted narratives content from different perspectives and to students' focus was on different qualitative levels. The conclusion is that Storytelling Dramas is a teaching method based on co-operative learning that provide different perspectives of learning objects, which helps broaden the teachers' and pupils' learning as to make visible the content of students' stories.  Keywords: action research, co-operative learning, , learning styles, writing skills and Storytelling Dramas. / Abstrakt: Studiens syfte är att utveckla kunskap genom Storytelling Dramas där pedagoger och elever lär tillsammans. Vår ambition med studien är att undersöka om vi genom drama som variation i undervisningen kan öka fler elevers motivation att lära och därmed utveckla deras skrivförmåga vad gäller att skriva mer innehållsrika och fantasifulla texter. Teoretiker menar att lärande sker genom samspel; att lärande har med relationer att göra och att språk och kommunikation är grundläggande element. Förutsättning för lärande är samspel, motivation, nyfikenhet och intresse.. Med aktionsforskning som ansats lät vi elevernas skrivna berättelser synliggöras genom dramatisering för att eleverna skulle få syn på det som ger kvalité i berättelseskrivningen och därmed ett bra innehåll. Efter våra aktioner gjordes en kvalitativ analys. Analysen av loggböcker, gruppsamtal samt elevernas skrivna berättelser, där vi undersökte hur innehållet i elevernas berättelser kom till utryck efter dramatisering i samtal och skrift, mynnade ut i två delar. Del 1: Dramatiseringens olika perspektiv och del 2: Elevernas perspektiv på skrivandets kvalitéer. Under analysarbetet upptäckte vi även att vårt arbetssätt täcker hela Illeris lärotriangel.  Vi såg hur Storytelling Dramas belyste berättelsers innehåll ur olika perspektiv och att elevernas fokus befann sig på olika kvalitativa nivåer. Den övergripande slutsatsen med vår studie är att Storytelling Dramas är en undervisningsmetod som bygger på samlärande som ger olika perspektiv av lärandets objekt, vilket bidrar till att bredda pedagogers och elevers lärande såsom att synliggöra innehållet i elevers berättelser. Nyckelord: aktionsforskning, samlärande, lärstilar, skrivutveckling och Storytelling Dramas.

Med avstamp i vårt problemområde är vårt syfte att undersöka vilken populärkultur som barn använder sig av samt hur de använder sig av den. Utifrån detta undersöker vi även hur pedagogerna bemöter den populärkultur som barnen använder sig av i förskolan. Vår förhoppning med vår forskningsstudie är att bidra med en ökad förståelse kring hur barns populärkultur tar sig uttryck i förskolan. På så vis är våra förhoppningar att pedagoger ska lägga större vikt vid att arbeta med och kring barns populärkultur och dra nytta av barns erfarenheter och intressen i verksamheterna. Utifrån vårt syfte så utgår vi från följande forskningsfrågor: - Vilken populärkultur uttrycker- och använder sig barnen av i förskolan samt hur bemöts barnens populärkultur av pedagogerna? - Hur använder sig barnen av sin populärkultur som artefakter i förskolan och hur visas deras mediering? - Hur fungerar populärkulturen som ett samlärande? Studien har en mikroetnografisk ansats där vi har utfört deltagande observationer som dokumenterats via ljudinspelning och fältanteckningar för att samla in vår empiri. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet där vi har valt att lägga vårt fokus på sociokulturella begrepp såsom samlärande, artefakt och mediering. I vårt resultat kunde vi se att barnens gemensamma intressen och tidigare erfarenheter öppnade upp kontexter där samlärande kunde ske då barnen möttes via den gemensamma lärplattform som var deras populärkultur. Vi kunde vi se att barnen använde sig av populärkulturella karaktärer och erfarenheter från dessa för att bemöta- och hantera situationer på förskolorna.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien var att undersöka pedagogiskt drama som verktyg för barns lärande och utveckling i grundskolans tidigare år. För att bringa klarhet i detta använde vi oss av följande frågeställning;</p><ul type="disc"><li><em>Hur uppfattas och används pedagogiskt drama i förskol- och skolundervisning?</em></li><li><em>Hur reflekterar lärare och dramapedagoger kring lärandet vid användning av pedagogiskt drama i undervisning? </em></li><li><em>Hur skulle lärare i grundskolans tidigare år kunna integrera pedagogiskt drama i/med övrig skolundervisning?</em></li></ul><p>Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer och enkäter som metod. Vi har intervjuat tre dramapedagoger samt en grundskollärare. Vidare har vi delat ur enkäter till verksamma pedagoger ute på fältet.  Det resultat vi kommit fram till, visar på att pedagogiskt drama inte används integrerat i undervisningen i så stor utsträckning. Dels handlar det om brist på kunskap kring begreppet men också om rädsla inför hur det skall användas och syftesrelateras.</p>

Sammanfattning Syftet med studien var att undersöka pedagogiskt drama som verktyg för barns lärande och utveckling i grundskolans tidigare år. För att bringa klarhet i detta använde vi oss av följande frågeställning; <ul type="disc">Hur uppfattas och används pedagogiskt drama i förskol- och skolundervisning? Hur reflekterar lärare och dramapedagoger kring lärandet vid användning av pedagogiskt drama i undervisning? Hur skulle lärare i grundskolans tidigare år kunna integrera pedagogiskt drama i/med övrig skolundervisning? Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer och enkäter som metod. Vi har intervjuat tre dramapedagoger samt en grundskollärare. Vidare har vi delat ur enkäter till verksamma pedagoger ute på fältet.  Det resultat vi kommit fram till, visar på att pedagogiskt drama inte används integrerat i undervisningen i så stor utsträckning. Dels handlar det om brist på kunskap kring begreppet men också om rädsla inför hur det skall användas och syftesrelateras.

In this report, a case study of conditions for Swedish language development in children of immigrant origin is presented, and its results explored. The boundaries of the case study are defined as preschool pedagogues’ facilitation of Swedish language development through co-learning, in children of immigrant origin in an ethnically segregated urban area. Concepts central to the report include dialogue, second language learning and perspectives on language difficulties. For the theoretical background of the report, a basic sociocultural theorem is used, which links language as well as other areas of development to verbal interaction in a social context. The result is presented as patterns in attitudes and experiences of pedagogues and children, as they show in observations of varied contexts of social interaction and interviews. As results show, children of immigrant origin show resilience to negative influences brought on by pedagogues in social contexts coloured by dialogue and co-learning.

Examensarbetets fokus är hur små barn mellan ett till tre år interagerar och samlär tillsammans i svensk förskola. Det övergripande syftet var att undersöka hur de yngsta förskolebarnens samspel, samlärande, kommunikation samt kamratrelationer gestaltas i lek och vardagliga situationer på förskolan. Detta för att öka kunskapen om de yngsta barnens sociala värld tillsammans med andra barn och vuxna i förskolan. En kvalitativ undersökning genomfördes på en småbarnsavdelning med 16 barn, där 7 var flickor och 9 var pojkar. 14 av de 16 barnen var även nyinskolade på avdelningen. Videoobservationer och fältanteckningar under en veckas tid användes för datainsamlingen. Videomaterialet bestod av totalt 90 minuter film i både inomhus- och utomhusmiljö. Teoretiskt vilar studien på ett sociokulturellt perspektiv, i vilket barn framstår som sociala aktörer där samspel och lärande sker utifrån interaktion och deltagande i sociala sammanhang. Resultatet stöder också detta perspektiv där de allra yngsta barnen på förskolan verkar har en inneboende vilja att interagera tillsammans med andra barn. I mötet med de andra barnen använder barnen framförallt en icke verbal kommunikation där kropp, gestaltning och mimik är de aktiva redskapen för förståelse för varandra. Barnen visade genom sitt sociala samspel att de verkar ha förmåga att imitera varandra, ta varandras perspektiv, hjälpa varandra, frambringa konflikter med varandra, skapa kontakt med varandra samt lära av och med varandra. Resultatet tycks även visa hur de yngsta förskolebarnens gemenskap uttrycks av glädje för varandra och hur de ständigt verkar vilja vara i en mänsklig samvaro för att bygga relationer till varandra.