Sammanfattning Bakgrund: Många barn i världen far illa. Barnkonventionen arbetar för att världens barn ska få en trygg uppväxt och lagar finns som förbjuder barnaga. Av världens 195 länder har 62 infört förbud mot barnaga. Barnmisshandel är både fysisk och psykisk och barnen utsätts oftast av den person som barnet litar mest på, den som tar hand om barnet i vardagen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonals uppfattningar av att göra eller inte göra en orosanmälan vid misstanke om barn som far illa i primärvården och skolan. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med databassökningar i Medline via PubMed med söktermerna barnmisshandel och obligatorisk rapportering. Tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ (n=4), kvalitativ (n=4) och mixad ansats (n=2) ingick i litteraturstudiens resultat. Huvudresultat: Det framkom att hälso- och sjukvårdspersonal önskade mera utbildning och kunskap om barnmisshandel. Bristande information om hur rapporteringen gick till gjorde att hälso- och sjukvårdspersonalen inte orosanmälde och många uttryckte att ett färdigt rapporteringsformulär skulle öka rapporteringsfrekvensen. Slutsats: Utbildning inom barnmisshandel och rapportering av orosanmälan var det som deltagarna i många studier efterfrågade. Om hälso- och sjukvårdspersonalen skulle få utbildning kontinuerligt så kanske rapporteringen av orosanmälningarna ökade och barnen få en bättre vardag. Nyckelord: Barnmisshandel, hälso- och sjukvårdspersonal och obligatorisk rapportering.

Bakgrund: Motiverande intervjuer är en mjukare form av rådgivning, som fungerar genom att patienten själv finner motivationen till att behandla sin sjukdom eller främja hälsa på ett icke farmakologiskt sätt. Motiverande intervjuer har visat sig vara ett framgångsrikt och uppskattat sätt att behandla patienter och att inkludera dem i vården.  Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskans erfarenheter av motiverande intervjuer, för att påverka patienter till livsstilsförändringar. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ design och en induktiv ansats. Fribergs (2017b) femstegs analysmodell användes i studien, där 11 artiklar granskades med hjälp av ett kvalitetsprotokoll. Resultat: Huvudfynden av resultatet är att de flesta deltagare i studierna var överens om att motiverande intervjuer är ett fungerande verktyg, som motiverar patienten. Sjuksköterskorna upplevde att motiverande intervjuer är tidskrävande, både under användning av metoden och vid inlärning av verktyget.  Slutsats: Motiverande intervjuer är en metod som ger god effekt och stärker patientrelationen och främjar hälsa. Träning behövs för att sjuksköterskor ska kunna använda metoden på ett gott tillvägagångssätt med säkerhet, där hinder kan överkommas.

Migration har alltid funnits men har ökat mer och mer på senare tid vilket lett till ökade krav på anpassning av kommunikation i vården. Sjuksköterskans fyra huvudansvar såsom att främja hälsa, förebygga sjukdomar, återställa hälsa och lindra lidande kan försvåras och förhindras av eventuella språkbarriärer. För att svara till studiens syfte har studiedesignen systematisk litteraturöversikt använts. I aktuellt arbete har tio stycken kvalitativa artiklar valts ut från databaserna Cinahl, Pubmed och Psychinfo enligt bestämda inklusions- och exklusionskriterier vilka därefter har kvalitetsgranskats. I artiklarna benades de två huvudtemana kommunikationssvårigheter och tolkbruk ut. Konsekvenserna av kommunikationssvårigheter visar sig kunna resultera i felbehandling av patienter, ökade kostnader samt bristfällig sekretesshantering. Personalen inom vården har också visat sig funnit på egna strategier som kan hjälpa dom i samtalet med patienterna. Detta leder in på det andra huvudtemat i resultatet vilket är hur olika tolkbruk kan se ut. I de flesta fall visar det sig att sjukvårdspersonal använder sig av den som är närmast till hands och kan kommunicera på aktuellt språk vilket då gärna blir kollegor, anhöriga och eller vänner. Kvaliteten på det tolkade samtalet är således skiftande beroende på vilket typ av tolk som används. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors, samt i viss mån övrig vårdpersonals erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål än ens egna samt eventuellt användande av tolk i dessa situationer. / Migration has always existed, but has increased more and more recently, which has led to increased demands for adaptation of communication in healthcare. The nurse's four main responsibilities such as promoting health, preventing illness, restoring health and alleviating suffering can be made more difficult and prevented by any language barriers. In order to meet the purpose of this study, the study design used is a systematic literature review. In the current paper, ten qualitative articles have been selected from the databases Cinahl, PubMed and Psychinfo according to specific inclusion and exclusion criteria, which have subsequently been quality checked. In the articles, the two main themes of communication difficulties and interpretation were pointed out. The consequences of communication difficulties can prove to result in malpractice of patients, increased costs and inadequate confidentiality management. The healthcare staff has also found their own strategies that can help them in talking to patients. This leads to the second main theme of the result, which is how different interpretations can be seen. In most cases, it turns out that healthcare professionals make use of the closest person whom is able to communicate in the current language, which often is a colleague, a relative and or a friend. The quality of the interpreted conversation is varied depending on the type of interpreter at hand. The purpose of the literature study was to elucidate nurses, and to some extent the experience of other nursing staff in communicating with patients with other native language than their owns as well as the use of an interpreter in these situations.

SAMMANFATTNING Bakgrund:Det behövs särskilt mycket stöd åt närstående när döden kommer oväntat. Människor som upplever plötslig död av en närstående riskerar mer uttalad och förlängd sorg. Plötslig död inträffar utan förvarning eller period av känd sjukdom. Till denna kategori hör akut sjukdom, olycksfall, självmord och mord. Den traumatiska krisens förlopp kan beskrivas i fyra naturliga faser; chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Coping beskriver en persons förmåga att hantera stressfyllda och känslomässigt påfrestade situationer. Syfte: Syftet var att beskriva sjukvårdspersonals erfarenheter och upplevelser av att möta närstående vid plötsliga och oväntade dödsfall inom akutsjukvård. Metod: En forskningsöversikt valdes och det innebar granskning och sammanställning av relevant forskning. Artiklarna skulle vara utgivna tidigast år 1999, gällande vuxna närstående över 19 år samt att de skulle vara utgivna på engelska eller svenska. Alla artiklar var granskade. Manuella sökningar gjordes genom att granska vetenskapliga artiklars referenslistor. Då hittades tre vetenskapliga artiklar att inkluderas. Studiens 19 artiklar återfanns i PubMed och CINAHL. Resultat: Att lämna svåra besked till patienter och närstående upplevdes av sjukvårdspersonal som en svår uppgift. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att ge ärlig och korrekt information till närstående. Svåra besked som lämnades felaktigt kunde skada sorgen och patientens närstående borde behandlas med omsorg och respekt. Sjuksköterskorna kände att det var känslomässigt påfrestande att ta hand om sörjande närstående och därför behövdes riktlinjer för hur de skulle gå tillväga vid dessa situationer. Sjuksköterskorna tyckte att det kunde vara bra att erbjuda närstående att närvara vid återupplivningsförsök och låta dem se den avlidna kroppen för att underlätta sorgen. Sorg och förlust kunde leda till både psykiska och fysiska konsekvenser. Forskningsöversiktens resultat visar att sjuksköterskorna använde sig av skyddande försvarsmekanismer som förnekelse och bortträngning för att hantera påfrestande situationer. Sjuksköterskornas upplevelser kring en patients död påverkades av deras förmåga att skapa en distans för att lindra sorg och de sökte i första hand stöd hos sina kollegor. Slutsats: Sjukvårdspersonal behöver ett psykologiskt försvar för deras professionella arbete och för sitt eget välmående. Riktlinjer och tydliga ansvarsområden behövs för att hantera dödsfall. Utbildning behövs för att utöka kompetensen i hur svåra besked lämnas.

Förmaksflimmer är en sjukdom som innebär uppenbara risker och behöver förebyggas och behandlas enligt riktlinjer. Vissa personer har inga symtom alls medan andra upplever symtom som kan påverka det dagliga livet. Sjukvårdspersonal behöver ha god kännedom om sjukdomen och hur den kan påverka hjärtats funktion. Personer som får diagnosen förmaksflimmer behöver få information som ger en fördjupad kunskap om sjukdomen och de behandlingsalternativ som finns. I sjuksköterskans dagliga omvårdnadsarbete ingår, att i samråd med läkare, ge en individuell, återkommande information utifrån patientens individuella förutsättningar. En bättre förståelse om sjukdomen kan ge ökad delaktighet i vård och behandling som i sin tur kan leda till en ökad förmåga för en bättre egenvård hos personer med förmaksflimmer. Syftet var att belysa information som ges till personer med förmaksflimmer-utifrån patient och sjukvårdspersonals perspektiv. Metod som valdes var litteraturöversikt. Denna metod kan skapa möjligheter och ge bred översikt av olika artiklar som finns inom området. Till arbetet genomfördes sökning via PubMed och Samsök. Fjorton artiklar valdes ut som svarade på syftet. Resultatet visade att informationsinnehållet i vissa fall var lika. Hur informationen skulle ges visade det sig vara väldigt individuellt. Om en individualiserad, återkommande, muntlig och skriftlig information gavs och att det fanns tid till frågor under informationstillfället kunde en ökad förståelse uppnås hos patienten. Användandet av utbildningsprogram, elektroniska eller icke elektroniska, påverkade kunskapsnivån om sjukdomen och vilken risk det innebär att ha förmaksflimmer. Programmen ökade följsamheten när det gällde den rekommenderade behandlingen och ökade delaktigheten i den egna vården. Slutsatsen visade att, genom att utforma ett arbetssätt där patienter gavs information vid upprepade tillfällen, både muntligt och skriftligt upplevde patienten en ökad förståelse av sin sjukdom. En del sjukvårdspersonal, främst sjuksköterskor men även en del läkare, använde sig av olika strukturerade hjälpmedel vid informationstillfället som ett komplement och resulterade till en mycket positiv effekt. Patienterna upplevde att de gav dem en bättre förståelse av både sjukdomen och den behandling som rekommenderades. Det skapade förutsättningar för patienten till en ökad delaktighet i den vård och behandling som krävdes. Då en fördjupad kunskap infann sig hos patienten ökade benägenheten för egenvård hos patienten.

Bakgrund Forskning visar att homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner har sämre hälsa i jämförelse med den övriga befolkningen. Orsaken till ohälsan är att de i större utsträckning än andra utsätts för fördomar, diskriminering och våld. Personer som avviker från den rådande heteronormen, löper en större risk att utsättas för olika stressfaktorer som diskriminering och negativt bemötande vilka har visat sig förekomma inom hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvården riskerar därmed att hindra HBTQ-personer från att få rätt vård och bidrar till en försämrad hälsa hos denna grupp. Syfte Syftet var att beskriva HBTQ-personers upplevelse av mötet med hälso- och sjukvårds- personal. Metod Litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl Complete och Pubmed granskats och analyserats utifrån litteraturöversiktens syfte samt presenterats i en matris. Resultat Resultatet visade att mötet med hälso- och sjukvårdspersonal kan upplevas både positivt och negativt vilket representeras genom de fyra övergripande teman som identifierades: heteronormativitet, kunskap, diskriminering och fördomar, samt interaktion. Slutsats Majoriteten upplever positiva möten med hälso- och sjukvårdspersonalen. Det förekom negativa möten som kan anses bero på den rådande heteronormativiteten som resulterar i okunskap och diskriminering. Detta kan i sin tur orsaka ökad ohälsa hos denna redan utsatta grupp.

Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som drabbar tusentals personer i Sverige varje år. När ett hjärtstopp inträffar på sjukhus är det vanligt att sjuksköterskan är professionen som är först på plats för att upptäcka det. Sjuksköterskor har i dessa situationer en skyldighet att påbörja hjärtlungräddning (HLR) och för att öka patientens chanser till överlevnad krävs en snabb initiering av god kvalitet. Studier visar dock att sjuksköterskor upplever en stress samt andra psykiska och fysiska påfrestningar under det akuta omhändertagandet. Detta leder till ett intresse att undersöka vidare om sjuksköterskors upplevelser av att genomföra HLR på sjukhus.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur personer med lätt eller måttlig hörselnedsättning uppfattar möten med personal inom den öppna och slutna hälso- och sjukvården med fokus på kommunikation. En intervjustudie med kvalitativ grund, som bestod av fyra deltagare med nedsatt hörsel, genomfördes. De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant varefter texten kom att analyseras med inspiration av den fenomenografiska ansatsen. Fyra beskrivningskategorier framträdde; Att leva med hörselnedsättning, Att påverkas av miljön, Att känna förståelse ger bekräftelse och Att känna sig osynliggjord. Studiens resultat visade att med en ökad kunskap och en större förståelse för denna patientgrupp, skulle möjlighet till ögonkontakt, läppavläsning, samt tillgång till en adekvat miljö kunna åstadkommas. Detta skulle således kunna vara en rimlig åtgärd för att etablera ett optimalt möte mellan vårdpersonal och personer med hörselnedsättning. / The aim of this study was to describe how people with light or moderate hearing impairment can experience meetings with health care professionals with focus on communication. The main research postulation can be viewed as qualitative. The study consists of four participants with hearing impairment. The interviews were tape recorded and typewritten verbatim, to form the basis for analysis inspired by the phenomenographic approach. The main result consists of four different categories: To live with hearing impairment, The impact of the environment, Understanding gives confirmation and To be invisible. To be able to create optimal meetings between health care professionals and patients with hearing impairment some requirements need to be fulfilled. This study indicates that with greater knowledge and understanding for this group of patients, eye-contact, lip-reading and access to adequate environment, it is possible to create meetings with focus on communication.

Bakgrund: Vårdrelaterade infektioner (VRI) orsakar både lidande och ökad mortalitetsrisk. Handhygien anses som en viktig åtgärd för att förebygga uppkomsten av VRI. Detta beror på att händerna ses som en vektor i transmissionen av smittsamma patogener mellan individer, platser och föremål. Både sjukvårdspersonalens och patienternas handhygien är därför betydelsefulla. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva hur följsamheten av handhygien bland sjukvårdspersonal och patienter ser ut och påverkar uppkomsten av vårdrelaterade infektioner. Metod: Som metod har en systematisk litteraturstudie utsetts lämplig för att besvara studiens syfte. Inkluderade artiklar publicerades mellan år 2002-2013 och kommer från länder vars hygieniska standard kan vara jämförbar med Sveriges. Artikelsökning utfördes i CINAHL, Cochrane Library, Google Scholar, Internurse, Medline, PubMed samt via manuell sökning. Artiklarna granskades, kvalitetsbedömdes och analyserades och fyra kategorier utvecklades som ligger till grund för resultatavsnittet. Resultat: Det framkom att sjukvårdspersonalens följsamhet av handhygien var låg. Deras följsamhet av handhygien var sämre före patientkontakt jämfört med efter patientkontakt. Följsamheten var emellertid bra vid vård av patienter där restriktiva åtgärder vidtagits avseende kontakt. Brister avseende vårdpersonalens handhygiensteknik observerades, framförallt felaktig handskanvändning upptäcktes. Det framkom att patienternas händer hade ett högt innehåll av patogener och att deras följsamhet av handhygien var låg. Patienternas inställning till handhygien var positiv och de ansåg att en god handhygien är viktig för att minska uppkomsten av VRI. / Background: Healthcare associated infections (HAI) cause suffering and an increased mortality risk. Hand hygiene (HH) is considered an important measure to prevent the occurrence of HAI. The reason for this is that the hands act as a vector in the transmission of contagious pathogenes between individuals, places and objects. The hands of both healthcare workers (HCW) and patients are therefore crucial. Aim: The aim of this literature review is to describe the HH compliance amongst HCW and patients and its effect on the occurrence of HAI. Method: A systematic approach was used to conduct this study, because it seemed most suitable to answer the purpose. Included articles were published between years 2002-2013 from countries with a hygienic standard that can be comparable to the one of Sweden. The article search was performed using CINAHL, Cochrane Library, Google Scholar, Internurse, Medline and PubMed. In addition, a manual search was also used. After the articles were reviewed, quality assessed and analyzed, four categories emerged and lay the base to the results. Result: The HH compliance of the HCW was low and their HH compliance was poorer before patient contact compared with after patient contact. Their HH compliance was good when caring for patients under contact precautions. Errors of the HCWs’ HH technique were observed, especially an improper use of gloves was discovered. It was also revealed that patients’ hand contamination rate was high and that their compliance towards HH practices was low. Patients’ attitudes towards HH were positive and they considered a good HH vital to reduce the occurrence of HAI.

Bakgrund    År 1967 lades grunden för hur den palliativa vården ser ut idag. En grundpelare inom den palliativa vården är den holistiska synen på människan, vilket går ut på att se patienten i sin helhet samt patienten och dennes närstående som en enhet i vårdandet. Den personcentrerade palliativa vården sammanför och väver samman patientens egen erfarenhet och kunskap om sig själv tillsammans med vårdpersonalens evidensbaserade kunskaper och erfarenhet av liknande möten med personer som befunnit sig i livets slutskede.  Syfte   Syftet var att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens erfarenheter, attityder och upplevelser av att vårda palliativa patienter. Metod   Metoden för arbetet var en icke systematisk litteraturöversikt där författarna använt sig av artiklar med kvantitativ samt kvalitativ metod. Databassökningar gjordes i CINAHL Complete och PubMed. Sammanlagt består resultatdelen av femton artiklar som kvalitets granskats utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag och artiklarna analyserades genom en integrerad analysmetod enligt Kristensson (2017). Resultat  Resultatet av litteraturöversikten består av fyra olika kategorier med samlade erfarenheter, upplevelser och attityder kring ämnet. Dessa fyra var: synen på självbild och religion i arbetet med palliativa patienterna, att tillgodose patienters behov, utveckla förebyggande strategier mot riskfaktorer och personcentrerad omvårdnad vid palliativ vård. Litteraturöversikten visade på att anställda inom den palliativa vården stundtals upplevde svårigheter med sitt eget välmående men att de utvecklat strategier för att inte riskera psykisk och fysisk ohälsa. Den svåra balansen mellan att göra sitt yttersta för sina patienter och risken för att själv drabbas av ohälsa var ett återkommande ämne i flera artiklar. Det fanns en viss osäkerhet i kommunikationen med patienten och dess anhöriga, rädsla att inte vara tillräcklig samt den emotionella aspekten som uppstår hos hälso- och sjukvårdspersonalen.  Slutsats  Utgångspunkten från resultatet i denna studie, visar att det är viktigt att vara medveten om svårigheterna med att arbeta palliativt. Detta för att framtiden kunna utveckla och möjliggöra för att alla palliativa patienter ska kunna erbjudas den bästa tänkbara vården och även för att bibehålla vårdpersonalens välmående. Det kan skapas en ond cirkel om personalens välmående påverkas negativt av arbetet och då finns risken att även kvaliteten påverkas i vården av patienterna