Psykisk ohälsa är ett växande problem i det svenska samhället och har i alla tider varit tabubelagt, vilket försvårat situationen för individer som lider av psykiska problem. Somatisering är en typ av psykisk ohälsa som visar sig som somatiska symtom som är medicinskt oförklarliga. Syftet var att beskriva sjukvårdspersonals hantering och patienters upplevelser av somatisering i primärvården. Studien genomfördes som en litteraturstudie och baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet påvisar att sjukvårdspersonalens hantering av patienterna spelar en avgörande roll. Den medicinska metoden dominerade sjukvårdspersonalens hantering. Personalen hamnade lätt i ett negativt förhållningssätt till patienter som somatiserar, de uppfattades som mycket resurs- och energikrävande. Patienternas upplevelser av bemötandet präglades i sin tur av känslor av att inte tas på allvar, oro, rädsla och ovisshet. Det framkom även att när sjukvårdspersonalen hanterade dem på ett engagerat och bekräftande sätt hade patienterna positiva upplevelser. Med tanke på att psykisk ohälsa är ett ökande samhällsproblem krävs mer kunskaper inom alla vårdrelaterade yrkesutbildningar för att skapa trygghet i hanteringen. Vidare forskning om hanteringsmetoder är nödvändigt för att kunna hantera patienterna på ett korrekt sätt, vilket bidrar till att patienterna får den mest lämpliga vården.

No description available.

Problembeskrivning Abetsplatser inom sjukvården i Sverige har genomgått många förändringar. De har skett under en period som också präglats av besparings- och rationaliseringsåtgärder. För de anställda karaktäriseras arbetslivet av höga krav, begränsade möjligheter till kontroll, oklart ledarskap, konstanta förändringskrav utan deltagande och en stor mängd sociala relationer och ansvars­områden. Ledarskapet ger inte alltid tillräckligt stöd åt de anställda och rapporteringen av stres­symtom ökar. Traditionellt har folkhälsorelaterad arbetslivsforskning i huvudsak fokuserat på problem och orsaker till ohälsa, medan studier av arbetsplatsrelaterade hälsofaktorer utifrån ett salutogent perspektiv inte varit lika ofta förekommande. Hälsan bland de anställda inom vård och omsorg behöver förbättras och verksamheten behöver göras mer attraktiv för den yngre arbetskraften. Utformningen av strategier för ett framgångsrikt hälsofrämjande arbete har beskrivits som en möjlig insats med positiv påverkan på personalens arbetsförhållanden och hälsa. Mot bakgrund av ovanstående skulle studier om hälsofrämjande arbete på arbetsplatser inom sjukvården vara till stor nytta. Ett hälsorelaterat projekt startades därför 2002 vid en vårdavdelning på ett medelstort sjukhus i södra Sverige. Som del i detta projekt ingick en fokusgruppsstudie med intervjuer av sjukvårdspersonalen som arbetade på avdelningen. Syfte Syftet med fokusgruppsstudien var att undersöka sjukvårdspersonalens upplevelse av sin arbets­situation i relation till deras uppfattningar om en hälsofrämjande arbetsplats. Metod Åtta fokusgruppsintervjuer genomfördes mellan november 2002 och februari 2003. Huvudfrågorna utgick från syftet och moderatorns roll var i huvudsak att stimulera kommunikationen genom att ställa följdfrågor och be om förtydliganden. Tanken var att intervjuerna skulle vara ostrukturerade, så att deltagarnas upplevelser och uppfattningar kunde utvecklas med så lite styrning från moderatorn som möjligt. All sjukvårdspersonal erbjöds att delta i studien och av 39 anställda valde 35 att delta. I grupperna blandades 16 sjuksköterskor och 19 undersköterskor, med fyra till fem deltagare i varje grupp. Intervjuerna spelades in på band, lyssnades igenom och fem intervjuer valdes ut och skrevs ut ordagrant. Dessa fem intervjuer ansågs vara representativa för materialet som helhet då innehållet i de övriga tre intervjuerna också fanns representerat i dessa fem. Analysen genomfördes av moderatorn och inspirerades av beskrivningen om kvalitativ innehållsanalys.  Resultat Resultatet visade att deltagarna hade både positiva och negativa hälsorelaterade upplevelser av sin arbetsplats. De negativa upplevelserna kopplades i huvudsak ihop med fysisk arbetsmiljö och organisatoriska faktorer, som till exempel den övergripande organiseringen av arbetet på avdelningen, fördelning av arbetsuppgifter, hög arbetsbelastning, dåligt fungerande rutiner, organisering av arbetstider, ledarskapet och genomförandet av förändringsarbete eller omorganisering. När det gällde de positiva hälsorelaterade upplevelserna så dominerade istället psykosociala faktorer som kunde kopplas till antingen arbetskamrater, patienter eller individuella faktorer. Kontakten med arbetskamrater och patienter ansågs fungera som ett hälsofrämjande socialt, emotionellt och instrumentellt stöd, som bidrog till att gör arbetet hanterbart. Skillnaden mellan faktorer som ansågs vara hälsofrämjande respektive ohälsoframkallande var inte helt tydlig. En del faktorer kunde ha både en positiv och en negativ påverkan på deltagarnas hälsa eftersom vissa deltagare hade olika uppfattningar om vad som var hälsofrämjande. Som ett exempel kan nämnas att vissa ansåg att en arbetssituation som karaktäriserades av stabilitet och förutsägbarhet var hälsofrämjande medan andra istället förespråkade en flexibel och variationsrik arbetssituation. Slutsats Resultatet överensstämmer till stor del med tidigare teoribildning men den individuella variabiliteten var dock stor. Då de positiva hälsorelaterade upplevelserna i huvudsak relaterades till psykosociala faktorer, är det svårt att beskriva hälsofrämjande faktorer utifrån struktur och organisation.

Syftet med studien var att beskriva kunskapsnivån och inställningen hos sjuksköterskor och läkare på en intermediärvårdsavdelning inför att göra en anmälan om omsorgssvikt enligt Socialtjänstlagen kap 14 1§. Ytterligare syfte med studien var att beskriva upplevelsen vid handläggandet kring att göra en anmälan enligt SoL. En beskrivande kvantitativ design användes. Metod: Enkätformulär som besvarades av 30 sjuksköterskor och 20 läkare.Resultat: Läkare och sjuksköterskor har inte tillräckligt god kunskap om SoL, inte heller kring rutinerna att göra en anmälan. De har god kunskap om vad omsorgssvikt är men frågar inte alltid om det finns minderåriga barn hemma vid vård av t.ex suicidala patienter och då kan omsorgssvikt lätt missas. Vanligaste skälet till utebliven anmälan är okunskap om lagen och bristande rutiner. Ytterligare ett skäl är att sjuksköterskorna inte alltid får stöd från läkare. Slutsatsen av denna studie visar att kunskapen om och rutinerna kring anmälan enligt SoL brister. Riktlinjer bör efterföljas och utbildning bör ske kontinuerligt.Var och en är skyldig att anmäla vid misstanke om att minderåriga barn far illa, vilket betyder att sjuksköterskorna inte behöver läkarnas stöd vid en anmälan.

Bakgrund: Stress, utmattningssyndrom och sjukskrivningar har setts öka under de senaste årtiondena inom hälso- och sjukvåden. Kraven på hälso- och sjuk-vårdspersonal var stora och sjuksköterskor såg arbetsbelastningen som den största orsaken till stress vilket hade ett negativt inflytande på arbetstillfredsställelsen. Syfte: var att belysa preventiva åtgärder mot stress och utbrändhet bland sjukskö-terskor. Metod: En litteraturstudie genomfördes och litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed, PsycInfo och Cinahl. Sexton artiklar kvalitetsgranskades och analyserades textnära. Resultat: Sjuksköterskor använde sig av olika egen-vårdsstrategier för att hantera stress på arbetet. De vanligast förekommande stra-tegierna var positivt tänkande, skratt, hjälpa andra, kommunicera, sociala relatio-ner, fritidsaktiviteter och att vara organiserad. Professionell vård i form av handledning och olika typer av utbildningar visade också stressreducerad effekt och hjälpande mot utbrändhet. Diskussion: Egenvårdsstrategier fungerade bra bland sjuksköterskor även då vissa fungerade bättre än andra. Handledning och utbild-ning sågs också inspirera till bättre arbetstillfredsställelse och reduktion av stress och utbrändhet. Problemen sjuksköterskor mötte borde i större utsträckning utvärderas och förbättras på högre organisatorisk nivå då arbetsbelastningen betrakta-des vara svår att hantera på individnivå. Slutsats: Det ansågs viktigt att upplysa och erbjuda sjuksköterskor verktyg för att underlätta deras arbetsbörda.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser hälso- och sjukvårdspersonalen hade i mötet med den döende patienten. Vidare var syftet att beskriva hur hälso- och sjukvårdspersonalen hanterade svårigheter som kunde uppstå i mötet med den döende patienten. Metod: Artikelsökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Science Direct. Inklusionskriterier var vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2000 – 2011, tillgängliga i fulltext, skrivna på svenska eller engelska samt att målgruppen var patienter 19 år och äldre. Huvudresultat: Flertalet studier visade att erfarenhet av omvårdnadsarbete med döende patienter skapade kunskap och trygghet för hälso- och sjukvårdpersonalen. Detta bidrog till en positiv inställning till omvårdnad av döende. Vidare visade studier att hälso- och sjukvårdspersonal upplevde arbetet med döende emotionellt påfrestande. För att hantera dessa känslor samt den stress de orsakade hos hälso- och sjukvårdspersonal användes individuella copingstrategier. Slutsats: Erfarenhet av arbete med döende patienter resulterade i positiva känslor hos hälso- och sjukvårdspersonal. Bristande erfarenhet i vård av döende skapade känslor som rädsla, ensamhet, stress samt hjälplöshet. De upplevelser som skapade negativa känslor hanterades individuellt med hjälp av copingstrategier, exempelvis humor, distansering och med stöd från kollegor.

No description available.

Bakgrund: Globalt sett är HIV/AIDS en utbredd sjukdom som orsakar stora påfrestningar på varje individ som drabbas. HIV/AIDS har blivit vår tids mest stigmatiserande sjukdom då den är kopplad till starka tabun. Syfte: Att beskriva sjukvårdspersonalens stigmatisering och diskriminering av patienter med HIV/AIDS utifrån ett patientperspektiv. Metod: Systematisk litteraturstudie där sökningar utfördes i Cinahl, Pubmed, PsycInfo, Science Citation Index Expanded samt SveMed+. Sökningarna resulterade i 11 kvalitativa och tre kvantitativa artiklar relevanta för syftet. Artiklarna granskades och analyserades med induktiv metod. Resultat: Det framkom att patienter med HIV/AIDS stigmatiserades och diskriminerades av sjukvårdspersonal. Patienter med HIV/AIDS hade erfarenheter av stigmatisering och diskriminering i form av kränkande behandling, bristfällig sjukvård, att bli vägrad sjukvård, överdrivna skyddsåtgärder och brister i konfidentialiteten. Stigmatiseringen och diskrimineringen gav konsekvenser i form av känslomässiga reaktioner, rädsla för att söka sjukvård samt att patienterna med HIV/AIDS valde att avstå från medicinsk behandling. Slutsats: Stigmatiseringen och diskrimineringen som existerar i sjukvården orsakar vårdlidande för de patienter som drabbas. Konsekvenserna av denna form av vårdlidande orsakar även ett ökat sjukdomslidande på grund av att patienterna inte får adekvat behandling.

Sammanfattning Bakgrund: Fibromyalgi har blivit en allt vanligare sjukdom. Övervägande är det kvinnor som drabbas. Tidigare forskning har visat att läkare kan ha en tvivelaktig inställning till patienter med fibromyalgi och att sjuksköterskor kan ha svårt att bemöta patienterna. Litteraturstudiens teoretiska referensram var vårdlidande. Syfte: Syftet var att beskriva på vilka sätt kvinnor med fibromyalgi upplever sig bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturstudie valdes som metod där artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet innefattade två kategorier, Upplevelsen av att bemötas med engagemang samt Upplevelsen av att bemötas med skepticism. Huvudfynden visade på såväl positiva som negativa upplevelser. Att bli sedd och bekräftad upplevdes positivt av kvinnor med fibromyalgi. Negativa upplevelser var exempelvis att bemötas av misstro samt att inte bli tagen på allvar. Slutsats: För att säkerställa att kvinnor med fibromyalgi upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande som positivt, behövs förbättrande insatser.  Utebliven vård på grund av misstro kunde orsaka vårdlidande. Kvinnornas delaktighet i vårdinsatsen möjliggjordes genom bekräftande bemötande. Ett öppet förhållningssätt och kunskapsutbyte mellan hälso- och sjukvårdspersonal kan minska vårdlidande för kvinnor med fibromyalgi. Resultatet kan användas som vägledning till ett förbättrat bemötande.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Globalt sett är HIV/AIDS en utbredd sjukdom som orsakar stora påfrestningar på varje individ som drabbas. HIV/AIDS har blivit vår tids mest stigmatiserande sjukdom då den är kopplad till starka tabun. <strong>Syfte:</strong> Att beskriva sjukvårdspersonalens stigmatisering och diskriminering av patienter med HIV/AIDS utifrån ett patientperspektiv. <strong>Metod:</strong> Systematisk litteraturstudie där sökningar utfördes i Cinahl, Pubmed, PsycInfo, Science Citation Index Expanded samt SveMed+. Sökningarna resulterade i 11 kvalitativa och tre kvantitativa artiklar relevanta för syftet. Artiklarna granskades och analyserades med induktiv metod. <strong>Resultat: </strong>Det framkom att patienter med HIV/AIDS stigmatiserades och diskriminerades av sjukvårdspersonal. Patienter med HIV/AIDS hade erfarenheter av stigmatisering och diskriminering i form av kränkande behandling, bristfällig sjukvård, att bli vägrad sjukvård, överdrivna skyddsåtgärder och brister i konfidentialiteten. Stigmatiseringen och diskrimineringen gav konsekvenser i form av känslomässiga reaktioner, rädsla för att söka sjukvård samt att patienterna med HIV/AIDS valde att avstå från medicinsk behandling. <strong>Slutsats: </strong>Stigmatiseringen och diskrimineringen som existerar i sjukvården orsakar vårdlidande för de patienter som drabbas. Konsekvenserna av denna form av vårdlidande orsakar även ett ökat sjukdomslidande på grund av att patienterna inte får adekvat behandling.</p>