Kvinnomisshandel är idag ett globalt hälsoproblem som finns i alla samhällsklasser. Anmälningarna har ökat senaste decennierna och år 2006 var antalet anmälningar drygt 25400 i Sverige. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors agerande i omhändertagandet av misshandlade kvinnor. Arbetet baserades på 10 vetenskapliga artiklar funna genom sökning i databaserna PubMed och PsychInfo med hjälp av vetenskapliga söktermer som var relaterade till syftet. Artiklarna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, genom att dela in data i olika abstraktionsnivåer och därmed också för att lättare urskilja mönster och teman. Resultat visade att sjuksköterskor saknade kunskap kring kvinnomisshandel, men hade samtidigt en vilja att hjälpa kvinnorna. Sjuksköterskans agerande grundade sig även i vilka attityder och vilket engagemang de hade i frågan. Det visade sig också att ökad utbildning bidrog till mindre negativa attityder och att fler misshandlade kvinnor upptäcktes. Sammanfattningsvis kan sägas att en tillfredsställande miljö och ett professionellt bemötande är av stor betydelse i arbetet med att identifiera misshandlade kvinnor. För att detta skall fungera behövs en förändring i grundutbildningen samt ett större utbud av vidareutbildningar för att sjuksköterskor skall känna sig trygga i mötet med kvinnorna.

HIV har sedan dess upptäckt i början av 1980-talet utvecklats till den största världsomspännande epidemin som drabbat mänskligheten i modern historia. I Sverige lever omkring 4500 personer med smittan och antalet nyrapporterade fall stiger. HIV bryter ner kroppens immunförsvar och till slut utvecklas AIDS. Viruset finns i infekterade individers kroppsvätskor och överförs främst via blod och sexuell kontakt. Trots att smittvägarna är kända förekommer osäkerhet och motstånd mot att vårda denna patientgrupp och risk för stigmatiserande behandling föreligger. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva HIV- och AIDS-patienters upplevelser i mötet med sjukvårdspersonal. Resultatet, som baserats på 13 vetenskapliga artiklar, visade att patienterna både hade positiva och negativa upplevelser. Förtroendeingivande personal som inte var rädd på grund av diagnosen, som accepterade patienterna och som lät dem vara delaktiga i vården fick dem att känna sig integrerade. Stigmatiserande behandling från sjukvårdspersonal med nedlåtande attityder, kunskapsbrist och/eller smitträdsla bidrog istället till upplevelser av segregering. Eftersom antalet HIV-smittade ökar och allt fler kommer uppsöka vård krävs utbildning på alla vårdnivåer samt inom alla vårdrelaterade yrkesutbildningar. Mer forskning ur patientperspektivet behövs för att ge personalen kännedom om hur de ska möta denna patientgrupp på ett terapeutiskt sätt.

Traumatisk händelse benämns som något som ligger utanför den normala erfarenheten och som skulle ge upphov till omfattande lidande hos så gott som alla människor. Antalet traumatiska händelser såsom naturkatastrofer och terroristattacker har ökat kraftigt. Sjukvårdspersonal förväntas vid en traumatisk händelse att ta på sig en ansvarsroll och hjälpa dem som drabbats. Få undersökningar har gjorts av upplevelsen av detta arbete. Syftet med studien var att belysa sjukvårdspersonals upplevelser i samband med traumatisk händelse i arbetet. Metoden som använts är en systematisk litteraturstudie, en sammanfattning av redan existerande kunskap. Studien grundades på tio artiklar som granskats, analyserats och bearbetats. Resultatet bestod av fem huvudkategorier med underkategorier. Huvudkategorin Samhörighet yttrade sig som underkategorierna samhörighet mellan arbetskamrater och samhörighet till de drabbade. Huvudkategorin Organisation representerades av underkategorierna bristande och god organisation. Huvudkategorin Otillräcklighet utgjordes av underkategorierna maktlöshet, brist på erfarenhet och dålig förberedelse. Huvudkategorin Yrkestillfredsställelse omfattade uppskattning, känslan av att kunna göra något och meningsfullhet. Huvudkategorin Livets och människors betydelse berörde en förändrad syn på livet och döden samt upplevelsen av hur skört livet kan vara.

Vårdrelaterade infektioner är en av de vanligaste förekommande komplikationerna inom svensk sjukvård. Den drastiska ökningen av multiresistenta bakterier ökar sannolikheten för att insjukna i en multiresistent vårdrelaterad infektion och aktualiserar därmed problemet med den bristande följsamheten till handhygien. För att lyckas med att minska vårdrelaterade infektioner krävs en optimal följsamhet till handhygien, då handhygien anses vara det i särklass effektivaste sättet att förhindra smittspridning. Forskning pekar dock i motsatt riktning och visar en genomsnittlig följsamhet på 40 procent. En litteraturstudie utfördes med syfte att utifrån the Theory of Planned Behaviour belysa de faktorer som påverkar vårdpersonalens följsamhet till handhygien. Resultatet visar att kunskap påverkar vårdpersonalens föreställningar om, och ökar de positiva attityderna till handhygien. Vårdkulturen påverkar vårdpersonalens subjektiva normer vilket har både positiv och negativ inverkan på följsamheten. Tid och fysiska omgivningsfaktorer är betydelsefulla för personalens uppfattning om sin egen förmåga att utföra handhygien. Ingen av dessa påverkansfaktorer kan dock ensam stå som en förklaring till det handhygieniska beteendet eller ensam utgöra en åtgärd för att optimera följsamheten. Mer kvalitativ forskning är önskvärd inom området för att identifiera nya faktorer som påverkar följsamheten och ökar förståelsen för vårdpersonalens handhygieniska beteende.

Resultatet visar att medarbetarna i första hand identifierar sig med den egna arbetsplatsen, därefter med den klinik och det sjukhus där de arbetar. NU-sjukvården betraktas som en spretig och tungrodd organisation. De flesta intervjupersonerna anser sig välinformerade om övergripande mål och beslut, men enkäten visar att det finns brister i den interna kommunikationen längre ut i organisationen. Den bild som medierna ger av NU-sjukvården uppfattas som negativ och orättvis. Nyhetsrapporteringen leder till ryktesspridning och osäkerhet inom organisationen och cheferna får tidvis lägga tid och energi på att förklara och dementera. Både bland chefer och fackliga företrädare förekommer det att man får träda upp till försvar för NU-sjukvården när man träffar representanter för andra förvaltningar i regionen. Trots allt finns stolthet över vad som åstadkoms inom NU-sjukvården i form av god vård, gott samarbete i det dagliga arbetet och en god stämning på arbetsplatserna. Det finns optimism inför framtiden och förhoppningar om att den nya sjukhusledningen blir tydlig och att arbetsfördelningen mellan sjukhusen ska klargöras. Detta kan utgöra förutsättningen för att skapa en NU-anda. NU-andan definieras som en förmåga att se helheten, att lyfta blicken, att vara flexibel och att ha patienten i centrum.

No description available.

Sammanfattning: Syftet med studien var att beskriva sjukvårdspersonals upplevelse av att i yrkesverksam ålder bli patienter. Arbetet hade en beskrivande design. Fyra självbiografiska böcker analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Arbetet resulterade i två domäner: Upplevelser av sjukdomsbesked med kategorierna: Att leva i ovisshet och visshet och Bemötande. Upplevelser under utredning och behandling resulterade i kategorierna: Känslor i kroppen och själen; Att vara i andras händer; Att vara patient och Miljön. Personerna upplevde flera känslor i kropp och själ samband med att de fick besked om sin sjukdom och under behandling. Känslorna pendlade upp och ner och livet präglades av en ovisshet. Hur personerna blev bemötta var viktigt under hela sjukdomstiden. Deras yrkeserfarenhet som sjukvårdspersonal påverkade deras känslor inför besked och behandling. Erfarenheterna kunde vara både till en fördel och en nackdel. Erfarenheterna påverkade mötet mellan personerna och personalen. Miljön kändes både bekant och främmande. Slutsatsen var att det är viktigt att tillvarata patientens kompetens, låta personen vara delaktig i sin vård och få möjlighet att påverka val av behandlingsmetoder. Samtidigt var det viktigt att personalen inte förväntade sig att patienten på grund av att de hade erfarenhet inom området hade kunskap om sjukdomen och behandlingen. Förväntningar på kunskapen hos patienten kunde leda till bristande information från personalens sida till patienten och att hen hade svårt att se sig själv som patient.

När sjukvårdspersonal inte kan skapa en relation i mötet med patienten får han/hon svårt att identifiera, bedöma och ta ställning till vilka behov som bör tillgodose patienten. Innehållet i en relation bygger på kommunikation och kommunikativa brister kan bero på stress, osäkerhet och rädsla. Det kan i sin tur leda till att patienten inte uppskattar den givna vården, alternativt inte vågar söka vård. Syftet med denna studie var att belysa hur personer med psykisk ohälsa upplever mötet med sjukvårdspersonal. Studien är gjord utifrån en kvalitativ ansats som bygger på fem självbiografier. I resultatet framkom att patienterna inte alltid kände sig delaktiga i sin behandling. Patienterna upplevde dessutom att de inte möttes med empati, vilket innefattar medkänsla och förståelse, från sjukvårdpersonal. Det framkom också att patienterna hade svårt att skapa tillit när det brast i kontinuiteten med sjukvården, och det var svårt för patienterna att känna trygghet när de ständigt konfronterades med nya människor. Oavsett vilken diagnos på psykisk ohälsa som patienterna har, är uppfattningen om hur de vill bli bemötta densamma. Genom att sträva efter kontinuitet och empati kan maktförhållanden utjämnas och patienterna slipper känna sig som brickor i ett spel.

Introduktion: Sepsis är en sjukdom med hög dödssiffra och förekomsten fortsätter att öka. År 2004 introducerades Surviving Sepsis Campaign i syfte att förbättra sepsisvården. Följsamheten har dock visat sig vara låg. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjukvårdspersonal identifierar sepsis hos patienter samt att belysa vikten av tidig vård för att minska sjukdomens dödlighet. Metod: Elva artiklar med kvantitativ design analyserades och sammanställdes i form av en litteraturöversikt. Resultat: I resultatet framkom att SSC:s riktlinjer har potential att sänka mortaliteten markant, men att bristfällig följsamhet i användandet av dessa råder. Med hjälp av olika verktyg kunde sepsis upptäckas och behandlas tidigare, vilket var en viktig faktor i arbetet med sepsis. Kunskapsnivån hos hälso- och sjukvårdspersonal vad gäller sepsis, dess symtom, behandling och definitioner var otillräcklig. Diskussion: Vårdsituationen för patienter med sepsis var bristfällig. SSC:s riktlinjer med tillhörande verktyg visades kunna hjälpa personalen att minska mortaliteten. Implementeringen av dessa var dock otillräcklig. Tidig vård var mycket viktigt, men det kan vara svårt att upptäcka sepsis i dess tidigaste skeden varför högre kunskapsnivåer hos personalen erfordrades. Slutsats: Både vårdsituationen och hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap om sepsis var till synes bristfällig, men det finns verktyg och riktlinjer som kan förbättra vården. Vårdpersonal bör bli bättre på att implementera dessa verktyg och riktlinjer.

Syftet med litteraturstudien är att belysa föräldrars erfarenheter av hur det är att ha ett barn med ätstörningar samt föräldrarnas erfarenheter av vården. Nio stycken vetenskapliga artiklar användes i litteraturstudien och samtliga artiklar har blivit granskade av etiska kommittéer. Åtta av artiklarna som användes var kvalitativa och en var kvantitativ. Efter syftet valdes sökorden som sedan användes i databaserna. Databaserna som användes var Pubmed, Swemed+ och Cinahl. Författarna använde sig av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Studien visar att föräldrar vill ha mer stöd och information om vad ätstörningar är samt hur de ska förhålla sig till sjukdomen. Det framkommer även att föräldrarna vill vara mer delaktiga i vården av deras barn. För att sjukvårdspersonalen ska kunna ge föräldrarna ett så bra stöd som möjligt är det viktigt att de vet hur föräldrarna upplever sin situation. Genom att sjukvårdspersonalen stöttar föräldrarna kan de i sin tur vara ett stöd åt sitt barn.