Bakgrund: Skada på främre korsbandet (ACL) är en av de vanligaste skadorna en fotbollsspelare kan drabbas av. Anatomi och fysiologi kan förklara varför kvinnor drabbas i högre grad än män. Vid tillämpning av knäkontroll har incidensen av korsbandsskador setts minska men följsamhet till programmet har setts vara låg. Motivation och följsamhet är viktigt för att vidmakthålla ett hälsorelaterat beteende och med hjälp av en fysioterapeuts kompetenser inom beteendemedicin kan förutsättningarna optimeras för att öka tillämpningen av knäkontrollsträning. Syfte: Undersöka upplevelser av vad som motiverar och hindrar kvinnliga fotbollsspelare till genomförande av knäkontrollsträning. Metod: En kvalitativ beskrivande design med semistrukturerad intervjuguide. Sju kvinnliga fotbollsspelare inom Damallsvenskan och division 1 inkluderades. Manifest innehållsanalys med en induktiv ansats användes. Resultat: 12 underkategorier uppdelade i fyra kategorier presenterades: Spelarens attityd till knäkontrollsträning, tid, kunskap för knäkontroll, förväntningar på effekter av knäkontroll. Slutsats: Uppsatsen påvisar att det finns flera psykosociala motivatorer och hinder för genomförande av knäkontrollsträning. Beteendemedicinsk tillämpning vid implementering av programmet kan optimera förutsättningarna för att fotbollsspelare ska utföra programmet.

The purpose of this study on hand injury from powered wood splitters was to describe injury epidemiology and anatomy, to rate injury severity, to evaluate the outcome after injury and to describe factors of possible importance for the occurrence of injury. By searching a computerized patient registry, 131 patients injured by wood splitters from 1995 to 2001 were identified. Information was obtained from hospital records and radiographs, a written questionnaire and a structured telephone interview. Injury severity was rated according to the Hand Injury Severity Scoring System (HISS system) and the Injury Severity Score (ISS). Outcome was evaluated with the Disabilities of the Arm, Shoulder and Hand outcome questionnaire (DASH) and, in 26 of the most severely injured patients, with the Sollerman test. Forty-six percent of the injuries occurred during April or May. Wedge splitters caused 82 % of all injuries and most often injured the index finger, while screw splitters caused 18 % of all injuries and most often injured the metacarpus. Screw splitters caused palmar perforation and thumb avulsion. Sixty-three percent of all patients had an amputation or devascularising injury. The reliability of HISS rating was good. The mean Hand Injury Severity Score (HISS) was 63 which is equivalent to a severe hand injury. The mean ISS was 3.7. Nineteen percent of patients had minor, 31 % had moderate, 23 % had severe and 27 % had major injury according to the HISS system. Children had more severe injuries than adults. There was no significant difference regarding HISS or DASH scores between wedge and screw splitter injuries. The mean DASH score was 15, indicating moderate residual sequelae, but patients without sequelae and patients with grave sequelae were found in all HISS severity grades. There was a weak but significant correlation between the HISS and DASH scores. The mean Sollerman score in the injured hand was 66, indicating significantly impaired hand function. Twenty-nine percent of splitters were home-made. Very few machines had the safety measures required by European Standards. Children were present during splitting in at least 15 % of cases. Not being alone at the machine was one cause of wedge splitter injury. Glove use was one cause of screw splitter injury. Hand injury from powered wood splitters is a significant problem. Many of the injuries are severe, and cause long term sequels and impairment of hand function. Prevention is essential and should focus on unsafe machines and dangerous patterns of use.

Introduction: In January 2005, a nationwide mandatory bicycle helmet law for children under the age of 15 was introduced in Sweden. In the current study, the effect of this law was evaluated by analyzing national trends in hospital admissions due to bicycle-related head injuries during the period 1998-2011. Methods: An interrupted time-series design with segmented regression analysis was used to evaluate the intervention effect on head injuries as a percentage of all injuries (%HI) among cyclists in age- and sex-specific groups. Effect was measured as a change in level and/or slope of the trend at the time of legislation. Results: A total of 35261 cyclists (0-54 years) were hospitalized due to a bicycle injury during the study period. Linear regression analyses of the entire study period (not segmented) showed significant year-to-year decreases in the %HI of 1.3-1.7% in all age and sex-specific groups (p < .0001). Results from the segmented regression analysis showed that, at the time of legislation, a significant drop in level occurred among males under 15 years (-4.5% [95% CI: -7.7% to -1.3%], p = .01) and a significant change in slope occurred among females aged 30-54 years (-1.6% [95% CI: -2.9% to -0.2%], p = .025). Conclusions: The law seems to have had an effect on males in the target population (<15 years). Although no significant changes were observed among females in this group as an immediate result of the law, the difference in %HI between genders was minimal at the end of the study period due to the steeper general decline among females. / Inledning: I Sverige infördes en cykelhjälmslag för barn under 15 år den första januari 2005. Syftet med denna studie var att studera effekten av denna lag genom att analysera nationella trender i andelen huvudskador bland svenska cyklister under tidsperioden 1998-2011. Metod: Segmenterad regressionsanalys applicerades på tidsseriedata (interrupted time-series design) för att utvärdera om ett trendbrott när det gäller andelen cykelrelaterade huvudskador sammanföll med lagens införande i olika köns- och åldersspecifika grupper. Effekt mättes som en skillnad i regressionslinjens riktning och nivå. Resultat: Inom åldersgruppen 0-54 år vårdades totalt 35261 cyklister under studieperioden. Linjära regressionsanalyser (ej segmenterade) visade att mellan 1998-2011 minskade andelen huvudskador årligen minskade med 1,3–1,7 % i samtliga studerade köns- och åldersspecifika grupper. Den segmenterade regressionsanalysen visade att samtidigt som cykelhjälmslagen infördes skedde en signifikant skillnad i regressionslinjens nivå bland pojkar under 15 år (-4,5 % [95 % CI: -7,7 % till -1,3 %], p = 0,01) och en signifikant skillnad i regressionslinjens riktning bland kvinnor i åldersgruppen 30-54 år (-1,6 % [95 % CI: -2,9 % till -0,2 %], p = 0,025). Slutsats: Den svenska cykelhjälmslagen verkar ha haft en betydande inverkan på trenden i cykelrelaterade huvudskador bland pojkar under 15 år. Även om något liknande fenomen inte framstod bland flickor i interventionsgruppen bör det noteras att skillnaden i andelen huvudskador mellan könen i slutet av studieperioden var minimal.

Problemområdet som det här examensarbetet undersöker är frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey genom en casestudie med ishockeyklubben ’Malmö Redhawks’. Tidigare forskning har visat att det finns en samband mellan asymmetrisk effektutveckling och överbelastningsskador i andra sporter och den nuvarande studien avser att förtydliga dess roll inom ishockey. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan asymmetrisk effektutveckling vid tävlingsprestation och frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey, och föreslå strategier gällande hur man kan minska skadefrekvensen genom preventivt arbete. Forskningsfrågorna som ligger till grund för studien är: ”Hur har asymmetrisk effektutveckling påverkat de överbelastningsskador som inträffat under säsongen?”; och ”Vilka fysiologiska faktorer är relevanta när man utvecklar riktlinjer för skadepreventivt arbetet med överbelastningsskador inom ishockey?”. För att undersöka syftet genomfördes en sammanställning av tillgänglig empiri från säsongens matcher genom kvantitativ metod som sedan analyserades statistiskt i SPSS genom variansanalysen ’ANOVA’. Resultaten visar att det på gruppnivå inte finns en signifikant korrelation mellan effektutveckling (F=2,554, sig.=0,11), asymmetri (F=0,003, sig.=0,96) och överbelastningsskador. Det finns inte heller någon påvisbar trend när man undersöker skadetillfällena på matchnivå, och en mer komplett förklaringsmodell behöver undersökas i framtida forskningsprojekt med större omfattning. Slutsatsen är att det inte går att använda de generella riktlinjerna för att uppskatta atleters risk för överbelastningsskador. Det finns dock underlag i den tidigare forskningen för att anta att individuella riktlinjer har en relevans vid skadepreventivt arbete inom ishockey som en atlets nuläge kan jämföras med för att belysa avvikelser. Mer forskning krävs för att fastställa vilka fysiologiska faktorer som är relevanta för ishockey och hur idrotten förhåller sig till den tidigare forskningen inom området. / There has been speculations in the scientific community that the frequency of overuse injuries in ice hockey can be attributed in part to asymmetrical power development. Research has shown a correlation between more than ten percent asymmetrical power development and increased injury frequency in several other sports. This phenomenon will be examined through a case study with the elite ice hockey team ‘Malmö Redhawks’. The purpose of this study is to examine if there is a significant correlation between the occurrence of asymmetrical differences and the frequency of overuse injuries in ice hockey, and propose strategies for injury prevention. A quantitative method was used to summarize the empirical data from the previous season, which was then analysed through an ‘ANOVA’ test of variance. The results of the study shows that there is no significant correlation between power development (F=2,554, sig.=0,11), asymmetry (F=0,003, sig.=0,96) and injury frequency at the group level. There is no clear tendencies when examining the individual games either. The conclusion is that general guidelines are rough instruments for assessing an athletes risk of overuse injury in ice hockey. There is some basis in the scientific community for assuming that individual guidelines could be effective as injury prevention, but more research is needed to determine its correlations and which physiological variables that are relevant.