Bakgrund: Det finns i tidigare studier beskrivna problem så som implementering och följsamhet när det gäller skadeförebyggande träningsprogram (SPP) för fotbollsspelare.   Syfte: Syftet med studien är att kartlägga och undersöka om kvinnliga och manliga fotbollslag i Stockholm utför ett SPP samt om det finns något samband med deras tillgång till medicinsk personal. Syftet är också att undersöka om det finns någon skillnad på tillgången till medicinsk personal och utförande av SPP mellan kvinnliga och manliga fotbollsspelare.   Metod: Enkäten skickades ut till 133 manliga och kvinnliga fotbollsspelare från samma fotbollsklubb. Enkäten innehöll 14 frågor om tillgång till medicinsk personal, information om skadeförebyggande träning samt utförande av SPP.   Resultat: Totalt 82 fotbollsspelare besvarade enkäten.  Majoriteten av deltagarna uppgav att de har tillgång till medicinsk personal. Fler manliga än kvinnliga fotbollsspelare har tillgång till medicinsk personal (P=0,018). Ingen korrelation visades mellan att ha tillgång till medicinsk personal och att ha fått information om skadeförebyggande träning (P=0,45). 66% av deltagarna angav att de utför ett SPP. Tillgång till medicinsk personal korrelerade med utförande av ett SPP (P=0,04).   Slutsats: Medicinsk personal verkar ha en betydelse när det gäller utförande av ett skadeförebyggande träningsprogram. Vidare forskning krävs inom området för att motivera fotbollslag att ta hjälp av medicinsk personal / Background: There are described problems with implementation and compliance in previous studies when it comes to Injury Prevention Programs (IPP) for soccer players.   Aim: The aim of this study was to examine if female and male soccer teams in Stockholm are performing an IPP in relation to their access to medical staff. The aim was also to examine if there are any difference between male and female soccer players in their access to medical staff and performing of an IPP.   Method: The survey was delivered to 133 male and female soccer players from the same soccer club. The survey involved 14 questions about medical staff, information about injury prevention training and performance of an IPP.   Results: Totally 82 soccer players answered the survey. The majority of the participants indicated that they have access to medical staff. More male than female soccer players indicated access to medical staff (P=0,018). No correlation was found between access to medical staff and have gotten information about injury prevention training (P=0,45). 66% of the participants indicated that they were performing an IPP. The access to medical staff correlated to the performing of an IPP (P=0,04).   Conclusion: Medical staff seems to have an impact when it comes to performing of an IPP. Further research is needed to motivate soccer teams to take advantage of medical staff with their injury prevention training.

Inledning: 70% av alla skador av det främre korsbandet (ACL) sker vid icke-kontakt-situationer. En låg kokontraktionsratio mellan hamstrings och quadriceps (H:Q) kan ses som en riskfaktor för ACL. Få studier är gjorda kring detta i samband med enbenslandningar på olika underlag. Syfte: Syftet med studien var att undersöka kokontraktionen mellan rektus femoris och biceps femoris samt ground reaction force (GRF) vid drop landing från 30 cm på stabilt respektive instabilt underlag. Metod: Tre män deltog i studien. Studien utfördes i ett rörelselabb där deltagarna utförde enbenslandningar på stabilt respektive instabilt underlag. Muskelaktivitet mättes med elektromyografi (EMG) i musklerna rektus femoris och biceps femoris. GRF mättes med kraftplatta. EMG-amplituden beräknades i relation till respektive deltagares maximum voluntary isometric contraction (MVIC). Medelvärde och standardavvikelse för respektive muskel, H:Q-kokontraktionsratio och högsta uppmätta GRF (N/kg) beräknades. Resultat: EMG visade en högre aktivitet i rektus femoris jämfört med biceps femoris vid landning på respektive underlag. På gruppnivå visade biceps femoris minskad aktivitet vid landning på instabilt underlag och H:Q-kokontraktionsration minskade. Högsta uppmätta GRF visade en tendens att minska vid landning på instabilt underlag. Konklusion: Den minskade aktiviteten i biceps femoris vid instabilt underlag var oväntad vilket eventuellt kan förklaras med det låga deltagarantalet, den interindividuella variationen och val av underlag. Mer forskning behövs med ett större urval för att få ett mer tillförlitligt resultat. Det vore även intressant att standardisera och mäta knäledsvinkeln och inkludera mer utmanande instabila underlag. Detta skulle kunna bidra till ökade kunskaper kring olika underlag vid preventions- och rehabiliteringsträning.

Med 1,4 miljoner elever är skolan Sveriges största arbetsplats. Varje år behöver uppskattningsvis 38 000 barn och ungdomar uppsöka en akutmottagning efter att ha skadat sig under barnomsorgs- och skoltid (Socialstyrelsen, 2011). Ur ett barnsäkerhetsperspektiv är det skadeförebyggande arbetet i skolan av största betydelse. Barnsäkerhetsrådet, en samverkansorganisation bestående av 11 myndigheter har tillsammans med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, bedömt att man inte har en fullständig bild av i vilken omfattning och på vilket sätt skolorna arbetar skadeförebyggande. MSB har uppdragit åt Karlstads universitet att genomföra en studie, vilken har sammanställts till en rapport: Systematiskt skadeförebyggande arbete inom grundskolan. Kartläggning av arbetssätt, utvecklingsbehov och behov av stöd (Olsson, Gustavsson & Andersson, 2012, bilaga 1). Rapporten utgör detta examensarbetes resultatdel. Undersökningen har genomförts som en webb-enkät vilken besvarades av drygt 900 lärare, som är medlemmar i Lärarförbundet. Resultaten visar att kvalitén på det skadeförebyggande arbetet varierar stort och att det finns behov av att stärka detta arbete på många sätt och nivåer inom skolorganisationen. Lärarna visar engagemang i att arbeta med skadeprevention och efterlyser stöd i arbetet med att hålla frågan och förmågan levande i ett långsiktigt perspektiv. Vidare bör eleverna inkluderas i större utsträckning och fler aktörer bör  involveras i skolornas skadeförbyggande arbete. Det finns behov av att inventera och eventuellt utveckla nya metoder/verktyg/utbildningar som ger skolans aktörer stöd i att hålla systematiskt skadeförebyggande arbete vid liv i ett långsiktigt perspektiv samt undersöka på vilket sätt resurser skulle kunna frigöras/tillskapas för att skolväsendet ska kunna få ta del av specifik kunskap om riskhantering och systematiskt barnsäkerhetsarbete.

Syfte I dagsläget finns det forskning som ger underlag till evidens inom stretching och dess effekter på såväl prestation som skadeprevention. Det finns dock få studier som visar vilka uppfattningar löptränare och löpare har angående stretching. Syftet med studien var därför att beskriva vilka uppfattningar löptränare och elitlöpare har om stretching och dess eventuella effekter på såväl prestation som skadeprevention. Metod Undersökningen inkluderade fyra löptränare (män i åldrarna 30-60 år) och fyra elitlöpare (två kvinnliga respektive två manliga i 20-årsåldern) som valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. De deltog i en halvstrukturerad intervju med primära frågor samt tilläggsfrågor enligt ett strukturerat intervjuprotokoll skapat av projektledarna. Varje intervju spelades in, transkriberades och analyserades med hjälp av fenomenografisk analysmetod. Resultat Löptränarnas och elitlöparnas uppfattningar om effekter av stretching var positiva angående såväl rörlighetsförmåga som skadeprevention. Deltagarna hade skilda uppfattningar vad gäller effekter på prestation, två löpare menade att stretching ger positiva effekter medan resterande deltagare uppfattade att stretching inte ger någon effekt. Slutsatser Löptränarna och elitlöparna hade överlag en positiv uppfattning om stretching i relation till skadeprevention vilket går helt emot den aktuella evidensen. Deltagarna uppfattade rörlighetsförmågan som viktig för långdistanslöpare vilket inte är bevisat i vetenskapliga studier. Det förelåg skillnader i uppfattningar om positiva effekter på prestationen vilket också indikerar kunskapsluckor angående stretching kopplat till prestationsförmågan. Det finns en tydlig kunskapsbrist inom området stretching trots att tränarna har en hög utbildningsnivå inom träning. / Purpose As of right now there is research that provides a foundation for evidence regarding stretching and its effects on performance as well as injury prevention. There is however few studies showing how running coaches and runners perceive stretching. The purpose of this study was therefore to describe how running coaches and elite runners perceive stretching and its potential effects on performance as well as injury prevention. Method The survey included four running coaches (men in the ages 30-60 years old) and four elite runners (two women and two men in their twenties) selected through a convenience survey. They participated in a semi-structured interview with primary questions and additional questions according to an organized interview protocol created by the project managers. Each interview was recorded, transcribed and analyzed with phenomenografic analyze method. Results The running coaches and the elite runners perceptions about stretching was positive regarding mobility as well as injury prevention. The participants had different perceptions regarding effects on performance, two runners and one coach suggested that stretching provides positive effects while the remaining participants perceived that stretching did not produce any effect. Conclusion The running coaches and the elite runners had an overall positive perception regarding stretching in relation to injury prevention which is completely opposite to the current evidence. The participants perceived mobility as something important for long-distance running which has not yet been proven in research studies. Positive effects on performance were perceived differently which also indicates a lack of knowledge regarding stretching and performance. There is a clear knowledge gap regarding stretching despite a high level of coaching education.

Syftet med denna studie var att undersöka effekten av 6 veckors styrketräning med så kallad Nordic Hamstring Exercise (NHE) i jämförelse med Razor Hamstring Curl (RHC) med avseende på hamstringsmuskulaturens styrka och rörlighet hos unga fotbollsspelare.   43 fotbollsspelande ungdomar från två olika lag rekryterades till studien varav 40 slutförde den. Deltagarna var av manligt kön och hade en medelålder på 17.2 ± 0.6. De randomiserades till två olika interventionsgrupper, NHE och RHC, där de fick utföra tilldelad övning under träningstid under sex veckor. Mätning av hamstrings rörlighet och isometrisk utvärdering av hamstrings muskelstyrka i 90°-, 45°- och 0°- knävinkel utfördes innan och efter intervention. Parade t-test och Wilcoxon signed rank test användes för att testa förändringen inom grupp och ANCOVA användes för att se skillnaderna mellan grupperna.    NHE-gruppen hade en signifikant ökning av muskelstyrkan i samtliga testvinklar. RHC gruppen hade signifikant ökning i endast två av tre testvinklar. Mätningen i 0° visade ingen signifikant ökning av muskelstyrkan. Rörligheten hade en signifikant ökning i båda interventionsgrupperna. När interventionsgrupperna testades mot varandra så hade NHE gruppen en signifikant högre ökning av muskelstyrkan i 0° mätningen jämfört med RHC gruppen. Ingen signifikant skillnad uppmärksammades i de andra testvinklarna eller i ökningen av rörligheten.   Både NHE- och RHC-träning under 6 veckor resulterade i signifikant ökning av muskelstyrka och rörlighet i hamstringsmuskulaturen hos unga fotbollsspelare. NHE resulterade dock i en signifikant större ökning av muskelstyrkan i ett större rörelseomfång än RHC-övningen. Baserat på resultaten i denna studie är NHE den föredragna metoden att inkludera i framtida träningsprogram.

Background: To perform general warm-up prior to athletics is widely recognized and has adocumented effect on performance. Lower extremity injuries are commonly occurring forsoccer, handball, volleyball, and floorball players. Injury prevention exercises decreases therisk for musculoskeletal injuries, supposing good compliance exists. Whether injurypreventive exercises may increase performance is to this day unclear. Aim: The aim of the study was to compare performance measured in vertical jump height ofathletes after injury preventive exercises and general warm-up. Methods: Experimental study with a cross-sectional design. 17 active soccer, handball,volleyball, and floorball players between 20-32 years were recruited through conveniencesampling. Data was collected occurred by measurement of maximal vertical height done bycountermovement jump (CMJ) on an electronic contact mat. Results: No statistically significant differences regarding vertical jump height wereidentified when comparing injury preventive exercises and general warm-up. Conclusion: The result from the study suggests that male soccer and handball players maybenefit from performing injury prevention exercises instead of general warm-up prior tomaximal vertical jumps due to the decreased risk for injury while the effects of general warmup still emerges. Further research within the subject is necessary to investigate whetherinjury prevention exercises may replace general warm-up prior to more complexperformances such as sports. Further research on others than male handball and soccerplayers should be conducted.

Bakgrund: Knäkontroll är ett svenskt skadeförebyggande träningsprogram som visat sig ha god effekt för prevention mot främre korsbandsskador vilket är en vanlig knäskada inom fotboll både på herr- och damsidan. Idag finns det studier som utforskat tränares syn och erfarenheter av Knäkontroll och generell skadeförebyggande träning, i nuläget finns det dock en kunskapslucka om vad fotbollsspelare själva har för upplevelser och erfarenheter av att genomföra träningsprogrammet Knäkontroll.  Syfte: Att undersöka fotbollsspelande unga vuxnas upplevelser och erfarenheter av att genomföra SISU:s skadeförebyggande träningsprogram Knäkontroll. Syftet var dessutom att få kännedom om hindrande och underlättande faktorer för genomförande av programmet för att möjliggöra utveckling. Metod: Kvalitativ design i form av en semistrukturerad intervjustudie med fem deltagare från ett bekvämlighetsurval. Databearbetningen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Fem kategorier presenterades; Hur programmet används av lagen, Vikten av kunskap, Programmets positiva påverkan på kroppen, Spelarnas roll och ansvar och Klubbarnas möjligheter och ansvar. Varje kategori bestod av två till fem subkategorier där några av de mest prominenta var; Timing på när Knäkontroll utförs, Tidsaspekten och Utbildning är essentiellt.  Slutsats: Deltagarnas upplevelser av att utföra Knäkontroll var både positiva och negativa. Deltagarna beskrev även flertalet hindrande och underlättande faktorer för att programmet skulle utföras. I linje med tidigare forskning lyftes det upp att implementering av Knäkontroll i uppvärmningen, kunskap, utbildning och tydliga instruktioner sågs som de viktigaste faktorerna för att underlätta användning av programmet. / Background: Knee control is a Swedish injury prevention training program that has been shown to have good effects on preventing anterior cruciate ligament injuries which is a common Knee injury in both men's and women's football. Today there are studies which have explored football coaches´ views and experiences of Knee control, however there is a knowledge gap on views and experiences of the program from the football players themselves.   Objective: To explore football playing young adults' experiences of utilizing Knee control from SISU to get information about facilitating factors and barriers for implementation of the program for further development. Method: A qualitative method in the form of semi-structured interviews with five participants from a convenience sample. Data processing consisted of qualitative content analysis.  Results: Five categories were presented; How the programme is used by the teams, The importance of knowledge, The programme’s positive impact on the body, The role and responsibilities of the players and The club’s opportunities and responsibilities. Every category consisted of two to five subcategories where some of the most prominent were; Timing on when Knee Control is performed, The time aspect and Education is essential. Conclusion: The participants' experiences of performing Knee control was both positive and negative. The participants also highlighted the most hindering and facilitating factors for the program to be carried out. In line with previous research, it was highlighted that implementation of Knee control in the warm-up, knowledge, education and instructions was seen as the most important factors in facilitating use of the program.

Att vistas på gång- och cykelbanor kan vara en situation som upplevs som otrygg av de oskyddade trafikanterna som delar på detta utrymme. Samexistens och hänsyn till medtrafikanter är av vikt för att minska konflikter och skador som uppstår i denna miljö. En anledning till konflikter mellan fotgängare och cyklister är den höga hastigheten som cyklister kan färdas i. Denna hastighet skapar otrygghet bland fotgängare samt hos de cyklister som färdas i ett långsammare tempo. Otryggheten, beteende hos de båda trafikantgrupperna samt hastigheten leder i vissa fall till konflikter med kollisioner och personskador som följd. Att separera gång- och cykeltrafiken minskar till viss del konflikterna mellan dessa två grupper, men konflikten mellan cyklister som färdas fort och de cyklister som färdas långsamt kvarstår samt att otryggheten till viss del kvarstår hos fotgängarna, speciellt i de fall separeringen enbart skett med färgmarkering. Andra orsaker till otrygghet och konflikter inom och mellan dessa grupper kan bland annat vara ljus och mörkerförhållanden, vägens underlag, tekniska fel på cykeln samt beteende hos trafikanterna. Fotgängare och cyklister drabbas hårt vid en olycka även med en annan oskyddad trafikant. Den upplevda känslan av otrygghet är större än den faktiska risken för att en olycka faktiskt skall inträffa. Kollisioner mellan fotgängare och cyklister på gång och cykelbanor är inget stort problem, statistiskt sett, men grundat på den upplevda oron och brist på trygghet i denna miljö får problemet större proportioner än det statistiska underlaget påvisar / Using the footpaths and cyclelanes may be a situation that is perceived as unsafe by the vulnerable road users who share this space. Coexisting and consideration for other road users is important to reduce conflicts and damages arising in this environment. One reason for conflicts between pedestrians and cyclists are the high speed at which cyclists can travel in. This speed creates insecurity among pedestrians and cyclists that chooses to move in a slower pace. Insecurity, behavior of the road user and the speed of the cyclist results in certain cases to conflicts with collisions and injuries as a result. Separating pedestrian and bicycletraffic decreases part of the conflicts between these two groups, but the conflict between cyclists who are traveling at high speed and the cyclists are traveling at a slow pace, persist and insecurity to some degree remains with the pedestrian, especially in cases separation occurred only with separation through a coloured centerline. Other causes of insecurity in a traffic environment and conflict within and between these groups may include how the roads are lit during the dark hours, darkness and sunflares, road surface, technical failure of the cycle and behavior of road users. Pedestrians and cyclists receive severe injuries even in an accident with another unprotected road user. The perceived sense of insecurity is greater than the actual risk of an accident actually occurring. Collisions of pedestrians and cyclists on footpaths and cyclelanes is rarely a problem, statistically, but based on the perceived fears, insecurity and lack of security in this environment, the problem may be of greater proportions than the statistical data reveals.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad tränare inom truppgymnastik för barn mellan 8-12 år har för erfarenheter av skador och skadeförebyggande träning och hur man på bästa sätt främjar en stimulerande och motiverande träningsmiljö. Design och metod: Deskriptiv och explorativ kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer av fem tränare inom truppgymnastik för barn i åldern 8-12 år. Data bearbetades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Tränarna hade erfarenhet av fysiska skador och arbetade med skadeprevention genom preventiva övningar och att upprätthålla säkerhet i träningen. Tränarna fann utmaningar i att bedöma allvaret i en skada, hur man kan förebygga den och hur den ska rehabiliteras. De önskar ökad kunskap i form av riktlinjer, utbildning, ökat föreningsengagemang samt samarbete med fysioterapeuter. En positiv träningsmiljö ansågs bäst för trivsel och framgång i sin idrott. Tränarna ska vara förebilder, ge positiv feedback och främja träningsglädje och skapa god gruppgemenskap. Det viktigaste var slutligen att ha roligt och inte hur bra man presterar. Konklusion: Erfarenheter av skador fanns men kunskaperna var begränsade kring prevention och rehabilitering. Yytterligare utbildning önskades samt konsultation från exempelvis fysioterapeut. Tränarnas sätt att främja en god psykosocial träningsmiljö för unga gymnaster överensstämmer med riktlinjer från idrottsförbunden och har vetenskaplig evidens och bör därför bibehållas i fortsättningen.  TeamGym, coach, children, injury prevention, rehabilitation, psychosocial,  physical therapy / Purpose: To investigate the experiences of a group of TeamGym coaches regarding physical injuries, injury prevention and how to enhance a stimulating and motivating environment for  training and competition for children in the ages of 8-12, in the best way possible. Design and method: Descriptive and explorative qualitative design. Semi-structured interviews with five coaches in TeamGym. Data analysis was conducted by using a qualitative content analysis. Results: The coaches have experienced physical injuries and work with injury prevention such as using preventive exercises and maintaining safety at all times. They found it challenging to assess the severity of an injury, how to prevent it and how to pursue rehabilitation. They need increased knowledge through education, commitment from their clubs and cooperation with physical therapists. A positive environment for training was considered vital concerning well-being in sports. Coaches should be role models and provide positive feedback and maintain a good team spirit. The most important aspect is to have fun rather than the gymnastic performance. Conclusion: Coaches in Teamgym have perceived lacks of knowledge regarding injuries and a limited experience from injury prevention and rehabilitation. Possible solutions are increased education and consultation from physical therapists. The coaches are encouraging a rewarding psychosocial training environment in a way which is coherent with guidelines from Swedish sports federations and is supported by existent scientific evidence. Hence they ought to maintain it.

Bakgrund: Främre korsbandsskador är en av de vanligaste och svåraste skadorna inom damfotboll. Det finns stark evidens för att skadeförebyggande knäkontrollsträning förebygger främre korsbandsskador om följsamheten till träningen är hög. Syfte: Syftet med studien är att undersöka kvinnliga fotbollsspelares följsamhet till knäkontrollsträning och om det finns ett samband mellan följsamhet och self-efficacy, upplevda fördelar, upplevda hinder, yttre påminnelser, upplevd sårbarhet samt upplevd allvarlighetsgrad.  Metod: En kvantitativ ansats med en icke-experimentell tvärsnittsdesign har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Ett ändamålsenligt urval har tillämpats och data samlades in genom en webbenkät där 73 besvarade enkäter inkom. En deskriptiv frekvensanalys och Spearman’s rangkorrelation användes för att analysera resultatet. Resultat: 58,9% av deltagarna utförde knäkontrollsträning >2 ggr/veckan och följer rekommendationerna för knäkontrollsträning. Det fanns ett lågt samband mellan knäkontrollsträning och upplevda hinder, self-efficacy och yttre påminnelser. Mellan resterande variabler, divisioner och knäkontrollsträning förelåg inget signifikant samband.  Slutsatser: Resultatet tyder på en högre följsamhet till knäkontrollsträning än vad tidigare studier påvisat, dock anses följsamheten fortfarande vara för låg. Resultatet visar även på inget eller lågt samband mellan knäkontrollsträning och de centrala begreppen i HBM. Vidare forskning bör göras på ett större antal deltagare, män och ur andra beteendemedicinska perspektiv.