No description available.

Bakgrund:Sjuksköterskan ska se och möta patientens lidande och med adekvata omvårdnadsåtgärder lindra så lång det är möjligt. Beröring är en viktig del iomvårdnaden och kan ske i syfte att lindra, trösta, bekräfta och behandlapatienten. Beröring kan ske på många olika sätt varav massage, somomvårdnadsåtgärd är en metod som kan lindra patientens lidande, ochforskning visar att patienter med bland annat smärta kan uppleva att smärtalindras av massage. Många patienter som vårdas inom institutioner lider avlångvarig smärta och det kan skapa konsekvenser som trötthet,nedstämdhet och depression. Syfte:Syftet med litteraturstudien är att beskriva upplevelsen av massage hos patienter med långvarig smärta. Metod:En litteraturstudie där sökningen utfördes i databaserna Cinahl, MEDLINE, Pubmed och AMED. Sökord bestod av massage, long-term pain och chronicpain m.m. Sökningen resulterade i tre kvalitativa och fem kvantitativavetenskapliga artiklar som analyserades enligt Fribergs (2006) tre analyssteg. Resultat:Majoriteten av patienterna upplevde att smärtintensiteten minskade tillfälligt efter massage. Patienterna upplevde även att rörligheten och motivationen tillaktivitet ökade samt bidrog massage till en upplevelse av ökad förbindelsemellan kropp och själ. I två studier upplevde patienterna att ångesten minskadetillfälligt för att sedan återgå till det ursprungliga. Diskussion:Vad det beror på att patienterna upplever att massage kan lindra smärta, öka rörligheten, öka motivationen till aktivitet och minska ångest kan förklarasmed olika faktorer. Ökning av oxytocin och minskning av kortisol är enfysiologisk förklaring medan vårdrelationen som skapas mellan patient ochsjuksköterska vid massage kan bidra till att patienten känner tillit, trygghet ochkänner sig bekräftad, vilket kan lindra lidande och främja hälsa.

Syftet med studien var att belysa vilka verbala och ickeverbala tecken en person med demens kunde uppvisa vid smärttillstånd och vilka typer av hjälpmedel kunde underlätta sjuksköterskans arbete med att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Design för studien var systematisk litteraturstudie med både kvalitativa och kvantitativa resultatartiklar. Resultat från artiklarna gav ett vitt spektrum av både verbala och ickeverbala indikatorer för smärta hos patienten. Till de vanligaste smärtsignalerna räknades ändringar i ansiktsuttryck efter vokala läten och direkta ord om smärta. Forskarna fann även att personerna med demensproblematik kunde reagera med att bli ”tysta” och att ”dra sig undan” eller att bli aggressiva, oroliga och allmänt utåt agerande. Resultat på studiens andra fråga, vilka typer av hjälpmedel kunde underlätta sjuksköteskans arbete med att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom, gavs en variation av smärtbedömningsinstrument. Från analoga skalor där patienten i själv uppskattade smärta till skalinstrument där sjuksköterskan värderade patientens observerade smärta. Forskarna fann att smärtbedömningsinstrumenten ofta var ”trubbiga” och enbart kunde adekvat mäta smärta hos patienter med verbalförmåga helt eller delvis med fragmenterade ord, men ofta oanvändbar till svårt nedsatt kognitivförmåga.

Bakgrund: Postoperativ smärta är vanligt och förekommer i olika grader. Trots detta finns det fortfarande brister i bedömningen och därmed också i behandlingen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan bedömer patienter med postoperativ smärta. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och datainsamlingen skedde genom artikelsökning i databaser. Dessa artiklar analyserades med inspiration av Graneheim och Lundmans (2003) analysmetod. Resultat: Resultatet visar att det finns olika sätt att bedöma smärta på. De var att lita på vad patienten säger, kroppsspråk och ansiktsuttryck, mätinstrument samt tidigare erfarenheter. Slutsats: Olika bedömningssätt är bra vid olika tillfällen samt att sjuksköterskor anser att ett visst bedömningssätt passar bäst för just dem, detta kan vara till grund för det faktum att många patienter idag inte får en adekvat smärtlindring. Bedömningen bör vara individanpassad eftersom alla patienter har olika förutsättningar.

Bakgrund: Amputation innebär att en extremitet eller ett organ tas bort från kroppen som ett resultat av långvarig sjukdom, fysiskt trauma, tumör eller missbildning. Globalt sett orsakas amputation av ett trauma, men i väst världen är hjärt-kärlsjukdomar den största orsaken till amputation. En traumatisk amputation kan ske oväntat, detta kan leda till förtvivlan och sorg. Människor som har hjärt-kärlsjukdomar eller diabetes kan ha levt med svåra smärtor i extremiteten under en längre tid, då kan amputation lindra smärtan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser efter amputation av nedre extremitet. Metod: För att besvara studiens syfte genomfördes en systematisk litteraturstudie, vilket bygger på granskning och sammanställning av vetenskapliga artiklar. Litteratursökningen genomfördes via databaserna CHINAHL, PubMed, PsycINFO och Scopus. Åtta vetenskapliga artiklar bedömdes relevanta för studiens syfte. Analysmetoden gick ut på att läsa de valda artiklarna och sedan jämföra studiernas resultat för att identifiera likheter och olikheter. Resultat: Efter sammanställning av de åtta studierna identifierades tre övergripande rubriker: sociala förändringar, leva med smärta och hantera vardagen. Konklusion: Studiens slutsats är att livssituationen förändras på olika sätt för patienter som genomgått amputation av nedre extremitet. Strategier och stöd hjälper patienterna att rehabilitera sig och återfå känsla av självständighet.

Bakgrund: Anknytningsmönstrens betydelse har lyfts inom smärtforskning. Studier om hur fysioterapeuter använder sig av denna kunskap saknas i nuläge. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelse av hur ett anknytningsperspektiv kan komma till uttryck med fokus på behandling av patienter med smärta. Metod: Studien hade en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju kliniskt verksamma fysioterapeuter, som alla arbetar utifrån ett anknytningsperspektiv. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i fem huvudkategorier med inbördes rangordning: Medvetenhet i behandlingsrelationen, Fysioterapeutens förståelse för patienters olika reaktioner, beteenden och behov utifrån anknytningsteori, Tydlighet i behandlingsrelationen, Aktivt arbete med behandlingsrelationen och Behandlingsfokus på patienters svårigheter utifrån uppfattat anknytningsmönster. Det övergripande temat var Behandlingsrelationen som central fokus. Konklusion: Anknytningsperspektivet inom fysioterapi kommer till uttryck via en ökad medvetenhet om och förståelse för relationella aspekter i behandlingssituationen utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Fysioterapeuterna beskriver att de arbetar aktivt och med tydlighet för att skapa en god arbetsallians där patienten blir nyfiken och reflekterande över sin kropp och dess symptom som exempelvis smärta, i syfte att bli delaktig i att hitta lösningar och övervinna problem i nära och tillitsfullt samarbete med sin behandlare. Affektiv intoning och affektmedvetenhet i behandlingsrelationen tillmäts stor betydelse.

No description available.

Bakgrund: Akupunktur är en behandlingsmetod som i Asien har använts flera tusen år. Öronakupunktur är däremot ett relativt nytt fenomen som upptäcktes på 1950-talet. Utgångspunkten är att varje kroppsdel finns representerat i örat. Genom att stimulera utvalda punkter i örat erhålles effekt på motsvarande kroppsdel. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser i samband med öronakupunktur. Metod: En studie med kvalitativ ansats genomfördes utifrån fem intervjuer. Informanterna var tre kvinnor och två män i åldrarna 47-62 år. De hade fått mellan sex och tio behandlingar inom det senaste året. En manifest innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier; upplevelser under respektive efter behandlingen. Upplevelserna under behandlingen utmärktes av varierade smärtupplevelser, att relationen till akupunktören var viktig för hur behandlingen upplevdes samt att miljön påverkade hur effektiv behandlingen blev. Upplevelserna efter behandlingen var övervägande positiva. De utmärktes i huvudsak av förändringar i kroppen som trötthet, avslappning, emotionella reaktioner, symtomlindring och en förundran över att metoden fungerade. Slutsats: Resultaten som jämförts med andra studier visar att upplevelserna av en behandling med öronakupunktur inte skiljer sig från en behandling av kroppsakupunktur. Det är viktigt att sjuksköterskan förbereder patienten på upplevelser som kan förekomma, både under och efter behandling.

Bakgrund En akutmottagning har ett högt inflöde av patienter med olika sjukdomstillstånd och sjuksköterskan behöver erfarenhet för att bedöma patientens tillstånd och fatta adekvatabeslut om omvårdnadsåtgärder. Sjuksköterskan skattar patientens smärta medsmärtskattningsinstrument, genomför och utvärderar farmakologisk smärtbehandling enligtordination samt dokumenterar förfarandet. Hög arbetsbelastning på liten yta och brist påtid till den enskilda patienten är faktorer som kan inverka på omvårdnaden. Tidigareforskning visar bristande dokumentation, smärtskattning och uppföljning gällandeläkemedelseffekt på akutmottagningar. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda smärtpåverkade patienter påakutmottagning.MetodDå syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos sjuksköterskor valdes en kvalitativdeskriptiv metod. Fem sjuksköterskor som arbetat två år eller längre på akutmottagningintervjuades. Data bearbetades och analyserades genom kvalitativ induktiv ansats. Resultat I omvårdnaden av smärtpåverkade patienter har sjuksköterskorna en betydande roll. För attvårda och smärtlindra patienten samlar sjuksköterskorna in information och använder sinkliniska blick för att skapa sig en bild om patienten och dennes smärtupplevelse. Genomatt sjuksköterskorna är närvarande i mötet, bekräftar samt informerar patienten fårpatienten god vård. Slutsats Generella direktiv, tid, arbetsmiljö och validitet hos smärtskattningsinstrument var faktorersom styrde sjuksköterskans möjlighet att ge god omvårdnad. Åtgärder för de rutinbristersom framkommit gällande smärtskattning och uppföljning, samt hur detta dokumenterasvore önskvärt. Tydligt ledarskap samt rutiner anpassade för verksamheten främjarsjuksköterskans möjlighet att vårda smärtpåverkade patienter på akutmottagning.

Introduktion: Långvarig smärta är ett stort hälsoproblem som drabbar kvinnor i större utsträckning än män. Hur den långvariga smärtan inverkar på det dagliga livet skiljer sig mellan män och kvinnor. Jämställdhet i vården utgår ifrån att kvinnor och män har dels lika och dels olika omvårdnadsbehov. Syfte: Att belysa könsskillnader i hur det dagliga livet påverkas av långvarig smärta Metod: Litteraturstudie enligt modell av Polit och Beck. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsychInfo samt manuell sökning som resulterade i 10 artiklar. Under bearbetningen identifierades koder som delades upp i kategorier med innehållsanalys utifrån Forsberg och Wengström. Resultat: Könsskillnader i inverkan på det dagliga livet påträffades. Män har mer inverkan på sociala aspekter. I inverkan på fysiska aspekter visade det sig att män har mer inverkan på dagliga aktiviteter medan kvinnor har mer påverkan på hushållsarbete. Ingen större könsskillnad fanns i psykiska aspekter. Slutsats: Det är viktigt som sjuksköterska att ha insikt om att det finns könsskillnader i den långvariga smärtans inverkan på det dagliga livet. Varje aspekt som inverkas hos patienterna påverkar varandra och detta kan leda till att en ond spiral bildas som kan vara svår att bryta.