Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2002. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Kronisk smärta är ett globalt fenomen där var femte människa regelbundet upplever måttlig till svår smärta. Otillräcklig förståelse och kunskap om egenvård av kronisk smärta kan vara ett hinder för många äldre personer. Otillräcklig smärtlindring kan medföra onödigt lidande för patienten. Kronisk smärta kan också påverka den äldre personens vardag så väl som deras livskvalité. Syfte: Syftet med studien var att belysa hälso- och sjukvårdspersonalens erfarenhet av omvårdnad hos äldre personer med kronisk smärta. Metod: Denna studie var en litteraturöversikt med induktiv design med 11 kvalitativa artiklar som urval. Resultat: Hälso- och sjukvårdspersonalen uttryckte att det fanns ett ökat behov av kunskap om smärta, eftersom de stundtals tvivlade på sin egen förmåga att bedöma och lindra smärtan hos äldre personer, vilket gav en känsla av maktlöshet. Erfarenheten var att samarbete, tillit och en fungerande kommunikation inom det multi-professionella teamet var viktigt för att patientens smärtlindring skulle bli optimal. Slutsats: För att den äldre patienten med kronisk smärta ska få en god smärtlindring krävs att hälso- och sjukvårdspersonalen har kunskap, samarbetsförmåga och självinsikt. / Background: Chronic pain is a global phenomenon, where every fifth person experiences moderate to severe pain regularly. Insufficient understanding and knowledge of chronic pain can be an obstacle for elderly patients. Pain relief that is insufficient contributes to unnecessary suffering for the individual. Chronic pain can also influence elderly patients' everyday life, as well as their quality of life. Aim: The aim of this study was to describe the health care staffs’ experience of nursing in elderly patients with chronic pain. Method: This study was a literature review with an inductive design in addition to a selection of qualitative articles. Result: The health care staff expressed a need for increasing the knowledge about pain, as they sometimes doubted their ability to assess and alleviate the pain in the elderly, which gave a sense of the staff being powerless. The experience was that collaboration, trust, and a functioning communication within the multi-professional team had an important role for optimal pain relief. Conclusion: In order for the elderly patient with chronic pain to receive sufficient pain relief, the healthcare professionals need abilities such as knowledge, cooperation and self-awareness.

This thesis explores embodied experiences of (physical and social) pain when seeking healthcare for birth injuries. This includes seeking to understand how gender, sexuality and normality can be constructed through health care for birth injuries, as well as how people with birth injuries are oriented by their pain towards getting health care. The theoretical framework is feminist phenomenological, while also incorporating the perspective of phenomenology and medicine, in order to analyze how the embodied experience of pain is conditioned by normative and cultural dimensions that structure different bodies in different ways. Different ways of understanding the emotional and sensory orientations of pain, both social and physical, are also theoretically informing the analysis. Through qualitative interviews with ten people who have been injured while giving birth within the last ten years, results show that the informants become disoriented when hearing from doctors and midwifes that their perineum, despite their experience of pain, is well. They are also disoriented when their injuries are acknowledged, but deemed untreatable. They can find their pain hard to describe, and experiences of feeling diminished difficult to react against. The embodied experience of seeking health care for birth pain can include feeling both confirmed as well as ignored in one’s injury, depending on what health care professional they happen to meet. I conclude that the frustration of seeking but not feeling like they are receiving health care for their birth injuries results in a breaking point where the patients go against feelings of shame, and (re)orient themselves towards health care by transforming into strong-willed, stubborn and un-ashamed subjects that in one way or another demand treatment and respect. / Populärvetenskaplig sammanfattning Hur är det att drabbas av en förlossningsskada? Vad är det som gör ont, och hur är det att söka vård för smärtan? I denna studie undersöks erfarenheten av att söka och få vård för förlossningsskador. Tio personer delar genom kvalitativ intervju med sig av sina upplevelser av att försöka få hjälp med sina förlossningsskador och den smärta som de åsamkat. I fokus är den kroppsliga erfarenheten. Studien ställer frågor om hur smärta, fysisk men även social i form av känslan skam, förkroppsligas i möten med medicinsk personal. Genom en feministisk fenomenologisk utgångspunkt ämnar uppsatsen både undersöka den roll som normer om kön och sexualitet spelar i möten mellan patienter och vårdgivare, men också belysa hur svårt det är att separera på kroppsliga och sociala erfarenheter. Hur orienteras den förlossningsskadade gentemot vården i sina försök att dämpa smärtan och läka skadan? Genom min tolkande analys av de förlossningsskadades erfarenheter läser jag hur de bär på erfarenheter av att känna sig förvirrade och desorienterade av flera orsaker, dels för att vissa lever med skador för vilka det ännu inte finns hjälp, det vill säga permanenta skador, medan andra förvirras av att höra från vården att deras bäckenbotten ser bra ut, trots att de fortfarande har ont. En del bär på erfarenheter av att uppmanas ha penetrerande sex genom smärtan, andra att leva med smärtan fram tills att de är färdiga med att skaffa barn. Många bär på erfarenheter av att känna sig hämmade från att säga ifrån när de kände sig illa behandlade, eller att våga kräva bättre vård när de känner sig undanskuffade. Förr eller senare tenderar de informanter som känner sig undanskuffade att, med olika strategier, ta plats och kräva vård för sin smärta. Jag tolkar det som att dessa personer når en smärtpunkt där det blir jobbigare att leva sin smärta än att uppleva sig vara till besvär. Den förkroppsligade erfarenheten av smärta, både fysisk och social i form av att känna skam, orienterar dem mot vården med uppsåtlighet. De oroar sig inte längre över att uppfattas som jobbiga. Andra informanter upplever till slut att de träffar läkare eller barnmorskor som ser och bekräftar deras smärta, vilket stärker dem i deras självkänsla och i deras uppfattning att skadan och smärtan är ett problem för vilket de behöver vård. Studien landar därmed i slutsatsen att den förkroppsligade erfarenheten av fysisk och social smärta, samt den förkroppsligade erfarenheten av att känna sig sedd i denna smärta, leder till en brytpunkt som orienterar de förlossningsskadade mot vårdande behandling, och därmed även mot ett stärkt subjektskap.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2002. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2006. / Härtill 4 uppsatser.

The purpose of this study is to describe the content and effects of implemented interventions for people with chronic pain in multimodal rehabilitation in primary careA literature study has been carried out, with a systematic review of all available studies of varying study designs that meet the study's inclusion criteria.Implementation of multimodal rehabilitation can have positive effects on the patient’s health. There is still no information about the care group that would be able to work together in a primary care to achieve the best results. / <p>Validerat; 20160830 (global_studentproject_submitter)</p>

Introduktion: Till följd av pandemin har människor minskat sin fysiska aktivitetsnivå. Många som tidigare utfört sin träning eller fysiska aktivitet på gym, träningsanläggningar eller kanske tillsammans med andra har fått finna nya sätt att vara fysiskt aktiva på. Detta kan ha fått konsekvenser för olika patientgrupper och hur personer med långvarig smärta påverkats är ännu inte fastställt. Genom att utföra en kvalitativ intervjustudie kan nya perspektiv i ämnet lyftas.  Syfte: Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur personer med långvarig smärta påverkats av pandemin Covid-19 avseende sin smärthantering.  Metod: Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer med olika typer av långvarig smärtproblematik. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera det insamlade materialet.  Resultat: Analysprocessen resulterade i ett tema, två huvudkategorier och fyra subkategorier. I kategorierna nya former av fysisk aktivitet och individuella och organisatoriska omställningar belyser informanterna den huvudsakliga påverkan som pandemin haft på dess smärtproblematik. Temat Till följd av anpassningar utformades förändrade hanteringsstrategier berättar om att anpassningarna i samhället till följd av Covid-19 resulterat i ett behov av förändrade hanteringsstrategier, vilket identifierades som den genomgående röda tråden under intervjuerna.  Konklusion: Resultatet visar på att personer med långvarig smärtproblematik behövt göra anpassningar i sin vardag för att lättare kunna hantera smärtan under pandemin. Detta till följd av ergonomiska utmaningar, en mer påtaglig arbetsbelastning, begränsad tillgänglighet på träningsanläggningar, samt minskad motivation för fysisk aktivitet. Denna studie hoppas kunna bidra till en djupare förståelse för hur personer med långvarig smärta påverkas när vardagen och dess rutiner drastiskt förändras. Vid liknande situationer som pandemin Covid-19 kan fysioterapeuten vara viktig för individuella anpassningar och stöd för personer med långvarig smärta.