abstract: Policymakers at the national level have recently initiated K-12 education reforms focused on teacher quality and teacher evaluation. Far-reaching legislation was subsequently enacted in the state of Arizona requiring schools to adopt standards-based teacher evaluation systems and link them to student outcomes. The end product is to result in annual summative measures of teacher effectiveness. Because of this, Arizona school administrators have become concerned about rapidly becoming experts in high-stakes teacher evaluation. Principals rarely have time to come together to talk about teacher evaluation, and consider the reliability of their evaluations and how to use teacher evaluation to help teachers improve their practice. This action research study focused on a group of nine administrators in a small urban district grappling with a more complex and high-stakes teacher evaluation system. An existing community of practice was engaged to help administrators become more effective, fair, and consistent evaluators. Activities were designed to engage the group in dynamic, contextualized learning. Participants interacted in small groups to interpret the meaning of newly adopted evaluation instruments and professional teaching standards, share practical knowledge, and compare teacher evaluation experiences in classrooms. Data were gathered with mixed methods. Prior to, and immediately after engaging in this 20-week innovation, principals and district administrators were given two surveys and interviewed about teacher evaluation. Additionally, a detailed record of this project was kept in the form of meeting records and a research journal. Quantitative and qualitative data were triangulated to validate findings. Results identified concerns and understandings of administrators as they attempted to come to a shared consensus regarding teacher evaluation, increase inter-rater reliability, and use teacher evaluation to improve professional practice. As a result of working and learning together administrators lowered their concerns about inter-rater reliability. Other concerns, however, remained and grew. Administrators found the process of gaining a common understanding of teacher evaluation to be complex and far more time-consuming than anticipated. Intense concerns about alignment of the evaluation system with other reforms led these administrators to consider modifications in their evaluation system. Implications from this study can be used to help other administrators grappling with common concerns. / Dissertation/Thesis / Ed.D. Educational Leadership and Policy Studies 2012

This study aims to investigate how key personnel in a government agency integrate cross-sectorial issues into their activities. The survey shows that it is possible to understand the work as a pedagogical practice. However, this approach is based on another conceptual tradition of learning than the general one. Cross-sectorial commissions do not seem to lead to the integration of different issues. It is rather the agency’s and the employees' approach to the assignment and the cross-sectorial practice that is crucial. A socio-cultural perspective on learning can help the authority consider the cross-sectorial community of practice to be an asset, thus utilising learning within them in a more strategic and systematic way. The survey also helps to understand negotiation of meaning as a way to integrate practices. The study has a deductive approach and is based on a socio-cultural perspective on learning to contribute to the understanding of the implementation as pedagogical practices. The survey includes one government agency that works with two different cross-sectorial commissions. The work of each government commission has been investigated through interviews with key persons within the agency. The phenomenological point of departure has also influenced the compilation, interpretation and thematic analysis of the results of the survey. / Studien syftar till att undersöka hur nyckelpersoner i en statlig myndighet arbetar med tvärsektoriella uppdrag för att integrera tvärsektoriella frågor i verksamheten. Undersökningen visar att det är möjligt att förstå arbetet som en pedagogisk praktik, men att detta synsätt utgår från en annan idétradition om lärande än den allmänt förekommande. Uppdragen i sig verkar inte leda till att olika sakfrågeperspektiv överbryggas. Det är istället myndigheten och dess medarbetares förhållningssätt till uppdraget och den tvärsektoriella praktiken som är avgörande. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan bidra till att myndigheten betraktar den tvärsektoriella praktikgemenskapen som en tillgång och tillvaratar lärandet som sker där på ett mer strategiskt och systematiskt sätt. Undersökningen bidrar också till att förstå meningsskapande som ett sätt att integrera olika praktiker. Studien har en deduktiv ansats och undersökningen görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande för att bidra till förståelsen om uppdragens genomförande som pedagogiska praktiker. Undersökningen omfattar en statlig myndighet som arbetar med två olika tvärsektoriella regeringsuppdrag. Arbetet med respektive regeringsuppdrag har undersökts genom forskningsintervjuer med nyckelpersoner inom myndigheten. Den fenomenologiska utgångspunkten har även påverkat sammanställning, tolkning och tematiska analys av undersökningens resultat.

The purpose of the study is to get an insight into how to work with multilingualism in the activities at preschool. I want to see how the preschool teachers promote children's different native languages and if language is something they discuss in the activities. I have chosen to explore if there is a difference in the work with the toddlers and the older children where the majority of the children are foreign compared to pre sections were the majority of the children are swedish. I have interviewed preschool teachers at their workplaces and some over the phone. My study shows that they work more with multilingual languages at the pre section where the majority were foreign. On the other pre sections were the majority of the children are swedish they focus on the swedish language and engage the parents to teach their children their mother tongue

Syftet med denna studie var att belysa en gymnasieskolas stöd i ämnet svenska för talrädda elever, och detta gjordes genom intervjuer med fyra stycken lärare på gymnasienivå. Intresset grundade sig först och främst i det faktum att social fobi är ett vanligt problem bland ungdomar i Sverige och att det är i ungdomen som fobi för sociala sammanhang utvecklas. En del av social fobi är talrädsla, och gentemot vad läroplanen i svenska för gymnasieskolan säger om det muntliga språkets betydelse för människan och dennes utveckling, problematiserades den talrädda elevens förutsättningar för lärande och utveckling. Perspektiven som studien har utgått ifrån handlar inte om problematiken kring social fobi, utan om det demokratiska perspektivet och det faktum att gymnasieskolan vilar på en demokratisk grund, där alla elever bör få möjlighet att utveckla sin talförmåga och förmågan att våga göra sin röst hörd. Det sociokulturella perspektivet ligger också till grund för studien, där det muntliga språket, kommunikation, spelar en betydande roll för människans lärande och kunskapsutveckling, och i förståelse för sig själv och sin omvärld. Utöver dessa perspektiv berörs även ett filosofiskt synsätt, härlett från Aristoteles och tanken om att varje människa strävar efter att leva upp till sin fulla potential, självförverkligande. Vad studien kommer fram till är att det i ämnet svenska i gymnasieskolan inte finns något speciellt stöd för den talrädda eleven, och det finns inga pedagogiska riktlinjer för lärarna att förhålla sig till. Lärarna arbetar utefter egen förmåga med talrädda elever och de tycker överlag att det fungerar, att talrädda elever inte utgör ett så stort problem. Detta resultat diskuteras i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna samt det filosofiska synsättet, vilket genererar i antagandet om att talrädda elever faktiskt ändå utgör ett problem, ett problem för sin demokratiska rätt, för sin kunskapsutveckling och för sitt självförverkligande. / The purpose of this study was to examine what kind of support a student in fear of speaking gets in the Swedish subject in an upper secondary school, and this was done through interviews with four teachers at secondary level. The interest was based primarily on the fact that social phobia is a common problem among young adults in Sweden and the fact that it is in youth that phobia for social situations develops. A part of social phobia is fear of speaking in public, and toward to what the curriculum for the Swedish subject in the upper secondary school says about oral language and its meaning to every human being and its development, a student in fear of speaking becomes problematized in regards to learning and development. The perspective of this study is not based on the problem concerning social phobia, but about the democratic perspective and the fact that the upper secondary school is based on democratic grounds, where every student should get opportunities to develop their speaking skills and their ability to have the courage to speak out loud. The social-cultural perspective is another base for this study, where the oral language, communication, has a significant role in learning and knowledge, as well as in self-understanding and in understanding the world. Besides these perspectives, the study also takes a philosophic approach derived from Aristotle and the idea that every human being strives to reach their full potential, self-fulfillment. This study concludes that the Swedish subject in upper secondary school doesn’t offer any support for students with fear of speaking and there is no educational guidelines for the teachers to follow. The teachers work along their own ability with students with fear of speaking and they think in general it works, they think that students with fear of speaking is not such a big problem. These results are discussed in relation to the theoretical starting points and the philosophical approach, which generates in the assumption that students with fear of speaking actually is a problem, a problem for their democratic rights, to their knowledge and their self-fulfillment.

Samhället förändras kontinuerligt. För att människor ska må bra i ett föränderligt arbetsliv behöver de uppleva att de har möjlighet att vara delaktiga kring det som berör dem. Ett hälsofrämjande arbetsliv är inte bara gynnsamt för individen, det bidrar även till hållbar tillväxt i samhället.  Organisationer strävar efter att utveckla sina verksamheter, vilket i forskning ofta diskuteras utifrån ekonomiska perspektiv. Att i kontrast till det ekonomiska perspektivet studera organisationer utifrån ett pedagogiskt perspektiv är föreliggande undersöknings fokus. Perspektivet syftar till att studera mellanmänskliga påverkans- och förändringsprocesser samt dessas förutsättningar inom organisationer. Syftet med studien var att undersöka och beskriva upplevelser om förutsättningar för delaktighet kring organisationens utvecklingsarbete utifrån chefers och medarbetares berättande perspektiv. Syftet var även att undersöka vad chefer och medarbetare berättar kring organisationens värdegrundsarbete samt dess påverkan på organisationens utvecklingsarbete. Studien gjordes på uppdrag av det statliga Trafikverket och urvalet bestod av elva anställda från ett verksamhetsområde inom en av regionerna. Intervjuer var den metod som valdes. Åtta medarbetare intervjuades i två fokusgrupper med jämn könsfördelning i varje. Två sektionschefer med jämn könsfördelning samt en manlig enhetschef intervjuades enskilt. I analysen låg fokus vid att skriva fram ett berättande resultat med inspiration av narrativ ansats vilket resulterade i två berättelser; Medarbetarnas berättelse samt Chefernas berättelse. Resultatet åskådliggjorde att de forum som finns skulle behöva utvecklas så att de främjar delaktighet.  Delaktigheten skulle även öka om det fanns en dialogbaserad möjlighet till återkoppling mellan nivåer. För att som organisation kunna agera förebild i samhället gällande uppdraget att främja trafiksäkerhet och miljö, ansågs det nödvändigt att leva som man lär. Detta försvåras av att det saknas en gemensam riktning för organisationens värdegrund och dess inverkan på det dagliga arbetet. Cheferna ansågs vara ansvariga för att främja dialogbaserat utvecklingsarbete, både gällande de anställdas kompetensutveckling samt att främja till förbättringsförslag. Cheferna ansåg sig ha bristande kompetens kring sådana utvecklande uppgifter. Därmed efterfrågades en stöttande utvecklingsgrupp med syftet att bedriva intern utveckling utifrån värderingsgrundande dokument.

Denna studie ämnar att gå igenom lärande på arbetsplatsen och hur det situerade lärandet från en tjänst kan användas i andra tjänster. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur individer som arbetar inom HR, som jobbar med personalrelaterade frågor, upplever att tidigare arbetslivserfarenheter har betydelse för det arbete de har idag. Det teoretiska ramverket utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande, där tänkandet och handlandet hos oss människor betraktas som situerat till sociala sammanhang. För att kunna belysa det lärandet ytterligare används begreppen redskap, mediering och praktikgemenskap för att förstå hur lärandet kan främjas. Studien baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer som genomfördes med åtta kvinnor som innehar en HR-tjänst idag. Dessa intervjuer transkriberades och analyserades, ur det kom fyra teman som var centrala för alla utsagor; Utvecklandet av intressen genom tidigare arbetslivserfarenheter, Strävan efter nya utmaningar, Att använda sig av sin kunskap i olika kontexter samt Att tillägna sig ett förhållningssätt. Resultatet visar att intervjupersonerna påverkats av sina tidigare arbetslivserfarenheter till att de blivit uppmärksamma på vilket område de vill jobba inom, och genom alla arbetsplatser de vart på fortsatt sin approprieringsprocess. I sitt nuvarande arbete använder de sen av sina tidigare kunskaper till att kunna bidra till inlärningsprocesser i sin praktikgemenskap. Studiens slutsatser är att en praktikgemenskap är viktig för att upplevelsen av tillhörighet till yrket och för att ens redskap ska kunna utvecklas inom arbetsplatslärandet / This thesis intends to go through workplace learning and how the situated learning from one service can be used in other services. The aim is to find out how individuals working in HR, who deals with questions concerning employees, experience that previous work experience is relevant to the work they have today. The theoretical framework is based on the sociocultural perspective on learning, which states that thinking and acting of human beings is considered situated to social context. In order to illustrate the learning further, the terms gear, mediation and community of practice is used to understand how learning can be promoted. The study is based on qualitative semi-structured interviews that were conducted with eight women who hold an HR service today. These interviews were transcribed and analysed, out from it we found four themes that were central to all statements; Development of interests through previous work experience, The quest for new challenges, To use knowledge from one context in a new one and To acquire an attitude. The results show that the respondents are influenced by their previous work experience which helps them become aware of what area they want to work within, and through all workplaces where they continued their approprieringsprocess. In their current work they use their previous knowledge to be able to contribute to the learning processes in their community of practice. The study's conclusions is that a community of practice is essential to the experience of belonging to the profession and to even utensils shall be developed in workplace learning.